Prioriteringar i Handlingsplanen 2002-2004 Underlag till styrelsemöte 1-2 december 2000

Till: Styrelsen
Från: Sekretariatet
Datum: 10 november 2000

Prioriteringar i Handlingsplanen 2002-2004

Bakgrund
På styrelsemötet i juni 2000 beslutades "att uppdra åt sekretariatet att till septembermötet 2000 ta fram förslag till verksamhetsplan för 2001 och ett övergripande förslag till prioriteringar för en årsvis planering 2002-2004".

På styrelsemötet i september bad sekretariatet om uppskov med detta uppdrag till decembermötet, eftersom arbetet med prioriteringar visade sig vara relativt komplicerat.

Prioriteringar i Handlingsplanen 1996-2000
I genomförandet av den förra handlingsplanen (1996-2000) arbetade dåvarande styrelser med två prioriteringsnivåer, "H" (högre) resp "L" (lägre). De åtta huvudmålen gavs årsvis högre eller lägre prioritet, samma sak skedde med delmålen under varje huvudmål. Ett resultat av detta var emellertid att vissa huvudmål kunde ha lägre prioritet, samtidigt som vissa delmål under samma huvudmål gavs högre prioritet. I praktiken arbetade man alltså med fler prioriteringsnivåer.

Grundtanken med prioriteringarna var att sektionens "basarbete" skulle hålla en viss nivå och anknyta till Amnestys långsiktiga mål (LTOs i Ljubljana Action Plan). Förändringen att budgetera i fast resp disponibla delar, där fast och disp 1 utgör ett slags "oförändrad" nivå, tillkom bl a för att sektionen på ett bättre sätt ska kunna definiera nivåerna på arbetet med de långsiktiga målen. Prioriteringsnivåerna H och L kom i detta sammanhang att betyda högre resp lägre prioritet i förhållande till en tänkt basnivå, som dock inte skulle underskridas. I praktiken tolkades emellertid ett L snarare som "låg prioritet" med resultatet att verksamhet med denna prioritet ibland hamnade under basnivån. Medlemsutbildningen är ett sådant exempel på verksamhet som trots uttalade högre ambitioner tilldelades allt mindre resurser under den förra handlingsplaneperioden

Förslag till prioriteringar 2002-2004
Vi föreslår att två prioriteringsnivåer, "Mellan" och "Hög", används, och att all verksamhet som inte har någon av dessa prioriteringsnivåer betecknas "Bas". Det är naturligtvis inte möjligt att exakt fastställa vad dessa nivåer innebär, de ska snarare ses som ett stöd i planeringen och uppföljningen av verksamheten. I begreppen görs inte heller någon skillnad mellan kvantitativa och kvalitativa insatser eller mellan ekonomiska, personella eller andra resurser. Nivån "Mellan" inom ett program kan med andra ord kräva mer ekonomiska resurser än nivån "Hög" inom ett annat. Här tror vi att arbetet med att utveckla olika typer av "nyckeltal", t ex för att mäta aktivismen, kommer att ha stor betydelse för att förbättra både planering och uppföljning av verksamheten.

Med "Bas" avses den nivå som uttrycks som "Tillväxt- och förändringsmål i basverksamheten" i Handlingsplanen, och som bygger på Amnestys sex långsiktiga mål. Ett annat sätt att uttrycka denna nivå i budgettermer är att den motsvarar den "oförändrade" nivå som utgörs av fast och disp 1. Fast verksamhet har genomgående getts beteckningen "Bas". Exempel på detta är den verksamhet som rör organisationens demokratiska processer, som årsmötet, styrelsen och valberedningen.

Vi föreslår vidare en uppställning utgående från de sex långsiktiga målen och där en koppling görs mellan de olika programmen under de långsiktiga målen och de sex huvudmålen i Handlingsplanen. Notera dock att inte alla program har en koppling till något av huvudmålen. För att lättare åskådliggöra dessa kopplingar har vi valt att numrera även huvudmålen i Handlingsplanen enligt följande:

1. Bekämpa tortyr och dödsstraffet
2. Arbeta mot övergrepp som drabbar kvinnor
3. Stärka asylrätten och flyktingars rättigheter
4. Agera för människorättsförsvarare
5. Öka aktivismen
6. Effektivare fundraising