Varför sjunker antalet grupper? Underlag till styrelsemöte 1-2 juli 1998

Till: styrelsen
Från: Arbetsgruppen mot gruppnedläggningar
Datum: 27 augusti 1998


VARFÖR SJUNKER ANTALET GRUPPER?

Inledning
Styrelsen beslutade på sitt möte den 24-25 januari 1998 med anledning av brev från Sune Montán att låta genomföra en utredning om varför antalet grupper minskar (protokoll ORG 54/001/1998, §130). Denna utredning har nu genomförts och resultatet redovisas här.


Bakgrund
Efter en kraftig tillströmning av nya grupper under slutet av 80-talet har antalet grupper under 90-talets senare hälft stadigt minskat. Som mest hade svenska sektionen 330 grupper (1988-89). Idag är siffran 257 och stadigt sjunkande. Detta anses allmänt vara ett stort problem. Problemet är inte specifikt för den svenska sektionen. Trenden är densamma i många äldre sektioner.

Flera utredningar har berört problemet. De presenteras i följande dokument:

Aktivistutredningen (B-utskottet)
Rapport om gruppnedläggning (gruppsekreterarens roll) (B-utskottet)
Riktlinjer för medlemsutbildning
MR-undervisning som inkomstkälla (B-utskottet)
Hur fler gör mer i Amnesty
IT-utredningen (C-utskottet)
Rapport om vita fläckar (B-utskottet)

I denna utredning har vi försökt ta ett helhetsgrepp och se till gruppens hela situation. Vi har försökt identifiera de faktorer som är viktigast för hur antalet grupper påverkas.



GRUPPENS ARBETE

Arbetsgruppen mot gruppnedläggningar har bestått av Sune Montán, Hanna Roberts, Elisabeth Lundgren, Gunilla Löfström, Susann Olsson och Rigmor Argren. Gruppen har träffats två gånger, den 25-26 juli och den 22 augusti.

Nedan följer en redovisning av de diskussioner vi fört. Den tar upp olika faktorer som påverkar att grupper lägger ner och att nya grupper startar. Arbetsgrupper gavs en vidare definition än endast de grupper som har nummer. Även specialgrupper inkluderades.

Vi har valt att inte ta med IT-utvecklingen, då denna tas upp i en separat utredning och endast indirekt berör problematiken redovisad här.



KORT SAMMANFATTNING

Arbetsgruppen har funnit att distrikt och samordnare spelar en stor roll för huruvida grupper startas eller läggs ner, och rekommenderar därför att dessa funktioner stärks.

När beslutet om sänkt gruppavgift togs drogs stödet till grupperna från sekretariatet ner. Meningen var att distrikten skulle ta över uppgifterna. Distrikten var dåligt förberedda, och vi tror att distrikten fortfarande inte har kapacitet till denna uppgift.

Det är väsentligt att samordnare och distrikt utgör en resurs för grupperna och att grupperna har en klar bild av vad de kan förvänta sig av dem.

Redovisningen nedan resulterar i ett förslag till styrelsen om hur de två funktionerna kan utvecklas.



FAKTORER SOM PÅVERKAR I VILKEN OMFATTNING GRUPPER SLUTAR

-REKRYTERINGEN
Ju mer en grupp syns utåt, desto bättre blir förutsättningarna för rekrytering. En grupps rekrytering beror också i hög grad på hur väl dess sociala liv och problemlösningsförmåga fungerar, samt om dess sammansättning ökar eller hämmar rekryteringen.

Rekrytering påverkas av omvärldshändelser, trender i samhället och konkurrens från andra organisationer. Det är dock faktorer som rörelsen inte kan påverka i någon större utsträckning.


-INITIALSVÅRIGHETER OCH “STARTERS”
Med initialsvårigheter menas de problem en grupp möter under sin första tid. Det kan t. ex. kännas tungt att få ihop arbetssätt och ekonomi. Initialsvårigheterna kan minskas genom stöd från sekretariat och distrikt.

Starters är personer som är duktiga på att dra igång grupper och se till att de lever. Mats Andersson lär ha varit en duktig starter i Umeå. Om en starter försvinner kan det betyda att grupper lägger ner.


-GRUPPERNAS KONTAKTYTA
Med kontaktyta menar vi här den kontakt varje grupp har med andra delar av Amnesty genom t.ex. utbildningar, årsmöten, samordnare och styrelsemedlemmar. Med kontaktyta förstås såväl personer man känner som aktiviteter man deltar i, samt kunskap om och delaktighet i organisationen.

Gruppens ekonomi påverkar i viss grad storleken på kontaktytan. Med bättre ekonomi kan fler delta i utbildningar, årsmöten o.d.

Kontaktytan kan påverkas av stöd från sekretariat och distrikt, t.ex. genom att utbildningar hålls på olika orter, etc. Ju större kontaktyta en grupp har desto större problemhanteringsförmåga får gruppen. Man vet vart man kan vända sig för att få hjälp och stöd. Ju större kontaktyta en grupp har, desto mindre troligt är det att den försvinner.


-UTBRÄNDHET
Utbrändheten i grupperna kan begränsas om gruppen har förmåga dels att sätta realistiska mål, dels att hantera problem. Utbrändheten kan öka av feldoserad information.


-GRUPPENS FÖRMÅGA ATT SÄTTA MÅL
Gruppens förmåga att välja bland sina åtaganden, välja bort arbetsuppgifter som är alltför omfattande och sätta realistiska mål för hur mycket och vad de ska göra, påverkar huruvida en grupp lägger ner eller ej.

Förändringar i arbetssätt eller mandat kan påverka gruppens förmåga eller vilja att sätta mål.

Om grupperna får mål och feedback för arbetet, t.ex. definierade mål från organisationen, kopplade till feedback så att man vet om man nådde målet, minskas risken för nedläggning. Amnesty Press kan bidra till feedbacken genom sin rapportering.


-ARBETSUPPGIFTERNA
Arbetsuppgifternas attraktivitet är av stor betydelse när det gäller att hålla ihop gruppen. Det är viktigt att alla grupper vet att det går bra att byta arbetsuppgifter om man vill, liksom att de känner till möjligheterna till specialisering.

Utbildningar, årsmöten, gäster, olika kontakter, m.m. kan höja motivationen. Hur mycket av sådana aktiviteter som gruppen kan delta i beror bl. a. på dess ekonomi. Ju bättre den är, desto mer kan medlemmarna delta i, och desto större blir kontaktytan gentemot organisationen och därmed motivationen i arbetet.

Samordnaren bör ge grupperna ett sådant stöd att arbetsuppgifterna blir engagerande. Inför kampanjer o.d. bör samordnaren försöka ge inspiration. Även utåtriktad verksamhet från samordnare eller andra delar av organisationen kan öka gruppens engagemang.

Större möjligheter till egna initiativ ökar arbetsglädjen hos grupperna Det rör sig om att se utanför redan färdiga alternativ, gå utanför det "vanliga". Ju större möjlighet att ta initiativ, desto mindre är risken att grupper läggs ner.

Personligt ansvar och personliga kontakter gör arbetsuppgifterna mer attraktiva.


-SPLITTRARE
Om en grupp får in en splittrare, d.v.s. en person med en egen bestämd uppfattning om vad han eller hon vill göra som är oförenlig med gruppens målsättning, kan det splittra gruppen. Om splittraren är tillräckligt dominant och ingen vill ta tag i konflikten är risken att medlemmarna hellre slutar och gruppen dör ut. Medvetenhet om möjligheterna till specialisering gör det lättare att hantera en splittrare.


-PROBLEMHANTERINGSFÖRMÅGA
Ju mindre problemhanteringsförmåga en grupp har, desto större är risken att den läggs ner när problem dyker upp. Om gruppen har en stor kontaktyta ger detta möjligheter till bättre problemhantering. Även den sociala sammanhållningen spelar roll, ju bättre den är desto bättre problemhanteringsförmåga har gruppen.


-HUR GRUPP OCH INDIVID PASSAR IHOP
Det är viktigt hur väl individ och grupp passar ihop. Här kan, förutom olika syn på arbetssätt, även gruppens sammansättning spela in. Om en grupp är mycket homogen kan det vara svårt för nya att komma in i gruppen. Svårigheter kan också uppstå om individen inte sympatiserar med arbetssätt, mål etc., och om individen hade orealistiska förväntningar på arbetet i grupp.


-DEN SOCIALA FAKTORN
Om gruppen inte fungerar väl socialt är risken större att gruppen upphör. Om det däremot fungerar bra har gruppen även en ökad problemhanteringsförmåga. Den sociala faktorn kan påverkas av hur homogen gruppen är i olika avseenden, t.ex. i ålder.

Det kan vara bra att ha en homogen grupp där alla är relativt lika varandra. Det ökar känslan av social samhörighet, men det kan samtidigt innebära en risk för hög genomströmning, då det kan vara svårt för utomstående att komma in i gruppen. Det kan finnas en poäng att ha spridda åldrar i en grupp eftersom detta motverkar att gruppen försvinner för att t.ex. alla skaffar barn eller flyttar samtidigt. Det senare är inte ovanligt när det gäller studentgrupper.


-GENOMSTRÖMNING
Genomströmning definierar vi som att samma medlem börjar och slutar inom relativt kort period.

Hög genomströmning kan bero på att nykomlingarna har orealistiska förväntningar på hur det ska vara i en grupp, att gruppen är alltför homogen och inte passar nykomlingen, eller på hur bra gruppen är på att ta emot nya medlemmar.


-DEN ENSKILDES VALMÖJLIGHETER
Rekryteringen är i viss mån beroende av den enskildes valmöjligheter i sätt att engagera sig. På små orter ingår man i den grupp som finns om man finner att den sysslar med något intressant, annars gör bristen på alternativ att man inte engagerar sig. Brist på kännedom om vilka valmöjligheter som finns kan leda till att färre engagerar sig, och kanske också till att personer slutar.


-RÖRLIGHETEN INOM ORGANISATIONEN
Det finns en viss tröghet i organisationen när det gäller grupptillhörighet. Man identifierar sig ofta med den grupp man tillhör, vilket kan innebära att man får svårt att utvecklas individuellt. Även organisationen fokuserar på grupperna. Det är ovanligt med rörlighet mellan grupper. Om man inte passar i en grupp är det troligare att man slutar än att man letar reda på en ny grupp. Här kan distrikten göra en insats för att förändra attityden till att byta grupp och informera om alternativa sätt att engagera sig. En fokusering på gruppen snarare än personer bör göra det enklare att finna rätt grupp, i de fall det finns flera grupper tillgängliga.


-ELDSJÄLAR
Eldsjälarna är viktiga för att hålla igång en grupp, så länge de inte dominerar alltför mycket. Om eldsjälar saknas, eller kör sitt eget race, kan det innebära splittring i gruppen och leda till nedläggning. Genom att tala om gruppsekreterarens roll och inspirera andra gruppmedlemmar att ta del av utbildningar, kan man försäkra sig om att eldsjälarna blir en tillgång.


FAKTORER SOM PÅVERKAR I VILKEN OMFATTNING NYA GRUPPER STARTAR

- REKRYTERING
Faktorer som påverkar rekryteringen är på det yttre planet är t.ex. världshändelser, trender i samhället och medias uppmärksamhet. Som konstaterats ovan har vi liten möjlighet att påverka sådana faktorer.

Gruppernas utåtriktade aktiviteter, den enskildes valmöjlighet i sätt att engagera sig, samt det stöd grupperna får från sekretariatet, distrikten och eventuella starters är andra faktorer som påverkar möjligheterna till rekrytering.

Med attraktiva arbetsuppgifter ökar möjligheterna till rekrytering. Vad som påverkar hur arbetsuppgifterna upplevs har diskuterats ovan.


- INITIALSVÅRIGHETER
En ny grupp måste ta sig igenom vissa svårigheter. Man måste bl. a. få ordning på ekonomin, man måste få arbetsuppgifter och man måste förstå hur man kan lösa dem. Man måste också få kontakt med organisationen. Om det finns starters som kan hjälpa till blir initialsvårigheterna inte så svåra. Stöd från sekretariat och distrikt minskar också svårigheterna.


VAD KAN GÖRAS?

När vi diskuterade vad som kan vara lämpliga åtgärder för att vända trenden att grupper läggs ner sökte vi efter de faktorer, bland de ovan uppräknade, som vi ansåg ha störst betydelse och som vi kan påverka från organisationens sida. Vi enades om följande fyra faktorer:

- GRUPPERNAS KONTAKTYTA
För att öka gruppernas kontaktyta kan man försöka åstadkomma årsmöten som blir billigare för medlemmarna, så att inte kostnaden är ett hinder för deltagande. Man kan också i större utsträckning ordna utbildningar lokalt. Ju tillgängligare kurserna är, desto fler medlemmar kommer att delta.

Både distrikt och samordnare kan spela en viktig roll för kontaktytan. Båda har naturliga anledningar till att på eget intiativ upprätthålla kontakt med grupperna.


-RÖRLIGHETEN INOM ORGANISATIONEN
Det bör bli vanligare och mindre dramatiskt att man byter mellan grupper och mellan olika aktiviteter. Distrikten kan här spela en viktig roll i att få en attitydförändring till stånd. Distrikten kan också agera “kontaktförmedling” och fånga upp personer som vill byta aktivitet.


-ARBETSUPPGIFTERNA KÄNNS OINSPIRERANDE/GRUPPENS FÖRMÅGA ATT SÄTTA MÅL
Arbetsuppgifterna måste innehålla tydliga mål. Samordnarna bör hjälpa till att sätta in uppgifterna i sitt sammanhang och att motivera gruppen för arbetet. Det är också viktigt att gruppen får feedback på sitt arbete.

Handlingsplanen bör utformas så att grupperna på egen hand kan arbeta mot de mål som finns uppsatta i den.

Det är en fördel om grupperna kan sätta mål för sitt eget arbete. Vi tror emellertid att det vore oklokt att bara säga det till grupperna i ett vanligt utskick. En bättre väg är att göra distriktsombuden uppmärksamma på vikten av mål för varje grupp och att arbeta med målformulering på t. ex. gruppsekreterarkurser.

En mycket konkret punkt som nämndes i diskussionen är att det behövs bättre utställningsmaterial om Amnesty generellt och att det skulle uppskattas bland grupper och distrikt om det centralt funnes stöd för att göra lokalt anpassade utställningar.


-DEN ENSKILDES VALMÖJLIGHETER
Vi tror att ju fler valmöjligheter som står den enskilde till buds, desto fler kommer att engagera sig. Det blir lättare att rekrytera nya medlemmar. Däremot kan det finnas ett motsatsförhållande mellan att medlemmar arbetar som enskilda aktivister och i grupp. Om fler väljer att arbeta på egen hand kan det innebära att grupper läggs ner av den anledningen. Vi avstod dock från att fördjupa oss i den diskussionen.


Förslag till beslut

Mycket av förändringarna kan åstadkommas genom att grupperna får bättre stöd från distrikt och samordnare. Våra förslag är därför att dessa två funktioner stärks, genom att uttalade krav ställes på dem, att de får möjlighet att höja sin kompetens så att de kan möta kraven, och att sekretariatet följer upp deras arbete.

När beslutet om sänkt gruppavgift togs drogs stödet till grupperna från sekretariatet ner. Meningen var att distrikten skulle ta över uppgifterna. Distrikten var dåligt förberedda, och vi tror att distrikten fortfarande inte har kapacitet till denna uppgift. Vi anser att distrikten ska utgöra den kontaktyta grupperna behöver. Det ska finnas uttalade krav på distrikten. Vilka dessa krav ska vara ska distrikten själva diskutera fram. Under hösten tas frågan upp med distriktsombuden vid det gemensamma styrelse- och distriktsombudsmötet. Styrelsen ansvarar för att frågan diskuteras i distrikten. Under våren ska kraven på distrikten fastställas. Sektionen måste sedan se till att ställa resurser till förfogande så att distrikten kan klara av kraven. Det bör åligga sekretariatet att följa upp hur distrikten klarar sina uppgifter. Sekretariatet bör få resurser att stödja svaga distrikt.

På samma sätt ska en diskussion inledas med samordnarna. Diskussionen ska leda fram till vilka krav som bör finnas på samordnarna. Sektionen ska se till att ge samordnarna den kompetens de behöver, och sekretariatet ska följa upp deras arbete.

Grupperna ska informeras om vad de har rätt att förvänta sig av distrikt och samordnare.

Vi föreslår styrelsen besluta

-att B-utskottet inleder en diskussion med distrikten (genom distriktsombuden och distriktsmöten) för att se över mål och verksamhet. Diskussionen ska utmynna i en lista över arbetsuppgifter som alla distrikt måste klara.

-att B-utskottet inleder en diskussion med samordnare för att se över mål och verksamhet. Diskussionen ska utmynna i en lista över arbetsuppgifter som alla samordnare måste klara.

-att resultaten ska vara klara till det gemensamma styrelse- och distriktsmötet i september 1999

-att medel för detta arbete avsätts i budget

-att uppdra åt D-utskottet att utreda de ekonomiska konsekvenserna av att ökat ansvar läggs på distrikten.