Mandatöversynen 1997 - 2001 Underlag till styrelsemöte 1-2 juni 2000

Till: Styrelsen
Från: A-utskottet
Datum: 13 juni 2000

Mandatöversynen 1997 - 2001

I Den andra fasen av översynen


1. Mandatkommitténs uppdrag

Rådsmötet (International Council Meeting, ICM) 1997 gav den permanenta mandatkommittén (Standing Committee on the Mandate, SCM) i uppdrag att genomföra en översyn av AI:s mandat, som vi ibland kallar åtagandet. Den andra fasen av detta arbete inleddes i och med att rådsmötet 1999 bestämde (beslut 3) att mandatet/åtagandet skulle användas i betydelsen "de gränser inom vilka vi tillåter oss att arbeta", alternativ översättning: "de gränser inom vilka AI tillåts arbeta". SCM fick följande allmänt hållna direktiv för den andra fasen av mandatöversynen:

- De gränser inom vilka AI tillåts arbeta kan även fortsättningsvis utvecklas stegvis för att garantera att AI:s mandat/åtagande kan bibehålla inriktningen på fokus, anpassning, sammanhang och effektivitet.

- De gränser inom vilka AI tillåts arbeta bör vara något vidare än vad som faktiskt görs, så att några områden, från tid till annan, kan ges större uppmärksamhet och andra mindre. Prioriteringar av AI:s arbete bestäms av den integrerade strategiplanen.

- Att tänka igenom om, och i vilken utsträckning, AI på ett mer effektivt sätt skulle kunna behandla kränkningar av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

- Att tänka igenom hur man i framtiden ska kunna förändra mandatet eller verkställa nya mandatförändringar bl. a. genom pilotprojekt.

- De gränser inom vilka AI tillåts arbeta bör ändras endast genom ICM-beslut. En sammanfattning av de gränser inom vilka AI tillåts arbeta skulle kunna införas i stadgarna. Ett separat dokument, "Amnesty Internationals åtagande" bör utformas.


2. Underlag för mandatdiskussionen

SCM publicerade i februari 2000 två dokument i syfte att stimulera diskussionen om AI:s åtagande inför den andra fasen av mandatöversynen. Det första har titeln "Alternativa sätt att presentera AI:s åtagande och vilka konsekvenserna blir - ett diskussionsunderlag (Alternative Presentations of the AI Mandate and their Consequences - a Framework for Discussion, POL 21/02/00). I detta ges olika sätt att presentera AI:s åtagande. Konsekvenserna för vårt beslutsfattande och vår känsla av identitet beskrivs också.

Det andra dokumentet med rubriken "Hur går vi vidare med åtagandet?" (The Way Ahead for the AI Mandate, POL 21/03/00) behandlar möjligheter för utvecklingen av AI:s åtagande.

Nyligen gav SCM ut ett nytt avsnitt av "Inside the Mandate" (POL 21/04/00) med underrubriken "Sammanfattning av utvecklingen rörande Amnesty Internationals mandat". Detta dokument är en sammanfattning av de bägge ovan nämnda. För att ge årsmötet 2000 underlag att diskutera översynen av vårt åtagande, återges det i översättning nedan.


3. Tidplan för mandatdiskussionen

En viktig uppgift för SCM är att inhämta sektionernas synpunkter på översynen. Därför har SCM bett att få sektionernas kommentarer till den 23 juni i år. I månadsskiftet oktober/november ska ett internationellt möte organiseras i syfte att låta rörelsen diskutera hur AI:s åtagande kan formuleras, hur det kan utvecklas, vilka kränkningar som AI ska vända sig mot, etc. SCM förväntar sig att den internationella styrelsen (International Executive Committee, IEC) i november 2000 ska föreslå en ny formulering av de internationella stadgarnas två inledande paragrafer. Vidare kan IEC i februari 2001 komma att föreslå ändringar av åtagandet med anledning av mandatöversynen. Dessa förslag bestäms till stor del av responsen på SCM:s förslag. Det slutliga förslaget till beslut om åtagandet torde ges ut i april 2001.


II Översättning av "Inside the Mandate", april 2000


4. Åtagandet idag och hur kan det utvecklas

4.1 Varför ska vi ha ett åtagande?

Under årens lopp har mandatet tjänat till att bestämma AI:s identitet. Det har varit ett praktiskt sätt att presentera vad vi arbetar för både internt och externt. Det har varit avgörande i prioriteringen av vårt arbete. Det har hjälpt oss att definiera våra detaljerade policies. Uppfattningen att ett begränsat mandat skulle kunna uppfylla dessa fyra funktioner har ifrågasatts i avsevärd omfattning under de senaste åren, huvudsakligen som följd av att AI har tagit på sig så många nya arbetsområden. Det har förorsakat vissa problem, t ex synbara brister på överensstämmelse i åtagandet, en brist på fokus, osäkerhet när det gäller pilotprojektens status, oenighet över omfattningen av vårt främjande arbete och svårigheter i att tolka åtagandet. Dessa problem ger upphov till ett flertal sammanhängande frågor:

(a) Ska åtagandet beskriva gränserna för AI:s arbete mycket detaljerat?

(b) Ska åtagandet vara den främsta källan till vår identitet och dess presentation?

(c) Är det dags att formellt acceptera att gränserna för vårt åtagande säger oss föga om våra prioriteringar inom gränserna?

(d) Ska vi också acceptera (och kanske välkomna) det faktum att detaljerat policyskapande i allt större utsträckning skulle kunna lämnas till personalens omdöme vid oförutsedda händelser?

(e) Om sådana förändringar görs, vad blir konsekvenser för ansvartagande och demokratiskt beslutsfattande inom AI? Ska makten att förändra mandatet ligga kvar hos rådsmötet eller ska vi ge mer makt att förändra mandatet åt IEC eller personalen vi det internationella sekretariatet?

(f) Hur viktigt är det att AI:s mandat är sammanhängande? Och hur balanserar vi sammanhang och anpassning (relevans), när dessa bägge värderingar tycks dra oss i olika riktningar?

(g) Hur ser vi att AI passar i den allmänna rörelsen för mänskliga rättigheter?

4.2 Hur fortsätter vi härifrån?

SCM är av den uppfattningen att det bästa sättet att ta sig an dessa frågor är att diskutera fem olika modeller för den framtida utvecklingen av AI:s mandat. Modellerna utesluter inte varandra. SCM har inte tagit kollektiv ställning till vilken av dessa modeller som är att föredra. Några modeller diskuteras grundligare än andra helt enkelt därför att de ger upphov till fler frågor som bör behandlas med eftertanke.

4.2.a Stegvis utveckling

En möjlighet är naturligtvis att fortsätta att utveckla åtagandet på i stort sett samma sätt som vi har gjort under lång tid. Detta tillvägagångssätt har hållit ihop rörelsen under hela dess historia; det är rimligt transparent, och det starka önskemålet om konsensus inom AI medför en långsam förändring. I motsats till detta står vårt nuvarande mandat, som är ett resultat av många utvecklingssteg, som vart och ett har bedömts för sina egna relativt isolerade fördelar. Resultatet har blivit att det är svårt att urskilja särskilt mycket sammanhang. Rådsmötet 1997 var i själva verket "bekymrat över att åtagandet ibland upplevs som ohanterligt och ofokuserat". I historiens ljus måste man tvivla på att detta tillvägagångssätt kan ge oss det "fokuserade, anpassade, sammanhängande och effektiva" åtagande som rådsmötet 1999 efterlyste.

4.2.b Utveckling av ett nytt kärnbegrepp för åtagandet

Den senaste översynen 1987 - 1991 rekommenderade följande lydelse för vad AI motsätter sig: "AI koncentrerar sig på två uppsättningar rättigheter, nämligen rätt att fritt uttrycka och äga sin uppfattning samt frihet från diskriminering….AI arbetar mot vissa allvarliga kränkningar av dessa rättigheter". Denna förklaring är emellertid inte längre helt passande. Samma sak gäller Artikel 1 i AI:s stadgar. Varken denna förklaring eller stadgarna ger till exempel en särskilt bra förklaring till varför AI arbetar mot personminor eller mot smuggling av prostituerade.

En andra möjlighet är således att leta efter ett nytt kärnbegrepp runt vilket vi kan bygga ett klart åtagande. Åtskilliga medlemmar har föreslagit lydelser som "motsätter sig politiskt motiverade allvarliga kränkningar av fysisk och psykisk integritet". Ett argument som talar för detta tillvägagångssätt är att det skulle kunna ge rörelsen ett klart fokus och en känsla av identitet. Men det är kanske helt enkelt inte möjligt att definiera ett nytt kärnbegrepp som är tillräckligt stort för att inkludera vad vi redan gör, men inte så stort att det omfattar mer. Dessutom tycks det vara oundvikligt att medlemskårens önskningar om mandatutveckling vanligen motiveras mycket mer av en önskan att vara relevant än en önskan att behålla sammanhanget.

4.2.c Begränsa åtagandet

Om Amnestymedlemmarna anser att det nuvarande åtagandet är ohanterligt och saknar fokus och sammanhang, och att som en följd av detta vårt arbete är ineffektivt, vore en lösning att helt enkelt begränsa åtagandet. SCM har emellertid ingen indikation på att en sådant förslag skulle kunna få något betydande stöd, så på detta stadium kommer denna möjlighet inte att vidare diskuteras.

4.2.d Betrakta hela spektret

Det är kanske tid att konstatera att AI:s åtagande numera är att "skydda mänskliga rättigheter i hela världen på lämpligast sätt". Ett sådant tillvägagångssätt skulle motsvara den vitt spridda uppfattningen att AI är den enda sant globala organisationen för mänskliga rättigheter; det skulle kunna ge oss en begreppsapparat inom vilken framtida diskussioner om förändringar i vårt arbete skulle kunna äga rum. En sådan vid förklaring skulle också kunna förminska några av det förgångnas hårdragna argument.

Det skulle dessutom klargöra betydelsen av den integrerade strategiska handlingsplanen (ISP). För närvarande är det fortfarande en allmän uppfattning att man kan få AI att arbeta inom ett nytt område genom att förändra åtagandet. I själva verket är det emellertid endast det första steget; nästa steg är att åstadkomma att det nya arbetsfältet tilldelas hög prioritet i handlingsplanen. Detta har lett till förvirring och frustration då medlemmar har lyckats förmå rådsmötet att besluta om nya arbetsfält, men ingenting sedan har hänt.

Med det här förslaget skulle skillnaden mellan främjande och oppositionellt arbete kunna tas bort. Vi skulle istället kunna säga att vi har en stor mängd arbetssätt som vi kan använda oss av, och att vi kommer att ange det sätt som är lämpligast för varje område vi arbetar på. Detta skulle inte automatiskt leda till att AI arbetar oppositionellt mot varje kränkning av de mänskliga rättigheterna, men det skulle ge oss mer flexibilitet.

Förslaget har naturligtvis några potentiella nackdelar. Det kan förefalla alltför radikalt. Skulle medlemmar, som har en traditionell syn på AI:s arbete, kunna acceptera en sådan betydande förändring? En del har redan bestämt sig för att möjligheten att ta med hela spektret av mänskliga rättigheter står i motsatsställning till såväl den stegvisa förändring som rådsmötet 1999 såg framför sig som uttalandet att "de gränser inom vilka AI tillåts arbeta bör vara något vidare än vad som faktiskt görs." Andra betraktar det som ett ärligt medgivande att gränserna redan är mycket vidare än det verkliga arbetet.

AI har länge förlitat sig på folkrätt då åtagandet formats. Genom att välja ut "mänskliga rättigheter" som vårt mandat, skulle vi med jämna mellanrum behöva tänka över gränserna för folkrättens definition av mänskliga rättigheter, samt i vilken utsträckning vi önskar gå utöver gränserna när vi fastställer våra egna normer. AI skulle också behöva se över sina arbetsmetoder; vi är bara i början av att studera och utforska hur dessa arbetsmetoder kan användas för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och för kränkningar av humanitär rätt. Slutligen skulle ett beslut att utvidga åtagandet till att omfatta samtliga mänskliga rättigheter kunna tvinga oss till att beakta behovet att nya beslutsfattande strukturer som ska besluta om våra prioriteringar.

4.2.e Uppdelning av ansvaret

Nyligen fattade rådsmötesbeslut har uppmanat sektionerna att åtaga sig mer arbete på det egna landet. Om ett sådant tillvägagångssätt utvidgas skulle det kunna göra det möjligt för det internationella sekretariatet att behålla sin egen expertis, under det att nationella sektioner tillåts att kreativt utforska nya arbetsområden. Det skulle kunna resultera i att AI skulle komma att likna Röda korset (International Committee of the Red Cross, ICRC), som ger de nationella föreningarna betydande frihet att etablera sina egna projekt. Ett av de särskiljande dragen hos AI är emellertid förmågan att förmå alla medlemmar i alla länder att arbeta tillsammans på samma gång. Om de nationella sektionerna i allt större utsträckning skulle utforma sina egna handlingsprogram och utvidga sina egna åtaganden i olika riktningar skulle internationell samordning bli betydligt svårare, för att inte säga omöjlig.


5. Åtagandet och stadgarna

Oavsett vilken riktning mandatutvecklingen tar, kommer det fortfarande att finnas behov av att uttrycka vårt åtagande klart och tydligt. För närvarande är den definition av vårt åtagande som återfinns i Amnestys stadgar kompletterat av många rådsmötesbeslut och andra Amnestydokument. Detta gör det svårt för både medlemmar och utomstående att ta reda på exakt vad som är inom och vad som är utom åtagandet. En lösning till detta problem skulle kunna vara att införa en detaljerad beskrivning av åtagandet i stadgarna. Fördelen skulle vara tydligheten, speciellt vad gäller processen att ändra åtagandet, eftersom endast rådsmötesbeslut som tas med 2/3 majoritet skulle ändra åtagandet. Detta skulle emellertid kunna ge oss stadgar som är oacceptabelt långa och kräver täta ändringar. Det skulle göra det mycket svårt för AI att reagera på oförutsedda utvecklingsmöjligheter mellan rådsmöten. Ett exempel är kampanjen mot personminor.

Som ett alternativ skulle vi helt enkelt kunna nöja oss med en låta stadgarna uttrycka vår vision och uppgift. Varje sammanfattande mandatdokument skulle kunna få titeln "Fokus för Amnesty Internationals arbete" och vara enbart beskrivande . Detta skulle visserligen göra att stadgarna inte skulle behöva ändras så ofta, men vi skulle i alla fall behöva bestämma oss för hur åtagandet skulle ändras framdeles. Vi skulle kunna säga att det endast skulle kunna ändras genom normala rådsmötesbeslut, och att dessa skulle refereras i sammanfattningsdokumentet. En variation av denna möjlighet vore att uttryckligen bemyndiga IEC att variera åtagandet på lämpligt sätt mellan rådsmötena. Även om vårt nuvarande åtagande förklarar att vi motsätter oss "allvarliga kränkningar" av yttrandefrihet och liknande har t ex omfattningen av dessa allvarliga kränkningar aldrig satts på pränt. I praktiken motsätter vi oss bara de grova övergrepp som ett antal rådsmöten efter varandra har identifierat som ingående i vårt åtagande. Vi skulle emellertid kunna delegera till IEC rätten att besluta hur denna fras ska tolkas.

Vilken möjlighet vi än väljer, måste vi bestämma oss för i vilken utsträckning vi vill att rådsmötet ska ha sista ordet avseende åtagandet, hur vi ska anpassa det till oförutsedda utvecklingsmöjligheter samt hur det ska passa in i den integrerade strategiska handlingsplanen.


6. Åtagandets komponenter

Hittills finns det förslag på fyra begrepp som kan definiera Amnestys väsen och dess åtagande: gränserna för det tillåtna arbetet. Man kan tänka sig en förklaring av vår vision och vår uppgift, en sammanfattning av AI:s åtagande samt en detaljerad beskrivning av åtagandet. De diskussionsunderlag som nämns i inledningen ovan ger olika förslag på hur dessa begrepp kan hanteras. Med utgångspunkt i det nuvarande åtagandet ges i det följande förslag på formuleringar:

6.1 En förklaring av AI:s vision och uppgift

Med AI:s nuvarande ståndpunkt kan dess vision och uppgift sammanfattas på följande sätt:

Amnesty Internationals vision är en värld där alla människor överallt åtnjuter alla de rättigheter som inryms i Allmänna förklaringen av de mänskliga rättigheterna och andra människorättsinstrument.

Amnesty Internationals uppgift är att möjliggöra för människor att i internationell solidaritet effektivt medverka till att stoppa och förhindra specifika allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter samt att främja mänskliga rättigheter för alla människor.

Dessa utsagor föranleder tre frågor:

1. Behöver vi en förklaring av vår vision och vår uppgift utöver förklaringar av vårt ändamål och åtagande?

2. Är dessa förklaringar lagom långa och lagom generella?

3. Ska man inkludera en sådan förklaring av vision och uppgift i en ny artikel 1 i stadgarna?

Vi skulle kunna bestämma oss för att ha ett ändamål, ett åtagande, en vision och en uppgift eller någon kombination av dessa begrepp. Frågan är om en förklaring av vår vision och vår uppgift verkligen säger tillräckligt mycket om vad AI gör. Skulle en person som inte alls känner till AI bli tillräckligt informerad av de formuleringar som ges ovan? Är dessa förklaringar användbara för att ge förutsättningar för interna policydiskussioner?

6.2 En sammanfattning av AI:s åtagande

En del medlemmar har önskat att förklaringen om vision och uppgift skulle kompletteras med en kort sammanfattning av AI:s huvudsakliga verksamhetsområden. En sådan sammanfattning skulle bestå av cirka 150 ord och innefatta några huvudpunkter. Ett exempel finns som bilaga till detta dokument. Man bör komma ihåg att det är en fördel med stadgar som ger en exakt beskrivning av AI:s arbete. Det är å andra sidan en nackdel om stadgarna behöver ofta skrivas om.

4. Borde vi ha en sådan sammanfattning i stadgarna?

5. Hur detaljerat borde det i så fall vara?

6.3 Ett separat dokument: Amnesty Internationals åtagande

En sammanfattning på två sidor har tidigare räckt för att sammanfatta AI:s åtagande. En sådan sammanfattning skulle kunna betraktas som AI:s officiella text. Följande behöver klaras ut:

6. Är det lagom med en sammanfattning på två sidor för de antagna läsarna?

7. Ska ett sådant dokument ha status av stadgar?

8. Om dokumentet har samma status som stadgarna, hur kan det ändras? Krävs enkel majoritet eller 2/3 majoritet vid ett rådsmöte, eller kan IEC bemyndigas att göra ändringar?

Vi måste bestämma oss för om ett sådant dokument ska vara definitionen av gränserna för AI:s arbete eller om det bara är en ungefärlig beskrivning av dessa gränser. Om vi anser att det är en definition , kommer vi att ha en mycket klar men ganska trög process för mandatförändringar. Varje betydande mandatändring skulle ju kräva en förändring av ordalydelsen i dokumentet. Det skulle vara en mycket öppnare process än den nuvarande, där det ofta är oklart vad som är en förändring av åtagandet. Det kan dock uppstå svårigheter om inte mandatdokumentet och den integrerade strategiska handlingsplanen var rätt synkroniserade.

Om dokumentet var en ungefärlig beskrivning och inte hade status av stadgar, skulle vi behöva besluta oss för vad som egentligen är den slutliga förklaringen. Är det helt enkelt förklaringen av vår vision och vår uppgift, är det den ovan nämnda sammanfattningen eller är det något annat dokument?

6.3 Arbetsmetoder

Artikel 2 i våra stadgar är en ganska inaktuell lista på de arbetsmetoder vi har. Nu när alla kan se AI:s arbetsmetoder kanske det inte längre är nödvändigt att ha en sådan uppräkning i stadgarna. Vi kanske helt enkelt kunna säga att "Amnesty International använder alla tillämpliga arbetsmetoder för att uppnå sitt syfte".

9. Finns det någon anledning att ha en uppräkning av arbetsmetoder i stadgarna?

6.3 Ändringar av åtagandet

SCM menar att varje ändring av åtagandet, dvs ändring av gränserna för det tillåtna arbetet, kan genomföras med det diskuterade presentationssättet. Så t ex föreslog några sektioner vid rådsmötet 1999 att åtagandet borde omfatta hela den Allmänna förklaringen av de mänskliga rättigheterna och att prioriteringarna skulle göras genom fastställande av den integrerade strategiska handlingsplanen. SCM tror att de som stöder denna åsikt skulle svara "ja" på fråga 3 och "nej" på frågorna 4 och 7.

Alla förändringar kommer att förändra lydelsen på vår vision, vår uppgift, sammanfattningen av åtagandet samt den separata beskrivningen av åtagandet. I alla händelser måste vi besluta oss för vilket av dessa begrepp vi önskar oss och vilken status av stadgar eller inte de ska ha.

6.4 Sexuell läggning

Rådsmöten 1997 och 1999 diskuterade om frasen "sexuell läggning" skulle adderas till den identitetsklausul i stadgarna som definierar samvetsfångar. SCM:s förslag är snarare strategiskt än principiellt motiverat. SCM föreslår att "sexuell läggning" inte ska nämnas explicit i stadgarna utan att Amnesty ska antaga ett av följande alternativ:

(a) Frasen "sexuell läggning eller identitet" skulle kunna läggas till i en identitetsklausul i ett separat dokument som definierar åtagandet utan att nämnas i stadgarna.

(b) Hela identitetsklausulen skulle kunna uttryckas kortare i stadgarna och i andra dokument. Vi skulle kunna skriva något i stil med att "Amnesty motsätter sig kvarhållande eller fängslande av människor på grund av deras uppfattning eller identitet" och sedan ge exempel.

10. Vilket alternativ är att föredra? Finns något mer passande alternativ?

6.4 Flyktingarbete

Rådsmötet 1999 önskade att mandatöversynen skulle beakta "hur flyktingarbetet skulle kunna integreras bättre i AI:s stadgar". En möjlighet vore att införa en passus som "Amnesty International arbetar med att skydda dem som flyr till annat land från kränkningar av alla de mänskliga rättigheter som organisationen arbetar mot" i sammanfattningen av åtagandet, eller i det separata mandatdokumentet.

11. Är en sådan förklaring tillfyllest när det gäller att beskriva AI:s åliggande när det gäller flyktingar?


7. Hur kan stadgarna formuleras

Med vårt nuvarande åtagande skulle våra stadgar kunna formuleras på följande sätt:

"Amnesty Internationals vision är en värld där alla människor överallt åtnjuter alla de rättigheter som inryms i Allmänna förklaringen av de mänskliga rättigheterna och andra människorättsinstrument.

Amnesty Internationals uppgift är att möjliggöra för människor att i internationell solidaritet effektivt medverka till att stoppa och förhindra specifika allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter samt att främja mänskliga rättigheter för alla människor.

Främjande av mänskliga rättigheter i allmänhet

Amnesty International främjar medvetenheten av och hävdandet av den Allmänna förklaringen av de mänskliga rättigheterna och andra internationellt erkända människorättsdokument, de värderingar de omfattar samt alla mänskliga fri- och rättigheters oupplösliga enhet och inbördes beroende. Speciellt uppmanar Amnesty International alla regeringar att ratificera och tillämpa internationella människorättsnormer; Amnesty international genomför undervisning om de mänskliga rättigheterna i vid omfattning; organisationen stödjer initiativ från mellanstatliga organisationer, icke-statliga organisationer, affärs- och finansinstitutioner och andra aktörer utan anknytning till regeringar att stödja och respektera de mänskliga rättigheterna.

Arbete mot specifika kränkningar av de mänskliga rättigheterna

Amnesty International genomför pågående utrednings- och aktionsprogram mot allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Dessa avser en vid mängd företeelser som primärt påverkar rätten att fritt hysa och uttrycka sin övertygelse, rätten att inte bli diskriminerad samt rätten till fysisk och psykisk integritet enligt nedanstående uppräkning.

(a) Fängslande av samvetsfångar. Dessa definieras som de som fängslas eller på annat sätt får sin rörelsefrihet inskränkt till följd av sin politiska eller religiösa uppfattning eller annan övertygelse, eller på grund av sitt etniska ursprung, sitt kön, sin hudfärg, sitt språk, sitt nationella eller sociala ursprung, sin ekonomiska status, börd eller ställning i övrigt, under förutsättning att de inte har utövat eller förespråkat våld. Samvetsfångar inkluderar dem som har fängslats eller på annat sätt får sin rörelsefrihet inskränkt enbart till följd av sin sexuella läggning eller till följd av sin vägran att på grund samvetsbetänkligheter göra militärtjänst. Amnesty international verkar för omedelbar och ovillkorlig frigivning av samvetsfångar.

(b) Att politiska fångar hålls i förvar utan att inom rimlig tid ställas inför rätta, samt att sådana fångar utsätts för ett rättsligt förfarande som inte uppfyller internationellt erkända normer. Amnesty International använder begreppet "politiska fånge" i vid bemärkelse så att till exempel fall som belyser systematisk diskriminering på grund av ras eller kön inkluderas. Amnesty International begär att alla politiska fångar antingen ska ställas inför rätta och ges en snar och korrekt rättegång eller släppas fria.

(c) Tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av fångar och människor som på annat sätt fått sin frihet inskränkt.

(d) Övervåld från rättsvårdande myndigheter.

(e) Regeringars användande av dödsstraffet. Amnesty International motsätter sig dödsstraffet ovillkorligt, under alla förhållanden.

(f) Avsiktligt och godtyckligt eller urskillningslöst dödande. Detta inkluderar utomrättsliga avrättningar av regeringar, dödande på grund av obefogat dödligt våld från rättsvårdande myndigheter samt dödande av civila och icke-stridande i direkta eller urskillningslösa attacker av regeringar eller beväpnade politiska grupper, i strid med internationell humanitär rätt.

(g) "Försvinnanden". De "försvunna" är människor som har fängslats av statstjänstemän, men deras vistelseort eller öde döljs, och fängslandet förnekas. Amnesty International motsätter sig alltid "försvinnanden". Amnesty Internationell motsätter sig analogt bruk från beväpnade politiska grupper och kämpar för att öde och vistelseort för dem som bortförts ska avslöjas.

(h) Tagande av gisslan. Människor som kvarhålls - vanligen av beväpnade politiska oppositionsgrupper - och vilkas liv, frihet eller fysisk säkerhet är beroende av handlingar från en tredje part.

(i) Barns deltagande i krig. Amnesty international motsätter sig deltagande av alla dem som är under 18 år i väpnade konflikter och verkar mot deras tjänstgöring i eller rekrytering till alla väpnade stridskrafter.

(j) Allvarliga begränsningar i rörelsefrihet, förutom fängslande, till följd av uppfattning eller identitet. Detta inbegriper påtvingad exil, massfördrivning, eller allvarliga mönster av trakasserier, som husförstörelse eller rättslig förföljelse, som har sin grund i människor tro eller identitet.

Utom där det särskilt anges arbetar Amnesty International mot de ovan nämnda övergreppen oavsett om de begås av regeringstjänstemän eller beväpnade politiska grupper. Amnesty International vänder sig också till regeringar om de är medskyldiga, samtycker eller inte utövar vederbörlig rättskipning när det gäller att förhindra dessa kränkningar eller liknande övergrepp, som hedersmord och kvinnlig könsstympning, när de begås av personer som inte har förbindelse med regeringen men står under dess jurisdiktion. Amnesty International vänder sig till företag när det finns bevis på att deras handlande direkt eller indirekt medverkar till ovan nämnda övergrepp.

Till stöd för dessa mål vänder sig Amnesty International mot:

(k) Återsändande av flyktingar till länder där de riskerar att råka ut för allvarliga kränkningar som Amnesty International arbetar mot.

(l) Överföring av utrustning och kunskap för militär, säkerhetstjänst och polis, inklusive vapen och utbildning, från ett land till ett annat, när det med fog kan antas att detta bidrar till kränkningar i mottagarlandet.

(m) Tillverkning, användning eller överföring av urskillningslösa vapen för krig, som personminor.

(n) Straffrihet för förövare av allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter. Amnesty International insisterar på att dessa personer ska ställas inför rätta.

Vid utvecklingen av åtagandet använder Amnesty International pilotprojekt för att testa genomförbarheten och konsekvenserna av nya verksamhetsfält."