1967 | ||
2002 |
Årsmötet öppnas av sektionens ordförande Bo Lindblom med ett anförande, där han bl a säger:
"Vår uppgift är ju inte bara att "befria politiska fångar", utan kanske framförallt att i alla sammanhang och för alla förhållanden hävda det berättigade - det nödvändiga - i allmänna och allmänt respekterade mänskliga rättigheter.
Det förtryck som slår vakt om ett fåtals privilegier, mot alla strävanden till social och ekonomisk utjämning, inom ett land och mellan olika länder, det är det ena. Och det förtryck som med alla medel vill försvara faktiska eller påstådda landvinningar då det gäller sociala och ekonomiska framsteg för befolkningens flertal, det är det andra.
Det är möjligt att det i Amnesty finns medlemmar som är oskuldsfulla nog att aldrig ha reflekterat över skillnaden mellan dessa två. Det intressanta är att det inte spelar någon större roll. För att kunna göra ett bra och viktigt arbete inom Amnesty är den här sortens politiska oskuldsfullhet knappast något hinder. Men den är sannerligen heller inte något krav eller någon növändighet."
Val av ordförande
Bo Lindblom väljes enhälligt till sektionens ordförande för 1976.
Val av styrelse
Ivar Asp. Karl-Axel Elmquist, Cristina Farm, Thomas Hanmmarberg, Alec Klopstock, Rona Morän, Lars Ronnås och Britt-Inger Svensson väljes som ordinarie ledamöter
Lennart Aspegren, Sven Bäckman, Bo Gunnar Fängström, Hans Grundin och Gunilla Ljungqvist väljes som suppleanter till styrelse
Gunnar Blomberg och Hans Michaeli väljes till revisorer och Ulf Andersson och Bruno Morän väljes som revisorsuppleanter
Beslut
Årsmötet beslöt att anta motion nr 5:
Det har redan hänt att de politiskt ansvariga i ett land har förklarat att ytterligare vädjanden från Amnesty skulle komma att leda till repressalier mot dem vi vädjar för. Inför denna hotfulla utmaning har Amnesty hittills i stort sett vikit undan. Därmed finns en stor risk att exemplet kan mana till efterföljd.
Det internationella rådsmötet bör fatta principbeslut om att Amnesty, ställd inför denna yttersta stridsåtgärd från motpartens sida, omedelbart skall mobilisera sina totala resurser:
Varje medlem, varje grupp, varje sektion bör uppmanas att med uppbådande av alla tillgängliga resurser sprida information om ett sådant hot från något lands ansvariga. Material sänds ut från internationella sekretarietet för en intensiv kampanj på alla nivåer. I pressreleaser och flygblad, vid demonstrationer och uppvaktningar bör man söka väcka en verklig världsopinion mot denna yttersta orättfärdighet; att en vädjan i humanitetes namn skall leda till ökat straff för den man velat hjälpa.
Kampanjen bör ha till mål att göra den berörda regimen helt omöjlig i alla internationella sammanhang och skall fortgå ända tills det står klart att regimen ändrat ståndpunkt. Varje annan reaktion från vår sida innebär ytterst att vi lika gärna kan lägga ner hela vår organisation med en gång.
Beslut att svenska sektionen till internationella rådsmötet skall lämna förslag om en sådan mobilisering av alla våra resurser så snart ett hot av ovan beskrivet slag har framförts från en regims ansvariga talesmän.
Årsmötet beslöt (motion 6) att svenska sektionen till 1976 års internationella rådsmöte föreslår åtgärder som bättre garanterar att en av AI uppmärksammad fånge inte åter lämnas åt sitt öde och glöms, enbart därför att myndigheterna förnekar kännedom om fallet eller vägrar svara på brev.
Medlemsavgiften för 1977 är oförändrad, 50 kr (för ungdom under 19 år och pensionärer 25 kr). Prenumerationsavgiften för Månadskampanjen 1977 är oförändrad, 50 kr: Stödprenumeration av Amnestybulletinen 1977 oförändrad, 10 kr. Gruppavgift för 1976 är 1.500 kr, en höjning med 500 kr. Enligt det internationella rådsmötets beslut i september ska varje sektion till London betala 2.300 kr per grupp under 1976
Uttalanden antagna av årsmötet:
1. Uttalande beträffande Andrej Tverdokhlebov, Sovjet, sekreterare för Amnestygruppen i Moskva, som ett år efter arresteringen ännu ej fått en rättegång.
2. Uttalande beträffande dödsstraffet: Den svenska regeringen bör intensifiera arbetet mot dödsstraffet. En första åtgärd bör vara att utrikesministern tar upp frågan om dödsstraffet vid Europarådets ministerkommittémöte i maj.
3. Uttalande beträffande Latinamerika: Förtrycket i en rad Latinamerikanska länder har nu i brutalitet och omfattning fått en så allvarlig karaktär att svenska regeringen bör uppmärksamma det inom Förenta Nationernas ram.
4. Uttalande beträffande Spanien: Polisingripanden mot fackliga och politiska möten, misshandel och tortyr av arresterade, dödsskjutningar mot demonstranter och en fortsatt tillämpning av hårda undantagslagar - det är tyvärr dagens verklighet i Spanien. Svenska sektionen skall i en skrivelse till spanska regeringen kräva omedelbara åtgärder för att skapa garantier för de mänskliga rättigheterna. Samtidigt uppmanar sektionen Europarådet att närmare utreda kränkningarna av fri- och rättigheterna i Spanien.
5. Uttalande beträffande isoleringsstraffet: I de flesta länder förekommer isolering av människor i anstalter. Läkare och psykologer är eniga om ofrivillig isolering i ensamcell medför medicinska och psykiska skador. Isolering i ensamcell - oavsett vad det kallas - är att jämställa med tortyr och måste som sådan fördömas.
6. Uttalande angående Västtyskland: Den svenska sektionen av Amnesty International har med oro följt det ökande hotet mot mänskliga och medborgerliga rättigheter i Förbundsrepubliken. Den svenska sektionen av Amnesty International, samlad till årsmöte i Uppsala 10-11 april 1976, protesterar härmed mot de allvarliga inskränkningar av de medborgerliga rättigheterna som manifesterats i det så kallade yrkesförbudet och den av förbundsdagen nyligen antagna paragraf 88 A.