Översyn relation svenska sektionen och Amnestyfonden Underlag till styrelsemöte 14-15 mars 2015

Till: Sektionsstyrelsen, Fondstyrelsen

Från: Arbetsgruppen (Anna Lindenfors, Elisabeth Lundgren, Annica Blidegård, Gunilla Odin, Joakim Olsson)

Datum: 27 februari 2015

 

INFORMATIONSUNDERLAG



Översyn av relationen mellan Svenska sektionen av Amnesty och Stiftelsen Svenska Amnestyfonden



Bakgrund

I enlighet med den processplan som antagits i november/december 2014 av sektionens och Svenska Amnestyfondens styrelser, skall ett ”informativt och neutralt underlag” sammanställas och skickas till styrelserna under respektive styrelsemöten i mars 2015. Underlaget ska syfta till att: “skapa förståelse för (relevanta bitar av) historiken, förutsättningar (både formella/juridiska och praktiska), nuläget och möjlig framtid. Vidare innehåller underlaget ekonomiska, juridiska, personalpolitiska, strategiska och internationella aspekter på samarbetet mellan sektionen och Fonden. Underlaget ska inte peka ut inriktning eller ta ställning men får gärna signalera var potentiellt svåra frågor ligger och på ett transparent och förutsättningslöst sätt visa på vägval.”

 

Detta är det underlag som beslutades om. Det består av tre delar där de två första handlar om att beskriva den historiska utvecklingen och nuläget och där den tredje handlar om att visa på några av de frågeställningar vi måste titta vidare på. Vi vill understryka att detta är en process då vi som jobbat med underlaget ser nya vinklingar på det som presenteras nedan.



1) Amnestyrörelsens biståndsverksamhet och dess utveckling

 

Utvecklingen av globala Amnestyrörelsens bistånd

Amnestys bistånd var från början uteslutande fokuserat på att ge finansiering för basbehov till samvetsfångar och deras familjer. Biståndet följde inte Amnestyrörelsens utvecklingstakt, utan biståndsmandatet låg långt efter övrigt Amnestyarbete. Det breddades dock stegvis och kom att omfatta tortyrrehabilitering, rättshjälp, stöd till anhöriga till “försvunna” osv. Biståndsmandatet var tematiskt och det fanns ingen direkt koppling till hur utrednings- och kampanjarbetet på olika länder bedrevs. När Amnestyrörelsen på det internationella rådsmötet 2003 beslutade om att bredda Amnestys arbete till “fullt spektrum”, blev samma år en oväntad konsekvens att biståndsmandatet kom att följa Amnestys mission och vision. På ett intersektionellt biståndsmöte i Stockholm 2003 beslutades att biståndet skulle integreras fullt ut i Amnestys mission och vision och att biståndet skulle ses som ett strategiskt verktyg i Amnestys arbete. Beslutet ledde till att nya biståndsriktlinjer togs fram och antogs 2006. De skulle utvärderas efter två år, vilket inte ägde rum. 2012 inleddes ett mycket ambitiöst arbete med att se över och ta fram nya biståndsriktlinjer, men som till följd av GTP-processen aldrig slutfördes. På ICM 2013 antogs en resolution (resolution 4.09) som svenska sektionen ställt sig bakom, om att dra lärdom av den pågående biståndsöversynen, tydliggöra och ge biståndet en plats i operationella planer. Resolution innebar att biståndet skall finnas med i IS operationella planer, dvs det ska synliggöras och tas upp i IS planering på regional och tematisk nivå, vilket tidigare inte skett. Biståndet skall även redovisas i den internationella redovisningen, COCOA, och IS har nyligen möjliggjort att biståndet som tidigare enbart kunde redovisas som stöd till tredje part, dvs MR-försvarare, nu kan redovisas som en biståndsaktivitet under de strategiska målen.

 

Resolution 4.09 förutsatte att översynen skulle slutföras, men pga kapacitetsbrist skedde inte detta, varför Senior Director (Campaigns) på IS uppdrog en snabböversyn med begränsat mandat och fokus på ett fåtal frågor. Översynen genomförs av IS (Deputy Director Campaigns, Research and Policy Adviser Individuals at Risk och Global Relief Coordinator) samt Amnestyfonden och AI-Schweiz, och skall vara slutförd redan februari 2015.

 

I samband med GTP-processen och öppnandet av regionala kontor beslutade IS att på två kontor med olika karaktär pröva antagandet att biståndsförfrågningarna skulle öka med den regionala närvaron. De sk Pathfinder-projekten som bl a innebar ett system för snabbhantering av biståndsförfrågningar testades i Johannesburg i Sydafrika och Hong Kong. Amnestyfonden blev en part i Pathprojektet som under prövoperioden inte visade sig styrka tesen om en ökad efterfrågan. Hong Kong-kontoret som funnits sedan många år tillbaka arbetade diskret och hade stora säkerhetsproblem och kontoret i Sydafrika bedrev en långsam öppning. Pathfinderprojektet avslutades. På senare tid har det dock visat sig att antalet ansökningar från det regionala kontoret i Nairobi stadigt ökar och det kan antas vara en effekt av regional närvaro och ett aktivt MR-arbete. I takt med att nya kontor öppnas förväntas efterfrågan på biståndet öka.

 

Nuläget

Svenska sektionen genom Amnestyfonden och AI Schweiz står för närmare 90% av allt bistånd.  Sektionerna i främst Tyskland, Holland, Frankrike, Danmark, Australien, USA, Spanien och Storbritannien har viss biståndsverksamhet. AI UK har ett omfattande MR-försvararprogram. Även AI Frankrike arbetar med MR-försvarare men i mindre omfattning. AI Nederländerna driver ett omfattande program “Human Rights Capacity Building Programme (HURICAP)” som tidigare gick under benämningen Special Project on Africa (SPA).

Delar av dessa program kan betraktas som bistånd, men enbart deras renodlade biståndsverksamhet rapporteras. I samband med att biståndsriktlinjerna togs fram 2004 fanns en ambition att samordna all biståndsverksamhet, inkluderat MR-försvarararbetet. Tanken på en sådan samordning har dock getts upp då det finns ett motstånd från dessa sektioner att inlemmas i en samordning.

 

Det globala biståndet delas upp i stöd till enskilda individer, organisationer samt IS-initierade kapacitetsstärkande projekt som kan kopplas till pågående utrednings- och kampanjarbete.

 

Styrkorna och möjligheterna med biståndet är:

 

  1. Eftersom biståndet numera är starkt kopplat till de prioriterade MR-områdena stärker biståndet vårt påverkansarbete. Ett exempel är arbetet med romer i Europa där biståndet finansierade en workshop i kampanjarbete och mänskliga rättigheter för romer från olika länder i Europa och som sedan själva ledde och deltog i kulmen på kampanjarbetet i form av en manifestation i Bryssel.

  2. Biståndet kan ge en ganska direkt effekt om vi tittar på Amnesty Dimensions of Change och hur Amnesty anser att förändring för människor äger rum. Det kan tex handla om prejudicerande rättsfall där biståndet möjliggjort framtagandet av en rad olika rättsmedicinska utredningar, expertutlåtanden, psykosocialt stöd till anhöriga till personer som utomrättsligt avrättats av polisen i samband med en gruvstrejk. Ett annat exempel är rättshjälp till fd Guantanamofånge som efter att han skickats tillbaka till ursprungslandet utsatts för mycket allvarlig tortyr. Mannen är ett fall för I@R.

  3. Amnesty International som är den största MR-organisationen i världen med kontakter med hundratals MR-försvarare runt om i världen med mycket mindre resurser än vi har ett ansvar. Vi har ett moraliskt ansvar att tex hjälpa MR-försvarare som behöver fly till säker plats. Detta är än viktigare med våra regionala kontor där vår närvaro kan påverka situationen för MR-försvarare i regionen. Vi bör ha möjligheter till finansiellt stöd. Detta är också viktigt för Amnestys trovärdighet som aktör.

 

  1. Tack vare att Amnesty har en biståndsverksamhet som inte finansieras av statliga medel utan av medlemmar finns en helt annan möjlighet än vad biståndsorganisationer har. Tex har Amnesty en möjlighet att ge finansiellt stöd till små MR-organisationer som kanske inte har kapaciteten att följa biståndsorganisationernas hårda krav på redovisning och rapportering. Amnesty har också en möjlighet att ge stöd till organisationer som inte vill eller kan registrera sig i landet. Ovan exempel är oftast inte möjligt för biståndsorganisationer. Det är dock inte bara mindre organisationer som Amnesty ger finansiellt stöd till.

 

Utmaningar och svårigheter med biståndet är:

 

  1. Det finns en risk att blandas ihop med att vara en biståndsorganisation och att rollerna blir otydliga. Den balansgången är förstås svår mellan det ovan anses vara en styrka (nr 3) och att hålla rollerna tydliga. Det finns dock en medvetenhet om att risken finns och därför ges till inte bistånd till en organisation som är engagerad i en specifik fråga under tiden som Amnesty arbetar med en rapport på temat. Exempel: gruvutvinning.

 

  1. En annan svårighet är att biståndet ofta är konfidentiellt eller mycket känsligt och därmed svårkommunicerat vad gäller tex effekter.

 

  1. Biståndet kan ses som både mycket strategiskt men också problematiskt då många på IS saknar kompetens för biståndshanteringen.

 

Stiftelsen Svenska Amnestyfonden

Stiftelsen Svenska Amnestyfonden är, som namnet berättar, en stiftelse och styrs därför av stiftelselagen. Stiftelsen är självständig och behöver endast följa stadgarna och tillämpliga lagar. Det finns en bestämmelse i stiftelselagen (2 kap. 9 §) om hur styrelseledamöter ska utses. Bestämmelsen är dock inte tvingande och har stadgarna något annat innehåll så gäller dessa. I Fondens fall är det årsmötet som tillsätter styrelsen och är enligt stadgarna ansvarig inför årsmötet, dvs att årsmötet ska behandla frågan om styrelsens ansvarsfrihet. Vidare granskas Fondens styrelse på samma sätt som sektionsstyrelsen, dvs av samma externa revisorer och av Granskningskommitté. Detta är alltså något som stadgarna men inte stiftelselagen kräver.

 

Medlemsbasens formella inflytande över Fonden påminner därför lite om det som medlemmarna har över sektionens styrelse. Årsmötet kan motionera och fatta beslut om ändringar i stadgarna, men det är Fondens styrelse som beslutar om den vill ta hänsyn till årsmötets önskan. I praktiken innebär det att styrelsen bör känna sig tvingad att följa beslut av årsmötet så länge som dessa inte direkt strider mot stadgar eller lag. Om årsmötesbeslut kräver en stadgeändring ska den godkännas av Kammarkollegiet, dvs ett beslut om permutation av en stiftelses stadgar, som sedan registreras i stiftelseregistret hos Länsstyrelsen. Amnestyfonden har ansökt om permutation vid flera tillfällen (ex 2008 och 2013) och  Kammarkollegiet godkände vissa av ändringarna som beslutats på flera av svenska sektionens årsmöten och andra inte.

 

Verksamheten följer den internationella rörelsens utveckling med stöd till organisationer och individer. En del av individärendena gäller asylsökande i Sverige. Juridiska ombud för asylsökande kan söka finansiellt stöd hos SAF för processer som inte täcks av offentliga medel, som tortyrskadeutredningar, överklaganden eller anmälningar till Europadomstolen eller FN:s CAT (kommitté mot tortyr). Organisationsstödet motsvarar 61%, individstödet 35% och de svenska asylärendena cirka 4% av totala beslutade medel under 2014.

 

SAF har två tillsvidareanställda, som ingår i avdelning Opinion och påverkan och där AC har personalansvar, men arbetsledningen sköts av SAFs ordförande.

 

Amnestyfonden, den globala Amnestyrörelsen och det Internationella Sekretariatet (IS)

SAF har alltid varit en viktig aktör i den globala Amnestyrörelsen. Sedan Fonden grundandes har dess roll internationellt varit stark och sedan långt tillbaka har fonden och den schweiziska sektionen samarbetat och drivit biståndsarbetet framåt. Det var till exempel inom Fonden som diskussionerna om ett mer strategiskt biståndsarbete växte fram och Fonden drev frågan internationellt. Det var också Fonden som arrangerade biståndsmötet 2003 och var vidare en viktig aktör i framtagandet av de nya biståndsriktlinjerna. ICM-resolutionen 2013, som sektionen ställdes sig bakom, togs fram av AI Schweiz men i dialog med SAF.

 

Fonden spelar också en viktig roll i att säkerställa att besluten i resolutionen 4.09 verkställs. De personella resurserna på IS för att bedriva en effektiv biståndssamordning är otillräckliga, varför Fonden och AI Schweiz fått ansvar för att granska ansökningar och ta fram beslutsunderlag för organisationsstöd samt följa upp detta, liksom att se till att de nya regionala kontoren får relevant kännedom om och utbildning i biståndsriktlinjerna och beslutsdelegering planeras så att fonden är med i att ta fram utbildningsmaterial, webinars och ev ToT-utbildning i biståndshantering.

 

Fondens del av det internationella biståndet har under åren varit konstant och svarat för närmare 50% av det internationella biståndet. Den senaste 10-årsperioden av ökande intäkter och därmed ökade biståndsutbetalningar har även inneburit ökat proportionerligt internationellt bistånd. Både en positiv och negativ intäktsförändring för Amnestyfonden får samma följdverkan på den internationella biståndsnivån.

 

Fonden har och spelar alltså en viktig roll i den globala Amnestyrörelse och internationellt ses Fonden som en del av Svenska sektionen.

 

Fondens arbete är i huvudsak reaktivt och följer biståndets internationella riktlinjer. Inga medel betalas ut utan IS godkännande på två nivåer och insatser över GBP 5.000 måste även godkännas av senior director campaigns and communications, som också ingår i IS ledningsgrupp. Biståndsverksamheten har fram till idag varit svårplanerad, men den följer svenska sektionens verksamhetsplan, den internationella strategiska planen och critical pathways. 99% av alla ansökningar kommer från IS och allt stöd faller inom AI:s strategiska mål. För att stöd ska beviljas måste IS tydligt definiera hur det faller inom internationella och regionala strategiska planer och verksamhetsmål, samt göra bedömningar kring risker både för mottagare och för Amnesty, genusanalys, öppenhet och ansvarsutkrävande. På sekretariatet inkluderas Fonden i verksamhetsdiskussioner och biståndsarbetet tas i beaktande vid beslut kring kampanjer och annat strategiskt arbete inom sektionen.



2) Relationen svenska sektionen och Amnestyfonden, nuläget och en historisk tillbakablick

 

Sektions- och Fondstyrelserna

Amnestyfonden har alltid varit en del av Svenska Amnesty men relationen mellan de två styrelserna har sett olika ut. Amnestyfondens styrelse bestod från början av ledamöter i sektionsstyrelsen. I samband med att sektionens och fondens verksamheter växte ändrades stadgarna till att två ledamöter ur sektionsstyrelsen även ingick i fondstyrelsen, som valdes av sektionens årsmöte. Fondens ordförande utsågs av och bland sektionsstyrelsens två ledamöter, vilket ändrades på årsmötet 1995. På årsmötet 2003 beslutades att sektionsstyrelsen inte längre skulle ha några ledamöter i fondstyrelsen. För att överbrygga eventuell brist på informations slöts ett avtal mellan de båda styrelserna att utse en kontaktperson som utbyter information efter styrelsemöten samt att det ska finnas en stående informationspunkt på respektive styrelses dagordning. Avskaffandet av sektionsstyrelsens representanter i fondstyrelsen har lett till att de båda styrelserna fått minskade kontaktytor och gradvis kommit längre ifrån varandra. Det verkar som om kontaktpersonernas uppdrag inte har kunnat överbrygga behov av informationsutbyten och diskussioner styrelserna emellan.

 

Behovet av att se över samarbetet och rådande avtal ledde till att styrelserna i december 2013 inledde diskussioner kring framtiden. Utöver en allmän introduktion kring Fondens arbete fördes gruppdiskussioner rörande insamling, marknadsföring och transparens, styrning, riskhantering och det internationella arbetet.

 

Fundraising och insamlingsavtalet

Före det nuvarande avtalet om gemensam insamling trädde i kraft 2004 bedrev Fonden ett eget insamlingsarbete. Då fanns det ett avtal som tydliggjorde inom vilka områden sektionen respektive Fonden fick bedriva sin insamlingsverksamhet. I takt med att nya marknadsförings- och insamlingsmetoder utvecklades behov av tydlighet gentemot givare. Ohållbarheten i att konkurrera inom samma organisation och viljan att öka den totala insamlingsnivån ledde slutligen till avtalet om att slå samman och integrera insamlingsverksamheten. Det var dock en lång process att komma fram till det avtalet. 2002 tillsattes en utredningsgrupp bestående av tre erfarna Amnestymedlemmar som suttit i båda styrelserna för att se över möjligheterna till utökat samarbete mellan sektion och fonden gällande insamlingsarbetet. Arbetet följdes upp av en extern konsult som tittade på förutsättningarna. Ett första steg blev att Fonden fick del av intäkterna från AmnestyGuard, en insamlingsform som riktats till ett antal namn i sektionens givarregister. Fonden ansvarade för framtagandet av produkten och sektionen och Fonden delade på intäkterna. Kort därpå, år 2004 integrerades insamlingsverksamheten fullt ut och Fonden överlämnade namnen på alla sina givare till sektionen och enbart sektionens 90-konto marknadsförs.

 

Processen med att komma fram till ett gemensamt insamlingsavtal var mycket lång och ägde rum under en period när den ekonomiska tillväxten var låg. Diskussioner kring en gemensam insamling inleddes redan 2001 och arbetsgruppen som såg över sektionens och SAFs insamlingsverksamheter såg som ett av sina syften att öka svenska Amnesty totala intäkter.

 

Samarbetsavtalet om gemensam insamling innebär att all insamling av gåvor till sektionen och Fonden sker gemensamt från och med 2004. Insamlingen handhas av sektionen och är inriktad på sektionens 90-konto. Huvudregeln för fördelningen av gåvorna är att 89% tillfaller sektionen och 11%  Fonden. Undantag från huvudregeln (gåvor som inte ska fördelas) är exempelvis ändamålsbestämda medel till sektionen respektive fonden samt testamenten till Fonden. Medlemsavgifter, intäkter från försäljning och räntor räknas inte som gåvor och fördelas inte.

 

Enligt avtalet ska sektionen bekosta 91% av de sammanlagda insamlingskostnaderna, och Amnestyfondens del blir då 9%. I det ursprungliga avtalet gällde att kostnader för medlemsavisering och medlemsvärvning inte skulle fördelas men fr o m 2013 har beräkningsmodellen anpassats för att överensstämma med den internationella kontoplanen som inte särskiljer på medlemmar och givare.

 

Avtalet innebar alltså att Fonden har avhänt sig möjligheten såsom rutiner, kompetens, register och kanaler att bedriva en egen insamling. Fonden har behållt sitt 90-konto då det är ett krav från Svensk Insamlingskontroll men också som en form av säkerhetslina.

 

Fondens verksamhet har dock använts sparsamt i sektionens fundraising. Det har blivit så pga av en kombination av att en stor del av Fondens verksamhet är konfidentiell eller känslig och att det lett till en osäkerhet kring vad som kan marknadsföras samt att ingen strategi togs fram hur den skulle inkluderas i samband med att avtalet skrevs. Det har skett en viss ökning jämfört med tidigare och på senare år har SAFs verksamhet använts i några insamlingsbrev och i Amnesty Guard. Inte heller används SAFs verksamhet systematiskt för att förstärka argumentationen inom fundraising. Någon utvärdering av utfallet av dessa insamlingsbrev har dock inte gjorts eftersom det är så många andra faktorer som kan spela in på insamlingsresultaten, som t ex tidpunkten på året.

 

Internationella Sekretariatet (IS) har en fundraisingpolicy som bl a stipulerar att en individ alltid måste ge sitt medgivande till att hens uppgifter, fall och namn används i insamlingssyfte. Generellt för biståndet (Human Rights Relief) gäller att specifika data ska användas med stor försiktighet med tanke på möjliga / framtida problem för organisationer eller fysiska personer som deltar i AI-aktiviteter eller får stöd av AI:s olika grenar. Andra AI-sektioner har använt och använder sin biståndsverksamhet som en del i en aktiv insamling. AI-Schweiz riktar sin biståndsinsamling till stora givare (privata stiftelser, undantagsvis kommuner) och redovisar då specifika stöd för givarna i syfte att motivera dem till fortsatta donationer. AI-Australien har använt specifika biståndsärenden för att samla in via sin hemsida.

 

Det ekonomiska läget

De senaste årens positiva intäktsutveckling har inneburit ökade intäkter för både sektionen och fonden. 2013 uppgick den totala gemensamma insamlingen utförd av sektionen (inkl medlemsavgifter som inte fördelas) till 113 mkr och efter fördelning var sektionens del 104 mkr och SAF fick 9 mkr. Av sektionens intäkter gick närmare 43 mkr till internationella sekretariatet, 25 mkr användes för MR-arbete i Sverige (aktivism, kampanj- och påverkansarbete),18 mkr till insamlingsarbetet och 16 mkr till gemensamma kostnader (enligt redovisningen enligt Cocoa). SAF erhöll 2013 9,4 mkr från sektionen varav 8,4 mkr betalades ut i bistånd. Som jämförelse erhöll SAF 2004 3 mkr från sektionen och betalade ut 2,5 mkr i bistånd. Utöver de intäkter som SAF erhållit från den gemensamma insamlingen har intäkter, främst i form av testamenten, erhållits som inte har fördelats med sektionen. 2013 uppgick de inte till något betydande belopp.

 

Den internationella rörelsen rekommenderar att det i varje land finns en sektion/struktur och att IS-avgiften ska beräknas på dess sammanlagda intäkter. I dagsläget rapporterar vi endast sektionens intäkter till IS och det är enbart sektionens intäkter som ligger till grund för IS-avgiftens storlek. Som beräkningsmodellen ser ut idag är bistånd avdragsgillt i beräkningen av IS-avgiften, men eftersom en översyn pågår så är det i dagsläget oklart vad en eventuell sammanslagning av ekonomierna skulle innebära.

 

Sektionens resp. Amnestyfondens utveckling av intäkter samt insamlingskostnader för perioden 2004 - 2013 kommer att analyseras i ett senare dokument.  

 

Under senare år har SAF haft större kostnader för biståndsarbetet än nivån på intäkterna, och underskottet har täckts upp av tidigare erhållna arv som ännu ej förbrukats. Ett tillfälligt överskott som uppstår vid arv kan inte skickas till IS, då det inte finns någon central biståndsfond, utan läggs till det egna kapitalet och används successivt i den fortlöpande verksamheten. Under de senaste 10 åren har Amnestyfonden erhållit två stora arv, varav det ena skulle fonderas och avkastningen ändamålsmärkas, och det andra ändamålsmärktes och förbrukades under ett antal år.

 

Under senare år har sektionen utökat den ändamålsbestämda insamlingen (framförallt genom riktade ansökningar till Postkodlotteriet) i och med att tjänst har inrättats där det arbetet ingår. Eftersom de ändamålsbestämda medlen ska gå till ett speciellt syfte så får inte Amnestyfonden någon andel av de medlen.

 

Ansvarsrelationen sektionen - Amnestyfonden

Juridiskt sett är det bara Fondens styrelse som kan bestämma över Fonden. Sektionsstyrelsen kan inte ställas till svars för Fondens styrelses beslut, eftersom Fonden är en egen juridisk person med en egen styrelse. Sektionsstyrelsen kan alltså inte ge bindande instruktioner till Fonden. Däremot kan Fonden välja att följa uppmaningar från sektionsstyrelsen om t.ex. viss inriktning av biståndet under en kampanj. Det bör också vara möjligt för sektionsstyrelsen att verkställa ett årsmötesbeslut av innebörden att sektionen inte längre ska tillföra Fonden några pengar. Det finns heller inga formella krav på beslut eller avrapportering mellan styrelserna. Båda styrelserna är i enlighet med respektive stadgar valda av samma årsmöte och är därför ansvariga inför årsmötet för respektive verksamhet.

 

Fonden har ett eget 90-konto och följer de krav som Stiftelsen för insamlingskontroll ställer. Fonden lever också upp till AI:s Core Standards. Däremot är Amnestyfonden inte medlem i FRII och lever inte helt upp till alla krav som ställs i FRIIS riktlinjer främst gällande planerings- och styrdokument liksom viss effektrapportering. I samband med den pågående översynen av fondstyrelsens interna arbete och beslutsordning ingår det i arbete att se över hur FRII:s riktlinjer kan införlivas. Översynen planeras vara färdig och nya arbetsformer igångsättas under 2015.

 

Avtalet placerar ju inget beslut hos sektionsstyrelsen, där denna varken behöver eller kan fatta beslut över den verksamhet som Fonden bedriver.

 

Vad gäller ansvaret för Amnestys trovärdighet, dvs vårt varumärke, kan utmaningar uppstå om beslut fattas eller verksamhet genomförs, som uppfattas som illegitima från allmänheten och/eller medlemsbasen. Det kan tex handla om att stöd förmedlas via kanaler som kan ifrågasättas, medel kommer på obestånd eller någon mottagare förskingrar pengar. Fondens verksamhet förutsätter professionell och ansvarsfull biståndshantering. Motsvarande risker finns för sektionen om samarbete inleds inom rörelsen med svaga sektioner eller strukturer. Risken är alltså ömsesidig, eftersom även Fonden skulle drabbas vid ett allvarligt trovärdighetsproblem som uppstår till följd av sektionens agerande. En nedgång i insamlingen skulle ju drabba Fonden direkt med minskade intäkter och därigenom mindre möjlighet att svara upp mot de ansökningar som inkommer. Juridiskt sett bör Fondens styrelse inte ha något varumärkesansvar. Styrelsen utses dock av årsmötet och styrelsen är ansvarig inför årsmötet. Ingen skrivning om ansvar vad gäller trovärdighet och varumärket finns upptagen i något avtal mellan Fonden och sektionen.

 

Arbetsgivaransvar, arbetsledning och personalansvar

Ansvarsfördelningen vad gäller arbetsgivaransvar, arbetsledning och personalansvar mellan sektionen och Fonden definieras i “Överenskommelse mellan Svenska sektionen av Amnesty International och Svenska Amnestyfonden”, från 1997. Vid den tiden fanns endast en anställd för Fonden och avtalet reglerar enbart en anställd.

 

Fondens personal är anställd av sektionen som därmed har arbetsgivaransvar. Anställningar av personal till Fonden sker på samma sätt som till övriga tjänster på sekretariatet, med den enda skillnaden att Amnestyfonden skall ge sitt godkännande och delta i den grupp som intervjuar kandidater.

 

Arbetsledning ansvarar Fondens styrelse för genom ordförande. Fonden beslutar om övertid, ledighet och annan frånvaro. Sektionen har personalansvar utan befogenheter att till fullo ta det ansvaret i och med att sektionen inte kan göra prioriteringar för Fondens anställda och inte heller bevilja ledigheter. I praktikten fungerar detta, men det är i allvarliga situationer i form av längre sjukskrivningar etc som det skulle ställa sig på sin spets.



3) Några frågeställningar att titta vidare på

 

Detta underlag är främst ett informationsunderlag. Vi har även i dagsläget identifierat några frågor som vi anser vara viktiga att diskutera framöver.

 

För närvarande finns tre avtal/överenskommelser mellan sektionen och Fonden: 1) insamlingsavtalet och 2) överenskommelse mellan Svenska sektionen av Amnesty International och Svenska Amnestyfonden gällande arbetsgivaravtal och 3) överenskommelse om kontakten mellan kontaktpersonerna. Hittills har vi pratat mest om att se över insamlingsavtalet men när vi börjar titta på detta visar det sig att överenskommelserna också behöver ses över. Därför bör styrelserna fundera över vad de vill ha avtal/överenskommelser kring, vad de ska reglera och i vilken form. En nyckelroll i detta är vilken roll biståndet ska ha i svenska sektionen. Viktigt att även komma ihåg i denna process är att ingångarna i detta är mycket olika från Fondens och sektionens sida. Från sektionens sida är detta en fråga bland många och som ytterst handlar om prioriteringar av sektionens finansiella resurser. För Fonden handlar det om just den verksamhet den är satt att ansvara för och för Fonden blir då frågan mer existentiell än för sektionen.

 

Alternativa avtalsmodeller vad gäller ekonomi/insamling

Någon form av ekonomisk överenskommelse/avtal ser vi förstås måste finnas. Vi ser följande möjliga modeller:

 

  1. En viss procent av sektionens insamlingskostnader och intäkter går enligt fördelningsnycklar till Fonden. Det är denna modell som vi har idag. Fördelar med detta är att det följer sektionens intäktsökningar resp. minskningar. Fonden får en relativt säker inkomst och sektionen en relativt säker utgift som i och med att det är en procentsats är det relativt lätt att budgetera för och påverkar inte övriga budgeten nämnvärt. Nackdelen är att modellen varken sätter ett tak eller ett golv för biståndets storlek.

 

  1. Ett beslutat belopp, som tex sätts utifrån prisbasbelopp, fördelas till Fonden årligen. Fördelen med detta är för Fonden en mycket säker och förutsägbar inkomst. För sektionen å andra sidan kan detta innebära enorma prioriteringar i budgeten de år då intäkterna inte når upp till prognosen. Det skulle behövas någon form av klausul och att summan justeras utifrån sektionens utveckling.

 

Det finns förstås varianter av ovan och det går att analysera mer. Det går tex att se över fördelningsnycklarna och att göra avdrag för specifika medel som sökts just för Fondens verksamhet. En annan aspekt vi behöver ta i beaktande för ett ekonomiskt avtal är giltighetstiden, för- och nackdelar med olika längd på avtalet. Det är vidare svårt att säga så mycket innan de nya assessmentberäkningarna är beslutade om. Det är vidare viktigt att komma ihåg att ovan avtalsmodeller samt ändring av belopp även påverkar biståndet internationellt eftersom Fonden står för ca 50% av biståndet.

 

Ekonomin

De ekonomiska aspekterna vi har presenterat i detta underlag är övergripande. Det krävs en djupare analys och framtagande av statistik, vilket det inte fanns tid för i detta underlag. Det förutsätter även diskussioner kring vad vi ska titta på och ett vridande och vändande på siffrorna. Vi bedömde att detta är en fråga som kräver tid eftersom det är en politisk fråga och därmed viktigt att både sektionen och SAF känner sig nöjda med beskrivningen.

 

Vi vill titta vidare på:

 

  • Sektionens resp. Amnestyfondens utveckling av intäkter samt insamlingskostnader för perioden 2004 - 2013 kommer att analyseras i ett senare dokument.  

  • Fondens och sektionens egna kapital

 

Vilken roll ska Fonden ha i Svenska Amnesty?

Vi ser att två motstridiga processer har pågått samtidigt. Den ena är att sektionsstyrelsen och Fondstyrelsen har kommit längre och längre ifrån varandra. Från att vara i princip samma styrelse till att ha kontaktpersoner som kort rapporterar på sina respektive möten. Den andra är en integrering av biståndet och påverkansarbetet, vilket kulminerade i resolution 4.09 från ICM 2013.

 

Därför blir en viktig och central fråga i denna process vilken roll biståndet ska ha i Svenska Amnesty. Fonden är en viktig aktör i den globala Amnestyrörelsen vad gäller bistånd. Ska vi se biståndet genom Fonden som en del av det internationella Amnestyarbetet (dvs bistånd och påverkansarbete) eller vill styrelserna också integrera biståndet och påverkansarbetet i svenska Amnesty. Biståndet är Fondens ansvarsområde men vill Fonden bidra till Svenska Amnestys påverkansarbete? Och vill sektionen se en integrering av biståndet i påverkansarbetet?

 

Beroende på svaren på ovan frågeställningar ser vi tre alternativ. Alla alternativ handlar om sektionen och Fonden:

 

  1. Full integrering så långt det är möjligt utifrån de juridiska ramar som finns. Här vet vi inte ännu exakt hur långt det skulle vara möjligt. Fördelarna tror vi är ett bättre användande av våra gemensamma resurser och att vi bättre bidrar till effekt för de människor vars rättigheter har kränkts. En annan fördel, som hänger ihop med ovan, är tydlighet kring arbetsgivar- och personalansvar. Vidare ser vi en potential i MR-arbetet och i insamlingsarbetet. Det skulle också kunna öppna upp för nya gemensamma MR-prioriteringar där Svenska Amnesty kan profilera sig i den globala Amnestyrörelsen.

    En risk som finns med full integrering och en inte bestämd ekonomiskt långsiktigt avtal mellan Fonden och sektionen är att biståndet kan bli alltför beroende av hur sittande sektionsstyrelse ser på värdet av bistånd och dess potential. Det är här det blir tydligt med de olika utgångspunkterna från Fonden och sektionen. För sektionen är det en av många viktiga frågor medan det för Fonden är dess ansvarsområde där det kan finnas en oro för att biståndet prioriteras ner. Om vi ska gå mot full integrering behövs ett tydliggörande om biståndets betydelse, någon form av ekonomisk överenskommelsen samt tydliggörande kring Fondens styrelses roll.

 

  1. Full separering. Detta skulle kunna vara en konsekvens av att Fonden och IS närmar sig varandra mer, där ett mer fokuserat samarbete med regionala amnestykontor och medverkan i planering och genomförande av biståndet på internationell nivå skulle äga rum. Fördelarna kan vara att resurser frigörs för samordning med svenska sektionen. Nackdelarna är att Svenska Amnesty går miste om en metod i MR-arbetet samt möjligheten att utveckla insamlingsarbetet. Dessutom är det en del praktiska frågor som skulle göra det mer rörigt, ex arbetsgivaransvaret. Vidare skulle vi ännu mer än idag uppfattas som två olika enheter. Vi ser dock inte detta alternativ som en framkomlig väg på grund av nackdelarna.

  2. Mellanting mellan alternativ 1 och 2. Det är här vi står idag med en möjlighet att driva åt de olika hållen. En väg skulle kunna vara en större samordning mellan Fondens och sektionens verksamhet men internationell integrering.

 

Ovan är bara en första skiss som måste analyseras vidare. Vi måste dessutom titta på olika delar i relation till ovan: beslutsfattande, verksamhet, insamling, ekonomi, arbetsgivaransvar.