Förslag till riktlinjer angående betalning för information och utbildning gällande de mänskliga rättigheterna Underlag till styrelsemöte 1-2 september 2002

Till: Styrelsen
Från: Magnus Öhman
Datum: 16 september 2002

Förslag till riktlinjer angående betalning för information och utbildning gällande de mänskliga rättigheterna.

Inledning

Bakgrunden till att detta förslag till riktlinjer har tagits fram är den förvirring som tidigare gällt angående när och hur olika strukturer inom svenska Amnesty kan ta betalt för informations- och utbildningsinsatser. Dessa riktlinjer baseras bl.a. på den tidigare undersökning om hur det i praktiken fungerar inom rörelsen som gjordes 1998, och på det underlag som B-utskottet presenterade till styrelsen inför styrelsemötet i mars 2002 (frågan bordlades till majmötet, se ORG 53/019/2002), samt givetvis på samtal med olika aktiva inom rörelsen.

Dessa riktlinjer berör tre frågor inom detta aningen komplexa område. Först huruvida Amnesty ska kunna ta emot betalning från privata aktörer för information och utbildning rörande de mänskliga rättigheterna, sedan om betalning från svenska kommuner ska ses som acceptabelt, och slutligen vilka regler som bör gälla för mottagande av betalningen från svenska staten.

Betalning från privata aktörer

Det finns idag inget förbud mot att strukturer inom svenska Amnesty tar emot betalning från privata aktörer för information/utbildning om de mänskliga rättigheterna. Dock har tidigare sektionsstyrelser ibland ställt sig tveksamma till detta. Det kan därför anses av vikt att ett principbeslut fattas som i praktiken ger stöd till ett arbete som redan sker inom vissa delar av rörelsen. Ett tydligt exempel är givetvis Amnesty Business Group, vars stadgar och samarbetsavtal med svenska sektionen godkänts av tidigare sektionsstyrelse.

Givetvis är det av stor vikt att Amnesty inte blir ekonomiskt beroende av någon enskild aktör, statlig eller privat, och i tveksamma fall ska sekretariatet eller sektionsstyrelsen tillfrågas. Det torde dock sällan vara någon risk att betalning för informationsinsatser skulle vara av den storleken att organisationens oberoende skulle hotas.

För att behålla organisationens karaktär av aktiviströrelse så ska löneersättning inte utgå till aktiva, om inte annat beslutats av sektionsstyrelsen. Ett sådant beslut kan t.ex. vara tänkbart för större insatser som anses vara av speciellt värde för Amnestys uppdrag att sprida kunskap om de mänskliga rättigheterna, och som inte kan genomföras med annat än att löneersättning utbetalas.

Betalning från kommuner

Det bör betonas att de internationella riktlinjerna inte direkt utesluter ersättning från kommuner. Det anges i the Fundraising Guidelines att "C. Legislatures, judicial entities, and embassies are all part of ‘national governments’ and therefore, in general, funding from them is not permitted. In addition, funding from state, local and regional governments should be treated in the same way as that from national governments if the entities involved may be responsible for human rights violations (e.g., municipal police)”.

Givetvis är det tänkbart att svenska kommuner kan begå övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, något som gäller för i princip samtliga aktörer i samhället. Att riktlinjerna nämner "municipal police" som exempel på en institution som kan vara inblandad i MR-övergrepp, torde dock antyda att skolor o.dyl. inte anmodas. Det föreslås därför här att svenska kommuner inte ska jämställas med staten i denna fråga, varvid det skulle vara tillåtet för olika strukturer inom organisationen att ta emot betalning för information och utbildning, på det sätt som det i praktiken redan fungerar på många håll. Ett ytterligare tänkbart alternativ; att fatta beslut i varje enskilt fall, kan knappast ses som praktiskt genomförbart, eftersom dessa riktlinjer i högsta grad berör svenska Amnestys över 200 arbetsgrupper. Om fall skulle uppstå där mottagande av betalning kan ses som tveksamt, ska sekretariatet kontaktas.

Ett jämställande av kommuner med staten kan tolkas som att Amnestygrupper, distrikt osv. inte får ta emot någon som helst ersättning från t.ex. kommunala skolor. Däremot skulle det vara fritt fram att ta betalt från det växande antalet privata skolor. Detta kan knappeligen ses som en logisk linje, och exemplet belyser återigen vikten av att kommunala organ inte jämställs med staten.

Det kan vara värt att framhålla att den i dagsläget vanliga inställningen att be om en gåva som ersättning inte är hållbar, eftersom Kommunallagen uttryckligen förbjuder kommunala organ att gynna enskilda organisationer. Vi måste alltså i sådana situationer "ta betalt" snarare än att be om gåvor.

För att skydda organisationen mot ett indirekt beroende av staten så kan det vara lämpligt att fastslå att betalningen i stort ska motsvara kostnadsersättning. Däremot bör det inte innebära att ersättningen ska exakt motsvara kostnaderna, detta för att undvika administrativt krångel och för att t.ex. en arbetsgrupp ska kunna fastslå ett standardbelopp för informationsinsatser, t.ex. X kronor för varje lektionstimme man besöker skolklasser.

Det är naturligt att anta att en riktlinje som tillåter arbetsgrupper, distrikt och andra strukturer att ta betalt för information och utbildning kan leda till att de avgifter som tas ut kommer variera inom landet. Givetvis skulle man från centralt håll kunna bestämma en fast taxa, men detta skulle knappast underlätta den anpassning till lokala förhållanden som är lämplig. Det bör i detta sammanhang betonas att redan idag så skiljer det sig betydligt mellan olika delar av landet. Dessutom kan det ifrågasättas om det verkligen är ett problem att en skola i en del av landet betalar mer än motsvarande skola någon annanstans. Detta skulle snarast kunna ses som en effekt av anpassning till lokala förhållanden, och risken för att konkurrens skulle uppstå mellan olika arbetsgrupper torde vara minimal. I gruppernas, distriktens osv. bedömning av begärda belopp så ska hänsyn tas till att spridandet av information om de mänskliga rättigheterna ingår i Amnestys åtagande. Beloppen ska läggas på en nivå så att vår information fortfarande efterfrågas.

Även för informationsarbete gentemot kommunala organ så är det inte lämpligt att löneersättning utgår till aktivister, eftersom själva grunden i vårt frivilliga arbete är att det sker utan ersättning. Sektionsstyrelsen kan besluta om undantag.

Betalning från staten

Amnesty kan genomföra ett mycket viktigt arbete genom att sprida kunskap om de mänskliga rättigheterna bland olika statliga aktörer, som t.ex. poliskåren och totalförsvaret. Däremot är det av vikt att vår verksamhet inte blir så beroende av dylika projekt att ett eventuellt bortfall av dem skulle innebära ekonomiska svårigheter för sektionen. Vid svenska sektionens årsmöte i Malmö år 2000 bekräftades tidigare beslut att inte ta emot direkt statligt stöd, även om det var tillåtet enligt de internationella riktlinjerna.

Därför ska sektionen, i fall då anställd personal deltar i arrangemang på uppdrag av statliga myndigheter, endast ta emot ersättning för extrakostnader, inklusive eventuella traktamenten och övertidsersättning. Styrelsen kan även besluta att icke avlönade medlemmar som deltar i sådana arrangemang förmedlade av sekretariatet ska motta ersättning för förlorad arbetsinkomst.

Förslag till riktlinjer

1. Distrikt, arbetsgrupper och andra strukturer inom svenska sektionen av Amnesty International kan ta emot betalning från privata aktörer för information och utbildning om mänskliga rättigheter.

2. Distrikt, arbetsgrupper och andra strukturer inom svenska sektionen av Amnesty International kan ta emot betalning från kommunala organ som t.ex. skolor för information och utbildning om mänskliga rättigheter.

3. De belopp som tas ut ska vara utformade så att organen inte tvekar att ta del av vår information av ekonomiska skäl, och från kommunala organ ska ersättningen i stort motsvara kostnadstäckning. Organisationen får inte göras ekonomiskt beroende av någon aktör, och i tveksamma fall ska sektionsstyrelsen eller sekretariatet tillfrågas. Löneersättning för aktivister ska inte utgå om inte sektionsstyrelsen beslutat annorlunda.

4. Om anställd personal deltar i arrangemang på uppdrag av statliga myndigheter ska sektionen endast ta emot ersättning för extrakostnader, inklusive eventuella traktamenten och övertidsersättning. Styrelsen kan även besluta att icke avlönade medlemmar som deltar i sådana arrangemang förmedlade av sekretariatet ska motta ersättning för förlorad arbetsinkomst, samt även vid speciella omständigheter besluta om undantag vad gäller löneersättning för anställd personals medverkan .


Förslag till beslut

att anta ovanstående riktlinjer gällande betalning för information och utbildning angående de mänskliga rättigheterna för den svenska sektionen av Amnesty International