1967 | ||
2002 |
Årsmötet gästades av följande personer:
Hanne Damm, danska sektionen
Micki Dickoff, USA
Sonia Jacobs, USA
Taina Järvinen, finländska sektionen
Ulf Pedersen, norska sektionen
Liu Qing, Kina
Dr. M Saranvanamuttu, Sri Lanka§
Meija Tuominen, finländska sektionen
Corrie ter Veer, holländska sektionen
Christine Pamp, svenska sektionens ordförande, hälsar deltagarna och de utländska gästerna välkomna.
Val av styrelse
Beslut
att med acklamation välja Christine Pamp till sektionens ordförande för perioden 1994-96,
att välja Magnus Brattgård, Ewa Fredenberg Nilsson, Lars-Olof Olofsson och Kari Wennemo till ordinarie ledamöter 1994-96,
att välja Christer Nordberg och Jan Nygren till suppleanter för perioden 1994-96.
Sekretariatet meddelar att Sven Bodin valts till ordinarie personalrepresentant och Dan Grundin valts till suppleant för perioden 1994-95.
Val av Amnestyfondens styrelse
Beslut
att med acklamation välja Carlos Figueredo och Per Stadig till ordinarie ledamöter för perioden 1994-95,
att med acklamation välja Rose-Marie Asker och Berit Inde till suppleanter för perioden 1994-95.
Sekretariatet meddelar att Elisabeth Löfgren valts till ordinarie personalrepresentant och Anna-Karin Wesslenius till suppleant för perioden 1994-95.
Val av revisorer
Årsmötet väljer revisorer för sektionen och Amnestyfonden för perioden 1994-95.
Beslut
att välja Leif Lundqvist (auktoriserad revisor) och Bruno Morän till ordinarie revisorer,
att välja Gunnar Blomberg (auktoriserad revisor) och Tony Öhrling till suppleanter.
Anföranden
Liu Qing, kinesisk demokratiaktivist och före detta samvetsfånge, ger sin syn på situationen för mänskliga rättigheter i Kina idag. Han är numera bosatt i USA där han fortsatt arbetar för mänskliga rättiheter i sitt hemland genom organisationen Human Rights in China. Liu Qing berättar bland annat om det sätt på vilket politiska fångar används - fängslas och släpps - av kinesiska myndigheter i syfte att skrämma den inhemska opinionen eller för att förbättra regimens internationella rykte.
Sonia Jacobs, f d dödsdömd, och Micki Dicoff, filmare, från USA berättar om sitt arbete mot dödsstraffet. Sonia var dömd till döden för ett mord hon inte hade begått och hennes barndomsvän Micki Dickoff var den som bevisade hennes oskuld. Nu arbetar de båda mot dödsstraffet, bland annat genom att göra filmer. De understryker båda hur viktigt de anser att Amnestys arbete mot dödsstraffet är.
Dr Manorani Saravanamutti från Sri Lanka berättar om hur hon personligen drabbats av "försvinnanden" när hennes son, känd journalist och författare, greps och var "försvunnen" i 36 timmar innan han hittades mördad. Dr Saravanamuttu menar att hon tillhör de lyckligt lottade anhöriga till "försvunna" som fått en chans att identifiera kroppen och påbörja ett sorgearbete. Hon talar även om det stora problemet med straffrihet, om hur polis och militär i länder där dessa brott begås slipper undan utan att ställas till svars för sina handlingar.
Jesús Alcalá säger bl a i sitt anförande:
Om vi ... skall arbeta för dem som vi finner osympatiska, som vi finner har andra uppfattningar än vi själva har, andra politiska idéer eller som har begått grova brott, då tror jag att vi har mycket, mycket svårt eller att vi ibland har mycket, mycket svårt att inte känna tvekan, att inte känna vånda för ett fall. Ja, att inte känna olust att ta sig an detta fall ... Det kan gälla massmördare i USA, som skall avrättas. Det kan gälla en krigsförbrytare i Bosnien, som det också har gjort, som har dömts till döden och som Amnesty arbetar för att han inte skall avrättas. Eller det kan också gälla människor som själva inte hyser demokratiska åsikter, som är, exempelvis, fundamentalister i Algeriet eller som har för vissa av oss mycket främmande idéer. Eller som tillhör vissa främmande sekter som Jehovas vittnen eller några andra sådana grupper. Jag tror att vi känner olust och vi känner tvekan, och vånda, som jag nämnde tidigare.
Men om vi inte ser bortom det egna synfältet och börjar välja för vilka vi vill arbeta, om vi börjar sålla bort vissa obehagliga åsikter, vad händer med oss då? Vad är det som händer? Jag tror att om vi anlägger ett sådant selektivt sätt att se på saker och ting, då tror jag att vi till en början kommer att finna tillvaron mycket behaglig. Befriade från komplicerade ställningstaganden och från det personliga ansvaret, ifrån det allsidiga ansvaret med alla dess lojalitetskonflikter och befriade från tvånget att visa detta svåra vardagsmodet, kunde vi, kanske bara ett ögonblick, känna oss sorglösa och lättade. Och sedan då, vad händer sen? Vad händer när vi vet att vi har valt bort vissa åsikter, valt bort vissa människor därför att de råkar ha andra åsikter än vi själva har, eller för att de har gjort ett brott som vi inte vill? Ja, jag tror att då börjar vi urholka en grundläggande princip i ett civilicerat samhälle. Principen eller idén om människovärdet, idén om integriteten. Denna idé, denna princip, bygger på föreställningen att människan har rätt till respekt också utanför alla grupptillhörigheter. Också utan åsiktsfränder eller företrädare, också i den yttersta ensamhet och individualitet. Hon är människan och det räcker. Åtminstone för mig.
Riktlinjer för svenska sektionens flyktingarbete
Beslut
att styrelsen utser en särskild grupp bestående av tre personer att arbeta med flyktingfrågor. I gruppen skall ingå en ledamot av sektionsstyrelsen, en person med erfarenhet av flyktingarbete inom Amnesty och generalsekreteraren eller av denna utsedd företrädare. Vid behandling av enskilt ärende knyts till gruppen aktuellt flyktingombud och aktuell landsamordnare.
att den särskilda gruppen efter presentation av enskilt flyktingärende från flyktingombud och landsamordnare skall ge förslag på lämplig åtgärd,
att den särskilda gruppen utses för ett år och är beslutsför med tre ledamöter, inklusive flyktingombud och landsamordnare. Beslut kan fattas vid telefonkonferens.
att utbildningsinsatserna för flyktingombuden ökar,
att styrelsen verkar för att de internationella riktnjerna ses över i syfte att etablera en mera generös flyktingpolicy,
att att förslaget till riktlinjer för svenska sektionens flyktingarbete återremitteras till styrelsen,
att ett reviderat förslag till riktlinjer sänds för synpunkter till flyktingombud, samordnare, distrikt och grupper. Det reviderade förslaget bör sändas ut senast den 1 november för en bred debatt i rörelsen,
att styrelsen till årsmötet 1995 presenterar riktlinjer för svenska sektionens flyktingarbete.
Flyktingmanifestation
Beslut
att svenska sektionen av Amnesty tillsammans med andra organisationer intensifierar arbetet för en mänskligare asylpolitik,
att svenska sektionen av Amnesty tar initiativ till att i samarbete med andra organisationer ordna en riksomfattande manifestation med detta syfte.
Amnestys flyktingarbete
Beslut
att Amnesty centralt skall kunna arbeta aktivt för fler enskilda asylsökande som kan bli amnestyfall, om de sänds tillbaka till sina hemländer.
Amnesty och skolan
Beslut
att uppdra åt styrelsen att tillsätta en grupp med lämpliga personer, gärna lärare och ungdomar från både grundskolan och gymnasiet som har god kännedom om skola och Amnesty och låta dessa göra en planering för hur man på bästa sätt för in undervisning om mänskliga rättigheter (MR) i skolan.
Angående internationellt Amnestyläger
Beslut
att det ska genomföras ett internationellt ungdomsläger,
att årsmötet uppdrar åt styrelsen att tillsätta en arbetsgrupp som ansvarar för genomförrandet av detta läger,
att be styrelsen avsätta medel i sektionens budget för lägret.
Medlemsavgiften
Beslut
att medlemsavgiften för 1995 blir 220 kr för helbetalande medlemmar och 140 kr för delbetalande medlemmar, d v s för personer under 19 år, heltidsstuderande, arbetslösa samt förtids- och ålderspensionärer.
Gruppavgiften
Beslut
att gruppavgiften för 1995 är oförändrad, d v s 7000 kr per år.
Årsmötets uttalande
Beslut
att anta redaktionsutskottets förslag till öppet brev till svenska folket:
"Vår tids förtryckande regimer föredrar att slå till i lönndom. Människor får anonyma mordhot. De grips och "försvinner". De skjuts ner av dolda krypskyttar. Eller de hittas ihjältorterade och slängda på en soptipp.
Tänk om det hade vari vi som hotats - vart skulle vi tagit vägen? Vi vet att det som regel bara blirett tillslag. Sedan är livet förstört eller oåterkalleligt slut.
Tänk om det hade varit vi som flytt från Kosovo, Peru, Irak eller Somalia - skulle vi ha blivit återsända?
Om det hade varit vi som hade velat lämna våldtäktsmännens och krypskyttarnas Bosnien - skulle vi ha kunnat skaffa visum?
Tänk om det hade varit vi som hade sökt asyl - skulle våra skäl ha bedömts vara tillräckliga?
Om det hade varit vi som berättat att vi blivit utsatta för mordhot och tortyr - skulle vi ha blivit trodda på vårt ord?
Om det hade varit vi som levde i skräck för att bli hemskickade till säkerhetspolisens repressalier - skulle vår fruktan ha ansetts välgrundad?
Människor som fruktar för sitt liv och sin frihet söker skydd hos oss. Sverige har förbundit sig att ge dem en fristad. Tillsammans är vi många som vill att Sverige tar sitt ansvar. Och vi i Amnesty viker aldrig från kravet att världens regeringar och väpnade oppositionsgrupper ska respektera de mänskliga rättigheterna - så att människor slipper fly.
Stockholm den 14 maj 1994
Deltagarna i Svenska Amnestys årsmöte