Specialgruppernas ställning och organisation Underlag till styrelsemöte 1-2 januari 2003

Till: Styrelsen
Från: Monica Hagbok, Martin Nyman, Marianne Levander och Mats Engman
Datum: 20 januari 2003


Specialgruppernas ställning och organisation

I september gav styrelsen oss i uppdrag att se över specialgruppernas ställning och organisation utifrån fyra övergripande frågeställningar. Vi vill med den här rapporten meddela styrelsen vilka slutsatser vi kommit fram till, samt uppdra åt styrelsen att diskutera två viktiga vägvalsfrågor inför vårt fortsatta arbete.

I mitten av december skrev vi till alla specialgrupper i sektionen, förklarade vilket uppdrag vi fått från styrelsen och presenterade våra tankar och förslag. Vi har därefter tagit kontakt med grupperna (vi har tyvärr inte hunnit kontakta alla grupper, men de flesta) och diskuterat igenom våra förslag i detalj. Vi har uppfattat att det finns en relativt stor samsyn kring våra förslag, även om det naturligtvis har kommit avvikande uppfattningar från enskilda personer.

Frågeställningarna och våra slutsater:
1. Är begreppet ”specialgrupper” en ändamålsenlig och klargörande definition av de mycket olika grupper och verksamheter som idag går under den beteckningen eller finns det behov av en ny begreppsbildning som ger uttryck för gruppernas olika karaktär och också möjliggör en mer differentierad reglering av gruppernas verksamhet? En tydlig skiljelinje mellan olika typer av grupper är graden av utåtriktad resp. organisationsintern verksamhet.
Vi har inte uppfattat att någon ser något direkt problem med beteckningen specialgrupper. Begreppet är inarbetat i rörelsen och det finns ingen anledning att ändra det. Vi anser att styrelsen bör tydliggöra specialgruppernas uppgifter, vilka vi anser kan sammanfattas i följande tre punkter:
* Att fungera som kompetensresurs för sektionen.
* Att bedriva ett opinionsbildande arbete gentemot allmänheten
* Att göra det möjligt för grupper, medlemmar och allmänhet att delta aktivt i Amnestys arbete med respektive tema.
Specialgrupperna har genomgående ställt sig positiva till detta sätt att formulera deras uppgifter. I vissa fall täcker grupperna inte idag alla tre aspekterna av arbetet, men i dessa fall anser man att det är en rimlig ambition.

Ett antal av dagens specialgrupper finns representerade på flera olika orter. Dessa är Juristgruppen (finns idag i Stockholm, Göteborg, Lund, Uppsala, Umeå och Örebro), Kvinnorättsgruppen (Göteborg, Lund, Uppsala, Stockholm och Karlstad), Aktionsgruppen mot dödsstraffet (Stockholm, Malmö och Lund) och Arbetsgruppen för tortyrfrågor (Stockholm och Göteborg). Gruppernas relation till varandra inom specialgruppen varierar, men flertalet av grupperna arbetar enbart på lokal nivå, utan att spela någon egentlig roll för arbetet på sektionsnivå, och kan med fog betraktas som vanliga arbetsgrupper. Faktum är att vilken arbetsgrupp som helst kan välja att bara arbeta med en enda fråga och vi kan inte se det rimliga i att ha en särskild struktur enbart för dessa grupper. Vi anser därmed att det mest logiska och tydliga vore att dessa grupper registrerades som vanliga lokala arbetsgrupper, med gruppnummer, med samma krav på sig vad gäller avgifter, med rätt till stöd från sina distrikt och med rätt att grupprösta på sektionens årsmöte. Det finns dock några viktiga praktiska aspekter av detta förslag som vi vill be styrelsen diskutera. Se vägvalsfrågorna nedan.

Policygruppen och Översättargruppen är idag registrerade som specialgrupper, men då de enbart arbetar med organisationsinterna frågor är vårt förslag att de inte ska kallas specialgrupper. Vi anser att grupperna snarare bör ses som resursgrupper knutna till styrelsen (ung. som de tidigare styrelseutskotten). För formens skull tycker vi också att gruppernas sammansättning årligen bör bekräftas av styrelsen.

2. Hur bör de olika verksamheter som idag bedrivs under benämningen specialgrupper finansieras? I dagsläget finns en post i den centrala budgeten varur grupperna kan äska medel till särskilda kostnader medan utgångspunkten är att grupperna skall vara självfinansierande. Bör det göras skillnad mellan arbete som grupperna genomför på eget initiativ och sådant som härrör från sekretariatet eller annan del av organisationen med avseende på finansieringen? Är det en lämpligt ordning att grupperna inte betalar någon avgift till sektion eller distrikt?
Det råder enighet kring att specialgrupperna ska finansiera sitt eget arbete. Budgeten på sektionsnivå ska vara till för att stärka specialgruppernas kompetens genom att möjliggöra deltagande i utbildningar och möten. Budgeten ska också kunna användas för att genomföra större projekt. Vi anser att styrelsen bör överväga en markant höjning av specialgruppernas budget under kommande år. Detta dels för att det är fler grupper som ska dela på pengarna och dels för att vi tror att trenden med ökande antal specialiserade grupper kommer att fortsätta. Specialgruppernas arbete tillför också mycket till sektionen i form av nya medlemmar, ökad uppmärksamhet och förbättrade kontakter med andra organisationer. Vad gäller frågan om huruvida specialgruppen eller sektionen ska stå för en viss kostnad, så anser vi att det är omöjligt att formulera en tydlig riktlinje. Denna fråga får avgöras från fall till fall av handläggaren på sekretariatet och den berörda specialgruppen.

Vad gäller frågorna om gruppavgifter och hur sektionens budget för specialgrupperna ska användas, så återkommer vi till dem i våra frågor nedan.

3. Är, med hänsyn till de remissvar som inkommit från grupperna, den föreslagna modellen med frivilliga stadgar och subsidiära riktlinjer en bra modell för att skapa tydlighet i arbetet samtidigt som nödvändig flexibilitet bibehålls?
Vi upplever inte att det finns något behov att från sektionens sida formalisera specialgruppernas arbete. De övergripande uppgifterna under fråga 1 är tillräckligt tydliga direktiv. Däremot har några av specialgrupperna framhållit att det vore positivt med ett större stöd från sekretariatet med att formulera målsättningar och att planera arbetet. Organiseringen av arbetet bör kunna avgöras fritt av respektive specialgrupp och vi upplever inte att detta utgör något problem.

4. Vad är en lämplig "kravprofil" för de aktuella grupperna och i vad mån behövs en sådan?
I vad mån bör krav ställas på följande:
· Kunskap om ämnesområdet och faktiskt möjlighet att besvara frågor från olika grupper som sekretariatet, den övriga rörelsen samt allmänheten?
· Extern opinionsbildning och intern utbildning (seminarier, utbildningar, utställningar, artiklar, föredrag etc.)
· Att ta fram internt och/eller externt arbetsmaterial
· Att ta initiativ till egna aktiviteter
· Att stödja sekretariatet, t.ex. i samband med kampanjer och aktioner, ambassadbesök eller asylärenden?
Ambitionen bör givetvis vara att kunna uppfylla alla tre funktioner som uttrycks under fråga 1, men alla specialgrupper når inte upp till den nivån idag. Det går inte att fastställa någon specifik kunskaps- eller arbetsnivå som grupperna måste nå upp till, och det är heller inte lämpligt (detta hindrar dock inte att varje specialgrupp kan avgöra huruvida det är lämpligt att, med hänsyn till deras verksamhet, sätta upp sådana krav). Fokus bör vara att utveckla varje grupp från den nivå där den befinner sig.

Vägvalsfrågor
Vi föreslår att styrelsen diskuterar följande två frågor och uppdrar åt oss att fullfölja översynen med styrelsens åsikt i beaktande.
1. Ska de grupper som idag är registrerade som specialgrupper, men som i praktiken är specialiserade lokala arbetsgrupper, fortsättningsvis registreras som "vanliga" grupper?
Argument för: Det är logiskt och tydliggör att grupperna inte omfattas av samma krav som specialgrupperna från sektionens sida. Det ligger också en rättviseaspekt i att samma krav ska ställas på alla lokala arbetsgrupper och att det inte är rimligt att göra undantag för grupper som väljer att specialisera sig.
Argument mot: Gruppernas möjlighet att knyta till sig specialkompetens kan komma att påverkas negativt av att de åläggs ett insamlingsansvar som de inte har idag. I fallet Juristgruppen, så har de tydligt poängterat att de ser sig som EN grupp, trots att den finns representerad på sex orter. Grupperna har t.ex. en gemensam styrelse och gemensam ekonomi. Juristgruppen skulle få stora problem att fortsätta sin verksamhet om alla sex orter skulle åläggas att betala gruppavgift. Man har redan idag problem att finansiera samordningen av arbetet.

2. Ska sektionens budget för specialgrupperna vara avsedd enbart för de grupper som är specialgrupper enligt kriterierna under fråga 1 ovan, eller ska pengarna även kunna fördelas bland de specialiserade grupper som endast arbetar på lokal nivå?
Argument för att budgeten ska komma alla specialiserade grupper till del: Möjligheten att delta på utbildningar och möten kommer fler grupper till del. Den ökade kompetensen och engagemanget kommer även att "spilla över" på fler distrikt (de flesta specialgrupper som uppfyller kriterierna under fråga 1 är baserade i Stockholm, medan de specialiserade grupperna som arbetar på lokal nivå är bättre spridda över landet).
Argument mot att budgeten ska komma alla specialiserade grupper till del: I och med att resurserna fördelas på fler grupper kan vi inte satsa lika mycket på varje grupp. Därmed kan vi inte förvänta oss samma nivå på kunskaperna som om vi endast skulle utbilda/utveckla ett fåtal personer.


Vi föreslår styrelsen besluta:
att fastslå att specialgruppernas övergripande uppgifter är:
Att fungera som kompetensresurs för sektionen.
Att bedriva ett opinionsbildande arbete gentemot allmänheten.
Att göra det möjligt för grupper, medlemmar och allmänhet att delta aktivt i Amnestys arbete med respektive tema.

att Policygruppen och Översättargruppen inte ska betraktas som specialgrupper, utan som resursgrupper knutna till styrelsen. Gruppernas sammansättning beslutas årligen av styrelsen i september.

att överväga en höjning av specialgruppernas budget under arbetet med sektionens budget för 2004, i syfte att ge utrymme för en fortsatt ökning av antalet specialiserade grupper inom sektionen.

att uppdra åt uppdragsgruppen att återkomma till styrelsens möte i mars med förslag till beslut i frågorna om statusen för de specialiserade lokala arbetsgrupper och hur sektionens budget för specialgrupper ska användas.



Konsekvenser av våra förslag
Eftersom flera av våra förslag inte medför att några beslut måste fattas, så vill vi tydliggöra vilka konsekvenserna av förslagen kommer att bli:
* Specialgrupperna åläggs att själva formulera sina arbetsuppgifter, med de tre övergripande uppgifterna som utgångspunkt.
* Specialgrupper som utgörs av flera lokala grupper åläggs att själva besluta om ett lämpligt sätt att organisera arbetet.
* I de fall då det är oklart huruvida sektionen eller specialgruppen bör stå för en viss kostnad är det upp till ansvarig handläggare på sekretariatet (ytterst generalsekreteraren) och specialgruppen att enas om detta från fall till fall.