Ersättning för förlorad inkomst Underlag till styrelsemöte 1-2 mars 1997

Till: Styrelsen
Från: Eva Linda Sederholm, Christian Gräslund och Johanna Strandh
Datum: 4 mars 1997

Ersättning vid inkomstbortfall

Inledning
Med anledning av att en principdiskussion inte förts angående vilka kriterier som ska ligga till grund för ersättning vid inkomstbortfall beslöt styrelsen på styrelsemötet i januari 1997 att bordlägga ärendet till styrelsens marsmöte samt att uppdra åt Johanna Strandh, Eva Linda Sederholm och Christian Gräslund att till detta möte förbereda ett underlag för en diskussion.

Bakgrund
Under styrelseåret 94-95 (§ 130 Protokoll nr 6/94-95) beslutade styrelsen
"att en skattepliktig ersättning motsvarande förlorad inkomst utgår vid begäran till personer som på styrelsens eller sektionens uppdrag medverkar i möten på arbetstid. Ersättningsbeloppet är individuellt och utgår tillsammans med traktamente. Beloppet skall verifieras med specifikation från arbetsgivaren om gjort löneavdrag". Som alltid när en ny arbetsordning omsätts i praktiken kommer följdfrågor. Gäller ovanstående även för innehavare av F-skattesedel, dvs egna företagare ? Ska ersättning utgå även om den ordinarie arbetstiden är förlagd till helgerna ? Ska det finnas något tak för hur mycket ersättning som ska utgå ?

Resonerande del
Arbetsgruppen initierade en diskussion i styrelsedatabasen och den kom att bli som följer nedan.

En åsikt var att

1 Varför ska man ha ersättning?
2 Vad ska ersättas?
3 Vilka kriterier ska man ha för att ge ersättning?
4 Hur hög ska ersättningen bli?

1 ...när man arbetar ideellt, är det för att man vill uträtta något som man tror på. Drivkraften kan således inte vara att få ersättning för ett utfört arbete. Man satsar både energi och tid, och en satsning av det slag som sektionsstyrelsearbetet förutsätter måste ha implikationer för ens vanliga professionella liv. Denna inverkan kan förmodligen värderas i pengar på något sätt. Den som ger sig in på detta har också accepterat konsekvenserna. Om man alltså anser att en förtroendevald inte ska förlora på uppdraget, så borde man nog också säga att han inte ska tjäna på det. Om man hårddrog frågan åt andra hållet, och gav styrelseledamöterna betalt för utfört arbete, skulle medlemmarna kunna börja ställa krav inte bara på tiden utan också på arbetets kvalitet. Konsekvensen av detta är att ersättning inte bör utgå för arbetet som sådant.

2 Att ge ersättning för löneavdrag som görs av arbetsgivaren förefaller rättvist. Att ge ersättning för uttagen semester förefaller däremot tvivelaktigt. Det är ju meningen att Amnestyarbetet ska utföras på fritiden, och dit måste väl semester också räknas.

3 Det enda kriterium för ersättning är att det ska kunna göras troligt att man verkligen lider en ekonomisk förlust. Hur man visar detta kan vara knepigt, speciellt om det rör sig om extraknäck, typ vakt på fotbollsmatch, eller om det är F-skattesedeljobb. I princip går det inte att skilja på vardagar eller helger. Går förlusten att göra trolig, så måste man ha rätt till ersättning.

4 Någon gräns uppåt på ersättningen måste det vara. Det är svårt att tro att en högavlönad person behöver få ersättning fullt ut för förlorad arbetsinkomst. I så fall bör den personen inte låta sig väljas.

medan en annan var

Det ideella arbetet är ideellt och därför utgår inte ersättning. Självklart. Man har valt att arbeta ideellt för att man vill uträtta något som man tror på. Men det är inte där skon klämmer. Man skall ersättas för det eventuella inkomstbortfall som kan uppstå när man som förtroendevald utför det ideella arbetet. Det är inte samma sak som att ersättas för sitt ideella arbete. Det finns därmed två huvudskäl till varför man skall ha ersättning för förlorad arbetsinkomst:

1) Att engagera sig i Amnestyarbetet som förtroendevald skall vara möjligt för så många som möjligt. Det skall inte vara en fråga om huruvida man är högavlönad och därför "har råd" att arbeta ideellt. Det skall heller inte vara en fråga om huruvida man har ett arbete med reglerad eller oreglerad arbetstid. Personer som har obekväma arbetstider (läs kvällar helger etc) skall även beredas möjlighet att aktivt arbeta för Amnesty som förtroendevalda. Vi har redan en "sned" medlemskår idag såtillvida att unga, arbetslösa, lågutbildade och invandrare är underrepresenterade. Att ha en så bred representation som möjligt inom vår organisation är önskvärt. Genom att ersätta inkomstbortfall bereder man möjlighet till detta.

2) Att arbeta ideellt kostar mycket i tid och därför även pengar. Detta är något man valt och därför inte så mycket att orda om. Men detta är inte analogt med att det skall kosta i rena lönepengar att engagera sig ideellt.

När det gäller ersättning för uttagen semester är det väl ev. ett "nödvändigt ont". Om förtroendeuppdraget tar sådana dagar i anspråk som uppdragsgivaren inte beviljar någon annan ledighet för än i form av semester så är valmöjligheterna inte så stora. Det vore trist att fastna i allt för stor formalia. Vad som är viktigt att komma ihåg i semestersammanhanget är att den som uppbär F-skattesedel ej har någon semester.

Hur stor skall ersättningen för förlorad inkomst vara? Ja den skall väl täcka, varken mer eller mindre, det reella inkomstbortfallet. Är vi överens om det blir nästa fråga hur detta tekniskt skall räknas ut.

och en tredje aspekt ...

Visst är det ens engagemang som bör vara drivkraften när man åtar sig ett förtroendeuppdrag i en organisation som t ex Amnesty. Just nu diskuterar vi ekonomisk kompensation för inkomstbortfall p g a att man ska närvara vid styrelsemöten mm. Glöm för all del inte bort den övriga tid som läggs ned på styrelsearbetet. I förra styrelsen var det en styrelseledamot som gick ner (frivilligt) till 75 % för att hinna med sitt Amnesty-arbete. Vederbörande var vid en tidsperiod upptagen i olika möten sex veckohelger i rad. ?! Hur länge skulle en heltidsanställd småbarnsförälder orka med det ?

Ett argument mot en ekonomisk ersättning, till vare sig det rör ett fåtal poster eller hela styrelsen, är naturligtvis frågan om vart medlemmarnas pengar ska gå. Vi arbetar ju för att så lite som möjligt ska gå till administrativa kostnader och så mycket som möjligt till kampanjer, material osv.

Samtidigt så måste man tillförsäkra sig om att inte någon avstår från ett uppdrag som förtroendevald p g a att hans/hennes ekonomi. Frågan utformas till om vem som helst ska kunna ställa upp som förtroendevald eller bara de som har råd ? Och där tror jag att vi alla är överens; det ska vara möjligt för vem som helst.

Ersättning för inkomstbortfall bör därför utgå oavsett om det inträffar under en vardag eller helgdag. Förslaget blir därför: ersättning ska utgå för inkomstbortfall då det är fråga om att närvara vid styrelsemöten. Det utesluter i sig både övriga uppdrag som styrelseledamot och ICM - uppdraget. Och det ställningstagandet är taget utifrån vår ekonomi.

Vad gäller frågan om ersättningstak verkar sekretariatets förslag på 3 % av basbeloppet per dag rimligt.

Fler åsikter har kommit till

En var följande och..

Det är skönt att inte räkna nedlagd tid i pengar utan istället se det värde det ger en att kunna engagera sig inom diverse områden. Men man får också tänka att jag har ett jobb idag som ger mig utrymme att ta ut komptid och semester när det passar mig. Det är ett oerhört plus. Jag kan också använda mig av telefon, fax och epost på arbetsplatsen under dagstid , kostnadsfritt. Detta är en nödvändighet för mig som det ser ut idag.

När det gäller ersättning för förlorad arbetsinkomst så kan jag tala utifrån min egen situation. Jag är beredd att över all ideell tid lägga ner komptid och semester på mitt engagemang inom Amnesty. Det är ett antal år av ens liv som man engagerar sig på styrelsenivå och jag värderar det jag får tillbaka så mycket mer än "vanliga semesterdagar". Jag förstår också att detta inte fungerar för de arbetstagare som inte befinner sig i samma situation som jag .

Sedan får man inte sticka under stolen med att det underlättar att ha en viss arbetssituation som gör det lättare att åta sig uppdrag. Personer med F-skattesedel är då som uppgets tidigare i en annan situation och det var därför meningen att förslaget om inkomstbortfall med en procentsats av basbeloppet skulle tillgodose till detta

Vilka kriterier som skall gälla vid ersättning av inkomstbortfall är att det arbete som man uppger ska vara ens inkomstbringande verksamhet. Arbetssituationen ser olika ut för oss så därför kan denna fråga vara lite komplicerad men inte olösbar.

en annan var att..

när vi i samhället diskuterar hur vi ger människor ersättning för politiska uppdrag så baseras missnöjet ofta på en mängd olika punkter. Särskilt uppmärksammas jämlikhetsaspekten, i det perspektivet att ingen ska kunna få en bättre position p g a att individen är förtroendevald att ta tillvara det allmännas intresse.

I styrelsen tar vi tillvara medlemmarnas intresse att utveckla och förvalta organisationen så att den ska göra ett ännu bättre arbete inom åtagandet. Tillsammans är vi en enhet med de som arbetar aktivt och vi avsätter en tid av vårt aktiva engagemang i styrelsen. Detta innebär att vi ska betrakta oss själva utifrån det perspektivet.
Detta resonemang skulle kunna innebära att vi inte skulle kunna ta emot ersättning. Vi har också fått signaler tidigare om att vi inte vill ha avlönade styrelseledamöter. Att arvodera ordförande avslogs för flera år sedan i ett årsmötesbeslut.

Å andra sidan är styrelseledamotens rätt till ersättning idag känd och något som inte varit uppe till behandling, säkerligen p g a att summorna inte varit särskilt stora.

Går vi till det politiska livet i kommunerna så kan man konstatera att man ger ersättning för politiska uppdrag som fritidspolitiker utför. Det utgår ersättning för enstaka möten, eller ersättning för hela dagen om det behövs. Hur detta är ordnat är olika från kommun till kommun, men enligt Svenska Kommunförbundets statistiker Anders Johansson, så kan man ana att de flesta kommuner ger en ersättning med ett högsta tak, detta är dock inte analyserat fullt ut.
Taket kan vara satt att man max får ta emot två basbelopp under ett år, eller som i Tyresö, där man ger max 1415.-/dag. Medan man i Järfälla ger full ersättning. Man gör som man vill.

Det ser annorlunda ut i andra sektioner. Nederländerna, USA och Norge ger inte någon ersättning för förlorad arbetsinkomst, Norge gav dock senast för ICM delegaterna.
Vi är nog lite unika i västvärlden.

I princip handlar det om att ersätta eller inte ersätta. Antingen tar man konsekvensen av att ha en princip och ger ersättning för förlorad inkomst oavsett hur stor den är, eller så ger man ingen ersättning. Det är faktiskt den ordningen vi har haft och det är ekonomiska skäl till att vi idag ifrågasätter en fortsättning.

Vi bör nog vidga perspektivet, precis som vi har gjort i den elektroniska diskussionen.
Vi kan inte enbart stödja oss på ekonomiska skäl till att sätta ett tak och vi måste se det utifrån medlemmarnas perspektiv. Vill de att vi ska kunna ta ut ersättning utan begränsning? Många av medlemmar vill nog inte det, det visade beslutet om att inte godkänna en arvodering av ordföranden. De vill att vi ska ha rätt till en rimlig ersättning och ersättningen ska täcka en rimlig nivå så att alla har en möjlighet att vara styrelseledamot, men de vill inte kompensera för höga nivåer.
Vi vill vara på "samma nivå".

Det finns ingen väg som är rationell och lätt på samma gång. I den här frågan tvingas man vara praktiskt och framför allt visa färg när man sitter i den position vi gör.

Det finns inte någon som har försökt ta pengar av Amnesty i olika kryphål, vi förlorar ständigt pengar i form av porto och telefon. Samtidigt är det ju så att vi lär oss något allihop, liksom medlemmen som byter bort en helg för att åka på distriktsmötet.

Slitet i styrelsen är dock lite hårdare och ansvaret större och kräver lite flexibilitet, varför det är rimligt med en ersättning om man förlorar inkomst, men det måste finnas en gräns annars riskerar vi att på sikt mista trovärdighet.

Sanningen och säga har detta inte varit lätt. Vi som ofta brukar stödja oss på internationella normer sätter oss troligtvis själva i en unik position. Vi har haft en princip om ersättning som aldrig under mina år i styrelsen diskuterats, trots den allmänpolitiska debatten (vilket i sig är ett högt betyg).
Så inkonsekvenserna finns där, men det är väl dags att besluta om en framtida god princip.

Förslag: ett tak per belopp på 3% av basbeloppet/dag. Utöver det ska det finnas ett totalt tak på ett basbelopp per person och år.

Slutsats

Den övervägande uppfattningen får anses vara att ersättning vid inkomstbortfall ska utgå med högst 3 % av basbeloppet per person vid medverkan i möten på styrelsens eller sekretariatets begäran varför följande förslag till beslut ges.

Förslag till beslut
Styrelsen föreslås besluta

att godkänna sekretariatets förslag p D. med följande ändringar ( se kursivt )

D. Ersättning för förlorad inkomst

Inkomstbortfall
Personer som medverkar i möten på styrelsens eller sekretariatets begäran, erhåller om så önskas skattepliktig ersättning motsvarande förlorad arbetsinkomst, dock högst 3 % av basbeloppet per dag. Ersättningsbeloppet är individuellt och utgår tillsammans med traktamente. Beloppet ska verifieras med specifikation från arbets - eller uppdrags givaren som visar aktuellt inkomstbortfall. För innehavare av F-skattesedel gäller samma beloppsgräns. Utöver detta belopp utgår även ersättning för sociala avgifter.

Ersättning utgår för de möten respektive uppdrag som utförs på styrelseledamotens ordinarie arbetstid.

För personer som ej är förtroendevalda utgår ingen ersättning om vederbörande inte i förvägkommit överens om något annat med generalsekreteraren.

För deltagare i internationella rådsmöten finns särskilda regler för traktamenten, ingen ersättning för förlorad inkomst utgår.