MEK/MSP-arbetet inom svenska sektionen Underlag till styrelsemöte 1-2 augusti 1998

Till: Styrelsen/AU
Från: B-utskottet
Datum: 1998-11-16



MEK/MSP-ARBETET INOM SVENSKA SEKTIONEN

B-utskottet har tillsatt en arbetsgrupp bestående av Elisabeth Löfgren, Lisbeth Segerlund och Henrik Zetterquist för att se över sektionens MEK/MSP-arbete. Utredningsgruppen har inför sitt första möte bett om synpunkter från de tidigare medlemmarna i MEK/MSP-gruppen. En av medlemmarna har anmält förhinder p g a utlandsresa, en avböjde att lämna synpunkter. Endast Bengt Bergkvist, tidigare medlem i gruppen, har lämnat synpunkter. En del av utredningsgruppens arbete bygger också på uppgifter från MEK/MSP-gruppens mötesprotokoll. Utredningsgruppen har endast haft ett möte (1998-10-30) och några telefonsamtal, varför man inte hunnit fördjupa sig i frågeställningen.

Bakgrund
Specialgruppen för frågor om militärt, polisiärt och ekonomiskt utbyte hade sitt första möte i november 1995 och bestod då av fyra personer. Antalet medlemmar i gruppen har varierat under tiden, men antalet aktiva har genomgående varit ganska litet.

När gruppen bildades hade redan ett samarbete inletts med Militärhögskolan om medverkan i utbildning under våren 1995. Några av gruppens medlemmar hade delvis medverkat i det påbörjade samarbetet, men dock hade intitiativet tagits och huvuddelen av arbetet genomförts av anställda.

Arbetet med militärer
Sedan 1995 deltar Amnesty i den internationella officersutbildningen som ges på Försvarshögskolan under en tre-veckors period varje höst. Vårt deltagande är mycket uppskattat, men också resurskrävande. Den handläggare på sekretariatet (Elisabeth Löfgren) som ansvarar för Amnestys del i denna utbildning, dvs allt från rekrytering av Amnestydeltagare, kontakter med Försvarshögskolan, till själva genomförandet, lägger ner omfattande arbetstid på detta. Förutom den årligen återkommande utbildningen har vi även deltagit i olika seminarier vid Försvarshögskolan de senaste åren.

Under 1998 medverkade Amnesty i den stora övningen "Nordic Peace", där sammanlagt 14 personer från Amnesty deltog. Reaktionerna på Amnestys roll under övningen har varit mycket positiva, och efter övningen har vi fått nya inbjudningar om fortsatt medverkan. Vi måste därför snarast fatta beslut om hur vi ska ställa oss till en fortsatt medverkan.

Den sammanlagda arbetstid som har lagts ner är svår att beräkna exakt. Elisabeth Löfgren, som har ingått i planeringsgruppen, har dock uppskattningsvis använt 23 arbetsdagar för direkt deltagande i möten och själva övningen. Dessutom tillkommer sammanlagt minst 10-15 arbetsdagar för förberedelser och rekrytering och utbildning av övriga deltagare till övningen. Sektionen har också haft betydande kostnader i samband med vårt deltagande, resebidrag (flera av deltagarna kom från Lund och Göteborg) och ersättning för förlorad arbetsinkomst. En vikarie anställdes på sekretariatet under en vecka.

Sedan samarbetet med militären inleddes 1995 har stora resurser lagts ner i form av av både arbetstid och engagemang från Amnestys sida (anställda som frivilliga) för att utveckla samarbetet med Försvaret i utbildningsfrågor. Vi har för närvarande en mycket bra plattform och inarbetade kontakter, vilket vore olyckligt att avbryta på grund av resursbrist. Förfrågningar har också på senare tid kommit från andra sektioner om information om hur vårt samarbete i utbildningsfrågor med militärerna ser ut. Den nivå vi nu har uppnått i samarbetet genomförs med hjälp av ett stort övertidsuttag, vilket är ohållbart i längden. Genom att ta emot kostnadstäckning kan vi fortsätta detta samarbete och bygga vidare på det vi har lyckats åstadkomma så långt. Utan en kostnadstäckning finns det ingen möjlighet att fortsätta arbetet på samma nivå, än mindre att utveckla kontakterna mellan Amnesty och Försvaret för att fördjupa kunskaperna om mänskliga rättigheter hos militären.

Enligt vår mening skulle detta vara en ersättning för ett arbete som utförs (utbildning i mänskliga rättigheter) och därmed inte statliga bidrag för Amnestys verksamhet. Detta skulle innebära att vi kan a) rekrytera frivilliga från hela Sverige b) inte vara bundna av enbart studenter och c) att en ev. vikarie kan anställas på sekretariatet om det rör sig om ett mer omfattande åtagande. Övriga organisationer som deltog i Nordic Peace sökte och fick bidrag från Försvaret via Utrikesdepartementet. Som exempel kan nämnas Svenska Freds och Kristna Freds som vardera fick drygt 100.000 kronor för insatser som var betydligt mindre omfattande än Amnestys.

Vapenexport
Detta är en prioriterad fråga inom Amnesty internationellt. Den tidigare MEK/MSP-gruppen avböjde bestämt att arbeta med denna fråga, så ansvaret har vilat på sekretariatet. Sekretariatet har haft ett par möten med "Inspektionen för Strategiska Produkter", f.d Krigsmaterielinspektionen, och man har också vid några tillfällen vänt sig till riksdagens "Exportkontrollråd" med uppmaningar om att inte bevilja exporttillstånd till länder där grava kränkningar av de mänskliga rättigheterna förekommer. Undet 1997 deltog sektionen aktivt i kampanjen för en "Uppförandekod för europeisk vapenexport".

Amnesty ingår i den internationella sammanslutningen (coalition) för att begränsa exporten av lätta vapen. Vi har fått en inbjudan att delta i ett möte i Barcelona i början av december, men har tackat nej av ekonomiska skäl. Ett svenskt nätverk har bildats av olika organisationer med Kristna Fredsrörelsen som huvudansvarig. Önskemålen/kraven på ett aktivt deltagande från den svenska sektionen är starka, men av resursskäl har vi tvingats hålla en låg profil.

Det finns ingen expertkunskap på sekretariatet och vi ser inte att en ökad prioritering ryms inom de resurser som idag står till förfogande.

Vi föreslår därför att svenska sektionen i nuläget väljer att prioritera ett fortsatt samarbete i utbildningsfrågor med Försvaret och en nysatsning på opinionsbildning i ekonomiska frågor. Skulle det finnas intresse att ta upp vapenexportfrågor bland aktivister, finns naturligtvis inget hinder att detta görs på frivilligbasis.

Arbetet med polisen
Med undantag för enstaka kontakter har den svenska sektionens samarbete med polisen varit mycket outvecklat under många år. I februari 1998 hölls ett möte på Polishögskolan för att diskutera Amnestys eventuella deltagande i utbildningen. Ledningen för Polishögskolan sa sig vara mycket positiv, men trots flera framstötar från Amnesty hände ingenting under hela våren. I juni inbjöds vi till ett nytt möte, men detta avbokades av Anne-Marie Orler som var Amnestys kontaktperson. Sedan dess har ingen ny kontakt tagits. Nyligen skrev Amnestys Hälso- och sjukvårdsgrupp ett brev till Rikspolischefen där man erbjöd utbildning i de medicinska aspekterna av hanteringen av drog- och/eller alkholpåverkade personer, med hänvisning bl.a till Osmo Vallo-fallet. Något svar på detta brev har ännu inte kommit. Utredningsgruppen föreslår att förnyad kontakt tas med Polishögskolan och att den kommande rapporten om polisbrutalitet i USA (inom ramen för USA-kampanjen) används som underlag.

Arbetet med ekonomiska frågor
När det gäller de ekonomiska frågorna har arbetet till största delen genomförts av frivilliga Amnestymedlemmar och främst bestått i att ta kontakter med olika framträdande personer inom näringslivet, vilka ibland också bjudits in till gruppens möten.

Bland de kontakter som tagits kan nämnas Kjell-Olof Feldt, Stefan de Wylder, Örjan Sjöberg (Handelshögskolan), Hans T:son Söderström (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS), Curt Nicolin samt företrädare för näringslivet (bl a Ericsson, ABB och Shell). Sir Geoffrey Chandler från AI UK:s Business Group bjöds också in vid ett tillfälle. Som en följd av kontakten med Hans T:son Söderström anordnades ett lunchseminarium i samarbete med SNS i juni 1997.

På initiativ av Göran F Ericsson från Institutet för företagsledning (huvudmän för institutet är Handelshögskoleföreningen, SAF, Svenska Civilekonomföreningen, m fl förbund) inbjöds gruppen att vid ett tillfälle medverka i en kurs i företagsledning i början av 1997.

Med undantag för Shell har dock dessa kontakter inte lett till något närmare samarbete.

Gruppen har också deltagit i olika internationella möten om MEK/MSP-arbete och om outreach-arbete i allmänhet.

För övrigt har gruppen har också blivit kontaktade av två studenter vid Högskolan i Växjö för att lämna synpunkter på en magisteruppsats. Under 1996 förekom också diskussioner om ett hemsideprojekt. Amnestys Kina-kampanj och en aktion om Nigeria, med bl a MEK/MSP-aktiviteter, pågick 1996. Det är oklart om gruppen arbetade aktivt med dessa.

Nuläge och framtid
Frågor om etik och näringslivets ansvar inom olika områden är idag mycket aktuella. Vi ser också hur den s k globaliseringen har gjort företag till nya och betydelsefulla aktörer i det internationella systemet. En förskjutning av makt från politiker till marknaden har ägt rum. Det bör därför vara viktigt för Amnestys arbete att också på detta område anpassa arbetet till att inte enbart rikta vårt intresse mot regeringar utan även mot dessa nya aktörer. IS avser också att inom kort att förstärka resurserna i arbetet med ekonomiska frågor genom att rekrytera personal för arbete med detta.

Den svenska sektionens MEK/MSP-grupp är i dagsläget vilande, då endast en medlem i gruppen för närvarande finns kvar. Några utestående kontakter eller åtaganden från gruppen torde inte finnas, men detta bör undersökas och tidigare kontakter med företag m fl behöver listas.

Detta betyder att gruppen behöver startas upp på nytt. Med hänsyn till de vitt skilda frågor som ingår i MEK/MSP- aktiviteterna är det sannolikt bäst att dela upp arbetet i en renodlad "ekonomisk" del och en "militär/polis" del.
Samarbetet med Försvaret har också nått en helt annan omfattning och nivå, vilket gör det svårt att förena med en nystart av en sådan grupp.

Olika inriktningar på ett fortsatt arbete för en "business group"/företags-/näringslivsgrupp kan tänkas. Traditionell opinionsbildning genom tidningsartiklar, författandet av faktarapporter inom ämnet, medverkan som talare vid seminarier, arbete med aktionsfall etc. är ett första steg. Det ger möjligheter till att profilera oss i frågan och synas i den offentliga debatten. Detta kan också kombineras med strategiska kontakter med/lobby mot olika målgrupper (t ex myndigheter, organisationer och företag). Genom sådana kontakter, och på sätt som är mest lämpade för målgruppen ifråga, kan Amnesty försöka föra in frågan om mänskliga rättigheter i olika sammanhang; som exempel kan nämnas i samband med remissarbetet inom riksdagen, myndigheters godkännande av statligt stöd till företag, osv.

En ytterligare utveckling av detta kan vara att som i danska sektionen bilda en Amnesty Business Club (ABC), som ett forum för företag som intresserar sig för och vill hålla sig informerade om människorättssituationen i världen. Företagen i ABC kan om de önskar också föra in etiska regler i sin verksamhet, bidra med upplysningar om människorättskränkningar och, där så är möjligt, påverka lokala kontakter för t ex frigivning av samvetsfångar eller allmänt påtala missförhållanden i landet. Dessa företag kan därmed verka som förebilder för andra. Företagen betalar en medlemsavgift som baseras på den egna omsättningen. I gengäld får de möjlighet till råd och vägledning i frågor om mänskliga rättigheter, tillgång till Amnestymaterial och möjlighet att t ex delta i blixtaktioner. Detta är ett mycket ambitiöst och resurskrävande arbete, varför utredningsgruppen inte förordar denna modell för den svenska sektionen i nuläget. Däremot bör vi inhämta information från den danska sektionen om hur detta arbete har utvecklats.

Vad behöver göras?
Med hänsyn till att de tidigare tagna kontakterna inte resulterat i ett fortlöpande samarbete eller engagemang från näringslivet, behöver det fortsatta arbetet en gedigen grund att stå på. Det betyder bl a att argument för varför näringslivet ska intressera sig för mänskliga rättigheter behöver formuleras (dvs vad har Amnesty att erbjuda företagen när vi närmar oss dessa grupper). Vilka är det vi vill kontakta, dvs vilka är målgrupperna? På vilket sätt och med vilka medel ska kontakterna tas?

Medlemmar i en nystartad grupp bör också rekryteras på ett målmedvetet sätt. Gruppen bör bestå av nyckelpersoner som på olika sätt först och främst är yrkesverksamma inom näringslivet eller har fackkunskaper inom området. Till gruppen kan det vara möjligt att knyta resurspersoner, ifall det skulle anses lämpligt.

I ett inledningsskede behöver resurser centralt läggas på att sätta igång arbetet och för att starta upp ny "näringslivsgrupp". En tjänst om 50 % är sannolikt ett minimum för att ett koncentrerat arbete ska ge resultat på kort sikt; arbetet i skulle i det inledande skedet innebära att strategier utformas och att de viktiga inledande kontakterna tas, sedan att fungera som stöd för den nystartade gruppen, bl a genom åsiktsutbyte. En koncentrerad satsning av resurser har tidigare i olika sammanhang visat sig ge goda resultat. I denna tjänst, som också bör ha ett intimt samarbete med lobbyansvarige, skulle förslagsvis ingå att:

* inventera andra Amnestysektioners och andra organisationers arbete inom området
* inventera/sammanställa argument och ett budskap till näringslivet
* identifiera målgrupper för det framtida arbetet
* formulera strategier för hur vi närmar oss dessa målgrupper
* rekrytera medlemmar till den nya gruppen
* utforma externt och internt material med våra argument och vårt budskap
* inleda och upprätthålla kontakter inom näringslivet i samarbete med "näringslivsgruppen"

För närvarande finns det ett 50-tal s k Amnestysupporters som är en naturlig utgångspunkt för en första kontakt med enskilda företag. Därutöver finns också en naturlig utgångspunkt i det samarbetsavtal som nyligen ingåtts mellan Amnesty International (sju sektioner omfattas) och SCA Fine Paper, i och med vilket Amnesty förbinder sig att medverka i affärsmöten och att informera SCA:s anställda om sitt arbete.

I likhet med det förslag som diskuteras ovan, vad gäller kostnadstäckning för arbetsinsatser och samarbetet i utbildningsfrågor med Försvaret, bör det finnas goda möjligheter att på olika sätt erhålla intäkter även för arbetet med de ekonomiska frågorna. Det skulle medföra att en eventuell satsning av resurser i dagsläget skulle kunna komma att bli lönsam i ett längre perspektiv. Lönsamheten innebär inte att vi ska tjäna på våra tjänster, utan att företagen genom kontakterna med oss kan komma att bli Amnestysupporters och på olika sätt sponsra vår verksamhet.

Avslutningsvis vill vi lyfta fram svenska sektionens Handlingsplan 1996-2000 som berör MEK/MSP:

4. Vi ska utveckla och effektivisera vårt kampanjarbete

Styrelsen ska

*verka för att intensifiera arbetet med MEK/MSP
*utveckla lobbyarbetet
*utveckla samarbetet med andra organisationer


B-utskottet föreslår styrelsen att besluta följande:

att MEK/MSP-gruppen delas och bildar en grupp för näringslivsfrågor och en grupp för militär- och polisfrågor,

att styrelsen tar ställning till om gruppen för militär- och polisfrågor kan ta ut kostnadstäckning (reseersättning, förlorad
arbetsinkomstersättning, kostnad för sekretariatspersonal samt omkostnadsersättning) då så är lämpligt,

att en 50% tjänst inrättas för att påbörja arbetet med en näringslivsgrupp, och

att B-utskottets arbetsgrupp påbörjar arbetet med att dra upp riktlinjer för hur man kan föra in mänskliga rättigheter i näringslivet, samt förbereder det praktiska arbetet tills dess att en anställd och en fungerande grupp kan ta över verksamheten.