Specialgruppernas ställning och organisation Underlag till styrelsemöte 1-2 mars 2003

Till: Styrelsen
Från: Monica Hagbok, Martin Nyman, Marianne Levander och Mats Engman
Datum: 28 februari 2003

Specialgruppernas ställning och organisation

I september gav styrelsen oss i uppdrag att se över specialgruppernas ställning och organisation utifrån fyra övergripande frågeställningar. Med det här underlaget och det bifogade förslaget till nya riktlinjer för specialgrupper anser vi att vårt uppdrag är avslutat. Huvuddelen av våra slutsatser presenterades för styrelsen i ett underlag till januarimötet 2003.

Under vintern har vi fört en dialog med ett flertal av specialgrupperna, vilket mynnat ut i det nya förslaget till riktlinjer. Riktlinjerna besvarar de frågeställningar som styrelsen bad oss i uppdrag att se över, men för tydlighetens skull vill vi tydliggöra de viktigaste slutsatserna som vi har kommit fram till:

1. Är begreppet ”specialgrupper” en ändamålsenlig och klargörande definition av de mycket olika grupper och verksamheter som idag går under den beteckningen eller finns det behov av en ny begreppsbildning som ger uttryck för gruppernas olika karaktär och också möjliggör en mer differentierad reglering av gruppernas verksamhet? En tydlig skiljelinje mellan olika typer av grupper är graden av utåtriktad resp. organisationsintern verksamhet.
* Vi har inte funnit någon anledning att ändra på begreppet "specialgrupper".
* Specialgruppernas övergripande uppgifter ska vara att fungera som kompetensresurs för sektionen, att bedriva ett opinionsbildande arbete gentemot allmänheten och att göra det möjligt för grupper, medlemmar och allmänhet att delta aktivt i Amnestys arbete med respektive tema. Detta fastslogs av styrelsemötet i januari.
* Det ska fortsättningsvis bara finnas en specialgrupp för respektive tema. En specialgrupp kan bestå av flera lokala grupper, men det ska i så fall finnas en kontaktperson och en samordnade funktion som håller ihop gruppen. Juristgruppen är redan organiserad på detta sätt idag. Kvinnorättsgrupperna (i dagsläget fem grupper) kommer att träffas i mitten av mars för att diskutera hur man ska samordna arbetet. Några av de andra specialgrupperna har också medlemmar på olika orter, men vi ser inte att detta skapar några problem eller otydlighet i dagsläget.
* Grupper som vill specialisera sig, men enbart arbeta på lokal nivå och inte utifrån specialgruppernas uppgifter, ska fortsättningsvis registreras som vanliga lokala arbetsgrupper.
* Policygruppen och Översättargruppen ska inte betraktas som specialgrupper i fortsättningen. Detta fastslogs av styrelsemötet i januari.

2. Hur bör de olika verksamheter som idag bedrivs under benämningen specialgrupper finansieras? I dagsläget finns en post i den centrala budgeten varur grupperna kan äska medel till särskilda kostnader medan utgångspunkten är att grupperna skall vara självfinansierande. Bör det göras skillnad mellan arbete som grupperna genomför på eget initiativ och sådant som härrör från sekretariatet eller annan del av organisationen med avseende på finansieringen? Är det en lämpligt ordning att grupperna inte betalar någon avgift till sektion eller distrikt?
* Specialgrupperna ska finansiera sitt eget arbete, men vi föreslår inte att de ska betala några avgifter till sektionen. Den budget för specialgrupper som finns på sektionsnivå ska i första hand ska användas till större projekt, deltagande i internationella möten och utbildningar och för att bjuda in internationella gäster till aktiviteter i Sverige. Även specialiserade lokala arbetsgrupper har möjlighet att äska medel ur sektionens budget. Då vi tror på en fortsatt ökning av antalet specialiserade grupper i sektionen anser vi att styrelsen bör överväga att höja specialgruppernas budget under de kommande åren.
* Vad gäller frågan om sektionen eller specialgruppen ska stå för en viss kostnad, så får detta avgöras från fall till fall av ansvarig handläggare och berörd grupp.

3. Är, med hänsyn till de remissvar som inkommit från grupperna, den föreslagna modellen med frivilliga stadgar och subsidiära riktlinjer en bra modell för att skapa tydlighet i arbetet samtidigt som nödvändig flexibilitet bibehålls?
* Det är specialgruppernas eget ansvar att formulera sina egna uppgifter och planera sin egen verksamhet (även om de självklart kan få stöd i detta arbete från sekretariatet). Inget hindrar att grupperna tydliggör sina arbetsformer i egna stadgar, men vi ser inte detta som någon nödvändighet.
4. Vad är en lämplig "kravprofil" för de aktuella grupperna och i vad mån behövs en sådan? I vad mån bör krav ställas på följande:
· Kunskap om ämnesområdet och faktiskt möjlighet att besvara frågor från olika grupper som sekretariatet, den övriga rörelsen samt allmänheten?
· Extern opinionsbildning och intern utbildning (seminarier, utbildningar, utställningar, artiklar, föredrag etc.)
· Att ta fram internt och/eller externt arbetsmaterial
· Att ta initiativ till egna aktiviteter
· Att stödja sekretariatet, t.ex. i samband med kampanjer och aktioner, ambassadbesök eller asylärenden?
* Sektionen bör inte ha någon särskild "kravprofil" vad gäller specialgruppernas kompetens, men självklart bör det vara varje specialgrupps strävan att utöka sina kunskaper för att kunna vara en användbar resurs för sektionen.


Vi föreslår styrelsen besluta:
att anta de nya riktlinjerna för specialgrupper.