Punkt: 10.4 Kriterier för hur Amnesty International i Sverige prioriterar människorättsfrågor Underlag till styrelsemöte 17-19 juni 2016

Till: Styrelsen

Från: Sekretariatet

Datum: 2016-06-03

Punkt: 10.4 Kriterier för hur Amnesty International i Sverige prioriterar människorättsfrågor

 

BESLUTSUNDERLAG

 

Bakgrund

 

Nedan finner ni ett förslag på kriterier för hur Amnesty i Sverige bör prioritera. Dokumentet ska vägleda sekretariatet i hur vi prioriterar, både hur vi bidrar till de internationella målen samt hur vi prioriterar bland arbete på Sverige. Det ska tydliggöra när svenska sektionen bidrar till det internationella påverkansarbetet och de internationellt satta målen och när svenska sektionen sätter egna mål utifrån situationen i Sverige. Och vad gäller arbetet i Sverige är det viktigt att vara tydlig med vad som bidrar till de internationella målen och vilka mål som ligger utanför det och varför vi ändå väljer att prioritera det.

 

På sekretariatet har vi använt ett liknande dokument sedan en tid tillbaks. Nu har dokumentet reviderats utifrån den Långsiktiga riktningen samt arbetet med landprioarbetet. Detta är ett arbete som initierades för ett par år sedan då sekretariatet insåg att vi behövde ta ett helhetsgrepp över arbetet med länder och samordningar. Arbetet var väldigt spretigt och utan ramar. Vi ansåg att vi behövde fokusera arbetet och har arbetat med att samtala med samordnarna och ta fram kriterier för det arbetet utifrån ett medskick från styrelsen. I bilagan finner ni hur arbetet med landprioarbetet fortlöper. I dokumentet Kriterier för prioritering av människorättsfrågor hittar ni de kriterier vi tycker ska ligga till grunden för att tydligare prioritera några länder där vi bedriver ett mer proaktivt arbete.

 

Dessutom är detta ett led i andan av planeringssystemet, dvs att beslut fattas på rätt nivå med tydlighet kring hur besluten fattas. På så sätt kan styrelsen lättare se hur sekretariatet tar fram verksamhetsplaner. Därför är det viktigt att sekretariatet får styrelsens beslut om vilka kriterier vi ska använda för fortsatt verksamhetsplanering.

 

Dokumentet fokuserar helt på människorättsfrågor som vi driver proaktivt, där vi planerar för förändring i verksamhetsplaner och samlar rörelsen kring ett antal frågor. Vi behöver titta vidare på “och upprätthåller samtidigt en bred MR-kompetens för att kunna reagera när så behövs”, som det står i den Långsiktiga riktningen. Det bör förstås finnas ramar även för detta arbete och det bör prioriteras utifrån gemensamma kriterier. Detta återkommer vi med under hösten.

 

Styrelsen föreslås besluta

 

att anta dokumentet Kriterier för prioritering av människorättsfrågor








Kriterier för prioritering av människorättsfrågor

 

Detta dokument vägleder Amnesty i Sverige och hur vi prioriterar, både hur vi bidrar till de internationella målen samt hur vi prioriterar bland arbete på Sverige. En utgångspunkt är internationella arbetssätt och kriterier för hur Amnesty prioriterar. Det bygger alltså till stora delar på internationella dokument. En annan utgångspunkt är några fokusområden i den Långsiktiga riktningen beslutad om på årsmötet 2016:

 

  • Amnesty i Sverige har internationell solidaritet som utgångspunkt och arbetar mot allvarliga människorättskränkningar var de än sker i världen, så även i Sverige.

  • I Amnesty i Sverige samlar vi den svenska rörelsen kring ett antal frågor för att bli effektiva i vårt påverkans- och opinionsarbete. Vi upprätthåller samtidigt en bred MR-kompetens och beredskap för att kunna reagera när så behövs. När vi väljer arbetsområden prioriterar vi de frågor där vi bedömer att vår röst är viktig och där vi kan påverka och bidra till den globala rörelsens gemensamt uppsatta mål.

  • Amnesty i Sverige värnar sektionens möjlighet att långsiktigt bidra till arbetet för mänskliga rättigheter och strävar efter en balans och synergi mellan sektionens arbete i Sverige och vårt internationella arbete. Amnesty i Sverige är berett att omfördela resurser från arbete i den svenska sektionen till den internationella amnestyrörelsens verksamhet om vi bedömer att det gynnar arbetet för mänskliga rättigheter.

  • Amnesty i Sverige tar tillvara aktivisters engagemang och kunskaper inom hela organisationens bredd och bygger aktivismen på tillit, delaktighet och gemensamt ansvar. Vi har en bredd av olika engagemangsformer och vi fokuserar särskilt på att vidareutveckla och stärka aktivisternas roll inom påverkansarbetet.

  • Amnesty i Sverige bidrar till att stärka det globala arbetet för mänskliga rättigheter genom att vara många som står upp för mänskliga rättigheter samt genom att satsa på tillväxten i svenska sektionen. Vi mobiliserar människor som ger av sin tid och/eller pengar och ser att engagemang oavsett form är en förutsättning för att bygga en större och starkare rörelse.

 

Detta betyder att:

  • Vi följer de globala prioriteringarna samt prioriterar ett antal frågor där vi samlar hela rörelsen till ett gemensamt arbete för mänskliga rättigheter.  

  • Vid val av prioriterade människorättsfrågor gör vi även en bedömning av människorättssituationen i Sverige och tar minst fram talespunkter till hela rörelsen. AI Sverige är en global människorättsorganisation med tydlig lokal förankring som inspirerar människor att engagera sig för mänskliga rättigheter eftersom det som skadar en annan människa berör och skadar oss alla. Är vi många kan vi förändra världen.

  • Amnesty i Sverige samlar den svenska rörelsen kring ett antal frågor för att bli effektiva i vårt påverkans- och opinionsarbete, och upprätthåller samtidigt en bred MR- kompetens för att kunna reagera när så behövs. När vi väljer arbetsområden prioriterar vi de frågor där vi bedömer att vår röst är viktig och där vi kan påverka och bidrar till den globala rörelsens gemensamt uppsatta mål.

  • Vi utgår ifrån att vi ska skapa förändring och var vår röst behövs

  • Vi ska långsiktigt värna tillväxten och sektionens bidrag till den internationella rörelsen.

 

Dokumentet används i framtagande av verksamhetsplan och gäller tillsvidare. Processen att ta fram en verksamhetsplan görs i tre steg. 1. Först görs en analys,bedömning och prioritering av människorättsfrågor och länder vi ska jobba med. Fokus i detta skede är på MR-målen och effekt, var vår röst behövs samt de globala prioriteringarna. 2. I det andra steget bestäms omfattningen och prioritering mellan de olika frågorna. 3. I tredje steget tittar vi på helheten.

 

1. Prioriteringar av MR-frågor och regioner/länder

 

a) Vilka MR-frågor ska vi jobba med?

  • Faller det inom redan beslutade internationella prioriteringar?

  • Är det i konflikt med annan verksamhet? Eller kan det indirekt positivt påverka annan verksamhet?

  • Vad talar för att just svenska sektionen påverkar frågan i positiv riktning? Exempel på relevanta frågor kan vara:

    • Hur ser MR-situationen i Sverige ut? Orsakerna? Vilka är de utsatta grupperna? Vilka är förövare? Statens förhållningssätt? Hur skulle ett arbete bidra till de internationellt uppsatta målen? Kan en positiv förändring i Sverige leda till förändringar i andra länder? Handlar det om allvarliga kränkningar?

    • Finns det en given, på förhand identifierbar målgrupp i Sverige? Hur når vi den? Hur ser engagemanget hos målgruppen ut?

    • Kan vi beskriva hur målbilden skulle se ut (både om vi bidrar till de internationella målen eller MR-situationen i Sverige)? Om vi inte kan beskriva vinnandet - är  svenska Amnestys röst viktig? Varför?

    • Vad för annat arbete har vi på detta tema? Lägger vi redan resurser på det? Har vi - eller kan sektionen inom rimlig tid skaffa sig - de kunskaper som behövs för att bedriva ett påverkansarbete som ger resultat? Har svenska Amnesty erfarenhet av att jobba med frågan sedan tidigare? (Grupper & aktivister? Kommunikation med medlemsrörelsen? Lobby? Media?) Hur ser engagemanget ut i rörelsen?

    • Har det internationella sekretariatet identifierat svenska sektionen som särskilt strategisk att arbeta med landet?

  • Vilka andra aktörer jobbar med frågan? Finns möjlighet till samverkan med andra aktörer? Adderar vi i svenska sektionen mervärde eller skapar vi konkurens?

  • Finns ett genusperspektiv? Hur ser genusbalansen ut? Hur beaktas genusperspektivet i vårt arbete som helhet? Andra diskrimineringsgrunder såsom tex HBTQI?

  • Vilka metoder skulle vi behöva använda för att nå våra mål? Hur mycket resurser? Kan vi nå våra mål med andra metoder som kostar mindre?

  • Varför ska vi jobba med frågan just nu? Vad har vi för externa tillfällen och händelser att haka på (opportunity) (ex valår, svenskt ordförandeskap i EU, presidentbesök)?

  • Vad händer om vi inte gör något alls? Vad får det för konsekvenser?

 

b) Vilka regioner/länder ska vi jobba med? (Bilaga 1)

  • Faller det inom redan beslutade prioriteringar (country prioritization, globala kampanjer)?

  • Är det i konflikt med annan verksamhet? Eller kan det indirekt positivt påverka annan verksamhet?

  • Vilka kränkningar arbetar Amnesty mot i landet och finns det projekt eller andra former av aktioner inom vilka svenska sektionen kan bidra? Bidrar det till prioriterade MR-frågor eller har vi möjlighet att lyfta upp andra typer av kränkningar, ex kränkningar som vi inte fokuserar på i övrigt?

  • Vad talar för att just svenska sektionen påverkar i positiv riktning? Exempel på relevanta frågor kan vara:

    • Finns det en given, på förhand identifierbar målgrupp i Sverige? Hur når vi den? Om det är den svenska regeringen - hur ser dess engagemang ut? Är Sveriges relationer med landet (diplomatiskt, bistånd, turism, ekonomiska) av relevans? På vilket sätt?

    • Går det för oss i Sverige att påverka, dvs är landet i fråga känsligt för politisk påverkan från Sverige?

    • Har vi - eller kan sektionen inom rimlig tid skaffa sig - de kunskaper som behövs för att bedriva ett påverkansarbete som ger resultat? Har vi tiden som krävs för att nå resultat? Har svenska Amnesty erfarenhet av att jobba med landet? Hur fungerade det? (Grupper & aktivister? Kommunikation med medlemsrörelsen? Lobby? Media?) Hur ser engagemanget ut i rörelsen?

    • Kan vi beskriva hur målbilden skulle se ut? Om vi inte kan beskriva vinnandet - är  svenska Amnestys röst viktig? Varför?

    • Har det internationella sekretariatet identifierat svenska sektionen som särskilt strategisk att arbeta med landet?

  • Vilka andra aktörer arbetar med landet? Finns möjlighet till samverkan med andra aktörer? Tillför vi i svenska sektionen mervärde eller skapar vi konkurrens?

  • Finns ett genusperspektiv? Hur ser genusbalansen ut? Andra diskrimineringsgrunder såsom tex HBTQI?

  • Vilka metoder skulle vi behöva använda för att nå våra mål? Hur mycket resurser? Kan vi nå våra mål med andra metoder som kostar mindre?

  • Varför ska vi arbeta med landet just nu? Vad har vi för externa tillfällen och händelser att haka på (opportunity) (ex valår, svenskt ordförandeskap i EU, presidentbesök)?

  • Vad händer om vi inte gör något alls eller slutar prioritera arbetet på ett land vi tidigare prioriterat? Vad får det för konsekvenser?

 

c) Bedömning

Bedömningen görs utifrån ovan analys och där följande ges prioritet:

  • Om det faller inom de internationella prioriteringarna samt årsmötesbeslut.

  • Om svenska sektionen har möjlighet att påverka i positiv riktning.  

  • Om det kan göras kostnadseffektivt i relation till det vi tror att vi kan uppnå.



2. Ambitionsnivå samt prioritering mellan MR-frågor/länder

 

a) Prioritering emellan frågor/länder

  • Finns det konkreta tydliga mål som vi kan kommunicera med en bred publik?

  • Kan vi förklara styrkan med att stödja arbetet med namn och/eller pengar?

  • Vad har vi för externa tillfällen och händelser att haka på (opportunity) (ex valår, svenskt ordförandeskap i EU, presidentbesök)?

  • Hur ser engagemanget ut i rörelsen nu och går det snabbt att bygga upp ett utökat/nytt engagemeng?

  • Visar vi på geografisk bredd bland våra länder?

 

b) Omfattning

Vi klassificerar vårt arbete i fyra nivåer:

 

Nivå A kännetecknas av:

  • det finns konkreta, tydliga mål som kan kommuniceras med en bredare publik och vi kan förklara styrkan med att stödja kampanjen med sitt namn och/eller pengar.

  • det finns en hög potential att få till förändring

  • högintegrerat arbete där de flesta av våra verksamhetsområden involveras kampanj, aktivism, mobilisering (där aktivism handlar om arbete aktiva gör medan mobilisering handlar om vi aktivt försöker få allmänheten att agera) lobby, fundraising & kommunikation, traditionell och social media

  • kräver mycket hög grad av framförhållning, planering och samordning

  • tar stora resurser i anspråk, såväl pengar som många medarbetares arbetstid

  • pågår under en längre tid

 

Nivå B  kännetecknas av:

  • integrerat arbete som involverar många av våra verksamhetsområden. Involverar mobiliseringen men färre eller specifika grupper av aktivister.

  • inbegriper framförhållning, planering och samordning - men kan ibland handla om reaktivt arbete där framförhållningen och planeringen är mindre medan samordning är helt central.

  • pågår under en begränsad tid

  • tar resurser i anspråk, såväl pengar som medarbetares tid

 

Nivå C kännetecknas av:

  • främst utfasning eller uppstart av ett arbete, men kan komma att handla om andra frågor som då involverar få personer på sekretariatet och kräver minimalt i samordning med andra verksamhetsområden

 

Nivå D kännetecknas av:

  • frågor som vi bevakar och har resurser att agera vid behov

 

3. Helhetsperspektiv

  • Blir det för stort fokus på en fråga? En typ av rättigheter (ESK - MP)? Blir det för stort fokus på ett land/en region? Finns det en geografisk spridning i vårt arbete?

  • Hur beaktas genusperspektivet i vårt arbete som helhet? Andra diskrimineringsgrunder såsom tex HBTQI?

  • Bidrar vi till att stärka det globala arbetet för mänskliga rättigheter genom att vara många som står upp för mänskliga rättigheter samt genom att värna tillväxten i svenska sektionen?  Har vi säkerställt teman som går att mobilisera på? Har vi fångat upp engagemanget i rörelsen? Har vi säkerställt lokal relevans? Är fördelningen mellan det internationella arbetet och arbete vad gäller MR-frågor i Sverige rimlig?

  • Faller fördelningen utanför regeln om att 80% av en sektions budget ska ligga inom ramen för de internationella prioriteringarna och att övrigt inte får överstiga 20%? (NOT 1) Om ja, är fördelningen rimlig och välmotiverad?






BILAGA 1. Fokusländer

 

Den här bilagan beskriver hur internationella sekretariatet valt ut de fokusländer som vi har internationellt, vilka de är och vad fokusländer kan innebära för svenska sektionen utifrån den information som vi hittills samlat in och analyserat. Dokumentet beskriver också vilka konsekvenser som prioriteringen av fokusländer kunde innebära.

 

Internationella sekretariatets lista över prioriterade länder

Amnestys 22 prioriterade länder och EU som en institution omfattar 70 procent av världens befolkning och 4,9 miljarder människor bor i länderna. Länderna är följande:

 

Region

Priority Countries

Africa

Kenya, Nigeria, South Africa, South Sudan, DRC

Americas

USA, Mexico, Venezuela, Colombia, Brazil

Asia Pacific

Afghanistan, China, India, Myanmar, Pakistan

ECA

Russia, Ukraine, Turkey, EU

MENA

Syria, Israel/Palestine, Saudi Arabia, Egypt

 

Länderna valdes ut genom en process där alla regionala kontor tog fram förslag till prioriterade länder utifrån de strategiska målen och Theories of change och länderna godkändes sedan av Senior Leadership Team. Länderna återfinns sedan i fler projekt (dvs konkret planerat påverkansarbete under den strategiska perioden i syfte att bidra till uppfyllandet av en eller flera Theories of Change) i jämförelse med de länder som inte är prioriterade. En stor del av Amnestys resurser går alltså till att stoppa människorättskränkningar i dessa länder.

 

De vägledande principerna vid valet av länder var:

 

  • Övergreppen och kränkningarnas grovhet samt förväntade trender i landet/regionen

  • Geopolitiskt inflytande

  • Möjlighet och förutsättningar till nationellt påverkansarbete och mobilisering inkluderat möjlighet till internationell solidaritet

  • Förväntade positiva resultat för mänskliga rättigheter i landet om Amnesty skulle agera i frågan

  • Amnestys “added value” - komparativa fördelar



Fokusländer för svenska sektionen

Då internationella sekretariatet redan prioriterat länderna ovan så är de med i urvalet av svenska sektionens fokusländer tillsammans med de andra kriterierna för val av fokusländer som presenteras i dokumentet som denna text är en bilaga till. Vi har också kartlagt hur arbetet på länder inom Amnestys aktiviststrukturer ser ut idag. Intressant att notera är att bland aktionsfallen som grupper arbetar med långsiktigt är det ett land och en region som sticker ut som flest grupper jobbar med fall inom (i övrigt är fallen spridda över länder och teman). Det är 21 grupper som är anslutna till aktionsfall på Iran samt 20 grupper som har aktionsfall inom Stan-länderna (Azerbajdzjan, Kazakstan, Kirgisistan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan). Detta är något vi också kommer ta i beaktande vid valet av fokusländer, förutsatt att det också finns andra aktioner som svenska sektionen kan arbeta med.

 

I dagsläget har vi landsamordnare på följande länder: Burma, Syrien, Iran, Colombia, Stan-länderna, Israel/Palestina, Kina, Nordkorea, Ecuador, Peru och Nigeria. Bland länderna är det samma samordnare som ansvarar för Colombia, Ecuador, Peru och Nigeria. Under de senaste veckorna har vi samlat in information av landsamordnarna kring vad de tycker fungerar och inte fungerar kopplat till samordningen och stödjandet av grupper samt deras vision för arbetet med fokusländer. Sammanlagt har vi fått in synpunkter från sju av åtta samordnare. De flesta är nöjda med hur det fungerar idag när de tar emot information från internationella sekretariatet och sedan skickar vidare det till grupperna men de skulle gärna vara fler i samordningen och kunna stötta varandra. Flera nämner också att de sällan hör från Amnestygrupperna vilket gör det svårt för dem att återkoppla till internationella sekretariatet kring vad som faktiskt uppnåtts.

 

Generellt är samordnarna nöjda med det stöd de får från sekretariatet men åsikterna om kontakten med internationella varierar mellan samordnarna där vissa har mycket god kontakt och andra har haft svårt att få reda på aktuella kontaktpersoner efter internationella sekretariatets omorganisering. Inga större förändringar efterfrågas men någon nämner önskemålet om möjligheten att få mer stöd så att samordnare kan träffas och även att träffa andra samordnare internationellt medan någon annan nämnde att det finns potential i att samarbeta mer med andra organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter i samma land. Någon önskar också att det skulle finnas samordnare på många fler länder, vilket var något som svenska sektionen hade tidigare. Den ambitionen avskaffades då mycket tid gick till att rekrytera nya samordnare utan att sedan ha resurser för att kunna stötta dem fullt ut och hjälpa dem att komma igång.

 

Utifrån synpunkterna från landsamordningarna går det inte att dra några större slutsatser om vad arbetet med fokusländer kunde innebära om vi skulle vilja vidareutveckla det. Istället har vi identifierat följande möjligheter med att prioritera fokusländer:

  • vi arbetar aktivt för att uppnå förändring i landet genom lobby och ska kunna tillhandahålla/förse olika intressenter såsom media, UD, myndigheter med fördjupad kunskap och information om MR-läget i landet. Vi arbetar för att bli kända som en aktör som arbetar för förändring i landet och prioriterar möjligheter till reaktivt arbete på landet (t.ex. inbjudningar till manifestationer, seminarier)

  • sektionen besitter kunskap om landet och följer utvecklingen i landet. Kunskapen besitter både en anställd på sekretariatet och en eller flera landsamordnare, med stöd från sekretariatet.

  • landsamordningar rekryteras på landet eller förstärks och grupperna arbetar med de aktioner som kommer på landet, också inom områden som inte är prioriterade i svenska sektionens verksamhetsplan. Aktionerna lyfts också av sekretariatet i vår övriga kommunikation om det fungerar med övrig planering. Vi rekryterar grupper till att arbeta med aktionsfall i fokusländerna. Vi hittar nya sätt att engagera Amnestygrupper och landsamordningarna i arbetet och vi följer upp samordningarnas och Amnestygruppernas arbete.

 

Slutligen bör något nämnas om vad konsekvensen blir för de landsamordningar eller grupper som har aktionsfall i de länder som inte blir fokusländer. Vi planerar inte att lägga ner samordningar eller stänga ner gruppers arbete på aktionsfall, utan vi kommer istället att låta dem fortsätta med sitt arbete men inte rekrytera nya samordnare till de länder som inte blir fokusländer. Amnestygrupper som vill ansluta sig till aktionsfall kommer erbjudas aktionsfall inom fokusländerna eller inom våra prioriterade MR-områden. På det sättet tar vi inte död på engagemang utan fasar ut ej prioriterat arbete samtidigt som vi bygger upp ett nytt engagemang för det prioriterade arbetet.

 

 

NOT 1: Efter att de strategiska målen antogs beslutades det internationellt att 80% av både IS och sektionernas resurser ska bidra till att uppnå de strategiska målen. Övriga 20% kan antingen vara MR-arbete som fasas ut, innovativt arbete, reaktivt arbete samt övergripande, löpande MR-arbete som t.ex. arbetet med årsrapporten.