Rapport från arbetet med SAMO-projektet Underlag till styrelsemöte 1-2 juni 2000

Till: Styrelsen
Från: Sekretariatet/Katarina Hellström/Lisbeth Segerlund
Datum: 2000-06-09


RAPPORT FRÅN ARBETET MED SAMO-PROJEKTET

Samo-projektet inleddes i april innevarande år och projektbeskrivningen samt bakgrunden till projektet finns i bilaga 1 och 2. Som ett första led i projektet har intervjuer genomförts med ett urval av handläggare på sekretariatet och intervjuer pågår för närvarande med samordnare (samtliga samordnare kommer att intervjuas). Även kontaktpersoner för specialgrupperna kommer att intervjuas. Resultat av dessa intervjuer har och kommer att ha stor betydelse för projektets fortsatta arbete.

För det fortsatta arbetet med projektet är det nödvändigt att i ett tidigt skede arbeta utifrån en viss inriktning och ambitionsnivå vad gäller samordningsgruppernas arbete i framtiden. Denna rapport syftar till att beskriva det förslag som sekretariatet önskar arbeta vidare med.

Denna text är uppdelad i två delar. I den första delen avhandlas frågan om vilken amitionsnivå svenska sektionen ska hålla när det gäller antalet länder respektive RAN (Regionala aktionsnät) som ska täckas av samordnare. Den andra delen rör vilken roll samordnarna ska ha i den svenska sektionen, dvs vilka behov/uppgifter som hon eller han kan tänkas uppfylla.

1. Antalet länder och RAN

Sektionen har alltid haft en hög ambitionsnivå vad gäller täckningen av landexpertis och RAN. I samband med det tidigare samo-projektet har man uttalat att "Samordningarna ska omfatta alla de länder där mänskliga rättigheter kränks och de ska ha så många medlemmar att de rimligen kan klara sina åtaganden." Arbetet kom dock i praktiken att rikta in sig på att det skulle finnas samordnare för de länder där Amnestygrupper arbetar med aktionsfall. Stöd till Amnestygrupper har också varit en av samordnarens viktigaste uppgifter.

En sådan ambitionsnivå kräver mycket resurser dels för rekrytering och introduktion av nya samordnare/avveckling av de som slutar, dels löpande stöd och service till en relativt stor och viktig grupp aktivister. Dessa resurser har inte funnits under de senaste åren. Omsättning av personal på den tjänst på sekretariatet som haft detta som sitt ansvar har varit stor, vilket gjort att kontinuiteten blivit lidande.

I handlingsplanen för de kommande fyra åren anges under punkt 1. Stärka utrednings- och aktionsstrategierna, basverksamhet, att "Vi ska ha....samordningar för länder och regioner med systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter". Det finns även andra delar av handlingsplanen som pekar på behov av samordnare för särskilda länder, t ex vad gäller strategier mot tortyr för särskilda länder etc.

Vad som ska tolkas in i "systematiska kränkningar" skulle kunna bygga på den prioritering som IS gör av länder i super-high, high, medium och low, eller kunna ta fasta på de länder som regelbundet återkommer i årsrapporten. Andra aspekter att ta hänsyn till är de s k crisis respons länder som sektionen åtagit sig att arbeta med eller andra liknande åtaganden, hänsyn till geografisk balans, det kommande arbetet med mr-försvarare, biståndsarbete, flyktingarbete etc. Detta leder också in på frågan om vad samordnaren ska ha för roll och uppgifter (se nedan).

Det är dock inte rimligt att försöka täcka in alla dessa aspekter, även om stora resurser lades på arbetet med samordningsgrupper. Sannolikt skulle resultatet inte uppvägas av de kostnader en sådan satsning skulle innebära.

Eftersom antalet av IS nyproducerade aktionsfall kraftigt gått ned under den senaste tiden, samt att aktionsfallen tenderar att komma slumpmässigt, är dessa inte det bästa kriteriet för täckning av länder i sektionen. Valet av länder borde hellre ge uttryck för en mer fokuserad och medveten strategi från sektionen, samt stå i proportion till de resurser som tilldelas denna verksamhet.

Förslag till antal länder/RAN:

För en rimlig avgränsning av sektionens ambition föreslås att:

* Sektionen ska ha ambitionen att rekrytera samordnare för länder som av IS hög- och mellanprioriteras, dvs de som i första hand omfattas av dagens beteckningar i "super-high" och "high", samt i möjligaste mån även "medium". Det skulle idag innebära ca 110 länder av totalt ungefär 175, inklusive de länder där vi har särskilda åtaganden (crisis reponse länder, country linking, m fl).

Konsekvenser:
- vi tar bara emot aktionsfall på ovan länder
- vi arbetar bara med aktioner på ovan länder
- arbete med lobby, bistånd, flyktingar etc för övriga länder får ske utan stöd från samordnare i den mån det anses lämpligt (se även diskussionen nedan om samordnarens uppgifter)

* Sektionen ska arbeta med samtliga RAN, dvs idag 23 st. Genom RAN-arbetet täcker vi i princip alla länder, men arbetet sker på en mer översiktlig nivå och på ad hoc basis. Detta ger geografisk balans och någon form av täckning även av lågprioriterade länder (se även andra kampanjmetoder nedan).

Utöver detta deltar sektionen fortsättningsvis som tidigare i samtliga kampanjer, där arbete med särskilda kampanjgrupper bestående av även andra aktivister än samordnare om så är lämpligt bör prövas (när samordnare saknas och som komplement till samordnarens insats). Även arbete med andra kampanjmetoder som blixtaktioner sker också fortlöpande på alla länder.

2. Samordnarens uppgifter

De uppgifter som samordnaren idag, mer eller mindre uttalat, förväntas uppfyllas är att ha kunskaper om landet/regionen (genom Amnestyrapporter, nyhetsbevakning, etc), Amnestymandatet, vara länk/kontaktperson mellan IS, Amnestygrupper och sektionen, ge aktivt stöd till gruppernas arbete med aktionsfall/RAN-aktioner, arbeta med kampanjer (tillsammans med sekretariatet) och aktioner (självständigt ansvara), arrangera land-/temaseminarier för grupper m fl, bistå med sakkunskap i flyktingärenden och biståndsansökningar, bistå vid/ta initiativ till lobby- och mediaaktiviteter, svara på allmänna förfrågningar om information rörande mänskliga rättigheter i landet/regionen, övrigt som rapportering, delta i möten, administration, m m.

Från samordnarna kommer dels signaler att man upplever detta som alltför betungande, både omfattningen av den information som man ska ta till sig och de korta dead-lines som ges. Samtidigt finns uppfattningen att man som samordnare sitter inne med kunskap som inte blir utnyttjad. Många upplever det som svårt att veta vad de ska göra och uppdraget känns vagt.

Sekretariatet å sin sida upplever att samordnarna inte alltid har tillräckliga kunskaper och att de därigenom inte blir det den insats i arbetet som skulle behövas, eftersom det innebär mer arbete att förbättra utkast till material, förväntade insatser inte genomförs på ett bra sätt eller helt uteblir. Det finns också synpunkter på att sekretariatet kräver för mycket av de aktiva som gör sina insatser under helt andra förhållanden än de anställda.

Vidare använder sig olika strukturer i sektionen (handläggare, grupper, m fl) av andra källor än just samordnarna för att tillskansa sig landinformation. Flera handläggare på sekretariatet har uppgett att de, p.g.a. tidsbrist ofta, använder sig av egna nätverk eller av internet för att få tillförlitlig information.

Samordnaruppdraget innefattar idag betydligt mer än vad det gjorde när samordnarna kom till under 1970-talet, eftersom Amnestys arbete nu är mer omfattande och sker i snabbare tempo. Idag finns också landinformation lättare att tillgå i form av fler Amnestyrapporter, annat Amnestymaterial och andra informationskällor såsom internet. Det internationella sekretariatet är större och mer utvecklat och ger information till sektionerna på ett annat sätt än tidigare.

Oavsett vad som kan vara den bästa arbetsfördelningen mellan aktivister och sekretariat är det inte rimligt att kräva allt det som nämns ovan av samordnare idag, det gäller såväl kunskapsmässigt som tidsmässigt. Det finns ett behov av att att avgränsa och tydliggöra uppgifterna för samordnarna så att det får en rimlig omfattning. Även fördelningen av uppgifter och samarbete mellan sekretariat och samordnare måste förtydligas.

Förslag om samordnares uppgifter:

I handlingsplanen är ett av de övergripande målen att öka aktivismen. Här har samordnarna en viktig uppgift genom att de är en del av den s k mellanstruktur som har till uppgift att samordna aktiviteter på olika områden inom sektionen. Det finns ett stort behov av att få igång en större aktivitet vad gäller arbetet på länder och regioner. För samordnarnas del skulle det därför finnas ett behov av att fokusera sina insatser på just detta, snarare än att agera passiv "expert". Samordnarnas roll framöver bör därför vara att

- jobba mer aktivt tillsammans med grupper om aktionsfall/RAN-aktioner/Blixtaktioner m m - ett mer kreativt och dynamiskt arbete - utåtriktat och synligt - offensivt både i Sverige och internationellt
- samarbete med specialgrupper, de har numer olika typer av arbete på olika länder
- delta aktivt i distriktets arbete (tillsammans med grupper, specialgrupper, m fl)
- skapa nätverk för information och aktion
- bedriva "egen" aktivitet i form av att delta i/arrangera seminarier, skriva artiklar, insändare m m, sända information till särskilda målgrupper (specialinriktade journalister m fl)

Vi ser alltså att samordnaren skulle utföra ett mer aktivt "kampanjarbete" på bred front istället för att rikta in sig på insamlande av expertkunskap, dvs som "passiv expert".

FÖRSLAG TILL BESLUT:

- att sekretariatet ges i uppdrag att fortsätta arbetet utifrån detta förslag





Bilaga 1.

PROJEKT FÖR ATT FÖRSTÄRKA OCH UTVECKLA SAMORDNINGS- OCH SPECIALGRUPPER

Under 1970-talet bildades s k ländergrupper (senare samordningsgrupper). Man insåg snart att dessa grupper kunde spela en vikig roll i den allmänna strävan att decentralisera uppgifter från både det internationella sekretariatet som från de nationella sekretariaten. Efterhand utvecklades dessa till att både utgöra en kunskapsbank och länk mellan arbetsgrupper, det internationella sekretariatet och övriga delar av sektionen och spelar idag en särskilt viktig roll i Amnestyarbetet.

En liknande roll har specialgrupperna när det gäller att utgöra en kunskapsbank. Specialgrupperna har dock i övrigt en något annan uppgift eftersom de utöver detta ska arbeta konkret med t ex målgruppsarbete, aktioner, aktionsfall/RAN (Regionala Aktionsnät) eller andra aktionsformer särskilt utformade för specialgrupper. Utvecklingen av dessa grupper kom dock igång senare och är inte lika väl förankrade i Amnestyarbetet som samordningsgrupperna.

Samordnings- och specialgrupper har under senare tid inte fått det stöd som är nödvändigt för att de ska kunna utföra det ganska omfattande uppdrag de enligt ovan förväntas fylla. För en utförligare beskrivning av behoven och situationen vad gäller arbetet med dessa grupper, se bilaga. Med hänsyn till dessa gruppers betydelse för arbetet i sektionen föreslås därför att detta projekt inleds.

Syfte

Projektets syfte är att förstärka respektive utveckla grupperna och därmed komma tillrätta med en del av de problem som idag råder, dvs i korthet behovet av nya samordnare och medlemmar i specialgrupper, att förbättra gruppernas arbete och stödet till dessa samt att på ett bättre sätt involvera grupperna i sektionens arbete.

Mål

Efter projektets genomförande ska de samordnings- och specialgrupper finnas som svenska sektionen anser är nödvändiga för att kunna genomföra sin verksamhet. Det är framför allt verksamhet som beslutas vid årsmöten och styrelsemöten och som beskrivs t ex i sektionens handlingsplan, kampanj- och aktionsplaner, budget, verksamhetsplaner och liknande.

Dessa samordnings- och specialgrupper ska också hålla en sådan nivå på/omfattning av arbetet som man under projektets gång kommer fram till. Den nivå och omfattning som kan komma att krävas av aktivister med denna typ av uppdrag måste vara rimlig.

Delmål för att uppnå detta:

* klargöra vilka förväntningar som dessa grupper och dess medlemmar ska uppfylla
* bestämma de länder/RAN för vilka svenska sektionen ska ha samordnare
* genomföra en nyrekrytering av samordnare där behov identifierats
* förstärka och utveckla befintliga samordnings- och specialgrupper
* inleda arbetet med att starta nya specialgrupper
* identifiera och avdela de resurser som behövs för ett långsiktigt stöd för dessa grupper

Metod/aktivitet

För att uppnå målen behöver man i ett inledningsskede

- rekrytera samordnare till länder/RAN där det råder ett akut behov
- utforma strategier för rekrytering (metoder, identifiera målgrupper, m m)
- ta fram variabler för utvärdering och rapportering
- se över och ge förslag till vilka länder vi ska ha samordnare
- ta fram material till rekrytering av samordnare eller specialgruppsmedlemmar (t ex om gruppernas arbete och uppdragens innehåll)

I en andra fas fortsätta arbetet med att i huvudsak

- se över och eventuellt ge förslag till vilka uppgifter samordnare ska ha*
- uppdatera och ta fram material för samordnare och specialgrupper (handböcker, internet m m)*
- se över samtliga samordningsgrupper och identifiera behov*
- se över behov av och utveckla utbildning till specialgrupper*

- rekrytera samordnare till vakanta länder/RAN som sektionen anser viktiga för verksamheten
- rekrytera fler samordnare till befintliga samordningsgrupper
- introducera och utbilda de nya samordnarna för uppdragen

- stärka och utveckla specialgrupper (medlemmar, verksamhet, etc)
- utveckla samarbetet samordnings- och specialglrupper
- hitta former för att integrera specialgrupperna i sektionens övriga arbete
- skapa och introducera nya specialgrupper

Arbete kommer att ske med hjälp av av många olika metoder, såsom insamling av fakta, kontakter med samordnings- och specialgrupper, möten och seminarier etc.

Resurser

Projektanställd på 50 % som i samarbete med handläggaren med ansvar för samordnings- och specialgrupper genomför arbetet. Kostnader för material, utskick, informationsmöten, resor, utbildningar m m

50 % x 16 000 kr x sociala avgifter 1,40 x 12 månader 135 000 kr
övriga kostnader 15 000 kr

Total kostnad 150 000 kr

Utvärdering och dokumentation

Löpande dokumentation av arbetet görs som sedan sammanställs i en rapport med uppgifter om både kvantitativa och kvalitativa resultat. Variablerna för detta fastställs i projektets inledning tillsammans med den projektanställda.

Tidsplan

Projektet löper under 1 år med följande tidplan:

År 2000

15 februari rekrytering av projektanställd inleds
1 april projektanställd börjar arbeta
1 april-15 juni inledningsskedet i projektet genomförs

15 juni-31 augusti arbete med valda delar (*) av projektets andra fas

1 september-31 december arbete med framför allt de delar inom projketet som rör rekrytering, utbildning och introduktion

År 2001

1 januari-31mars tyngdpunkten i arbetet ligger på utveckling av befintliga grupper samt utvärdering och rapport från projektet

Fortsättning

Eftersom det inom ramen för det tjänsteutrymme som idag tilldelats arbetet med samordnings- och specialgrupper inte finns möjlighet att samtidigt arbeta med rekrytering, introduktion och utbildning av nya samordnare och medlemmar till specialgrupper, kommer ett fortsatt behov av extra resurser för detta att finnas.

Behovet kommer dock inte att vara av samma omfattning som innan projektet startade, men periodvis innebära krav på resurser allmänt och ett direkt tillskott av extra resurser i form av övertid, timanställning, omfördelning av arbetsuppgifter inom sekretariatet eller liknande för att kontinuerligt se till att den uppnådda nivån bibehålls. Viktigt är att stödet till samordnings- och specialgrupperna inte enbart ses som begränsad till handläggaren med särskilt ansvar för dessa grupper.



Bilaga 2.

SAMORDNINGS- OCH SPECIALGRUPPERNAS FRAMTID INOM SVENSKA SEKTIONEN

Bakgrund

Samordningsgruppernas arbete har under en tid inte fungerat så bra som man skulle önska och har därmed inte heller motsvarat de höga förväntningar som finns på dem, möjligen med vissa undantag. Det gäller såväl arbetet inom samordningsgrupperna och för de enskilda land-/RAN-samordnarna, som kontakterna med öviga delar av sektionen/IS.

(En samordningsgrupp är en grupp av land-/RAN(Regional Action Network)-samordnare med ansvar för arbetet med länderna i gruppens region. Ett exempel är Sydasien- samordningen, som f n består av enskilda samordnare för Afghanistan, Bhutan, Indien (två personer), Nepal, Pakistan, Sri Lanka och SARAN (South Asia). Samordningsgrupper kan också bestå av enbart en samordnare, som t ex Turkiet/TURKRAN-samordningen, eller flera samordnare som enbart arbetar med ett land (t ex Kina-samordningen). Ofta ansvarar dock endast en person för ett eller flera länder/RAN.)

De problem som följt av att samordningsgrupperna inte fungerat tillfredsställande, har konkret visat sig bl a i att det i flera fall förekommer liten eller ingen kontakt mellan samordnare och Amnestygrupper, bristande intresse eller motivation för samarbete inom samordningsgruppen, svag respons från Amnestygrupper vid arrangemang av land-/temaseminarier av samordnare, bristande kunskaper om åtagandet/organisationen och länder bland samordnare, litet eller inget samarbete med specialgrupper eller andra delar av rörelsen, samordningsgrupper som upplöses med fler "ensamsamordnare" som följd, stor omsättning på samordnare/samordnare saknas för viktiga länder/RAN, etc.

Detta bekräftades delvis av resultatet från en enkät till Amnestygrupperna nyligen, där samordnarnas betydelse för gruppens arbete betonades. Den minsta kravlista på uppgifter för samordnare som kom fram från de synpunkter grupperna lämnade, stämmer väl överens med de uppgifter som samordnaren redan idag förväntas fullgöra, men som alltså inte alltid sker. Till denna minsta kravlista tillkommer dock fler uppgifter (se nedan).

Från sekretariatet upplevs responsen från samordningsgrupper som otillfredsställande när det t ex gäller att sammanställa gruppernas aktionsfallsrapporter, medverkan i kampanj- och aktionsarbetet, förfrågningar från sekretariat om/initiativ till media-, lobby-, flykting- och fondansökningsarbete, problem med stor omsättning på samordnare, rekrytering och introduktion, få deltagare i det årliga samordnar-/specialgruppsseminariet, etc. Detta leder till att mer arbete faller tillbaka på sekretariatet i olika sammanhang, eftersom samordningsgrupperna inte blir den avlastning till IS och sekretariatet som det var tänkt från början.

Parallelt med detta pågår en utvecklingen av arbetet med specialgrupper (och nätverken kring dessa), som fått allt större utrymme i Amnestyarbetet. Det gäller både inom sektionen och internationellt, något som ställer krav på samordning och särskilt stöd till dessa grupper. Utvecklingen av specialgruppsarbetet har också lett till behov av att på ett bättre sätt än tidigare integrera deras aktiviteter i den övriga verksamheten.

Specialgrupperna har i sin funktion något av en dubbel roll, eftersom de dels ska fungera som en kunskapsbank i likhet med samordningsgrupper, dels ska arbeta aktivt med aktionsfall, RAN-aktioner eller annat aktionsarbete ungefär som Amnestygrupper. Aktiva medlemmar till specialgrupper värvas ofta externt och blir dessutom ibland samtidigt medlemmar i Amnesty. De har därmed många gånger inga eller få kunskaper om vad Amnesty egentligen arbetar med eller organisationens arbetsmetoder och inte heller hur verksamheten är organiserad.

Tilldelningen av resurser till samordnings- och specialgrupper har under samma tid varit ojämn, samtidigt som budgeterade resurser till aktiviter i vissa fall blivit outnyttjade. Det gäller resurser både i form av personal och budgeterade medel för aktiviteter, men också stödet från sekretariatet i övrigt och prioritering av arbete som berör grupperna. Det har också varit en relativt stor personalomsättning vad gäller handläggare som haft ansvar för arbetet med dessa grupper, vilket påverkat kontinuiteten i arbetet och gruppernas verksamhet.

Samordningsprojektet 1994-1995

I mars 1994 startade ett samordningsprojekt i syfte att bygga ut och stärka systemet med samordningsgrupper, däribland att stärka deras roll i kampanjarbetet och vad gäller stödet till grupper (även grupper i andra sektioner). En extra resurs om 50 % tjänst anslogs.

Projektet hade tre huvudmål, dvs att förstärka samordningsgrupperna, utveckla samordningsgruppernas stöd till grupper i andra sektioner och samarbetet mellan sekretariat och samordningsgrupper i kampanjarbetet. Dessa mål delades upp i 8 delmål:

- uppföljning av arbetet med landprofiler
- rekrytera nya samordnare vid behov
- genomföra introduktionsutbildning för nya samordnare
- utveckla RAN-arbetet
- utveckla samarbetet mellan samordningsgrupper och specialgrupper
- utarbeta startpaket för nya samordnare
- stärka "svaga" samordningsgrupper
- bevakning av verksamhet inom sektionsgrupperingen

Samordningsgrupperna utvecklades under de knappt två år som projektet varade. Nya samordnare rekryterades och introducerades i arbetet, samtidigt som samordnings- gruppernas sammansättning förändrades. Ett ökat och mer systematiserat samarbete mellan sekretariatet och samordningsgrupperna samt mellan samordningsgrupper och special- grupper var ett annat resultat. Däremot uppfattades arbetet vad gäller utvecklingen av samarbetet inom sektionsgrupperingen som trögt (samordningsgruppernas stöd till grupper i andra sektioner).

Fortsatt underhåll i form av service, stöd, utbildning, nyrekrytering, etc ansågs vara av stor betydelse för samordningsgruppernas möjligheter att fungera och göra ett bra jobb i sektionens kampanjarbete. Projektet ansågs därmed ha lagt en grund för ett bra samordnarsystem inom sektionen.

Rekommendationer gavs om fortsatt arbete med landprofiler, introduktionsutbildning, vidareutveckling av samarbete land- och RAN-samordnare samt gruppers deltagande i RAN-arbetet, vidareutveckling av samarbete mellan samordnare och specialgrupper, stöd till svaga samordnare och fortsatt nordiskt samarbete.

Samordningsgruppernas/samordnarnas uppgifter

Idag har samordningsgrupperna och de enskilda samordnarna mycket omfattande uppgifter som de förväntas uppfylla, utöver det grundläggandet stödet till Amnestygrupper. Det förväntas att samordnarna ska

* Utgöra en kunskapsbank och länk mellan IS, Amnestygrupper och övriga delar av sektionen
- ha kunskap om och följa utvecklingen i landet ifråga (även Sveriges länkar till detta)
- direktkontakt med olika team på IS för löpande information om de länder gruppen ansvarar för
- följa utvecklingen internt vad gäller organisation, arbetsmetoder och policy
- förmedla feed-back till IS och svenska sektionens sekretariat

* Ge stöd till Amnestygruppers arbete med aktionsfall/RAN-aktioner
- introducera nya grupper i aktionsfallsarbetet
- svara på frågor från och ge annat stöd till grupperna (utskick, översättningar, tips på litteratur, m m)
- entusiasmera grupperna för arbetet (råd och tips, förslag på aktiviteter, m m)
- sammanställa gruppernas årliga aktionsfallsrapportering och i samband med detta lämna en rapport över det egna arbetet
- vid behov uppdatera material i aktionsfall vid omplaceringar
- frågor i övrigt som rör arbetet med aktionsfallen

* Delta i arbetet med kampanjer och aktioner (vid aktioner har samordnare ett större ansvar för arbetet):
- delta i planeringsarbete, möten m m
- skriva underlagstexter till olika aktionsmaterial
- sammanställa en bakgrundsbeskrivning om landet
- ta fram mallar för vädjandebrev eller insändare
- delta i ambassadbesök och liknande
- bistå i övriga lobby- och mediaaktiviteter
- svara på frågor från grupper och övriga

* Genomföra land-/temaseminarier för grupper
- ta initiativ till/självständigt genomföra seminarier tillsammans med grupperna (seminarier kan också rikta sig till allmänheten)
- praktiska förberedelser
- egen medverkan i seminariet

* Bistå i arbetet med flyktingfrågor och ansökningar till Amnestyfonden
- bistå med landkunskap och ev annat stöd vid asylärenden som sektionen arbetar med
- vid biståndsansökningar bistå med landkunskap och kunskap om enskilda i behov av bistånd samt kanaler för detta
- förmedla biståndsförfrågningar från grupper eller andra till Amnestyfonden
- i vissa fall medverka i förmedling och uppföljning av bistånd

* Övriga uppgifter som kan kan uppkomma
- årligen lämna verksamhetsberättelse till sektionen
- ta initiativ till/förbereda underlag till/medverka i övriga lobbyaktiviteter (UD- och ambassadbesök, riksdagen, m m)
- medverka i/förbereda underlag till mediaaktiviteter
- medverka i crisis respons prepeardness/rapid respons arbete
- delta i intersektionella samordnarmöten och utbildningar i Sverige eller utomlands
- ta fram s k landprofiler

På förslag finns också, och sker även i viss mån redan idag, att samordnare ska svara på allmänna förfrågningar från både medlemmar och andra om situationen i det aktuella landet. Dessutom finns idéer och en efterfrågan om att skapa nätverk av personer med intresse för arbete på ett särskilt land, genom att förmedla information och möjlighet till att agera via e-mail/hemsida.

Specialgruppernas roll och uppgifter

Specialgrupperna har i viss mån en liknande uppgift som samordnare, dvs att de på sina områden ska utgöra en kunskapsbank och resurs för sektionen. Det är dock inte lika tydligt specificerat vad en specialgrupp ska göra, med undantag för de riktlinjer som sektionen tagit fram och de specifika dokument som distribueras för arbete inom respektive tema.

Specialgruppsarbetet kan alltså vara relaterat till målgruppsarbetet, t ex arbetar Fackliga grupper med fackliga frågor/gentemot fackliga organisationer. En del grupper är dock mer präglade av sin gemensamma yrkesbakgrund, som Juristgruppen, och blir då mer av yrkesgrupper. Medan andra inte har någon särskild prägel, utan samlar personer med ett gemensamt intresse för ett mer allmänt arbete kring ett särskilt tema.

På IS är stödet till specialgrupperna organiserat på olika sätt, där vissa grupper har särskilda handläggare som ansvarar för det specifika arbetet med en tematisk fråga och stödet till de berörda specialgrupperna. För några teman har ansvaret för arbetet för flera tematiska frågor samlats under en enda handläggare, medan andra inte har någon särskild handläggare som ansvarar för temat.

Detta gör att det inte finns någon tillfredsställande samordning av specialgruppsarbetet på IS, vare sig mellan de befintliga specialgruppshandläggarna, de teman som saknar handläggare och utredare/kampanjansvarig med landansvar som finns i teamen.

Eftersom de olika specialgrupperna dessutom har existerat olika länge, har de också nått olika långt i "mognad". En del specialgruppers teman ligger också väl inom Amnestys åtagande, medan andra inte gör detta. Något som också påverkar specialgruppernas arbete, vad gäller fokus, stöd från IS, m m.

Specialgrupperna präglas också i viss del av ett mycket starkt engagemang bland medlemmarna, ibland ett personligt sådant. Det kan leda till att man inte alltid ser sig som en del av Amnesty, utan driver arbetet enbart utifrån det egna perspektivet.

Situationen vad gäller samordnings- och specialgrupper idag

Sedan samordnarprojektet genomfördes 1994/1995 har utvecklingen av antalet samordningsgrupper och RAN-grupperna sett ut enligt följande

antal mars 1994 okt 1995 sept 1999 jan 2000

samo-grp 29 36 29 28
personer 80 90 62 70
länder 100 155 87 87
RAN-grp 94 113 71 66

När en samordningsgrupp upplösts, kan de enskilda landsamordnarna inom den tidigare samordningsgruppen ha blivit "nya" samordningsgrupper (om den inte upphört helt och hållet). Statistiken över samordningsgrupper kan därför vara missvisande.

Sedan september 1998 har ett stort antal samordnare slutat, det rör sig ungefär om drygt ett 40-tal samordnare slutat (över 50 länder och 10 RAN har berörts). Skälen till att de slutat har varierat, bl a har man angett studier, utlandsvistelser, nytt jobb, anser sig allmänt inte hinna med, familjeskäl, etc som skäl. Många av dessa hade dock i praktiken redan upphört att vara aktiva som samordnare eller av olika skäl "glidit ur" arbetet i samordningsgruppen. Endast i två fall har man öppet angett den tidigare interna konflikten som skäl till att man avsagt sig samordnaruppdraget.

Under samma tid har ett 20-tal nya samordnare rekryterats och introducerats i sina uppgifter. Viss hjälp får sektionen idag från samordnare i Danmark och Norge samt från team vid IS när det gäller samordning och utskick till grupper. Den rekryteringen som genomförts har skett genom personliga kontakter, annonser i Amnesty Press, Grupptrycket m m eller genom spontana kontakter. Det har dock inte varit fråga om någon särskild satsning på rekrytering och det saknas alltså i dagsläget fortfarande samordnare till ett stort antal länder och RAN.

Samordningsgrupperna bildades under 1970-talet bland de olika Amnestysektionerna, då kallade ländergrupper. Grupperna fick med tiden en allt större betydelse inom Amnestyrörelsen, eftersom man såg att uppgifter från IS och de nationella sekretariaten kunde decentraliseras till dessa grupper och därmed utgöra en avlastning i arbetet.

Amnesty har dock förändrats sedan dess och det finns därför ett behov, att utöver det konkreta behovet av att rekrytera samordnare, även se över och diskutera till vilka länder samordnare ska rekryteras. Det är också viktigt att samtidigt titta på vilken ambitionsnivå sektionen ska ha för samordningsarbetet och hur nya arbetsmetoder kan påverka detta.

Idag finns 9 specialgrupper inom sektionen, av dem är två mera inriktad på interna frågor (Policygruppen och Översättargruppen). En grupp är vilande (MEK/MSP) och en tidigare arbetsgrupp för kvinnofrågor har sökt om "specialgruppsstatus".

Bland specialgrupper finns några som i praktiken enbart består av en eller ett par personer och arbetet för gruppen därmed sårbart. De är i stort behov av ett tillskott av aktiva medlemmar.

I handlingsplanen föreslås att nya specialgrupper ska bildas under den kommande fyraårsperioden, förutom att fortsatt arbete ska ske med befintliga specialgrupper. De nya specialgrupperna kommer att behöva hjälp med att rekrytera medlemmar och introduktion i arbetet.

Sammanfattning och förslag

Sammanfattningsvis kan sägas att ju högre krav och fler uppgifter som en samordnare förväntas uppfylla, desta svårare blir det hitta lämpliga kandidater och längre tid kommer det att ta hitta rätt person. Dessa samordnare kommer dock när de väl är på plats att kunna bidra till Amnestys arbete.

Sänker man å andra sidan ambitionerna, blir det givetvis lättare att hitta personer som kan åta sig uppdraget, men de kommer då inte att kunna bidra till arbetet och kan istället innebära behov av ett ökat stöd för att klara av sina uppgifter. Det man sparar in genom att inte lägga resurser på rekrytering och introduktion av nya samordnare, kan man förlora genom att samordnare kräver mera stöd och inte heller bidrar till Amnestys arbete i lika hög grad.

En annan sak som påverkar arbetet med samordningsgrupper är ambitionsnivån vad gäller antal länder och RAN som sektionen väljer att arbeta med. Idag gäller att sektionen i princip ska täcka samtliga länder (åtminstone där vi har aktionsfall) och RAN som IS arbetar med. Antalet nya aktionsfall har dock minskat och är kanske inte längre ett bra kriterium. Dessutom kan sektionen få nya aktionsfall tilldelade där vi saknar samordnare och därmed ett behov uppstå från en dag till en anna.

Det finns även med hänsyn till det pågående arbetet med HRD(Human Rights Defenders)- programmet, country linking-projektet för Indonensien, crisis prepeardness-arbetet och de kampanjer och aktioner (bl a Saudiarabien och tortyr) som är planerade under året, ett behov av välfungerande samordnings- och specialgrupper blivit än mer aktuellt.

Med hänsyn till ovan finns alltså idag ett akut behov av att:

- rekrytera samordnare till vakanta länder/RAN där vi har aktionsfall, kampanjer och aktioner eller annan verksamhet
- utbilda och introducera de nya samordnarna till uppdragen
- rekrytera fler samordnare till befintliga samordningsgrupper
- se över samtliga samordningsgrupperna och utveckla deras arbete
- se över vilka uppgifter samordnare ska ha
- se över vilka länder vi ska ha samordnare för
- uppdatera samordnarmaterial
- stärk och utveckla specialgrupper (medlemmar, verksamhet, etc)
- ta fram material för specialgrupper ("handbok", m m)
- utveckla samarbetet samordnings- och specialglrupper
- integrera specialgrupperna i sektionens övriga arbete
- utveckla utbildning till specialgrupper
- skapa och introducera nya specialgrupper

Några frågor som behöver besvaras för detta arbete är:

1) Vilka behov ska dessa grupper uppfylla och vilka uppgifter ska dessa grupper ha?
2) Vilka krav kan ställas på medlemmar i samordnings- respektive specialgrupper?
3) Vilket stöd behöver dessa grupper?
4) Vilka resurser finns inom sektionen till detta arbete?

För att kunna genomföra detta behöver omedelbart extra resurser tillsättas. Det är inte möjligt att med nuvarande resurser (50 % tjänst för samordningsgrupper/50 % för specialgrupper) utföra det löpande arbetet och samtidigt det omfattande arbete som behövs för att få tillstånd fungerande samordnings- och specialgrupper.

Alternativen är att vi fortsätter med nuvarande situation, dvs utan någon större förändring, eller att sektionen bestämmer sig för en specialisering på vissa länder/teman och därmed prioriterar arbetet med dessa grupper inom sektionen.