Motioner och styrelsens yttranden - arbetsdokument Underlag till styrelsemöte 1-2 mars 1997

Motioner och förslag till yttranden - arbetsdokument inför styrelsemötet

1. Dödsstraffsinformation

Ett viktigt men också ofta betungande mandat inom Amnesty International är arbetet för dödsstraffets avskaffande. Tidigare har en anställd på sekretariatet hjälpt grupper och enskilda medlemmar med information och råd. Denna mycket uppskattade tjänst har tyvärr upphört sedan några år. Då dödsstraffsdebatten för närvarande är mer aktuell än någonsin är det viktigt att Amnesty har tillräckliga resurser. Vi har erfarenhet av att många studenter som skriver uppsatser i ämnet söker upplysningar hos oss.

Vi föreslår därför årsmötet besluta

att en fast tjänst åter inrättas för detta arbete, alternativt

att någon redan nu anställd får huvudansvaret härför, eller (med tanke på vår strama budget)

att möjligheten för en fast tjänst undersöks av styrelsen.

AMD-gruppen i Malmö

Styrelsens yttrande: Att motionera om och besluta på årsmötet om tjänster är inte lämpligt. Idag ger sekretariatet god service till dem som efterfrågar information. Ett särskilt info-paket angående dödsstraffet finns. Resurs finns på sekretariatet för stöd, service, utbildning till specialgrupper. Under 1997 är resursen utökad. Att ge grupper och enskilda medlemmar råd och stöd är specialgruppernas uppgift. Precis som det är samordnarens uppgift att göra det om enskilda länder. Anser sig specialgruppen ha möjlighet att göra det bör sektionen utveckla/utöka specialgruppens resurser och möjligheter snarare än att centralisera uppgiften. Ett ökat samarbete samo/AMD är önskvärt och skulle vara ett led i detta arbete.

(Brita Grundin meddelar att AMD inte står bakom motionen och att man avrått från att skriva den om man blivit informerad i förväg.)

2. Namnbyte på finansutskottet

1995 inrättades det s.k finansutskottet och det hade sitt första verksamhetsår 1996. Finansutskottets uppgift är att, utifrån en i rörelsen fristående position, granska att verksamheten i alla sina delar bedrivs i enlighet med Amnestys stadgar, handlingsplan, årsmötesbeslut och övriga beslut.

Finansutskottet är alltså fristående från alla andra "instanser" i Amnesty utom årsmötet. Vi anser att namnet på finansutskottet kan verka missvisande, eftersom det inte är ett utskott och inte endast granskar finanserna. Vi tycker att "granskningskommitté" bättre beskriver arbetsuppgifterna.

Som en följd av ett namnbyte behöver stadgarna ändras enligt att-satserna nedan.

Vi föreslår därför årsmötet besluta

att finansutskottet byter namn till granskningskommitté,

att sektionens stadgar § 6.4 B ändras enligt följande:
"-styrelsens övriga förslag
- granskningskommitténs rapport om det föregående årets verksamhet,"

att sektionens stadgar § 6.5 ändras enligt följande:
"-val av del av fondstyrelse...
-val av granskningskommitté : a) tre ordinarie...."

att sektionens stadgar § 11.2 ändras enligt följande:
"-Styrelsens förvaltning och sektionens räkenskaper skall granskas av de revisorer och den granskningskommitté som utsetts av årsmötet...".

Thomas Back, Eva Sandhammar, Elisabeth Stålhane, Tony Öhrling

Styrelsens yttrande: Efter en lång beredningsprocess och årsmötesbeslut 1995 och val av utskottet 1996 har Finansutskottet äntligen börjat arbeta.

Den primära anledningen till att det blev namnet Finansutskottet var viljan att skapa en jämförbar situation med den internationella rörelsen där Finance Control Committe (FCC) finns, liksom de Standing Committes som arbetar gentemot IEC. FCC har förvisso ett mer begränsat mandat än det svenska utskottet, men fördelarna att finna en viss jämförbarhet övervägde vid namnvalet.
Det kan även sägas att tyngdpunkten i Finansutskottets arbete ligger inom en finansiell aspekt. Förvaltar styrelsen medlen rätt, används ekonomisystem och budgetplaneing på ett effektivt sätt för att styra verksamheten, ser vi kopplingen till budget i handlingsplanen. Alla dessa frågor behandlas av Finansutskottet vilket talar för att namnet är relevant.

Syftet Finansutskottet uppfyller är klart och reglerat I stadgan. Vi tycker det vore onödigt att ändra I stadgan enbart för ett namnbyte. Invändnignarna motionären framhåller kan tyckas relevanta, men så missvisande är inte namnet för betydelsen av arbetet att det legitimerar ytterligare en stadgeändring.


3. Avveckling av affärsverksamheten i Malmö

Affärsverksamheten i Malmö blev tyvärr inte det "tredje ben" som Svenska Amnestys ekonomi skulle vila på. Styrelsen har nu, i enlighet med årsmötesbeslut 1996, beslutat att aveckla verksamheten "i dess nuvarande form". Detta skall enligt uppgift vara klart till årsskiftet 1997-98.

Med hänsyn till den ekonomiska förlust som projektet åsamkat Svenska Amnesty, förväntar vi os, att avvecklingen sker så fort som möjligt och helst före nyår 1998. Vi anser också, att försäljningen i fortsättningen skall organiseras på billigast möjliga sätt . Engagerade aktiva måste veta, att pengarna de samlar in, går till rätt ändamål.

Vi föreslår årsmötet att besluta

att försäljningen av ett begränsat sortiment amnestyartiklar (kort, brevmärken, rockmärken, etiketter, pennor etc) flyttas tillbaka till sekretariatet i Stockholm, där det torde finnas lokaler för verksamheten.

att detta sker så snabbt som rimligen är möjligt.

Grupp 166 Örnsköldsvik Grupp 270 Sollefteå

Styrelsens yttrande: Sektionsstyrelsen beslutade vid sammanträde i januari 1997 "att avveckla försäljningsverksamheten i Malmö i dess nuvarande form. Avvecklingen ska vara genomförd under 1997".
Någon form av försäljningsverksamhet kommer att behövas , med ett begränsat sortiment Amnestyartiklar t ex brevmärken, pins, pennor etc . Var och hur denna begränsade försäljningsverksamhet ska bedrivas kommer sektionsstyrelsen fatta beslut om under 1997.

4. Gåvokort (sekretariatet förbereder yttrande)

Många företag valde förra året att istället för julgåva till kunder skänka ett belopp till en ideell organisation. Vi tror att många givare skulle välja att skänka pengar till Amnesty som är en trovärdig organisation vars syfte många sympatiserar med. Därför föreslår vi att årsmötet beslutar att ge styrelsen i uppdrag att låta framställa ett fyrsidigt kort med Amnestymotiv och lämplig text och marknadsföra det.

Grupp 16, Hudiksvall

Styrelsens yttrande : Sedan 1992 producerar sekretariatet årligen en julgåva som marknadsförs till företag.

Styrelsen anser besvarad.


5. Vackra vykort (sekretariatet förbereder yttrande)

Vi vill ha vackra vykort för försäljning. Gärna foton på vackra naturbilder, t ex en blomma, ett landskap eller djur. Amnestys symbol ljuset skall naturligtvis finnas på kortet, så det tydligt syns vad kortet står för.


Ulla Eriksson
Grupp 209, Falkenberg

Styrelsens yttrande: Vackra vykort, om än inte med de föreslagna motiven, finns att köpa redan idag.


6. Signalaffischen (sekretariatet förbereder yttrande)

Signalaffischen vill vi gärna ha kvar! Vi behöver den, både i A4 och A5 format!

Ulla Eriksson
Grupp 209, Falkenberg


Styrelsens yttrande: Några planer på att ta bort signalaffischen ur sortimentet finns inte.

Styrelsen anser motionen besvarad.

7. Malmöbutiken

I protokoll från Amnestys årsmöte i Göteborg 1996 framgår bl a följande:

p 16 Med anledning av revisorernas anmärkning i revisionsberättelse om Malmöbutiken diskuterades försäljningsverksamheten och dess resultat.

Beslut att Malmöbutikens fortsatta verksamhet skall diskuteras i en beredningsgrupp och beslut om den fortsatta verksamheten fattas under årsmötet.

p 63 Malmöverksamheten
Beslut att verksamheten i Malmö har förtroende att fortsätta enligt den fastlagda planen.

I ett brev till styrelsen den 24 oktober skrev grupp 71 att vi blir betänksamma då vi sätter vårt arbete i relation till det slöseri med pengar som Malmöbutikens underskott innebär. En stor del av gruppernas inbetalningar från insamlingar, avgifter, försäljning m.m går ju till att täcka butikens förluster. Butiken utgör alltså inte den inkomstkälla som utlovades vid dess start utan tvärtom en ekonomisk belastning som grupp 71 varken kan eller vill ansvara för.

Grupp 71 föreslår att årsmötet beslutar

-att åter behandla problemen kring Malmöbutiken
-att tillsätta en arbetsgrupp för avveckling av butiksverksamheten i dess nuvarande form
-att arbetsgruppen även planerar den fortsatta försäljningsverksamheten
-att sortimentet fortsättningsvis har ett klart samband med Amnestys kärnverksamhet


Styrelsens yttrande: Sektionsstyrelsen beslutade vid sammanträde i i januari 1997 "att avveckla försäljningsverksamheten i Malmö i dess nuvarande form. Avvecklingen ska vara genomförd under 1997".
För avvecklingsarbetet finns en referensgrupp utsedd. Någon form av begränsad försäljningsverksamhet kommer sannolikt att behövas även i framtiden. Hur och var en sådan begränsad försäljningsverksamhet ska bedrivas kommer sektionsstyrelsen att besluta om under 1997.

8. Amnestys åtagande

Amnestyrörelsen är inne i ett avgörande skede i sin utveckling. Antalet stödjande medlemmar ökar medan antalet aktiva grupper minskar. Den svenska sektionen har idag 20 % färre grupper jämfört med den tid då vi hade 50 % färre medlemmar. Intresset att vara med i Amnesty har alltså ökat medan intresset att arbeta aktivt har minskat. Detta problem måste vi diskutera på årsmötet

En faktor som säkerligen betyder en del för denna förändring är utvecklingen av vårt åtagande Tidigare var åtagandet enkelt och klart formulerat. Det var lätt för medlemmen att se sin roll i en sådan organisation och identifiera sig med organisationens mål och verksamhet. Åtagandets förändringar genom åren har gjort organisationen mer diffus för många medlemmar. Vad är Amnesty numera? Vart är organisationen på väg?

När en organisation växer är det naturligt att omvärlden vill att den ska arbeta på ett bredare plan än tidigare, att vi ska kunna arbeta för fler människor och med andra typer av fall. Det är svårt att motstå sådana önskemål. Säkerligen upplever alla Amnestymedlemmar att världen är full av lidande och att det är behjärtansvärt att försöka minska detta lidande. Det vi kanske inte har tänkt på är att organisationen för varje förändring av åtagandet även blir en annan organisation och den nya organisationen inte är densamma som den man tidigare brann för att arbeta i. En del medlemmar känner sig idag främmande i sin egen organisation.

Den förtvivlan Amnestymedlemmar känner över sin maktlöshet inför krigets namnlösa lidande speglas i Åsa Reckner-Olssons och Christian Gräslunds artikel i Amnesty debatt 4/96. Kanske för sina samvetens skull vill de diskutera en utveckling av Amnestys åtagande så att åtminstone deras egen organisation kan hjälpa krigets oskyldiga offer. Andra debattartiklar speglar samma inställning på andra tänkbara mandatområden, exempelvis problemen med slaveri, barnarbete, etnisk rensning och brudbränning. Frågan är om den rätta vägen för Amnesty ar en kontinuerlig utvidgning av åtagandet eller om det finns någon annan lösning på problemet.

Grupp 71 anser att det är viktigt för såväl medlemmarna som de vi vill hjälpa och de vi skickar våra brev till att Amnesty har en klar identitet som organisation. Amnestys identitet bygger på det ursprungliga åtagandet, som sedan har utvecklats. En utveckling av åtagandet har varit logisk eftersom världen har förändrats. Rent teoretiskt finns ingen gräns för denna utveckling. Men var skall Amnesty sätta gränsen?

Grupp 71 anser att frågan om Amnestys åtagande är ett nyckelproblem för organisationen. Det är naturligtvis oerhört viktigt att mänskligt lidande av alla slag kan bekämpas. Frågan är vilka människor och vilka organisationer som skall engagera sig i de olika typer av mänskligt lidande vi upplever finns i världen. Amnestys utveckling mot samarbete med andra NGO:s (Non Governmental Organisations) ger en fingervisning om hur problemet med Amnestys åtagande kan hanteras. Någon organisation passar bättre än andra organisationer att arbeta med varje typ av MR-brott. Det viktiga problemet med utvecklingen av Amnestys åtagande är därför delvis ett samverkansproblem med andra NGO:s.

Mandatfrågor beslutas på internationella rådsmöten (ICM). Inför nästa ICM bör därför de svenska delegaterna initiera en process inom rörelsen med inriktningen att avgränsa Amnestys åtagande i förhållande till andra NGO:s.

Grupp 71 föreslår att årsmötet beslutar
- att tillsätta en arbetsgrupp inför 1997 års ICM och som förbereder de svenska delegaternas agerande
för att klarlägga gränserna för Amnestys åtagande i förhållande till andra NGO:s
- att som riktlinje uttala sig för ett begränsat åtagande som är lätt att förstå för såväl medlemmar som
allmänhet.


Amnesty International Grupp 71, Mälaröarna

Styrelsens yttrande: Motionärerna föreslår att en arbetsgrupp tillsätts för att förbereda de svenska delgaternas agerande vid rådsmötet 1997. Delegationen som representerar svenska sektionen vid rådsmötet består av sektionens ordförande, kassör och generalsekreterare, dessutom ingår personer med Amnestyerfarenhet, både från vår egen sektion och genom internationellt engagemang. Ett första steg i förberedelsearbetet kommer att ske under årsmötet i Uppsala. Styrelsen har, utifrån vissa av de frågor som antas komma att dominera diskussionerna vid rådsmötet, ställt förslag till årsmötet. Delegationen kommer således ha årsmötets mandat att agera på ett visst sätt i dessa bestämda frågor under årsmötet. Dessutom kommer man att arbeta intensivt, både löpande och under särskilda förberedelsemöten, för att förbereda sig inför rådsmötet. Delegationen bildar alltså i sig en arbetsgrupp varför inte en speciell arbetsgrupp är nödvändig.

Vad gäller Amnestys samarbete med andra NGOs finns det nyligen fastställda riktlinjer (ORG/20/01/1996). Dessa riktlinjer är internationella och skall följas av alla Amnestysektioner.

Angående Amnestys åtagande fastställde rådsmötet 1995 kriterier för hur detta skall utvecklas. (Beslut 2, ICM 1995) Styrelsens åsikt är att man skall följa dessa riktlinjer i alla diskussioner som rör en utveckling av Amnestys åtagande.

Styrelsen anser motionen besvarad.

9. Information och debatt om förändringar av Amnestys mandat

Under senare år har en debatt förts om Amenstys totala åtagande, om vårt omfattande mandat för mänskliga rättigheter.

För att en bra och meningsfull debatt skall kunna genomföras behöver vi alla medlemmar information om vad som händer och sker inom rörelsen på mandatområdet. Vi behöver få ta del av de beslut som fattas på årsmöten och på internationella rådsmöten. Vi måste också få del av viktiga diskussioner i London och på rådsmöten.

Tacknämligt vore om svenska Amnestys ledning på ett tydligt och sammanfattande sätt söker under hand ge oss medlemmar dessa informationer. Exempelvis borde rådsmötesdiskussioner och efterföljande beslut bättre kunna beskrivas av våra utsända rådsmötesdelegater.

Denna form av medlemsinformation är oerhört viktig för Amnestys framtid som organisation och för medlemmarnas engagemang. För ett engagemang förutsätts att väsentliga kunskaper delges alla. Enbart några få procent av svenska Amnestys medlemmar har lätt tillgänglig tillgång till här berörd kunskap. Ytterligare någon procent söker med viss möda sig själva fram till önskade upplysningar om det alltmer förändrade mandatet och om de ökande arbetsuppgifter som vi har ofullständiga redogörelser om.

Årsmötet föreslås besluta
-att uppmana svenska sektionens ledning att tydligt och sammanfattande informera alla medlemmar, aktiva och stödjande, om pågående mandatdiskussioner och om fattade beslut.

-att uppmana svenska sektionens ledning att publicera denna information i Amnesty Press och i Amnesty Debatt.

-att uppmana svenska sektionens ledning att till alla medlemmar söka sprida kännedom om de för debatten mycket viktiga publikationerna Policykatalogen och Amnesty Debatt. Detta kan lämpligen ske genom årsavgiftsutskicket varje år framöver.

Henry Berglund
(Stockholmsdistriktets styrelse stöder motionen)

Styrelsens yttrande: Det kan inte ofta nog påpekas att det är oerhört viktigt att medlemmarna har god kunskap om Amnestys mandat och dessutom möjlighet att hålla sig àjour med dess utveckling. Hur ska då detta ske ? Idag har den enskilde medlemmen möjlighet att inhämta denna information han/hon är intresserad av. Aktuella policydokument går att rekvirera per telefon från sekretariatet och därmed få dem sig tillsända per post eller för det fall man har tillgång till email kan informationen rekvireras den vägen. Vad gäller mandatets utveckling finns dessutom Policykatalogen att tillgå. Vad beträffar rådsmötet är det brukligt att de beslut som fattats översätts och därefter distribueras via grupputskicket. Vid distriktsmötet i september (som vanligtvis efterföljer rådsmötet) redovisas de mest intressanta diskussionerna som pågått under rådsmötet. Denna information ska sedan förmedlas ute i distrikten - är det tänkt. Vidare förs mandatdiskussioner redan i Amnesty-debatt (vilket är var de hör hemma).

Styrelsen finner därför att motionens första två att-satser skall avslås (alternativt anses besvarade)

Vad gäller den tredje att-satsen är jag osäker hur informationen om dessa publikationer sprids. Detta kanske är ett bra tips ?!

10. Amnesty bör arbeta mot bruket av barnsoldater

Vid ICM 1997 ska AI ta ställning till om man ska engagera sig i
barnsoldatfrågan. Nedan yrkas på att svenska sektionen ska verka för detta.
Ett sådant arbete kan göras utan att ta i anspråk nämnvärda resurser från IS.


FNs studie om krigs effekter för barn (Machel-studien) lämnade sin slutrapport
till FNs Generalförsamling hösten 1996. Studien fokuseras bl a på det ökade
bruket av barnsoldater; enligt en omfattande kartläggning som gjordes för
studien har minst 250.000 barn under 18 år deltagit i strid på senare år;
många av barnen var inte äldre än 7 år.

Enligt Machel-studien tyder mycket på att dagens konflikter har lett till ett
ökat bruk av barnsoldater. Effekterna för barnen är ohyggliga: om de inte
dödas eller skadas får de svåra psykiska sår. I stället för att leka och gå i skola
lär de sig att döda; och efter konflikten blir de ett hot för sig själva, sin
familj och sina samhällen om inte åtgärder för rehabilitering och
reintegrering sätts.

Trots att förekomsten av barnsoldater har fått större uppmärksamhet på senare
år, förekommer det en anmärkningsvärd tolerans hos det internationella
samfundet. Massmedia rapporterar sporadiskt om frågan, humanitära
organisationer ingriper sällan när de bevittnar rekrytering av barn, och ännu
mer sällan uttalas tydliga fördömanden. Det finns inte heller någon central
mekanism i FN-systemet för att hantera frågan (av typen rapportör el
liknande). Det tycks som om man betraktar bruket av barnsoldater som ett
nödvändigt ont, i stället för att se det för vad det är: ett oacceptabelt brott mot
barnets rättigheter.

Ett problem i opinionsbildningen mot bruket av barnsoldater är att
lagstiftningen har klara luckor, både på nationell och internationell nivå.
Nära hälften av världens länder har ingen lagstadgad rekryteringsålder över
huvud taget, och i de länder som har en rekryteringsålder är den ofta lägre än
18 år - den allmänt vedertagna gränsen för barndom. Beträffande internationell
reglering, föreskriver artikel 38 i FNs Konvention om Barnets Rättigheter en
minimiålder på 15 år för rekrytering och deltagande i strid. Det är den enda
artikeln i konventionen som föreskriver en annan ålder än 18. Skälet till
detta var att USA vid konventionens antagande 1989 vägrade godta en högre ålder.

Ett positivt initiativ är det tilläggsprotokoll till Barnkonventionen som just
nu förhandlas fram. Förhoppningsvis kan protokollet antas 1998, och det skulle
sannolikt föreskriva en minimiålder på 18 år för deltagande i strid. Ett annat
positivt tecken är den ovannämnda Machel-studien, som bl a uppmanar
intresserade organisationer att starta en global kampanj mot bruket av
barnsoldater.

AI skulle kunna bidra till arbetet mot bruket av barnsoldater på flera sätt.
Enskilda sektioner skulle kunna se till att länder stöder och ansluter sig
till tilläggsprotokollet till Barnkonventionen, samt antar nationella
rekryteringslagar med en minimiålder på 18. Detta kräver inga egentliga
resurser från Internationella Sekretariatet i London. Dessutom skulle AI kunna
dokumentera och agera på konkreta fall av rekrytering av barn. Det kräver viss
samordning från IS, men sannolikt inga större utredningsresurser eftersom
rekryteringen av barnsoldater oftast sker i vågor, och förekommer i
situationer som utredarna på IS ändå bevakar (krig, oroligheter, osv).

Mot bakgrund av ovanstående yrkas

att svenska sektionen verkar för att Amnesty International bildar opinion mot
bruket av barnsoldater, genom att bl a dokumentera och agera mot enskilda fall

av rekrytering av barn, samt genom att bilda opinion för nationell och
internationell lagstiftning mot bruket av barnsoldater.

Carl von Essen

Styrelsens yttrande: Såvitt jag förstår så är det väl oerhört svårt att agera i den mån barnen gör detta frivilligt och gör de det p g a tortyr osv så arbetar ju Amnesty redan mot det. Vidare arbetar Amnesty i sitt opinionsbildande arbete för att nationer ska ratificera olika konventioner och tilläggsprotokoll. Att arbeta för en specifik grupp dvs barn gör Amnesty mindre allmängiltigt. Därför anser jag att styrelsen efter ett informativt svar ska avstyrka motionen.

Styrelsen avstyrker motionen


11. Distriktens roll i sektionen (B-utskottet/Mats Andersson)

Under de senaste åren har distriktens arbete och sammansättning flera gånger varit uppe till diskussion på årsmötena. Diskussionerna har bland annat lett till att distrikten idag har ett större ekonomiskt ansvar kopplat till större frihet och större möjligheter till förändring och utveckling.

Starka och aktiva distrikt är en förutsättning för svenska Amnestys tillväxt och utveckling. Vi står förhoppningsvis inför en framtid där distrikten spelar en allt viktigare roll inom sektionen. Vi har mycket att vinna på decentralisering och dekoncentration, men det förutsätter starka distrikt med ett väl fungerande samarbete både lokalt och med resten av sektionen.

Årsmötet beslutar

att uppdra åt styrelsen att i samarbete med distrikten fortsätta utveckla metoderna och förutsättningarna att stärka distrikten.

att uppdra åt styrelsen att uppmuntra och stödja sådana förslag från distrikten som kan leda till ekonomisk utveckling och/eller högre aktivitet.

att uppdra åt styrelsen att aktivt fortsätta arbetet med decentralisering av ansvar och dekoncentration av arbetsuppgifter ut till distrikten.

Gabi Björsson
Joakim Jardenberg
Bo Lindblom
Christine Pamp

Styrelsens yttrande: Styrelsen är positiv till motionens tankar om att stärka distrikten. Det pågår ett aktivit arbete i styrelsen och dess utskott vad gäller att främja distriktens utveckling. I aktivistutredningen anges upprättandet av regionala aktivistcentra som en av målsättningarna. På sekretariatet finns en särskild grupp anställda som arbetar med stöd till distriktens utveckling. Målsättningen att stärka distrikten finns uttryckt i handlingsplanen. Initiativen måste dock främst komma från distrikten själva, som ju bäst vet när och hur de kan utvecklas och inte från årsmötet eller styrelsen.

Styrelsen anser motionen besvarad.


12. Mandatperioder

Flera sektioner inom Amnesty har en begränsad mandatperiod på sex eller åtta år för styrelseledamöter. Det är inte alltid säkert att begränsade mandatperioder gagnar en sektion, men syftet är ändå värt att fundera över.

Det är alltid svårt för ett årsmöte att välja bort en styrelseledamot med många år av erfarenhet i bagaget. Detta kan innebära att nya krafter med friska idéer har svårt att komma fram. Många års erfarenhet av styrelsearbete innebär naturligtvis en ovärderlig kunskap, men det är trots allt inte det viktigaste i en styrelsesammansättning.

Det finns alltid en risk att lång och trogen tjänst värderas för högt i valet av styrelse. Valberedningen och senare årsmötet bör alltid titta på helheten när man utser sin styrelse. Varje enskild ledamot gör ingen styrelse, utan det är helheten i samarbetet som bidrar till ett vinnande lag. Det viktigaste vid sammansättningen av en styrelse är en bra spridning av kunskap, erfarenheter och ålder. En bra fördelning av unga och äldre ledamöter med spridda kunskaper och erfarenheter både inom amnesty och andra områden utgör det bästa underlaget för en vital och kreativ styrelse.

Kontinuiteten i en styrelse är viktig, men den kan tillgodoses med endast ett par ledamöter. Vi har också garderat oss mot bristande kontinuitet genom att, både i sektions- och fondstyrelsen, välja hälften av ledamöterna varje år. Detta ska innebära att hälften av ledamöterna alltid har minst ett års erfarenhet av arbete i styrelsen.

Stadgeenligt begränsade mandatperioder kan leda till problem i situationer när det finns få kandidater vid ett styrelseval eller i enstaka fall när en ledamot är mitt uppe i ett viktigt utredningsarbete när gränsen är nådd. Det är trots det en vettig princip som kan vara värd att följa i praktiken.

Årsmötet beslutar

att uppdra åt valberedningen att, när det inte finns starka skäl till motsatsen, vid framtagandet av förslag till förtroendeval inom sektionen beakta en begränsad mandatperiod på sex år.

Gabi Björsson
Joakim Jardenberg
Christine Pamp

Styrelsens yttrande: Styrelsen instämmer i motionens intentioner, men anser att valberedningen efter eget omdöme bör nominera de kandidater den finner för uppdraget mest lämpliga.

Styrelsen anser motionen besvarad

13. Personalens rösträtt

Anställda vid svenska sektionen har en mycket speciell roll vid sektionens årsmöten. En stor del av vår personal behövs på årsmötet och deltar som anställda med lön, traktamente, logi och övertidsersättning. Generalsekreteraren beslutar inför varje årsmöte vilken personal som ska delta i årsmötet.

Alla anställda är medlemmar i svenska Amnesty och har därmed full rösträtt vid sektionens årsmöten. Naturligtvis har också vår personal, såsom medlemmar, åsikter om sektionens framtid. Som deltagare i årsmötet blir det ibland svårt att skilja mellan om en anställd uttrycker sin professionella sakkunskap eller istället personliga åsikt som medlem. Ännu svårare blir det när den anställde i den påföljande omröstningen utnyttjar sin rösträtt.

Anställda vid svenska sektionen är underställda sektionens styrelse. Styrelsen är underställd årsmötet och finns egentligen inte under tiden årsmötet pågår. Anställda hamnar i en mycket underlig situation när de under årsmötet utnyttjar sin rösträtt. De har då beslutanderätt över både styrelsen, generalsekreteraren och sig själva.

Det finns en klar risk att anställda kommer i en intressekonflikt när de utnyttjar sin rösträtt.

Det är oerhört viktigt att vi inom sektionen har klara och tydliga roller. Ett system där personal som deltar i årsmötet på uppdrag av generalsekreteraren samtidigt har rätt att utnyttja sin rösträtt som medlem bidrar till förvirring, intressekonflikter, oklara roller och i värsta fall desavouering av både styrelse och generalsekreterare.

Årsmötet beslutar

att anställda vid svenska sektionen som är i tjänst under årsmötet inte samtidigt kan delta i årsmötet som medlemmar med rösträtt.

att sekretariatet vid inledningen av årsmötet klargör vilka anställda som är i tjänst och därmed på olika sätt står till årsmötets förfogande.

Joakim Jardenberg
Bo Lindblom
Christine Pamp

Styrelsens yttrande: Enligt sektionens stadgar gäller följande:
8.2 Varje medlem av sektionen har rätt att närvara vid årsmöte och extra medlemsmöte förutsatt att medlemmen innan anmälningstiden till mötet gått ut har erlagt medlemsavgift för innevarande eller föregående år. För yttrande- och rösträtt vid årsmötet fordras att medlemmen erlagt av styrelsen fastställd årsmötesavgift.
12.1 Förslag till ändring av sektionens stadgar skall vara styrelsen tillhanda tio veckor före årsmötet och skall med styrelsens yttrande utsändas till alla grupper, distrikt och årsmötesdeltagare senast sex veckor före årsmötet.

En inskränkning av rösträtten för anställda vid svenska sektionen som är i tjänst under årsmötet kräver således en ändring av stadgarna. Något stadgeändringsförslag har dock inte inkommit till styrelsen varför motionen ej kan behandlas. Styrelsen finner därmed ej heller något skäl till klargörande över vilka anställda som är i tjänst eller inte vid årsmötet.

Styrelsen anser motionen besvarad.


14. Utvecklingen inom Amnesty

Vi, grupp 20 i Uppsala, är oroande över utvecklingen inom Amnesty. Vi är rädda att organisationen håller på att fjärma sig från Amnestys kärnfrågor - kränkningarna av de mänskliga rättigheterna - för att istället fokusera i allt högre grad på organisationen som sådan. Börjar vi tycka att det är viktigare att vi är en stor och tjusig människorättsorganisation, en som "hänger med i utvecklingen" och varje år omsätter en stor mängd pengar, än att vi faktiskt uträttar något och arbetar för, som tanken var, vårt eget avskaffande?

Vi anser att frågan om vart rörelsen egentligen är på väg är en policyfråga av högsta vikt. En diskussion om detta måste tas på allvar och är av brådskande natur. Några av de områder vi anser måste diskuteras är:

-Insamling av pengar och medlemsvärvning
Dessa i och för sig viktiga arbetsområden får aldrig bli mål i sig, utan måste alltid betraktas som medel för att komma en bit närmare de verkliga målen: frisläppande av samvetsfångar, snara och korrekta rättegångar för politiska fångar, avskaffande av tortyr och dödsstraff, slut på politiska mord och försvinnanden....Insamling av pengar är givetvis viktigt, men endast som ett steg på vägen. Och vad vill vi med våra medlemsvärvningskampanjer? Ungdomskampanjen är ett aktuellt exempel: främjar vi bäst våra syften genom att storsatsa på "massmedlemsvärvning" för att få så många medlemmar som möjligt på så kort tid som möjligt? Amnestys budskap är inte lättsmält - därför ska det inte heller presenteras så. Vill vi verkligen ha medlemmar som nappat på ett aptitligt värvningserbjudande utan att ha tvingats fundera över vad organisationen verkligen står för? Vi i grupp 20 anser att det alltid måste vara det personliga ställningstagandet som ligger till grund för medlemsskap.

-Organisationen och dess utveckling
Inte heller utveckling och modernisering får bli självändamål, som anammas utan kritisk analys eller utan att svara mot verkliga behov inom rörelsen. Att "ligga i tiden" och "våga satsa på nytänkande" har blivit begrepp även inom Amnesty; begrepp vars positiva klang inte tycks få ifrågasättas. Är det så att ny teknik, utveckling av organisationen och flotta utskick har fått ett egenvärde, ett svar främst på en längtan att "hänga med"? Börjar vi svika vår föresats att allt vi gör ska ha Amenstys mandat som enda drivkraft? Riskerar den som värnar de "gamla" arbetssätten och värderingarna, som ju utgör Amnestys grundpelare, att bli kallad reaktionär? Vi vill påpeka att vi ingalunda är fientliga till utvecklingen som sådan - men vi är för eftertanke och kritiskt ifrågasättande. Allt som är nytt är inte av godo per definition. Vi hävdar att vi måste använda de mest effektiva medlen och de bästa arbetsmetoderna för att främja vårt syfte, för att stävja kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och ge utsatta människor ett hopp. Bara därför ska vi utveckla vår organisation.

-Resursfördelning
Vilka områden ska prioriteras; hur ska de ekonomiska resurserna inom organisationen bäst fördelas för att förverkliga våra mål? Hur ska vi bäst förvalta det förtroende vi fått från våra många gåvogivare? En massiv satsning på medlemsvärvning och marknadsföring, medan sekretariatets enda flyktinghandläggare är överhopad med arbete, pekar på en snedfördelning....

Av dessa anledningar, och några till, föreslår vi årsmötet besluta uppdra åt styrelsen:

att initiera en diskussion på alla nivåer inom svenska Amnesty om vart organisationen är på väg och om vilka frågor som ska stå i centrum för vårt arbete nu och i framtiden,

att tillsätta en arbetsgrupp bestående av gruppmedlemmar, sekretariatspersonal och styrelseledamöter. Gruppens uppgift ska vara att utarbeta ett diskussionsunderlag som ska spridas till medlemmarna, samt anordna ett seminarium runt dessa frågor i god tid före nästa årsmöte för att möjliggöra motionsskrivning och fortsatt diskussion.

Grupp 20
genom Johanna Westeson


15. Diskussionsårsmöte - beslutsårsmöte

Under många år har vi under våra årsmöten haft allt mindre tid att diskutera åtagandet (mandatet),förändringar i detta och förslag till förbättringar och ändringar. Vi har inte haft tid att diskutera defrågor, som den internationella rörelsen diskuterar och vi har på flera år inte varit en sektion, som kommit med många egna förslag till de internationella rådsmötena. En orsak till detta är att vi på våra årsmöten oftast diskuterar våra egna interna frågor i beredningsgrupper och så fortsätter vi att diskutera i plenum och så hinner vi inget annat. De möten som vi haft på t ex fredagskvällar, har varit så många och fast man egentligen skulle vilja gå på allt, så är det omöjligt.

Världen förändras, kartor ritas om, krig och förföljelse drabbar oss på andra sätt än tidigare. Vårt åtagande förändras också efter hand som rörelsen växer. Vi utvidgar åtagandet och vi diskuterar många fler frågor än bara samvetsfångar. Vart är vi på väg, hur kan vi påverka, vad diskuteras i andra delar av världen? Många frågor, som bara tycks intressera ett litet fåtal initierade. För att bredda diskussionen om och i rörelsen behövs det en livligare debatt med fler deltagare. Därförborde det nu vara tid för att införa två olika årsmöten vartannat år. Vartannat år är ett beslutande årsmöte och det därpå följande året är ett diskussions- och utbildningsårsmöte. Årsmötena ska ligga i fas med de internationella Rådsmötena; t ex detta året skulle vara ett beslutande årsmöte(eftrersom vi har ett Rådsmöte i slutet av året) och nästa år skulle vara ett diskussionsårsmöte. Till dessa diskussionsårsmöten kan / ska man bjuda in betydelsefulla och kunniga personer både från det internationella sekretariatet och styrelsemedlemmar från den internationella styrelsen samt personer ur den internationella mandatgruppen, naturligtvis efter våra behov och intressen. Vi skulle förhoppningsvis få mycket mera tid att diskutera viktiga frågor och vi skulle också kunna påverka den internationella rörelsen och komma med egna välgrundade förslag till Rådsmötena.Våra delegater skulle förhoppningsvis kunna agera med vetskap om att de har hela sektionens mandat.

Årsmötet föreslås att besluta:
- att vartannat år skall den svenska sektionens årsmöten vara beslutande och vartannat år skall de vara diskussions- och utbildningsårsmöten. De beslutande årsmötena skall ligga i fas med de internationella Rådsmötena enligt ovanstående.

Siv Erikson
Halmstad