Motioner till årsmötet 2008 Underlag till styrelsemöte 1-2 mars 2008

Till: Styrelsen
Från: Sekretariatet
Datum: 18 februari 2008

Motioner till årsmötet 2008 i Västerås

Inledning
Nedanstående motioner till årsmötet 2008 har inkommit inom föreskriven motionstid. De är inte sorterade i någon särskild ordning. Sekretariatet kommer i ett särskilt underlag att ge kommentarer till motionerna inför styrelsens yttranden, samt föreslå en indelning av motionerna i beredningsgrupper på årsmötet.

Inkomna motioner

A) Om prioriteringar i arbetet mot dödsstraffet

Det är relativt lätt att få fram information om de cirka 3 300 dödsdömda i USA. Det är svårt eller omöjligt att i tid få fram uppgifter om de minst 20 gånger flera dödsdömda i Kina, som ensamt beräknas svara för mer än 90 procent av alla avrättningar i världen. För att upprätthålla en rimlig balans i Amnesty Internationals arbete mot dödsstraffet har organisationen valt att dämpa insatserna för dödsdömda i USA, främst genom att inte uppmärksamma enskilda fall förrän datum för avrättningen har fastställts. Viktiga insatser görs av USA-sektionen, men de har främst inriktats på att påverka lagstiftningen och den allmänna opinionen. I en rad uppmärksammade fall har det vid nya genomgångar av bevismaterialet visat sig att personer som i USA har dömts för grova brott i själva verket var helt oskyldiga. Användningen av DNA-tester har ofta haft stor betydelse. I det här arbetet har Amnesty International (AI) på grund av sina prioriteringar spelat en blygsam roll. I en del fall har avrättningar verkställts som troligen kunde ha hindrats om AI kommit in tidigare.

Enligt en annan grundläggande princip arbetar AI för enskilda människor som drabbats av orättvisor och förtryck. Det ska då inte spela någon roll i vilket land de bor eller hur många andra som där har drabbats av samma öde. Där det finns möjlighet att ta fram fakta och påverka skeendet i enskilda fall, där ska också en insats göras så snart och så effektivt som det är möjligt.

Mellan de här två principerna – en viss geopolitisk balans och inriktningen på drabbade individer – finns en målkonflikt. Problemet gäller inte resurser utan strategiska överväganden. Arbetet mot dödsstraffet i Kina genomförs som en kampanj utan möjlighet att påverka enskilda fall. Den verksamheten kan fortsätta med oförminskad styrka även om grupper ges möjlighet att tidigare arbeta med enskilda fall i USA. Möjligheterna till reformer i Kina torde öka väsentligt om dödsstraffet kunde avskaffas i den andra supermakten. Dödsstraffet i USA har en nyckelroll då det gäller synen på dödsstraff i en lång rad andra länder, däribland Kina.

Årsmötet föreslås därför besluta

ATT det individinriktade arbetet ska ges företräde över strategiska överväganden, och

ATT det uppdras åt styrelsen att internationellt verka för en sådan ordning.

Grupp 168, Laholm
_______________________________________________________________

B) Om värvning av pensionärer

Svenska Amnesty har under en följd av år bedrivit en i många avseenden framgångsrik verksamhet med att värva ungdomar. Dessvärre är genomströmningen väldigt stor inom den här kategorin av medlemmar, beroende på att de ganska snart byter studieort eller avslutar sina studier och får ett jobb någon annanstans. Stickprov tyder på att unga medlemmar i genomsnitt förblir aktiva i tre år, ofta ännu kortare tid på orter utan universitet eller högskola. I bästa fall kommer de tillbaka till Amnesty senare i livet eller fortsätter de som stödjande medlemmar.

Samtidigt visar erfarenheten att en nybliven pensionär håller som aktiv medlem i mer än åtta år. Särskilt i kommuner med bara en Amnesty-grupp är det för kontinuitetens skull ofta en fördel att ha lokala grupper med en blandning av unga och gamla, bland annat därför att de äldre som regel är bofasta. En rimlig målsättning är att ha minst tre äldre medlemmar i varje lokal grupp. Ett förslag om att framställa en folder för att värva nyblivna pensionärer har därför framförts vid budgetmötet, där det möttes med en viss munterhet och välvillig häpnad över landsortens arbetsvillkor. Men någon folder blev det inte.

Årsmötet föreslås besluta

ATT sektionen producerar en folder för att värva nyblivna pensionärer,

ATT alla grupper får en handledning i hur man kan kontakta pensionärer och pensionärs-organisationer,

ATT den handledningen också innehåller råd om hur man kan lägga upp verksamheten och på bästa sätt utnyttja de nya medlemmarnas erfarenheter och kunskaper.

Grupp 168, Laholm
_______________________________________________________________

C) Om ett barnvänligt Amnesty

Svenska Amnestys aktiva medlemmar har en åldersfördelning dominerad av unga och gamla, medan det är mycket glest i mellanskiktet. Det har funnits ansträngningar att råda bot på det här. En numera nedlagd grupp som nästan enbart bestod av unga mammor löste problemet genom att ta med sig småbarnen till månadsmötena och ha saker för dem att syssla med. Under en följd av år fanns det också en barnavdelning vid sektionens årsmöten, med kunnig personal som tog hand om medföljande småbarn. I början av 90-talet talades det om en målsättning med minst en Amnesty-grupp i varje kommun med över 15.000 invånare. Trots en betydande uppryckning under senare år är vi nu längre från det målet än vi var för 15 år sedan. Vi anser att värvningen av nya medlemmar i högre grad bör inriktas på att värva aktiva medlemmar, och att vi då särskilt bör inrikta oss på de ålderskategorier som nu är klart underrepresenterade i sektionen, samt att vi på olika sätt bör underlätta deras deltagande. Vi föreslår därför att styrelse och sekretariat initierar en grupp av frivilliga och intresserade som utarbetar ett program och en folder för ett barnvänligt Amnesty. Ingen ska behöva hindras från ett aktivt Amnesty-arbete på grund av problem med barnpassningen.

Årsmötet föreslås besluta

ATT GruppTrycket och AmnestyPress ska efterlysa intresserade medlemmar som åtar sig att gemensamt utforma ett program för ett barnvänligt Amnesty,

ATT information går ut till alla grupper om hur man bäst kan anordna barnvänliga möten – till exempel genom att ha ett insamlat förråd av legobitar, barnböcker, leksaker och en roterande turlista för barnpassningen,

ATT vi återupptar verksamheten med barnavdelningar vid våra årsmöten.

Grupp 168, Laholm
_______________________________________________________________

D) Om utveckling av de frivilligas insatser

Svenska Amnestys sekretariat har trots begränsade resurser gjort ett utmärkt arbete under en följd av år. De anställda förtjänar i många fall ett mer aktivt stöd från distrikt och grupper. Alltför mycket av de anställdas tid och kraft går nu åt till att skicka ut påminnelser och uppmaningar till grupperna om att fullgöra olika åtaganden, som att betala årsavgifter, meddela adressändringar och rapportera verksamheter. En uppstramning av rutinerna bör ske på distriktsnivå och genom insatser av aktiva medlemmar. En grundregel bör vara att allt arbete som kan utföras av frivilliga, och där det finns möjlighet att värva frivilliga krafter, det bör också utföras av frivilliga eller i samarbete mellan anställda och frivilliga. Det här gäller även sådant som utformningen av kampanjer, där det vore en fördel om medlemmar i distrikten tidigt fick insyn i planeringen och möjlighet att påverka upplägget. Med en sådan ordning skulle man kunna få en bättre anpassning till förhållandena på mindre orter än vad som blir fallet då man anlitar Stockholmsbaserade konsulter. I distriktet Skåne/Blekinge finns redan en aktivistgrupp som arbetar med den lokala utformningen av kampanjer. Från andra distrikt kunde det räcka med en enda representant som fick möjlighet att delta i planeringen. Det här kräver inga sammandragningar med central mötesverksamhet utan bör kunna skötas genom kontakter per e-post. Vi bör också hålla fast vid och om möjligt vidareutveckla systemet med utlokaliserade verksamheter, som exempelvis de regionala kontoren och försäljningsverksamheten i Lund.

Årsmötet föreslås besluta

ATT uppdra åt styrelsen att verka för utvecklingen av en struktur där vi i högre grad tar tillvara och utvecklar möjligheterna till frivilliga insatser från medlemskåren,

ATT styrelsen aktivt försöker värva medlemmar som kan ingå i referensgrupper för stöd till sekretariatets verksamhet, och därigenom minska behovet att anlita utomstående konsulter,

ATT styrelsen tar initiativ till en folder som ger medlemmar, grupper och distrikt en vägledning om hur vi tillsammans bättre kan utnyttja de möjligheter som har öppnats genom tillkomsten av e-post och webbsidor.

Grupp 168, Laholm
_______________________________________________________________

E) Om handlingsplanens prioriteringar

Det vidgade åtagandet ställer stora krav på Amnesty Internationals handlingsplan och genomförandet av dess prioriteringar. Erfarenheter från det gångna årets verksamhet bekräftar att det krävs en reserv av extra resurser som snabbt kan sättas in då det inträffar dramatiska förändringar i något eller några länder. Amnesty International (AI) lyckades trots ett dåligt utgångsläge göra en god insats under höstens kris i det icke-prioriterade landet Burma/Myanmar, men det berodde främst på mobilisering av de nationella sekretariaten och av frivilliga inom Burma-arbetet, sedan den sista kvarvarande Burma-utredaren på internationella sekretariatet (IS) tagit ut ett sabbatsår i maj 2007.

Det torde vara så att prioriteringar inom den internationella eller nationella verksamheten i första hand gäller, eller bör gälla, sådant som kostar pengar – centrala utredningar, material till kampanjer, fördelningen av de anställda på olika avdelningar, osv. De bör däremot inte åberopas då det gäller frivilligas insatser, förutsatt att verksamheten ligger inom åtagandet och att de aktiva endast använder de arbetsmetoder som är gängse inom Amnesty. Här finns stora möjligheter för ett ökat samarbete mellan samordnare i olika sektioner, för eftersökningar och utredningar som görs av frivilliga, för aktioner och internationellt samordnade insatser som inte ger de centralt anställda någon extra arbetsbörda.

Det nätverk som arbetar med Burma har i stor utsträckning fått klara sig helt utan stöd från IS. Utlovade rapporter och material för aktioner har antingen kraftigt försenats eller helt uteblivit, medan till exempel Human Rights Watch har publicerat en utmärkt rapport om läget i Burma. Också inom andra områden har AI hamnat på efterkälken, exempelvis då det gäller arbetet för enskilda dödsdömda i USA, bevakningen av Kinas behandling av flyktingar från Nordkorea (där dock den tyska sektionen har gjort en viktig insats), rapporteringen av det till stor del privatiserade kriget i Irak och Afghanistan, kontrollen av den alltmer oroande utvecklingen i Ryssland, osv. Det tjänar inget till att klaga över att man centralt följer den beslutade handlingsplanen och dess prioriteringar, men det är angeläget att vi anpassar oss till den uppkomna situationen och bygger nätverk av frivilliga som kan fylla ut de gapande hål som har uppstått. Så länge det inte innebär några centrala kostnader bör gällande prioriteringar aldrig åberopas för att hindra en grupp att arbeta med ett problem inom Amnestys åtagande, där gruppen råkar ha särskild sakkunskap och ett stort intresse av att göra en insats.

Årsmötet föreslås därför besluta

ATT styrelse och sekretariat verkar för att öka samarbetet mellan olika sektioner och deras samordnare, främst då det gäller icke-prioriterade länder med en dramatiskt försämrad situation,

ATT samordnarna ges befogenheter att efter samråd med de nationella sekretariaten sammanställa och sprida information från andra källor än IS, dock alltid med angivande av källan, i de fall där IS tycks sakna resurser att producera eget material,

ATT alla samordnare får instruktioner om hur de kan söka, kontrollera och bearbeta den mängd av informationer som finns på olika webbsidor,

ATT styrelse och sekretariat vid kontakter med andra sektioner diskuterar hur vi bättre kan utnyttja den avsevärda kompetens som finns spridd bland aktivister i sektionerna,

ATT vi alla gemensamt verkar för att utveckla de nätverk som kan komplettera ett ständigt underdimensionerat IS.

Grupp 168, Laholm
_______________________________________________________________

F) Motion gällande information

Att all information som gäller icke aktivister blir lättare att få tillgång till.

Att material till aktivister blir lättare att få tillgång.

Att lösenordet till de interna sidorna blir lättare att använda.

Att pdf-filer ändras till att alltid vara word-filer för att vi synskadade, skall få lättare tillgång till material.

Att alla tidningar blir tillgängliga för oss funktionshindrade.

Att det blir lättare att komma åt de interna sidorna för mig som synskadad.

Jonas Peterson, medlem
_______________________________________________________________

G) Skall grupperna vara bidragstagare eller bidragsgivare?

Sektionens grupper står inför stora förändringar vad gäller hanteringen av ekonomin fr.o.m. i år. För att få behålla sina möjligheter att fortsätta samla in pengar i Amnestys namn måste de ha presenterat ett reviderat bokslut till sekretariatet senast 1 mars. Vi vill från början deklarera att vi är positiva till att alla insamlade medel skall användas ”produktivt”i
rörelsen och inte samlas på hög i okontrollerade småkassor. Men de tankar som uppenbarligen finns hos styrelsen att gå vidare med vad som kallas steg 2 och 3, vilket skulle innebära att allt som samlas in omedelbart skall skickas vidare till ett centralt konto, tror vi skulle vara förödande för den speciella arbetsform som Amnestys grupparbete utgör. Även om bidraget från gruppernas insamlingsarbete inte längre har en så avgörande betydelse för sektionens ekonomi totalt, så utgör det en viktig del av sammanhållningen och kreativiteten inom gruppen.

Man blir också betänksam när man hör att vissa tjänstemän på sekretariatet hyser uppfattningen att grupperna inte skall få ha egna bidragsgivare. Det är ju faktiskt så att en del personer hellre ser till det lokala arbete som en grupp utför än till rörelsen i sin helhet.

Ska man nu beröva grupperna all ekonomisk ryggrad och i stället inrätta någon slags bidragsavdelning, där grupperna efter godkännande kan erhålla bidrag för att genomföra sina aktiviteter? Som vi ser det kommer det att medföra högre administrativa kostnader för insamlingsarbetet och det var väl inte det man ville se hos SFI?

Sedan 1986 finns ett årsmötesbeslut på att ingen grupp skall få balansera mer än högst 10.000 kronor över ett bokslut. Problemet är att efterlevnaden av det beslutet aldrig kontrollerats. Men med det nu genomförda steg 1, där grupperna måste redovisa sin ekonomiska ställning borde det vara tillräckligt för att uppnå den transparens av sektionens ekonomi som man vill uppnå.

Årsmötet föreslås besluta

att arbetet med transparent ekonomi inom sektionen stannar vid det s.k. första steget, dvs att alla grupper som hanterar egen ekonomi skall redovisa ett reviderat bokslut före 1 mars varje år och av detta skall framgå att gruppen balanserar högst 10.000 kronor.

Tony Öhrling kassör distrikt Skåne-Blekinge
Bo Lindblom distriktsombud Halland
Victor Lengquist styrelseledamot distrikt Skåne-Blekinge
Kjell-Åke Persson - " -
Sigrid Bundy ordförande distrikt Skåne-Blekinge
Karin Edström styrelseledamot distrikt Skåne-Blekinge
Per Bundy suppleant distrikt Skåne-Blekinge
_______________________________________________________________

H) Distriktsnivåns ansvar, befogenheter och resurser

Bakgrund

Stadgarna för Svenska sektionen av Amnesty International slår fast att
Sektionen verkar genom a) årsmöte, b) extra medlemsmöte, c) sektionens styrelse, d) svenska Amnestyfonden, e) distrikt, f) arbetsgrupper, g) samordnings- och specialgrupper ” (§ 6.1).
I § 6.2 uttalas att
Arbetet för i § 1 angivet åtagande utförs främst av sektionens arbetsgrupper, som inom ramen för dessa stadgar självständigt utformar sin verksamhet.”
Distriktets ansvar och befogenheter berörs inte i stadgarna. Däremot förutsätts distriktet mobilisera sina egna ekonomiska resurser genom att ta ut avgifter från grupperna.

Distriktets roll och arbetsuppgifter definieras i ”Handboken”. Där konstateras inledningsvis att det saknas en klar linje mellan ansvar, befogenheter och resurser. Fortsättningsvis i styrdokumentet beskrivs distriktets arbetsuppgifter. I fråga om befogenheter och resurser slår Handboken fast att..
Distriktsmötet beslutar om gruppernas avgifter till distriktet och har rätt att fatta andra beslut som berör de lokala aktiviststrukturer som är verksamma inom distriktets geografiska ramar.
I ett annat avsnitt noteras att..
De grupper, ungdomsgrupper, och enskilda aktivister som är verksamma inom distriktet ansvarar själva för sitt eget arbete, men har följande kopplingar till distriktet:
* De bör efter förmåga medverka i distriktets arbete och ställa sin kompetens och sina resurser till distriktets förfogande…

Problemanalys

Grupp 346 anser att befintliga styrdokument för svenska sektionen är mycket oklara i fråga om ansvar, befogenheter och resurser för distriktsnivån. Det finns en uppenbar konflikt mellan distrikt och grupper inbyggd i dokumenten som också visar sig i verkligheten och som försvårar gruppernas arbete och sätter ner engagemang och entusiasm hos gruppaktivisterna. Den ekonomiska rörelsefrihet som stadgar och handbok ger till distrikten är ett slag mot verksamheten åtminstone på små orter med få gruppmedlemmar. Detta blir särskilt tydligt när distriktens möjlighet att dra ekonomiska resurser från grupperna inte har någon uppenbar koppling till distriktens ansvar och befogenheter. Uttalandet att grupper skall bidra efter förmåga har inte tagits på allvar i det distrikt där grupp 346 är verksam.

För grupp 346 innebär den gällande ordningen att kostnader för avgifter till sektionen och distriktet samt nödvändiga administrativa kostnader inte ens täcks av insamlade medel. Om gruppen inte skulle utnyttja det kommunala föreningsbidrag som gruppen tar emot, uppenbarligen i strid mot sektionens principer, skulle inte en krona av insamlade medel kunna användas för det som är Amnestys huvuduppgift. Det säger sig självt att en sådan situation varken stimulerar medlemmarnas löpande arbete eller ger goda argument i samband med insamlingsaktiviteter. Det är svårt att övertyga givare om att de skall lägga pengar i bössan för att finansiera gruppens administrativa kostnader och för att vidarebefordra 1000-tals kronor för att täcka administrativa kostnader på regional och central nivå.

Slutsatser och förslag

Grupp 346 anser att svenska sektionen bör göra en genomgripande översyn av ansvar, befogenheter och resurser inom organisationen. Gruppen föreslår att sektionen organiseras med två distinkta ansvarsnivåer: lokala aktiviststrukturer och sektionen på nationell nivå. Om sektionen anser att det finns behov av ett organ på distriktsnivå bör detta organiseras och styras som en del av sektionens verksamhet. Ansvar, befogenheter och resurser ”delegeras” från den nationella sektionsnivån till distriktens administrationer. I det sammanhanget är det lämpligt att också se över fördelningen av medlemsavgifter mellan lokala grupper och sektionen. Grupperna bör få en del av såväl aktiva som stödjande medlemmars avgifter för att täcka del av gruppens administrativa kostnader. Gruppavgiften bör också hållas nere för att medge att lokalt insamlade medel kan användas för stöd till det som är Amnestys grundläggande åtaganden och arbetssätt. Att kunna förklara detta för givare på lokal nivå skulle innebära en trygghet och stimulans i det lokala arbetet.

Grupp 346 föreslår att

Svenska sektionen gör en översyn av fördelning av ansvar, befogenheter och resurser med speciell inriktning på distriktens roll inom organisationen

Grupp 346, Åmål
_______________________________________________________________

I) Kommunala föreningsbidrag till amnestygrupper

Bakgrund

Enligt Amnestys riktlinjer får lokala grupper inte ta emot kommunala bidrag. För en grupp på en liten ort är detta en regel som starkt begränsar gruppens möjligheter till aktivitet. Kommunen i hemorten för grupp 346 är generös med att dela ut kommunala föreningsbidrag till en mångfald av föreningar i kommunen. Bidragens syfte är att understödja en demokratisk utveckling, uppmuntra nationell och internationell solidaritet, vidmakthålla mångfald och stimulera till brett deltagande i ideellt arbete. För grupp 346 täcker det kommunala föreningsbidraget merparten av gruppens administrativa kostnader och möjliggör att insamlade medel kan användas för aktiviteter inom Amnestys specifika verksamhetsområde.

Problemanalys

En amnestygrupp verksam på en liten ort kan inte räkna med att mobilisera stora belopp vid sina aktioner. Om gruppen förbjuds att ta emot det kommunala föreningsbidraget tvingas grupp 346 att använda de insamlade medlen för sina administrativa kostnader. Det är inte enkelt att övertyga givare om att ge bidrag till en amnestygrupp med motiveringen att pengarna behövs för att bekosta gruppens administration. För gruppens medlemmar känns det heller inte särskilt stimulerande att driva verksamhet och aktiviteter med syftet att få in medel för att betala avgifter till sektion och distrikt och bekosta sin egen lokala administration.

Som det kommunala föreningsbidraget är utformat på hemorten för grupp 346 ställer det inga som helst krav på allmän inriktning eller specifik verksamhet hos amnestygruppen. Som angavs ovan bygger kommunens bidragsgivning endast på målet att stimulera medborgarengagemang och frivilligverksamhet i kommunen. Grupp 346 har svårt att se varför det inte är tillåtet för en lokal grupp att ta emot ett kommunalt föreningsbidrag, samtidigt som sektionen strävar efter att liera sig med privata företag och andra privata givare som i grunden kan ha betydligt mer obskyra motiv för sin bidragsgivning än en kommun som vill stimulera mångfald på lokal nivå. Det är lätt att få intrycket att sektionens ledning inte har mycket till förståelse för villkoren för och betydelsen av de små lokala gruppernas verksamhet.

Förslag

Grupp 346 anser att den svenska sektionen av Amnesty International bör se över sin policy i fråga om lokala gruppers rätt att ta emot ovillkorade kommunala föreningsbidrag och föreslår årsmötet besluta

att den svenska sektionen av Amnesty International skall slå fast att lokala amnestygrupper har rätt att ta emot ovillkorade kommunala föreningsbidrag

Grupp 346, Åmål
_______________________________________________________________

J) Gruppavgifter

Sekretariatet har varje år problem med att få in gruppernas årsavgift à 2000 kr. Det kan finnas olika förklaringar till detta, att grupperna byter kassör då och då och att det inte finns någon dead-line för att betala denna avgift. Påminnelserna går till gruppsekreteraren dvs inte till kassören i gruppen. Ena förslaget innebär att grupperna måste ha möjlighet till autogiro och det andra en mindre kostnad för postgiroblanketter, men kan i gengäld ge säkrare inbetalningsrutiner hos grupperna.

Vi föreslår årsmötet besluta

att grupperna betalar sin gruppavgift med autogiro a 167 kr/månad (totalt 2004 kr/år), alternativt

att sekretariatet skickar ut ett inbetalningskort till alla gruppers kassör.

För distrikt Gästrikland-Dalarna, Åsa Jacobs, distriktombud
_______________________________________________________________

K) Motioner till årsmötet

Vid årsmöten ska motioner behandlas, ibland är det oklart vad motionären menar eller det feltolkas vilket innebär att den diskussion som ska ske i grupper och distrikt innan årsmötet, kan vara onödig eller svår om motionen feltolkas. Det vore önskvärt att få möjlighet till att fråga motionären innan årsmötet för att få klarhet och förtydliganden. Det kan ske via ett e-post eller telefonsamtal till motionären, men för att fler ska kunna ta del av denna ”frågestund” borde det finnas möjlighet att följa det på hemsidan.

Vi föreslår årsmötet besluta

att styrelsen får i uppdrag att se över en teknisk lösning för att motioner till årsmötet 2009 finns på hemsidan med möjlighet till dialog/chat med motionären.

För distrikt Gästrikland-Dalarna, Åsa Jacobs, distriktombud
_______________________________________________________________

L) Förtryckta medlemskort

Vid senaste budgetmötet var frågan aktuell om vilka är det som samlar in pengar i Amnestys namn. Ett flyktingombud som besökte en flykting i häkte, blev tillfrågad om hon kunde bevisa att hon kom från Amnesty, vilket hon inte kunde göra. När vi skramlar på stan eller besöker polisen eller annan myndighet för att söka tillstånd eller etablera kontakt i Amnestys namn, så finns inget sätt att bekräfta att vi gör det på Amnestys uppdrag.

Vi föreslår årsmötet besluta

att alla medlemskort är förtryckta med namn och medlemsnummer, för att vi ska kunna bevisa vårt medlemskap när det efterfrågas eller

att tryckta kort kan beställas från sekretariatet, eller

att aktiva i grupper får förtryckta kort när gruppsekreterare skickar in listor på medlemmar.

För distrikt Gästrikland-Dalarna, Åsa Jacobs, distriktombud
_______________________________________________________________

M) Motion om redovisning

Lundaavdelningen av Amnesty International föreslår årsmötet att besluta:

att arbetet med transparent ekonomi inom Sektionen stannar vid det s.k. första steget d.v.s. att alla arbetsgrupper som hanterar egen ekonomi skall redovisa ett reviderat bokslut före 1 mars varje år. Och av detta skall framgå att gruppen balanserar högst 10.000 kronor. Från balanskravet undantas sådana grupper som Lundaavdelningen, bokloppisgruppen i Lund, postordergruppen i Lund, distrikten och liknande, som länge haft egna ekonomier, som redovisats och reviderats vid respektive årsmöte.

Lundaavdelningen gm Inger Björkdal, ordförande
_______________________________________________________________

N) Gemensam redovisning

Förslag till beslut

Årsmötet beslutar

att styrelsen ska bevilja grupper/enheter undantag från centraliserad ekonomihantering förutsatt att de utgör egna juridiska personer med egen styrelse och följt sektionens regler, d v s har betalat sina avgifter och har upprättat och skickat in sitt bokslut och revisionsberättelse enligt gällande direktiv. Sådana grupper ska säkerställa att resurser och kompetens finns för insamling och redovisning enligt sektionens regler. Med dessa grupper träffar sektionen en särskild överenskommelse. Grupp/enhet som önskar sådant undantag ska anmäla det genom sekretariatet senast 30/6 2008.

Bakgrund

Centraliserad ekonomi är inte samma sak som gemensam redovisning. Vi anser inte att det är nödvändigt att gå så långt som att att upplösa SAMTLIGA grupper/enheter som egna juridiska personer för att uppnå en god insyn i Amnestys verksamhet på alla nivåer i organisationen och få en övergripande bild av hur insamlade pengar används totalt sett i svenska Amnesty.

Vår motion innebär att det ska vara frivilligt för grupp/enhet att välja om den vill upphöra att vara en egen juridisk person och flytta sin ekonomi till det centraliserade systemet. Dock begränsas frivilligheten till grupper/enheter som följer årsmötets och styrelsens direktiv, d v s som betalar sina avgifter och som upprättar och skickar in sitt bokslut och revisionsberättelse enligt gällande direktiv. Grupper/enheter som inte följer dessa direktiv får inte fortsätta vara egna juridiska personer och tvingas sköta sin ekonomi via det centraliserade systemet, om årsmötet beslutar att ett sådant ska införas.

Om grupperna får mallar och direktiv om hur deras bokslut ska struktureras och vad det ska innehålla, så bör det inte innebära några större svårigheter för sekretariatet att summera alla poster och upprätta en gemensam aggregerad redovisning, som visar hur mycket pengar som insamlats totalt i Amnestys namn och hur dessa pengar använts föregående år. Den gemensamma totalredovisningen upprättas enbart i upplysningssyfte, det utgör inget dokument som behöver undertecknas eller revideras. Sektionens årsredovisning, som undertecknas av styrelsen, inkluderar alltså enbart de grupper/enheter som ingår i det centraliserade ekonomisystemet.

Anledningen till att vi anser att den centraliserade ekonomihanteringen ska vara frivillig för grupper som hittills har skött sin ekonomi på ett bra sätt är att det är att det finns många fördelar med att insamling sker lokalt och att ekonomiadministration sker av ideella kassörer. Många grupper har färdiga nätverk med givare som har en närmare personlig kontakt med den lokala gruppen än med sektionen. Många grupper har kompetenta ideellt verksamma kassörer, som valt att just på detta sätt bidra till Amnesty, men det är inte säkert att alla fortsätter med sin aktivism om deras arbetsuppgift försvinner. Det är också ekonomiskt fördelaktigt att så mycket administration som möjligt utförs ideellt jämfört med om den ska skötas av avlönad personal på sekretariatet.

Distrikt Södra Norrland
Distriktsombuden Öjar Janhager och Maria Eklund
_______________________________________________________________

O) Kampanjer, kampanjmaterial och datummärkning

Vi i grupp 59 i Örebro vill uppmärksamma årsmötet och sekretariatet på ett återkommande problem för många av Amnestys grupper, framför allt utanför storstadsregionerna. Vår grupp ser mycket positivt på många av de kampanjer som Amnesty International och den svenska sektionen drivit de senaste åren. Påtagligt många av de kampanjer som genomförts har dock haft ett mycket kort tidsspann, exempelvis Amnestys senaste kampanj med flyktingtema till stöd för UNHCR:s arbete. Dessa kampanjer verkar mer anpassade för enskilda aktivister och/eller de grupper med många aktiva och som har möten och aktiviteter ofta. Vi i grupp 59 ser kampanjer som en mycket bra form för oss att arbeta men eftersom vi träffas en gång i månaden så hinner vi i vissa fall bara diskutera en aktuell kampanj en gång innan den ska avslutas. Dessutom går informationen om kampanjen ofta ut väldigt tätt inpå kampanjstart. Det känns tråkigt att inte hinna med att ansluta sig till kampanjer vi gärna skulle ha arbetat längre med. Däremot är vi mycket positiva till kampanjer såsom Stoppa våldet mot kvinnor där vi hann med en rad aktiviteter såsom utställningar, ljusmanifestationer, paneldebatter och enkätundersökningar.

Vi anser därför att sekretariatet och styrelsen bör tänka särskilt på gruppernas arbetssätt när kampanjer planeras och schemaläggs, samt hur materialet ser ut.

Vi föreslår att sekretariatet och styrelsen även bör ta fram kampanjer med slagkraftigt material som passar för ett mer långsiktigt arbete, särskilt ute i grupperna. För att Amnestys arbete ska fungera så smidigt som möjligt anser vi att det generellt behövs en bättre framförhållning vad gäller kampanjstart och avslut.

Vi föreslår att sekretariatet och styrelsen bör arbeta med att ta fram allmänt och långsiktigt material i form av affischer och broschyrer som kan användas vid flera tillfällen under längre tid, såsom material till utställningar och liknande som inte märks upp för en särskild kampanj. Det kan exempelvis röra några av Amnestys mer traditionella frågor såsom tortyr, dödsstraff eller samvetsfångar.

Vi föreslår att allt material datummärks och att sekretariatet via förslagsvis hemsidan meddelar vilket material som bör kastas. Det handlar om trovärdighet att ha ett relevant och aktuellt material när vi får frågor från medlemmar, potentiella medlemmar och andra kontakter.

Grupp 59, Örebro
_____________________________________________________

P) Motion om arbetsgruppernas avgift till sektionen

Förslag till årsmötesbeslut

att arbetsgruppernas och ungdomsgruppernas avgift till sektionen avskaffas.

Bakgrund

Idag har vi inom svenska sektionen ett system där arbetsgrupperna varje år betalar en summa, just nu 2 000 kr, för att få bedriva sin verksamhet. Det är ett system som funnits länge inom rörelsen och som bygger på en god solidaritetstanke. Men det är ett system som skapar åtskilliga problem och som på många punkter har hamnat ur fas med vår nuvarande verksamhet.

Gruppavgiften bygger på en idé om grupper som arbetar på liknande sätt och under liknande förhållanden och därför borde bidra lika mycket till sektionen. Det är inte fallet utan arbetsgrupperna ser väldigt annorlunda ut när det handlar om allt från arbetsområden till sammansättning och från rutin till hur mycket tid medlemmarna kan lägga ner. För att inte tala om att mångfalden mellan grupperna ökar allt mer i takt med att fler engagerar sig i specialgrupper som inte betalar några avgifter till sektionen.

Även om sektionsavgiften till synes eftersträvar att drabba alla grupper lika blir konsekvensen att det extra arbetet insamlingen innebär knappt kommer att märkas för en etablerad grupp, där medlemmarna har mycket tid, samtidigt som det kan vara mycket besvärligt för en ny grupp, där medlemmarna redan har ont om tid, som måste lägga den lilla tid de har på att samla ihop avgiften.

Gruppavgiftens betydelse för sektionens ekonomi fortsätter för varje år att sjunka och ligger idag runt 0,5 % samtidigt som grupp- och distriktsgåvors betydelse har ökat och idag ligger på ungefär 4,5 %.

Vi vill ha en organisation som främjar mångfald och ger våra medlemmar och grupper möjlighet att arbeta med de frågor de brinner för istället för en organisation som håller fast vid en idé om likriktade grupper. Gruppavgiften är idag av liten ekonomisk betydelse och drabbar framför allt de grupper som inte lever upp till normen av hur en arbetsgrupp ska vara. Därför föreslår vi årsmötet att avgiften för arbetsgrupper och ungdomsgrupper avskaffas.

Uppsaladistriktets styrelse gm Anton Lidström
_______________________________________________________________

Q) Införande av alkoholpolicy

Vid festligare tillfällen inom svenska sektionen av Amnesty International är alkohol ett vanligt förekommande inslag. Det är inte ovanligt att det redan i inbjudan till festen, kampanjdagen eller seminariet annonseras att det ska drickas alkohol, till exempel innan ledarskapsutbildningens första träff 2007 och kvällen efter Keep them safe - kampanjen i Göteborg.

Den här alkoholkonsumtionen kan få negativa konsekvenser för Amnesty både inom organisationen och utåt sett. Alkoholförtäringen är ett problem inom organisationen då alkohol är en utestängande faktor som gör att ett antal medlemmar hamnar utanför gemenskapen. Det gäller dels medlemmar som är under 18 år som inte kan dricka alkohol lagligt, men också vuxna medlemmar som av olika skäl, till exempel religiösa, avstår från alkohol. Enligt Amnestys mångfaldspolicy ska alla medlemmar känna sig välkomna och uppskattade i organisationen, något som är svårt att uppfylla så länge alkohol är betydande i det sociala umgänget.

Alkohol kan också få organisationen att tappa ansiktet utåt. Det är en fråga av vikt för organisationen om medlemmar dricker alkohol i Amnestys namn. Kommer man i kontakt med berusade amnestymedlemmar, till exempel som hotellpersonal, ny medlem eller kanske i värsta fall journalist, riskerar man att tappa förtroendet för Amnesty som en seriös organisation. Och om vi ska kunna fortsätta driva vårt viktiga arbete är det nödvändigt att vi har allmänhetens förtroende.

Därför anser vi att det bör finnas en alkoholpolicy i organisationen, något som många svenska föreningar och organisationer redan har. Policyn behöver inte nödvändigtvis innebära ett totalförbud, men vissa restriktioner och riktlinjer bör upprättas.

Årsmötet föreslås besluta

att styrelsen skriver en alkoholpolicy som begränsar alkoholförtäringen i samband med interna träffar, kurser och aktiviteter.

att policyn ska godkännas av årsmötet 2009 och därefter träda i kraft.

Tora Törnquist

Stödd av:

U19
U86
U28
U26
U30
U45
U49
U50
U61
U62
U96
Ungdomsrådet
U15
U73
_______________________________________________________________

R) Svenska sektionen av Amnesty International skall inte delta i eller stötta verksamhet som leder till människorättskränkningar

Amnesty Internationals vision är som bekant ”en värld där varje människa åtnjuter alla de mänskliga rättigheter som ingår i FNs allmänna förklaring om de manskliga rättigheterna och andra internationella normer för mänskliga rättigheter” och Amestys åtagande är att aktivt främja dessa rättigheter.

För oss är det också grundläggande att Amnesty inte heller aktivt deltar i eller stöttar verksamhet som uppenbarligen leder till allvarliga människorättskränkningar. Att köpa in, servera och dela ut animaliska produkter är ett tydligt stöttande av sådan verksamhet. Djurindustrin har, av bland annat FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO, framhållits som en av de största orsakerna till de klimatförändringar som nu börjat drabba världens fattiga länder i massiv skala. Detta genom att vara en av de största källorna till mänskliga växthusgasutsläpp. Djurindustrin framhålls även som de allra största orsakerna till jordförstörelse och ökenspridning (både genom överbetning och klimatpåverkan) samt till vattenförstörelse.

FN:s utvecklingsorgan UNDP har påtalat klimatförändringarnas roll som bidragande faktor till intensi?eringen av kon?ikten i Darfur i Sudan. I sin senaste ”Human Development Report” och i rapporten ”Unequal risk: climate disasters hit the poor hardest” framhåller UNDP att medan den rika delen av världen är i huvudsak skyldig till klimatförändringarna är det den fattiga världen som får betala det högsta priset. Även FN:s klimatpanel IPCC har framhållit detta i sin fjärde utvärderingsrapport som släpptes under 2007. Det handlar bland annat om torka och ökad frekvens av extrema oväder, som dödar stora grupper människor och ställer ytterligare stora grupper utan tak över huvudet. Himalayas glaciärer förser Asiens stora ?oder med vatten och när Himalayas glaciärer nu smälter i skenande takt är det bara en tidfråga innan ytterligare hundratals miljoner människor står utan tillgång till dricksvatten och odlingsbar mark.

Kött och andra animaliska produkter är onödig lyx som innebär stort resursslöseri och permanent resursförstörelse, genom att tillhöra huvudorsakerna till klimatförändringarna och till jord- och vattenförstörelse. Djurindustrins konsekvenser begränsar självklart fattiga människors tillgång till vatten, mat, tak över huvudet och möjlighet att försörja sig. Mat för dagen och vatten att dricka är tydliga grundförutsättningar för att några av de rättigheter som tas upp i FN:s allmänna förklaring skall vara inom räckhåll. Klimatförändringarna väntas också bli en allt större bidragande orsak till kon?ikter och krig, särskilt i torra områden. Krig och väpnade kon?ikter är tillstånd som ofrånkomligen leder till brott mot de mänskliga rättigheterna.

Då djurindustrins verksamhet uppenbarligen leder till allvarliga människorättskränkningar, bör Amnesty avhålla sig från att stötta djurindustrin ekonomiskt genom inköp av animaliska produkter och genom exemplet att servera och dela ut dito. Svenska sektionen av Amnesty International behöver inte nödvändigtvis arbeta aktivt mot djurindustri och konsumtion av animalier, men medlemmarna bör emellertid ges en chans att göra en enkel och mycket signi?kant insats för mänskliga rättigheter genom den lilla vardagsförändring det innebär att sluta konsumera animaliska produkter, eller åtminstone minska sin konsumtion av dessa. För att de skall kunna göra detta enkla val bör Amnesty aktivt informera sina medlemmar om djurindustrins oerhört stora negativa människorättsliga konsekvenser via sina tillgängliga kanaler, främst hemsidan www.amnesty.se och medlemstidningen Amnesty Press.

Amnesty International håller just nu på att ta fram en policy för etisk upphandling tänkt att gälla för alla amnestysektioner och ett förslag har skickats ut på remiss (se bilaga) . Avsnitt 2 i förslaget till policydokument de?nierar policyns syfte och punkt 2.1 a) säger att en del av syftet är ”to ensure that AI Ltd and AI Charity Ltd, through the purchase of goods and services, are not in any way contributing to the violation of human rights”. Avsnitt 7 B listar miljökrav för etiska inköp och anger bland annat kravet ”energy use: all production and delivery processes, including the use of heating, ventilation, lighting, IT systems and transportation, are based on the need to maximize ef?cient energy use and to minimize harmful emissions”.

Framställningen av animaliska produkter är många gånger mer energikrävande än framställningen av likvärdiga vegetabiliska produkter och skillnaden är ännu större vad gäller utsläpp av växthusgaser. Framställningen av animaliska produkter berövar samtidigt stora grupper människor vatten, mat och tak över huvudet. Därför borde policyn, med den föreslagna skrivningen, effektivt utesluta att Amesty på något sätt befattar sig med animaliska produkter.

Djurindustrins enorma negativa människorättskonsekvenser är emellertid något som det länge talats väldigt tyst om i den allmänna debatten, trots att bevisen är tydliga och har framhållits av såväl forskare som FN-organ under längre tid. En av orsakerna till tystnaden i denna fråga är sannolikt att det ?nns ett brott i kedjan. Djurindustrins stora negativa miljökonsekvenser, t ex dess enormt stora inverkan på den globala uppvärmningen, tas upp för sig och miljöförstöringens och klimatförändringarnas effekter för människor tas upp för sig.

Därför ?nns det en uppenbar risk att djurindustrins människorättskränkningar förbises och att Amnesty kan komma att stötta djurindustrin, trots en tydlig upphandlingspolicy. Detta är bakgrunden till att vi anser att det måste skrivas ut explicit i Amnestys policies att organisationen inte stöttar djurindustrin genom inköp av animaliska produkter. Det är också bakgrunden till att vi anser att Amestys medlemmar skall informeras om djurindustrins oerhört stora negativa människorättsliga konsekvenser via hemsidan och medlemstidningen.

Mälardistriktet har föredömligt nog gått före i denna fråga och valt att utgå från vegetarisk kost under 2008 års årsmöte. Men det behovs en generell och absolut policy inom Amnesty mot att stötta djurindustrin, både på grund av de människorättskränkningar vi kan undvika genom en sådan policy och genom den ökade trovärdighet vi får som människorättsorganisation när vi tydligt tar avstånd från verksamhet som leder till människorättskränkningar. Vi anser också att det bör stå direkt i stadgarna för Svenska sektionen av Amnesty International att sektionen inte deltar i eller stöttar verksamhet som uppenbarligen leder till människorättskränkningar.

Våra yrkanden till årsmötet 2008 lyder därför:

a. Svenska sektionen av Amnesty International skall tydliggöra i stadgar och policy att sektionen inte deltar i eller stöttar verksamhet som uppenbarligen leder till människorättskränkningar

b. Ny lydelse for §2 av stadgarna för Svenska sektionen av Amnesty International skall vara:

”2. GRUNDLÄGGANDE VÄRDERINGAR
Amnesty International bildar ett globalt samfund av människorättsförsvarare som arbetar enligt principerna internationell solidaritet, effektivt agerande för drabbade individer, global täckning, de mänskliga rättigheternas allmängiltighet och odelbarhet, opartiskhet och oberoende samt demokrati och ömsesidig respekt.

Svenska sektionen av Amnesty International deltar inte i verksamhet som uppenbarligen leder till människorättskränkningar. Inte heller stöttar Svenska sektionen av Amnesty International sådan verksamhet, ekonomiskt eller på annat sätt.”

c. Svenska sektionen av Amnesty International skall införa som generell policy att inte köpa in, servera eller dela ut någon typ av animaliska produkter i något sammanhang

d. Den i punkt c beskrivna policyn skall gälla generellt för Svenska sektionen av Amnesty International på riksnivå, likväl som i alla distrikt, i utåtriktad och intern verksamhet

e. Den i punkt c beskrivna policyn skall gälla generellt för grupper inom Svenska sektionen av Amnesty International i utåtriktad verksamhet

f. Styrelsen för den svenska sektionen av Amnesty International och de olika distrikens styrelser skall uppmuntra alla grupper att följa den i punkt c beskrivna policyn även i sin interna verksamhet

g. Styrelsen för den svenska sektionen av Amnesty International skall arbeta för att den i punkt c beskrivna policyn skall gälla generellt för alla amnestysektioner runtom i världen

h. Svenska sektionen av Amnesty International skall informera sina medlemmar om djurindustrins oerhört stora negativa människorättsliga konsekvenser, så att medlemmarna uppmärksammar dessa och kan välja att undvika att stötta djurindustrin

i. Den i punkt h beskrivna informationen skall förmedlas via hemsidan www.amnesty.se och via medlemstidningen Amnesty Press

Per-Anders Jande, Amnesty Stockholm, medlem i grupp 4 och Amnesty Business Group
Tone Alin, Amnesty Västerås, distriktsombud för Mälardalen
Mikel Sola, Amnesty Stockholm
Dante Hellström, Amnesty Stockholm
_______________________________________________________________

S) Kvinnors mänskliga rättigheter, en skyldighet

Vi vill med denna motion be samtliga medlemmar att vända blicken mot Amnesty Internationals faktiska arbete i förhållande till sin vision ”där varje människa åtnjuter alla de mänskliga rättigheter som ingår i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och andra internationella normer för mänskliga rättigheter”.

Under Amnestys första 30 år har vi främst arbetat med mäns rättigheter. Det har sin naturliga förklaring såtillvida att vårt åtagande var utformat annorlunda då, än det är idag. Fram till dess att åtagandet utvidgades 2001, arbetade vi aktivt med de medborgerliga och politiska rättigheterna, där män generellt sett, i ett internationellt perspektiv, har större möjligheter att vara verksamma – och främjande för de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Idag inbegriper vårt åtagande alltså samtliga mänskliga rättigheter.

Amnestys arbete med kvinnors rättigheter
Amnestys arbete med kvinnors rättigheter har utvecklats gradvis. Första gången det omnämns mer specifikt är år 1989 då Internationella rådsmötet (ICM) uppmanar organisationen att stärka dess arbete relaterat till kvinnors rättigheter. 1991 skriver Amnesty USA en rapport som en del av ett pilotprojekt, där begreppet ”könsrelaterat våld mot kvinnor” blir introducerat i Amnestys språk.

Den ökande allmänna opinionen som belyste kvinnors mänskliga rättigheter resulterar 1995 i att Amnesty lanserar en kampanj om kvinnors mänskliga rättigheter med bland annat rekommendationer som lägger grunden för en utveckling av att arbetet med kvinnors rättigheter. Detta år markerar början av en viktig fas i Amnestys arbete med kvinnorättsfrågan.

Den första kvinnorättsgruppen bildades i Göteborg 1998 av några Amnestymedlemmar som ansåg att det fanns ett behov av särskilda grupper som kunde arbeta med det fysiska, psykiska och sexuella våld som drabbar just kvinnor. Tanken med att det behövs grupper inom Amnesty som jobbar specifikt med kvinnors rättigheter har sedan dess spritt sig över landet och idag finns det liknande grupper i Stockholm, Umeå och Uppsala.

På ICM 2001 beslutade medlemmarna att utvidga Amnestys åtagande till att omfatta grova kränkningar av mänskliga rättigheter som kan hänföras till fysisk eller psykisk integritet, åsikts- eller yttrandefrihet eller till rätten att inte bli diskriminerad. 2007 beslutade ICM med stor majoritet att vårt åtagande ska omfatta alla grova kränkningar av mänskliga rättigheter (full spectrum).

(Källor: www.amnesty.se, kampanjansvariga Katarina Bergehed samt Beslut 4HRS E, AI Canada es, Full Spectrum: Vision & Mission, 2007)

Amnesty Internationals världsomfattande kampanj Stoppa våldet mot kvinnor (SVAW) inleddes i mars 2004. Kampanjen kräver, och uppmanar män och kvinnor i kampen mot våldet, att åstadkomma förändring på såväl internationell som nationell och lokal nivå. Förändringen måste skapas av både regeringar, institutioner och enskilda individer. Internationella överenskommelser måste respekteras, lagar måste stiftas eller avskaffas och våldsutsatta kvinnor måste erbjudas stöd och skydd. Även att förebyggande arbete måste ske för att förhindra våld/kränkningar.

SVAW-kampanjen pågår fram till år 2010. De första två åren arbetade hela svenska sektionen frenetiskt med SVAW, ända ner i gräsrötterna. Kampanjen var tvingande för alla sektioner och det var första gången som Amnestymedlemmarna världen över fick arbeta på eget land i så stor utsträckning.

Idag har gräsrötternas arbete med kampanjen mer eller mindre tunnats ut. Så är det ju generellt inom Amnesty, när nyhetsvärdet är borta så minskas medlemmarnas intresse för dem. Numera konkurrerar därför SVAW-kampanjen med en rad andra – i sig viktiga kampanjer – samt gruppernas löpande arbete med aktionsfall och blixtaktioner osv. Det är nu knappt två år kvar tills kampanjen avslutas och vi befarar att intresset för könsmaktsordning och mäns våld mot kvinnor mattas av ännu mer, också när den spännande nya kampanjen Human Dignity lanseras. Vad händer då? Kommer Amnesty fortsätta ge dessa människorättskränkningar det utrymme som krävs?

I syfte att öka kunskapen om kvinnors rättigheter inom svenska sektionen, lanserades under hösten 2006 en slags ”undergrupper” till kvinnorättsgrupperna, som kallas för temagrupper för kvinnors rättigheter. En temagrupp är en arbetsgrupp som har anmält sitt intresse för att utöver sitt vanliga arbete jobba med kvinnors rättigheter. Gruppen får automatiskt alla aktioner som handlar om kvinnors rättigheter/våld mot kvinnor, oavsett land eller fokus. Idag har 20 arbetsgrupper (av sammanlagt cirka 214) valt att bli temagrupp.

Enligt sekretariatet behövs temagrupperna för att
- säkerställa att arbetet inom den globala kampanjen SVAW fortsätter.
- fler agerar på de aktioner som kvinnorättsgrupperna och landprogrammen tar fram gällande kvinnors rättigheter/SVAW.
- fler ska ha mer kunskap om kvinnors rättigheter i svenska sektionen.
- kvinnors rättigheter ska integreras och bli en självklar del av Amnestys arbete.

(Källa: Utskick från sekretariatet till specialgrupper m.fl. september 2006.)

Vi kan se varför detta initiativ togs, men är mycket kritiska till att det i dagens Amnesty är ett val att arbeta med de rättigheter som tillhör hälften av jordens befolkning. Kvinnors mänskliga rättigheter är en skyldighet för oss alla att verka för. Kvinnors rättigheter och kvinnor är inte heller ett temaområde som benämningen temagrupp innebär.

(2007: 6 602 236 753 varav 3 278 621 042 flickor och kvinnor och 3 323 615 711 pojkar och män. Källa: U.S. Census Bureau)

Vi kräver att det ska vara tvingande för alla aktiva medlemmar, på alla nivåer, att arbeta med kvinnors rättigheter. Inte ett val. Om vi ser till vårt samhälle och den svenska partipolitiken, så har det gång på gång diskuterats om samhället ska införa tvingande åtgärder för att snabbare nå jämställdhet mellan könen. Nu tycker vi att det är dags att införa tvingande åtgärder i Amnesty för att påskynda jämställdhet mellan kvinnors rättigheter och mäns rättigheter. En sådan existerar idag främst i våra styrdokument och handlingsplaner, inte ute i landet, hos den enskilde aktivisten. Säkerligen i de flesta aktivisters värdegrund, men inte i det faktiska arbetet.

Det ska inte vara mindre viktigt att arbeta med kvinnors rättigheter och det ska inte vara något som främst kvinnorättsgrupperna ansvarar för. Kvinnors mänskliga rättigheter ska vara en naturlig del i vårt arbete och åtagande, inte ett slags undantag.

Vi ser ett stort behov av att fler utbildar sig inom kvinnors rättigheter, för att de integreras och bli en självklar del av Amnestys arbete. Därför föreslår vi att Amnesty börjar utbilda medlemmar (både kvinnor och män) att bli ambassadörer för kvinnors rättigheter, som ett informatörsnätverk knutet till kvinnorättsgrupperna. Ambassadörerna kan få en egen utbildning, i likhet med Amnestys ledarskapsutbildning, och deras uppdrag blir att åka ut i rörelsen och internutbilda alla medlemmar.

Vi måste arbeta med siktet inställt på att Amnesty ska vara en organisation där mäns och kvinnors rättigheter är jämställda – inte bara i åtagande och vision utan även i det faktiska arbetet. Vi vill att detta arbete ska skyndas på. Kvinnor stympas, våldtas, dödas, kränks runt om i världen och kan inte vänta!

Förslag till beslut:

att ge styrelsen i uppdrag – eller tillsätta en arbetsgrupp – att utarbeta en policy för svenska sektionen av Amnesty International som tydligt uttrycker att kvinnors rättigheter är en självklar del i Amnestys arbete, och att arbetet med kvinnors rättigheter är allas ansvar – inte bara dem som väljer det. Kvinnors rättigheter ska inte särbehandlas eller diskrimineras i aktivistens faktiska arbete

att ge styrelsen i uppdrag att tillsätta en arbetsgrupp som ser över dagens arbetsmaterial såsom aktionsfall, blixtaktioner, temaaktioner osv. så att de kränkningar som kvinnor utsätts för, på sikt tas upp i lika stor utsträckning, i linje med det utvidgade åtagandet.

att Amnesty ska utbilda ambassadörer för kvinnors rättigheter med uppdrag att internutbilda medlemmarna för att integrera kvinnors rättigheter i Amnesty fullt ut.

Maria Lohe, kvinnorättsgruppen i Stockholm
Vivian Saucedo-Hildebrand, kvinnorättsgruppen i Stockholm
Marie Androv, kvinnorättsgruppen i Stockholm
Sara Berggren, kvinnorättsgruppen i Stockholm
Lotta Jagefjord, kvinnorättsgruppen i Stockholm
Jonna Millroth, kvinnorättsgruppen i Stockholm
Lina Ahlrup, kvinnorättsgruppen i Stockholm
Camilla Reuterswärd, kvinnorättsgruppen i Uppsala
Josefin Baecklund, kvinnorättsgruppen i Uppsala
Linnea Classon, kvinnorättsgruppen i Göteborg
Åsa Vildblomma, kvinnorättsgruppen i Göteborg
Maria Dorrian, kvinnorättsgruppen i Umeå
Saasha Metsärantala, kvinnorättsgruppen i Umeå
_______________________________________________________________

T) Kvinnorättsgruppernas webbsidor

Syftet med denna motion är att Amnestys varje kvinnorättsgrupp skall få var sin egen del av Amnetys webbsida, till exempel http://www.amnesty.se/umekrg , http://www.amnesty.se/uppsalakrg , http://www.amnesty.se/.sthlmkrg , http://www.amnesty.se/gtbkrg .

Detta innebär att varje kvinnorättsgrupp skall få ett eget användarnamn och ett eget lösenord för att själv kunna sköta sin del av webbsidan. Det är av avgörande betydelse att kvinnorättsgrupperna skall få större möjlighet att snabbt och på egen hand sprida information om sina aktiviteter.

Förslag till beslut

att tilldela ett användarnamn och ett lösenord till varje kvinnorättsgrupp så att de själva kan sköta var sin egen del av Amnestys webbsida.

Saasha Metsärantala
____________________________________________________

U) Riktlinjer för Ungdomsrådet

Bakgrund
Med den reformeringsprocess som ungdomsarbetet i nuläget genomgår i och med den nya ungdomsstrategin, vill ungdomsrådet passa på att driva igenom ett antal riktlinjer för rekrytering till ungdomsrådet. För att rådet ska fungera så bra som möjligt och kunna svara mot de nya förväntningar som implementeringen av strategin innebär krävs det att rätt människor sitter med. Ungdomsrådet bör även vara representativt gentemot organisationens ungdommar och deras olika kulturer och bakgrunder. När vi skrivit dessa riktlinjer har vi utgått från IYAB's specifikationer, mer information om dessa finns på hemsidan. Anledningen till att vi inte inkluderat direktiv för ungdomsrådets funktioner och uppdrag är för att ungdomsstrategin just nu disskuteras i styrelsen, hur den ska förverkligas i svenska sektionen är inte helt klart än.

Ungdomsrådet föreslår årsmötet besluta:

att årsmötet godkänner följande riktlinjer för det årliga utnämnandet av ungdomsrådet:

Egenskaper som skall prioriteras av den eller de som utser Ungdomsrådet:

Som grupp bör ungdomsrådet:
- ha erfarenhet av att arbeta med andra ungdomar i organisationen
- ha erfarenhet eller kunskap om ungdomsaktivism och organisationen i övrigt, och en vilja att lära sig mer
- spegla den mångfald som finns bland ungdomar inom organisationen sett till kön, ålder, bakgrund, erfarenhet och geografisk spridning
- ha förmågan att skapa en arbetsplanering med tidsramar, och nå resultat
- klara av att aktivt ge stöd till ungdomar som vill påverka organisationens arbete

Individuella medlemmar bör:
- ha förmågan att arbeta på ett sätt som värderar mångfald
- ha tid och energi att engagera sig mellan möten för att föra ungdomsrådets arbete framåt

att dessa riktlinjer börjar gälla vid utnämnandet av ungdomsrådet juni 2008

att utredningsgruppen för en svensk ungdomsstrategi uppdras att i samarbete med ungdomsrådet utforma riktlinjer för ungdomsrådets syfte och fortsatta arbete.

Ungdomsrådet