1967 | ||
2002 |
Val av styrelse
Till ordförande valdes Hans Göran Franck.
Till ordinarie ledamöter valdes Lennart Aspegren, Terry Carlbom, Göran C-O Claesson, Margareta Ekström, Kerstin Hägg, Ingrid Lilja, Hans Michaeli, Rona Morän, Catharina Stenberg och Per Wästberg.
Som suppleanter valdes Karen Hamberg, Thomas Hammarberg, Johan Juhlin, Sören Kindlund, Olof Kung, Sören Westin, Bo Lindblom, Hans Grundin och Stensture Wikström.
Till revisorer valdes Gunnar Blombergoch Percy Franzén.
Rapport från diskussionsgrupp 1 (exkl motionsbehandling)
Diskussionsgruppen föredrog ett uttalande ställt till FN, Sveriges riksdagsgrupper och regering, partiledarna och beskickningscheferna vid Sydafrikas, Portugals och Brittiska ambassaderna i Stockholm.
Diskussionsgruppen föredrar en vädjan i fyra punkter riktad till Sveriges regering och riksdag, angående möjligheterna att uppfylla FN:s resolutioner angående Södra Afrika, avskaffandet av dödsstraffet i krigstid i Sverige, införande av nya lagbestämmelser i Sverige för politiska flyktingar samt amnesti för amerikanska desertörer i USA.
Årsmötet antar denna resolution.
Diskussionsgruppen föredrar en vädjan riktad till partiledarna i Sverige att verka för 30 namngivna grekiska parlamentsledamöters frigivning och Greklands uteslutande ur Europarådet.
Årsmötet antar resolutionen med föreslaget tillägg.
Diskussionsgruppen föredrar två telegramtexter till de indonesiska och peruanska regeringarna.
Ang. motion nr 5 till årsmötet, insänd av samtliga Skånegrupper
Motionen gäller ändring av stadgarna för Svenska sektionen av Amnesty International beträffande röstningen vid årsmöte. Vi anser, och här är samtliga 23 grupper fullständigt eniga, att det nuvarande tillvägagångssättet vid årsmötesröstning är mycket odemoktratiskt. En person - en röst, som vi nu har, låter nog bra i teorin, men i praktiken blir det annorlunda.
Svenska sektionen har f n ca 3 000 medlemmar, om några år hoppas vi kanske ha det dubbla. Redan nu är det omöjligt att samla ens hälften av dessa medlemmar till ett årsmöte p g a brist på lokal, administration, ekonomiska resurser o s v. Den lokal vi samlas i brukar rymma ett par hundra personer, d v s en mycket liten del av medlemsantalet. Av naturliga skäl blir detta till största delen medlemmar från Stockholmsområdet, eftersom det för de övriga i landet ställer sig både dyrbarare och mera tidsödande att komma till årsmötet. Om årsmötet blir ambulerande, kommer detta endast att innebära, att ett år röstar t ex alla i Göteborgstrakten, nästa år alla i Malmötrakten o s v (kanske vart 5:e eller 6:e år när årsmötet återkommer till denna plats).
Detta innebär inte någon som helst förbättring av det demokratiska systemet, även om det kan verka aktiverande och uppmuntrande på medlemmar ute i landet. Någon form av delegatröstning blir förr eller senare nödvändig, rörelsen växer snabbt.
Om en grupp på 10-15 personer vill rösta för någon speciell motion, någon särskild styrelseledamot eller dyl. måste en stor del av gruppen resa till årsmötet, om den skall ha någon som helst möjlighet att påverka besluten. Detta innebär för en grupp på tämligen långt avstånd från årsmötet, att det per person kostar gruppen minst 3-400kr, alltså för 10 personer 3-4000 kr. Om däremot varje grupp har en röst kan de påverka besluten genom att endast sända en representant som kan få bidrag från gruppen till sin resa. Detta hindrar inte, att de som har lust och råd att resa till årsmötet gör detta och ev diskuterar med den som representerar gruppen, men pengar skall inte vara ett villkor för att medlemmarna i en organisation skall kunna utnyttja sin rösträtt.
Det nuvarande systemet med en person - en röst fungerar alltså inte alls i praktiken, det är inte ens önskvärt för Svenska sektionen att alla medlemmar utnyttjar sin rösträtt, eftersom det inte är praktiskt genomförbart att hålla ett årsmöte med ca 3000 medlemmar. Antalet grupper är snart uppe i 200, om varje grupp har en röst, bör även en 100%-ig anslutning till årsmötet vara möjligt att klara av rent praktiskt. Vi tror, att intresset för Amnestys arbete skulle öka högst betydligt genom denna möjlighet för grupperna att påverka besluten.
Jag har vid flera tillfällen lagt fram dessa synpunkter för styrelsen. Svaret har i allmänhet varit, att det inte gör någon större skillnad, om medlemmarna i Stockholmstrakten eller i landsorten röstar. Överfört på vår svenska demokrati skulle detta innebära att de som bor närmast riksdagen röstar i stort antal + en och annan från övriga delar av landet.
Medlemmar, som ej tillhör någon grupp, bör även beredas tillfälle att rösta. Om deras röstantal divideras med 10 uppnår de ungefär lika rösträtt med gruppmedlemmar. Före årsmötet bör ett röstkort sändas ut till varje grupp.
En rörelse som Amnesty International, som arbetar för de mänskliga rättigheterna, bör även inom den egna organisationen slå vakt om dessa principer.
Årsmötet beslutar att en arbetsgrupp skall tillsättas. Efter votering med 34 röster för att denna skall arbeta förutsättningslöst och 38 för att den skall ha bundna direktiv beslutar årsmötet att arbetsgruppen som skall tillsättas skall ha bundna direktiv, d v s med inriktning på grupprösträtt. Diskussionen och röstsiffrorna i denna fråga bör beaktas av utredningen.