1967 | ||
2002 |
Sektionens ordförande, Bo Lindblom, hälsar representanter för de danska, finska, och holländska sektionerna välkomna liksom även Dick Oosting och Martin Enthover från internationella sekretariatet. Han förklarar mötet öppnat och inleder:
"Under det gångna året har uppgifter om Amnesty International och dess verksamhet sannolikt nått flera människor än under något tidigare år sedan starten 1961. Förväntningarna på oss, kraven på våra insatser, kraven på tillförlitlighet, snabbhet och om möjligt också resultat överstiger redan väsentligt våra faktiska resurser. Samtidigt visar de problem, som vi har åtagit oss att angripa, ingen tendens att avta, och ekonomin tillåter ingen nämnvärd ökning av de centrala resurserna.
De här förhållandena och deras oundvikliga följder och biverkningar ställer oss nu inför flera viktiga avgöranden för själva organisationen och dess framtid. I det sammanhanget har det här årsmötet stor betydelse. Den svenska sektionen är fortfarande en av de största. Vad vi här beslutar kan bli avgörande för hela organisationes framtida vägval.
För det första: Vad ska Amnesty International egentligen vara för sorts organisation? Man kan beskriva två tänkbara ytterligheter:
Den ena innebär att ett antal engagerade amatörer försöker att med ett minimum av administrativa kostnader någorlunda hålla reda på de kränkningar av mänskliga rättigheter som äger rum i snart sagt alla världens länder. ... att man främst genom publicitet kring de enskilda fallen försöker skapa opinion mot politiska fängslanden, tortyr och dödsstraff.
Den andra innebär att man bygger upp en organisation med specialister för olika länder och problem, att man skaffar sig en plats i det diplomatiska spelet, har tunga representanter vid internationella konferenser och vid olika FN-organs överläggningar, att man försöker påverka utvecklingen genom att ställa krav då det gäller länders inbördes kontakter i form av handel, ekomomisk hjälp, vapenleveranser osv, att man i en omfattande utgivning av små och stora rapporter kommenterar den storpolitik som man också deltar i, och att man försöker finansiera allt det här genom att ta ut högsta möjliga avgifter av en mängd tillgivna medlemmar som också av och till kan mobiliseras för att visa massornas stöd.
Mellan de här ytterligheterna finns en mängd tänkbar lösningar och kombinationer av lösningar, och någon av dem måste vi välja och försöka hålla fast vid."
Val av ordförande
Som ordförande för svenska sektionen valdes Karl-Axel Elmquist.
Val av styrelse
Som ordinarie ledamöter valdes Ivar Asp, Amelie Bendz, Ulla Birgegård, Thomas Hammarberg, Alfhild Geijer, Brita Grundin, Bo Lindblom och Anita Wingfors.
Som suppleanter valdes Raoul Granqvist, Monica Lindholm, Agneta Berg, Paul Movschenson och Tony Öhrling.
Som revisorer valdes Gunnar Blomberg och Hans Michaeli, som suppleanter Ulf Andersson och Bruno Morän.
Beslut
Årsmötet beslutar att gruppavgiften för 1978 är 3 500 kr per grupp, att medlemsavgiften för 1979 höjs till 80 kr per person, att medlemsavgiften för ungdomar under 19 år samt pensionärer 1979 höjs till 40 kr per person, att prenumerationsavgiften för Newsletter/Månadskampanjen blir oförändrad (50 kr).
Följande telegram sändes från svenska sektionens årsmöte i Härnösand:
Till myndigheterna i Bangladesh med vädjande att inför det kommande presidentvalet utfärda en amnesti som omfattar alla politiska fångar i Bangladesh.
Till myndigheterna i Rhodesia med beklagande att trots att ett stort antal människor frigavs i december 1977 dessa bara utgör en minoritet av dem som sedan mer är 10 år sitter fängslade av politiska skäl. Vädjan om omedelbar frigivning av samtliga politiska fångar i Rhodesia.
Till myndigheterna i Indonesien med vädjan om omedelbar frigivning av samtliga politiska fångar i Indonesien.
Följande uttalanden antogs av svenska sektionens årsmöte
- om missbruk av psykiatri, t ex i Sovjet
- om dödsstraffet, Amnesty välkomnar den spanska regeringens ställningstagande mot dödsstraffet, men hoppas att det spanska parlamentet nu vidgar reformen till att omfatta ett totalt avskaffande av dödsstraffet.
- om dödsstraffet även i bl a Rhodesia, Kina, Irak och USA
- om försvinnanden i Argentina
Följande brev sändes från årsmötet:
Till premiärminister Ian Smith, Rhodesia:
Angående de politiska fångar som är frigivna. Uppmaning till den rhodesiska regeringen att med ekonomiska och andra medel ge de frisläppta fångarna all den hjälp de behöver för framtida trygghet och frihet.
Till den svenska regeringen angående Uganda,
Årsmötet uppmanade svenska regeringen att ta ett nytt initiativ inom Förenta Nationerna för en snar och öppen, internationell granskning av förhållandena i Uganda enligt samma modell som FN-arbetet om kränkningar av mänskliga rättigheter i Chile.
Till Kampucheas informationskontor i DDR
Vädjan om att en internationell insyn skulle göras möjlig beträffande skyddet för de mänskliga rättigheterna i Kampuchea