Henry Berglund och dödstraffet - dokument 1995 - 1998 - en sammanställning Underlag till styrelsemöte 1-2 juli 1998

Henry Berglund och dödstraffet
- dokument 1995 - 1998 - en sammanställning


Stockholm den 19 april 1998

Styrelsens yttrande över årsmötesmotioner ang. Henry Berglund.

Med anledning av rubr. yttrande vill jag lämna följande kommentarer.

Styrelsens beskyllningar om mina arbetsinsatser i Amnesty. Jag finner det fortfarande oacceptabelt och kränkande när ni nu återigen upprepar samma åsikter som 1995 års styrelse och sålunda sanningslöst beskyller mig för att inte ha utfört mitt arbete i enlighet med stadgar, regler eller riktlinjer. Som framhålls i motion 1.9.2 åberopas inte i styrelsens avsättningsbeslut 1995 någon misskötsel av mitt samordnaruppdrag som grund för avsättningen.
Beskyllningarna har tillkommit i efterhand utan angivande av vari den påstådda misskötseln skulle bestått. Ni har inte ens besvärat er med att ta kontakt med företrädare för Rysslandssamordningen för utredning i saken.

Som aktiv medlem har jag alltid och i full utsträckning respekterat och stött Amnestys mandat och stadgar, både vid mina nationella son internationella verksamheter. Jag tillbakavisar därför också med skärpa er nytillkomna hänvisning till beslut 35 från rådsmötet 1997. Frånsett att beslutet inte existerade 1995, förbjuder det inte aktiva medlemmar eller samordnare att föreslå organisatoriska förändringar, vare sig av den art jag förespråkade i Amnesty Press 1995 eller andra. En motsatt innebörd av beslutet vore absurd, eftersom Amnestys aktiva medlemskader då skulle ställas utanför den demokratiska processen och Amnesty på sikt riskerar att bli handlingsförlamat. Mer om beslut 35 nedan.

Styrelsens beskyllningar och lögner om min inställning till Amnestys arbete mot dödsstraffet.

Jag påminner igen om mitt inlägg i Amnesty Press 5/95, där jag bl.a. upplyste er om att IS redan 1994 gett arbetsgrupper möjligheten att avsäga sig fångfall om gruppen har stora betänkligheter att engagera sig för t.ex. en dödsdömd mördare. Se protokoll från samordningsmöte i Paris 1994, och försök följa den pågående verksamheten även om det känns besvärande. Jag skrev vidare: "Alla skall vi dock arbeta för avskaffandet av dödsstraffet genom att söka få regeringar att lagstifta om förbud för utdömande av dödsstraff och att protestera mot att dödsstraff verkställs". Kan det uttryckas tydligare? Genom ert resonemang kring beslut 35 insinuerar ni likväl, utan minsta belägg i någon som helst omständighet, att jag i strid med mitt eget uttalande inte skulle dela uppfattningen att även svåra brottslingar skall få sitt dödsstraff omvandlat och att jag också är beredd arbeta härför.

Uppenbarligen för att ytterligare diskreditera mig påstår ni i motionsyttrandet att jag åsidosätter beslut 35 även på ett annat sätt, genom att påstå att beslutet skulle innebära hinder för en samordnare att förespråka att "någon annan ska arbeta mot dödsstraffet i ett visst land". Om ni därmed avser att jag förespråkat någon annan i mitt ställe, får jag be er läsa mitt uttalande i AP 5/95. Om ni däremot syftar på mitt förslag att individuella fall rörande kriminella dödsdömda bör handläggas på central nivå och inte av grupperna, tag då del av de direktiv från IS som utfärdats 1997 och som åberopas i motionerna 1.9.1 och 1.9.3 och som även tillställts er separat tidigare.

Innebörden av IS direktiv är just att "någon annan ska arbeta mot dödsstraffet" i dessa fall, i praktiken de som tjänstgör vid IS. Gruppernas arbete mot dödsstraffet skall sålunda koncentreras på själva temat, precis som jag förespråkade i mitt av er så hårt och hänsynslöst kritiserade uttalande!!! Er förvrängda tolkning av beslut 35 måste ju innebära att också vederbörande vid IS handlat i strid med beslutet när de förespråkat och t.o.m. utfärdat nämnda direktiv. Detsamma måste även gälla Rysslandssamordnaren Hans Liljeson, som skrivit motion 1.9.1 och bl.a. i Amnesty Debatt 1997 förespråkat samma alternativa arbetsmetod som jag. På min förfrågan påtalar han att sektionsstyrelsen trots detta inte givit honom minsta erinran för åsidosättande av beslut 35, än mindre avsatt honom som samordnare.

Ni bekräftar själva i motionsyttrandet att grupperna i arbetet mot dödsstraffet tillåts välja alternativ arbetsmetod. En samordnare däremot, skriver ni, kan inte välja delar av åtagandet. Åtagandet? Med denna haltande jämförelse insinuerar ni mot bättre vetande (ni vet att frågeställningen här gäller vårt "arbetssätt" enligt stadgarnas § 2 och ej vårt "åtagande" enligt stadgarnas § 1) att mina uttalanden till stöd för ett annorlunda arbetssätt skulle innebära ett ifrågasättande av Amnestys åtagande.

Mitt ställningstagande till styrelsens agerande.

Svenska sektionens styrelse har sedan 1995 agerat under affekt och under oskicklig ledning i fallet Henry Berglund. Detta har medfört att Amnestys anseende skadats och att många medlemmar lämnat rörelsen. Ni har kränkt yttrandefriheten inom Amnesty, ni har uttalat osanna påståenden, och ni har uttalat kränkande beskyllningar om mig. Styrelsen har uttalat lögner och beskyllningar i Amnesty Press, det forum som ni själva anser vara en icke-intern publikation.

Amnesty arbetar för mänskliga rättigheter. Det förefaller som styrelsen anser att detta ej gäller för Amnestys svenska ledning. Beakta följande: FNs deklarationer, artikel 19 "Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet.---" Vidare artikel. 12 - "Ingen må ut sättas för - - - angrepp på heder och anseende" --- Enligt styrelsens beslut i juni 1995 krävdes offentlig avbön för det mig tillskrivna uttalande "att Amnesty inte bör arbeta för kriminella dödsdömda". Jag har givetvis inte gjort avbön eller avser att göra det (tankarna går lätt tillbaka till Sovjetsstatens agerande mot sina medborgare) eftersom uttalandet är falskt och ej mitt. Detta av styrelsen fabricerade falska uttalande låg till grund för avsättningsbeslutet. Jag har ej heller valt att agera offentligt, främst av hänsyn till Amnesty och dess medlemmar.

Jag vill nu informera sektionens styrelse om min avsikt att låta förätta en rättslig prövning av styrelsens agerande efter mina inlägg i AP under 1995. Detta kommer troligtvis att leda till att fallet kommer att få en sådan offentlighet som styrelsen tydligen avsåg när min avbön krävdes 1995. Denna externa uppmärksamhet är något som jag minst av allt eftersträvar, men styrelsen bär, enligt min och andras uppfattning, hela ansvaret för ärendets fortsatta utveckling

Det har vid ett flertal tillfällen under de senaste åren av mig och flera Amnestymedlemmar och grupper klart visats vilka lögner och beskyllningar som här åsyftas.



Tyvärr känns det nödvändigt att åter påtala vilka några av dessa är. Ni har skriftligt beskyllt mig för:

1. att jag ej "helhjärtat" stött arbetsgrupper i deras arbete. (Kommentar: Har ex. Annika Lindgren helhjärtat stött gruppen när hon gett gruppen beskedet att den ej behöver arbeta för visst ej önskat fångfall?)

2. att jag ej stött arbetet för hela Amnestys åtagande.

3. att jag ej arbetat i överensstämmelse med Amnestys stadgar.

Ni har skriftligen uttalat följande lögner:

1. Ni påstår att min åsikt är "att Amnesty inte bör arbeta för kriminella dödsdömda".

2. Ni påstår att Ert uteslutningsbeslut grundar sig på svenska Amnestys stadgar.

3. Ni påstår att jag gjort uttalande som strider mot sektionens stadgar.

Mot bakgrund av vad som förekommit i mitt ärende är det hög tid att styrelsen och var och en av dess ledamöter i förra och nuvarande styrelsen blir medvetna om det hot mot åsikts- och yttrandefriheten i svenska Amnesty som ligger i ert agerande och i er argumentering. Konsekvenserna av era osanna beskyllningar mot en medlem och vad ni därigenom utsatt och utsätter denna för är också något som styrelsen måste göra klart för sig.




Stockholm som ovan. Kopior till:

Se särskild sändlista



7 October 1997


Dear Russia Coordinators,

I am writing to clarify that all death penalty QAF and SURAN cases are being closed, pending a reallocation of the cases in new schemes. The new files will be issued as soon as possible.

The new scheme will concentrate on the broader theme of the death penalty and the context of Russia's commitment to the Council of Europe and under intemational law, using death row prisoners' names as examples. The files may be grouped according to the regions of the Russian Federation where the prisoners are held.

If any of your groups currently working on death penalty cases or files would be interested either in taking part in the new actions on the death penalty in the Russian Federation, or else in simply continuing to work on their current case, please could you let me know as soon as possible, so that this can be taken into account when issuing the new action files and SURANs.

Thank you very much for your cooperation in this.
Best wishes,

Rachel Bugler
CISI Mongolia Research & Campaign Team



Datum: 25 februari 1998

SAMMANSTÄLLNING AV BESLUT OM HENRY BERGLUNDS
AVSÄTTNING

Styrelsebeslut kronologiskt

Styrelsen juni 1995

§ 15 Rollen som samordnare

Henry Berglund är Rysslandsamordnare och har uttalat sig i bl a Amnesty Press om Amnestys arbete för dödsdömda i Ryssland. Henry Berglund hävdar att Amnesty inte bör arbeta för kriminella dödsdömda.

Annika Lindgren, kontaktperson på sekretariatet för samordningsgrupper, ger styrelsen en bakgrund till frågan om rollen som samordnare och Henry Berglunds åsikter om dödsstraffet.

Idag handlar alla aktionsfall i Ryssland, som svenska grupper arbetar med, om personer som dömts till döden för mord. De grupper som arbetar med sådana fall bör kunna förvänta sig att få ett helhjärtat stöd från samordnaren.

Styrelsen anser att en samordnare måste ställa upp på hela Amnestys åtagande och ge grupperna det stöd de behöver. Vidare har en samordnare en nyckelposition i Amnestys organisation och måste vara extra noga med hur han/hon uttalar sig.

Beslut att Henry Berglund ombedes att skriftligen dementera sina ståndpunkter offentligt, för att kunna kvarstå som samordnare, och att han annars måste avgå;

att uppdra åt Christine Pamp att skriva till Henry Berglund och återge styrelsens diskussion och beslut.


Styr dec. 1995

§ 85 Angående Henry Berglunds roll som samordnare

Angående den debatt som förts kring Henry Berglunds roll som samordnare har OSS-samordningen skrivit till styrelsen för att få besked i frågan om Henry Berglund kvarstår som samordnare eller ej.

Styrelsen har i brev till Henry Berglund uppmanat honom att, om han vill fortsätta som samordnare, dementera de åsikter han framfört i Amnesty Press. Istället för att dementera sina åsikter har Henry Berglund, i sin egenskap av samordnare valt att vidhålla dem i ytterligare debattinlägg i Amnesty Press. Henry Berglund har, trots inbjudan, valt att inte delta i styrelsens diskussioner kring detta för att förklara sina ståndpunkter.

Beslut att med hänvisning till svenska sektionens stadgar samt de åtgärder styrelsen vidtagit för att få en förklaring av de åsikter Henry Berglund givit uttryck för i Amnesty Press befria Henry Berglund från uppdraget som samordnare,

att ordföranden meddelar Henry Berglund styrelsens beslut om hans roll som samordnare,

att OSS-samordningen meddelas styrelsens beslut med utdrag ur protokoll.


AU feb. 96

16. Skrivelse från Rysslandssamordningen angående Henry Berglund

Rysslandsamordningen har skickat en skrivelse till styrelsen angående Henry Berglund och styrelsens beslut att avsätta honom som samordnare.

Beslut att uppdra åt ordföranden att skriva svar till Rysslandssamordningen.


Styr. prot. januari 1997

§ 96 Rättelse av protokoll från styrelsens möte i juni 1995

Henry Berglund har tillskrivit styrelsen angående en formulering i protokollet från styrelsens junimöte 1995. Styrelsen har tagit Henry Berglunds påpekande i beaktande och vill göra följande rättelse:

(Utdrag ur protokoll från styrelsens möte i juni 1995)

"§15 Rollen som samordnare

Henry Berglund är Rysslandsamordnare och har uttalat sig i bl a Amnesty Press om Amnestys arbete för dödsdömda i Ryssland. Henry Berglund hävdar att Amnesty inte bör arbeta för kriminella dödsdömda "

Det inledande stycket i denna paragraf ger inte en rättvisande bild av vad Henry Berglund faktiskt uttalat. Stycket skall istället lyda:

"Henry Berglund är Rysslandsamordnare och har uttalat sig i bl a Amnesty Press om Amnestys arbete för dödsdömda i Ryssland. Henry Berglund anser att Amnestygrupper inte bör arbeta för kriminella dödsdömda."

Styr. mars 97
§ 145 Brev från Henry Berglund och brev från Hans Liljeson
Styrelsen tar del av ett brev från Henry Berglund och ett från Hans Liljeson angående styrelsens beslut att avsätta Henry Berglund som samordnare.

Beslut att uppdra åt ordföranden att besvara breven.

Styr maj 97
§ 163 Tillägg i Amnesty Debatt om Henry Berglund
Ordföranden redogör för styrelsens hantering av ärendet med avsättandet av Henry Berglund. I ett inlägg i Amnesty Debatt kritiseras styrelsen för sitt agerande i frågan. Inlägget bör besvaras av styrelsen.

Beslut att uppdra åt ordföranden att besvara inlägget.

Stvr juni 97
§36 Brev från grupp 333
Grupp 333 i Stockholm har skrivit till styrelsen och bett om ett förtydligande av styrelsens beslut rörande Henry Berglund.

Beslut
att uppdra åt ordföranden besvarar brevet


Styr nov. 97

§ 105 Skrivelse från Nils E Hyll

I skrivelsen tar Nils E Hyll upp frågan om styrelsens agerande vad gäller Henry Berglund.

Beslut att uppdra åt ordföranden att besvara brevet


Årsmötesbeslut och motioner

Årsmötet 96

26. Beslut om sent inkomna motioner
Årsmötet har presenterats tre sent inkomna motioner.
Beslut
att behandla motionen: "Amnestys flyktingmandat" i beredningsgrupp 1,
att behandla motionen: "Amnestys flyktingarbete" i beredningsgrupp 1,
att inte behandla motion i anledning av styrelsens yttrande över motion 1:2 om Henry Berglund.

Motionen
Motion i anledning av styrelsens yttrande över motion 1:2 om Henry Berglund
Hans Liljeson
Med växande oro har många följt styrelsens agerande mot Henry Berglund. Beslutet att avsätta Henry har åtföljts av varjehanda osanna påståenden som varit nedsättande och vållat honan avsevärt personligt obehag, särskilt som han oreserverat är motståndare till dödsstraffet. Det har därför från olika håll ifrågasatt s an inte Henry blivit utsatt för förtal, detta mot bakgrund av följande.

I Amnestykretsar skulle ett förslag an att Amnesty skall frångå sitt åtagande att arbeta för kriminella dödsdömda, dvs nära nog sluta arbeta mot dödsstraffet, vara bland det värsta och mest uppseendeväckande en medlem kan framföra. i styrelsens beslut 10-11 juni 1995, som återgavs i Amnesty Press 6/95, heter det

"Henry Berglund hävdar att Amnesty inte bör arbeta för kriminella dödsdömda" . Detta är osanning - Henry föreslog klart och tydligt i Amnesty Press att arbetsgruppernas individuella fall beträffande kriminella dödsdömda i stället skall handläggas på central nivå i Amnesty

Henry anmodades att offentligt dementera den åsikt som man sålunda osant tillskrivit honan. Det kunde han inte, den var ju inte hans. I avsättningsbeslutet 2-3 december 1995 påstods att Henry "valt" att inte dementera. Detta är osanning - Henry hade i realiteten inget val. Det enda, men för honom otänkbara alternativet hade varit att acceptera en lögn. Ändå åberopades hans uteblivna dementi som skäl för att avsätta honan. i beslutet framstår Henry i nedsättande dager som samarbetsovillig och själva avsättningen är naturligtvis synnerligen kränkande.

I sin rapport till Amnestygrupperna an avsättningen såg sig styrelsen tvingad återge Henrys verkliga uttalande att det är grupperna som inte bör arbeta för kriminella dödsdömda. Dock förtegs Henrys samtidiga förslag an överförandet av dessa fall till central nivå. Genom detta förtigande vidmakthölls genom rapporten den kränkande osanningen från junibeslutet att Henrys förslag skulle innebära en begränsning av Amnestys åtagande.

Enligt styrelsens yttrande över motionen från grupp 63 avsattes Henry för att han "inte utfört sitt arbete som samordnare i enlighet med de regler och riktlinjer som gäller" . Man antyder att han skulle ha åsidosatt regeln att "samordnarens viktigaste uppgift är att ge arbetsgrupperna råd och stöd i sitt arbete . Beskyllningen är osann - i Amnestys regelverk ingår även andra bestämmelser och Henry hade i kraft av dessa tilldelats helt andra arbetsuppgifter. Henry har aldrig varken fått eller undandragit sig någon begäran från någon arbetsgrupp an råd och stöd eller haft att ta egna initiativ i sådan riktning. Allt detta sköttes av övriga medlemmar i Rysslandsamordningen enligt en arbetsfördelning som samordningen enligt reglerna hade rätt att tillämpa och avsåg att fortsätta med så länge man hade förmånen att få dra nytta av Henrys mångåriga och väldokumenterade Amnestyerfarenhet

Att uttala sig i Amnesty Press ingick inte i Henrys utförande av sitt arbete som samordnare och det är ett rent påhitt av styrelsen och Amnesty Press att han skulle ha gjort sina uttalanden i den egenskapen. Han har uttalat sig som enskild medlem och kunde så göra bl .a. eftersom det inte var hans uppgift att ge grupperna stöd, helhjärtat eller annat.

Kontentan av Henrys i Amnesty Press uttalade åsikter gällde dels hur vi arbetar med åtagandet i fråga an dödsstraffet, dels förslag till behövliga förändringar av arbetsmetoderna , inte av åtagandet . Detta är ett faktum som man inte kan förvanska med lösryckta citat. Henry hade som samordnare ingen "nyckelposition" men även an så varit fallet ägde han fritt uttala sina åsikter an våra arbetsmetoder. "I sitt beslut att entlediga Henry Berglund ifrågasätter (styrelsen) endast de åsikter han som samordnare framfört rörande åtagandet" bekräftar en talesman för styrelsen i brev till Rysslandsamordningen den 11 april 1996. Det i verkligheten totalt grund lösa i styrelsens nyssnämnda ifrågasättande har redan framgått. . Henry har aldrig ifrågasatt åtagandet.

Som Amnestymedlem och jurist med tidigare verksamhet som advokat anser jag att styrelsen med råge överskridit gränsen för hur man får behandla en föreningsmedlem och handskas med sanningen . Svensk lag står faktiskt över våra stadgar och de övriga regler som styrelsen åberopat och tillåtit sig vantolka. De osanna och nedsättande beskyllningarna mot. Henry kan således prövas av domstol. Hellre bör vi dock ta vårt moraliska ansvar och själva beslutsamt undanröja detta flagranta rättsövergrepp mot. en betrodd medlem, ett övergrepp som torde sakna motstycke i sektionens historia . Endast därigenom kan vi samtidigt bevara Amnestys trovärdighet när vi utåt säger oss verka för åsiktsfrihet.

Jag yrkar
att årsmötet beslutar upphäva avsättningen av Henry Berglund son Rysslandsamordnare,
att årsmötet uppdrar åt styrelsen att. underrätta Rysslandsamordningen om avsättningens upphävande .



Forts årsmötet 96:

32. Henry Berglunds roll som samordnare och arbetet för dödsdömda kriminella
Motion 1:2
Beslut att avslå motionen


Motionen
1:2 Henry Berglunds roll som samordnare och arbetet för dödsdömda kriminella
Grupp 63 i Malmö
Vi har följt debatten i AMNESTY PRESS, som startade med Henry Berglunds inlägg angående kriminella, dödsdömda fångar som tas upp i aktionsfall i Amnestygrupperna. Det var olyckligt att debatten fördes i AMNESTY PRESS, och inte i vår interna tidning, men för detta kan knappast Henry Berglund klandras, AMNESTY PRESS borde själv ha stoppat detta.

Vår grupp har upprörts över att styrelsen vid ett möte den 2-3 december 1995 avsatt Henry Berglund som medlem av Rysslandsamordningen Var, om inte inom Amnesty, skall man fritt få framföra sina åsikter? Att debattera en organisationsfråga måste vara tillåtet utan repressalier. Mandatet kan inte ifrågasättas, men hur vi skall arbeta för mandatet måste kunna diskuteras.

För tydlighetens skull vill vi understryka att vi utan begränsningar i övrigt vill arbeta för ett generellt avskaffande av dödsstraffet för alla fångar.

Vi yrkar:
att årsmötet beslutar upphäva avsättningen av Henry Berglund som Rysslandsamordnare.

Styrelsens yttrande :
Samordnares viktigaste uppgift är att ge arbetsgrupperna råd och stod i sitt arbete. Vad gäller gruppers arbete mot dödsstraff tillåts grupperna välja arbetsmetod. Inga aktionsfall skickas ut utan att grupperna accepterat att arbeta med det givna fallet . En samordnare däremot kan inte välja delar av åtagandet, utan grupperna ska få ett helhjärtat stöd från samordnaren i sitt arbete oavsett vad fallet handlar om. Vidare har en samordnare en nyckelposition i Amnestys organisation och måste vara extra noga med hur han/hon uttalar sig, eftersom man faktiskt företräder hela Amnesty i en rad frågor. Styrelsen anser att Henry Berglund inte har utfört sitt arbete som samordnare i enlighet med de regler och riktlinjer som gäller och entledigade honom därför från uppdraget som samordnare. Han kan som enskild medlem fritt framföra sina åsikter om mandatet och våra arbetsmetoder.

Styrelsen avstyrker motionen


En del korrespondens

Brev från Henry Berglund Begäran om tillrättaläggande av felaktighet i protokollet
Stockholm den 15 december 1996 1(2)
Amnesty International Svenska sektionens styrelse


Sektionstyrelsens protokoll från möte den 10-11 juni 1995. Begäran om tillrättaläggande av felaktighet i protokollet .


Styrelsen påstår i rubricerat protokoll, paragraf 15, att "Henry Berglund hävdar att Amnesty inte bör arbeta för kriminella dödsdömda."
Styrelsens uttalande är felaktigt och för mej kränkande.

Jag ber styrelsen ta del av följande:

1. Vid styrelsemötet den 10-11 juni låg på styrelsens bord ett brev från Annika Lindgren/sekretariatet <95-06-06> där Annika L. korrekt redovisar vad jag hävdat i denna fråga. Annika L. skriver: "Henry säger: kriminella dödsdömda bör inte några Amnestygrupper arbeta för, . . .". Ingen i den dåvarande styrelsen borde vid mötet ha varit okunnig om min, i korthet uttryckta, mening om vårt arbetssätt för arbetsgrupperna gällande kriminella dödsdömda fångar.

Se också mina artiklar i Amnesty Debatt 2/94 och 1/95, Amnesty Press 3/95 och 5/95 samt Amnesty Forum juni 1995. Några korta citat från dess texter:

• "Arbetsgrupper skall dock arbeta för dödsstraffets avskaffande genom att söka få regeringar att lagstifta om förbud för utdömande av dödsstraff och att protestera mot att dödsstraff verkställs - detta är bra." (AD 1/95).
  
• "Vi bör lägga huvuddelen av våra insatser för kriminella fångar på central nivå och där markera vår hållning och göra utredningar och uttalanden av principiell natur." (AP 3/95).