1967 | ||
2002 |
Följande personer gästade årsmötet:
Bacre Waly Ndiaye, Internationella styrelsen (IEC), Josseph Songo, Amnestygrupperna i Sierra Leone, Mozaffer Abdullah Rashed, Amnestygruppen i Kuwait, Sanat Majumder, AIUSA, Irene Langendijk, holländska sektionen, Kuni Ansah-Koi, ghananska sektionen, Hildur Knutsson, norska sektionen, Viveca Hagmark, finländska sektionen, Leo Lahdenmäki, finländska sektionen, Sirkka Nykänen, finländska sektionen, Auli Nukarinen. finländska sektionen, Heljä Tilli, finländska sektionen, Monica Anttila, finländska sektionen, Pirjo Lehtinen, finländska sektionen,
Airi Suvanato, finländska sektionen, Ulla Koskenrantda, finländska sektionen
Roland Kadefors, svenska sektionens ordförande, hälsar deltagarna och de utländska gästerna välkomna. Därefter förklaras årsmötet öppnat.
Anförande
Bacre Waly Ndiaye, vice ordförande i den internationella styrelsen (IEC) håller ett anförande om förutsättningarna för Amnestyrörelsen att utvecklas i olika länder och lyfter särskilt fram de förhållanden under vilka de sudanesiska amnestygrupperna arbetar. Han säger bl a:
"För ganska precis ett år sedan, den 11 maj 1989, kom jag till Sudans huvudstad, Khartoum, och begav mig omedelbart till Wad Madani, som ligger ca 300 km söderut. Jag var tillsammans med Ahmad Othmani, som då hade ansvar för AIs arbete inom Maghreb och Mellanöstern på IS. Vi skulle på uppdrag av IEC undersöka om AI-grupperna i Sudan skulle kunna bilda en sektion.
Detta land som bevattnas av Blå Nilen och Vita Nilen och har många soltimmar, har - näst Kanada - världens största spannmålspotential, men varje år hotar tyvärr svält. Sedan 1955 pågår, nästan utan avbrott, ett inbördeskrig mellan kristna och animister i söder och arabisktalande muslimer i norr. I områdena Darfur och Kurdufan förekommer massmord i samband med etniska motsättningar.
Svälten, inbördeskriget och torkan drabbar 100 000-tals flyktingar, som har kommit från landets inre delar och även från Etiopien.Om dessa överlever, är det endast tack vare internationell solidaritet. Sudan har stor ekonomiska svårigheter, mycket få bra vägar, bensinen är ransonerad, transporter svåra att genomföra. Telefonen fungerar praktiskt taget aldrig, valutan är devalverad, inflationen galoppeande, och det råder brist på det mesta.
----------
Hur kan man tala om rätten till liv för dödsdömda, när människor dör av svält?
Vad har AI gjort för dem? Hur kan man tala om mänskliga rättigheter för andra, när arresteringar, tortyr och avrättningar sker mitt framför ens egna ögon, när människor beskjuts från luften och bakhåll blir allt vanligare? Kan man tala om mänskliga rättigheter när den fundamentala rätten till liv och fred inte är garanterad? Och hur ska man tala när rätten till yttrandefrihet, mötesfrihet, föreningsfrihet som ingår i FNdeklarationen inte respekteras? Vilket värde har denna deklaration, som tilllkommit på kristen grund? Hur förhåller sig den till islam och koranen?
---------
Jag lämnade Khartoum den 17 maj 1989. Då hade jag med våra sudanesiska vänner diskuterat nödvändigheten att anta interna stadgar och att se över strukturen för samordning mellan grupperna i de olika delarna av landet och planera utveckligen. Detta för att deras ansökan om att bli antagna som en sektion inom AI skulle få en posistiv behandling i IEC i november 1989.
Jag hade ännu kvar min entuasiasm för allt vad våra vänner i Sudan åstadkommit, då det kom ett meddelande att en statskupp ägt rum den 30 juni 1989, som medfört att alla organisationer hade upplösts, även AI, dock iten de religiösa organisationerna. Våra vänner i Khartom var hotade, ochy vi frågade oss om grupperna skulle kunna överleva. Det dröjde flera veckor innan vi fick ett livstecsen från dem. Då bad de att vi inte skulle skicka dem några AI-papper.
Nu har vi fått mera lugnande underrättelser. Våra medlemmar har visserligen varit tvungna att inställa alla sina utåtriktade aktiviteter för att undvika att rörelsen utsätts för några anklagelser. Men en av dem lyckades ju i alla fall komma till ICM i Dublin i augusti 1989. Och de har återigen bett att få dokument från IS. Helt nyligen fick jag veta att de hoppades återuppta sin verksamhet, så snart den politiska situationen så tillåter".
Val av styrelse
Magnus Breidne valdes med acklamation till sektionens ordförande för 1990-1992.
Rose-Marie Asker, Bo Lindblom, Ingrid Nilsson-Horvath och Gösta Wikdahl valdes till ordinarie ledamöter för perioden 1990-1992, och Thomas Back och Carl von Essen valdes till ordinarie ledamöter för perioen 1990-1991.
Berit Inde och Siv Erikson valdes till suppeanter för perioden 1990-1991.
Sekretariatet meddelar att Kristina Båth valts till ordinarie personalrepresentant och Anki Wetterhall till suppleant för perioden 1990-1991.
Val av Amnestyfondens styrelse
Beslut att välja Amelie Bendz och Carlos Figueredo till ordinarie ledamöter för perioden 1990-1991
Beslut att välja Per Stadig och Erik Geijer till suppleanter för perioden 1990-1991
Sekretariatet meddelar att Elisabeth Löfgren valts till ordninarie personalrepresentant och Pia Hallonsten till suppleant för perioden 1990-1991.
Val av revisorer och revisorssuppleanter
Årsmötet väljer revisorer för sektionen och Amnestyfonden för perioden 1990-1991.
Beslut att välja Leif Lundqvist och Bruno Morän till ordinarie revisorer samt att välja Ivar Asp och Gunnar Blomberg till suppleanter.
Årsmötet beslutar
att gruppavgiften förblir oförändrad under 1991 - 6000 kr/år,
att fastställa medlemsavgiften för 1991 till 190 kr/år,
att fastställa avgiften för personer under 19 år, heltidsstuderande och förtids- och ålderspensionärer till 120 kr/år.
Massmediaarbetet
Beslut
att Amnesty utökar sina massmediakontakter centralt och lokalt,
att grupperna på lämpligt sätt utbildas i massmediakunskap,
att ett kompendium i ämnet utarbetas och utsändes i organisationen i avvaktan på den interna utbildningen.
Uppföljning av blixtaktioner
Beslut
att ge styrelsen i uppdrag att internationellt verka för att fall som varit föremål för blixtaktioner följs upp genom grupparbete i lämplig form, då detta kan vara till stöd för de drabbade.
Värvning av aktiva medlemmar - Amnestys profil
Beslut
att Svenska sektionen inriktar värvnings- och PR-kampanjer på att genom presentation av bredden i AIs åtagande rekrytera främst aktiva medlemmar,
att Amnesty ges tydligare prägel av offensiv aktiviströrelse.
Ändring av § 10 "Upplösning" i svenska sektionens stadgar
Beslut att följande ändringar görs i stadgans § 10:
10. Uteslutning ur Amnesty International samt avveckling och upplösning av svenska sektionen
10.1 Sektionen kan genom beslut av internationella verkställande utskottet (IEC) uteslutas ur Amnesty International (Uteslutning kan överklagas till Membership Appeals Committee).
10.2 I händelse av uteslutning ur Amnesty International skall sektionen, då beslutet är definitivt, snarast avvecklas och resterande tillgångar tillfalla Amnesty International, och arkiv, protokoll och övriga handlingar överlämnas till Amnesty International.
10.3 Förslag om upplösning av sektionen skall behandlas av årsmötet under förutsättning att förslaget utsänts till alla medlemmar senast fjorton veckor före mötet.
10.4 Beslut om upplösning skall för att vara giltigt fattas med 4/5 majoritet av två årsmöten i följd.
10.5 I händelse av upplösning skall efter avvecklingen sektionens resterande tillgångar tillfalla Amnesty International, och arkiv, protokoll och övriga handlingar överlämnas till Amnesty International. Om även Amnesty International upplösts, skall tilllgångarna ges till ändamål, varom beslut fattas av årsmötet med enkel majoritet, och handlingar av hemlig natur förstöras.
Framtagning av handlingsplanen
Beslut
att svenska Amnesty skall ha en rullande treårig handlingsplan som beslutas av årsmöten jämna år. Förslag till ny handlingsplan skall sändas ut till grupper och distrikt senast första veckan jämna år,
att styrelsen inför varje handlingsplaneförslag avgör planens disposition
Uttalande antaget vid svenska amnestys årsmöte, Umeå 13 maj 1990
De stora politiska omvälvningarna under 1989 visar att massiva, starka viljeyttringar kan rubba även de starkaste diktaturer - den kunskapen stärker hoppet om frihet för människor som suttit länge fängslade för sina åsikter.
"Han är av nästan lika stor betydelse för Kinas folk som Mandela för det svarta Afrika", har det många gånger sagts om Wei Jingsheng, av av förgrundsgestalterna i Pekingvåren. För sina artiklar om att politisk demokrati måste gå hand i hand med ekonomisk och teknisk modernisering - dömdes han till 15 års fängelse. Under 11 år i fängelse, långa tider i isolering, har hans fysiska och psykiska hälsa brutits ned.
Muhammed 'Id 'Ashawi i Syrien arresterades för snart 20 år sedan tillsammans med 17 andra medlemmar i den regering som störtats i en kupp. Under 20 års tid har han suttit fänglad för att han har en annan politisk åsikt än den nuvarande regeringen! Ingen information om dessa fångar når ut. Deras öde är dolt i en kompakt tystnad. Amnesty International har vid upprepade tillfällen vädjat till de Syriska myndigheterna att frige Muhammed 'Id 'Ashawi.
Candemir Özler från Turkiet dömdes 1980 till fängelse i 23 år och 10 månader. Han var redaktör för tidskriften Savas Yolu (Kampens stig). Han greps 1980 anklagad för kommunistpropaganda i samband med artiklar publicerade i tidskriften.
Dessa tre människor, från tre olika länder, representerar många kända och okända långtidsfångar. De har satt sina liv på spel för att de hävdat sina grundläggande mänskliga rättigheter och förtjänar ett helhjärtat stöd. Svenska Amnestys årsmöte anser att det är en sjävklar plikt att ständigt påminna om fall av detta slag, att kräva de fängslades omedelbara frigivning.
Arbetet för att förstärka och utöka Amnesty Internationals verksamhet kommer inte att mattas.