1967 | ||
2002 |
Svenska sektionens årsmöte i Uppsala 9-11 maj 1997
Ca 300 medlemmar deltog i årsmötet, som dessutom gästades av följande personer:
Koigi wa Wamwere, Kenya, Pauline Muzonzo Paku Kisoki, Zaire, Fidel Castro Murillo, Colombia, Gloria Elisabeth Benitez, Paraguay, Carlos Alberto Gonzales, Paraguay, Ragnar Hagelin, Argentina, Kerim Yildiz, Turkiet, och Gendun Rinchen, Tibet, Tore Henriksen, norska sektionen, Hanna Vuokila och Marion Fields, finländska sektionen, Marianne vad der Zijde, holländska sektionen.
Charlotta Nordenberg , svenska sektionens ordförande, hälsar deltagarna och de utländska gästerna välkomna.
Val av sektionens styrelse
Beslut
att välja följande personer till ordinarie ledamöter i sektionens styrelse:
Charlotte Dunge (kassör) 1997-99, Jesper Hansén 1997-99, Hanna Roberts 1997-99, Johanna Strandh 1997-99, Christian Gräslund 1997-98 och Christer Nordberg 1997-98. samt att välja
Kaj Köhlquist och Åsa Fahlbeck till suppleanter.
Personalens representanter är Maja Åberg (ordinarie) och Katarina Bergehed (suppleant)
Val av styrelse för Amnestyfonden
Beslut
att välja följande personer till ordinarie ledamöter i Amnestyfondens styrelse:
Amelie Bendz, 1997-1998, Carlos Figueredo, 1997-1999 och Per Wiktorsson, 1997-1999 samt att välja Sia Spiliopoulou och Henry Segerström till suppleanter.
Personalens representanter är Anki Wetterhall (ordinarie) och Elisabeth Lundgren (suppleant)
Val av revisorer
Beslut
att välja Leif Lundqvist till ordinarie revisor för perioden 1997-1998,
att välja Peter van Lienden till suppleant för perioden 1997-1998.
Medlemsavgiftens storlek
Beslut
att avgifterna fr o m 1998 skall vara 240 kr för helbetalande och 160 kr för personer under 19 år, heltidsstuderande, arbetslösa eller pensionärer.
Gruppavgiftens storlek
Beslut
att gruppavgiften för 1998 för svenska sektionen skall vara 1 500 kr.
Amnesty bör arbeta mot bruket av barnsoldater
Beslut
att svenska sektionen verkar för at AI bildar opinion mot tvångssrekrytering av barnsoldater, samt bildar opinion för nationella och internationella regler mot tvångsrekrytering av barnsoldater.
Presentation av Amnestygruppen för homosexuella frågor
Björn Skolander presenterar den nybildade Amnestygruppen för homosexuella frågor.
Anföranden
Anförande hölls av Gloria Elisabeth Benitez, som är advokat i Paraguay. Hon ingick i den grupp kvinnor som grundade Amnesty i Paraguay. Gloria har även skrivit flera böcker om kvinnans rättigheter. Idag arbetar Gloria med frågor om barnslaveri och skydd av gatubarn.
Anförande av Carlos Alberto Gonzalez från Paraguary, som har ägnat hela sitt liv åt arbetet för mänskliga rättigheter. Under Stroessners diktatur utsattes han på grund av detta arbete för trakasserier, fängelse och exil. Idag arbetar Carlos för Internationella Juristkommisssionen i Paraguay. Paraguay är ett land som under många år var helt slutet för omvärldens insyn. Carlos var redan under denna tid, och är fortfarande, en viktig informationskälla för Amnesty.
Koigi wa Wamwere, som är människorättsaktivist från Kenya, höll ett anförande. Han är f d parlamentsledamot, journalist och f d samvetsfånge och har hållits fängslad i olika omgångar.
Sedan december 1996 är Koigi frigiven mot borgen för att söka läkarvård för sin sviktande hälsa.
Anförande av Kerim Yildiz från Turkiet. Han berättade om arbetet med mänskliga rättigheter för kurderna i Turkiet.
Årsmötesuttalande vid svenska sektionens årsmöte 9-11 maj 1997
Att fly är en utväg, ofta den sista utvägen ur förtryck och förföljelse. Människor som tvingas fly har rätt till skydd. Men allt fler förvägrar dem det skyddet. I stället försöker länderna skydda sig mot flyktingar. Ibland ser man till att beväpnade gränsvakter stoppar flykten. Stränga visumregler lägger avgörande hinder i vägen och passagerare utan visum stoppas av flygbolagen eftersom dessa annars kan bli bötfällda. Det gäller inte minst Sverige där visumkrav effektivt hindrar människor från konfliktområden att söka skydd.
Dagens visumregler presenteras ofta som framgångsrik politik, medan de i själva verket kan innebära att Sverige bryter mot sina internationella åtaganden. En människa som redan har fått sina mänskliga rättigheter kränkta blir än en gång kränkt då hon förvägras rätten till att söka asyl. Flyktingen blir fångad i flykten.
Flyktingar är inte en anonym massa. De är människor med drömmar och mardrömmar, med förväntningar och livstro. En av dem som tvingades fly var Pauline Muzonzo. Som medlem i opposionspartiet UDPS i Zaire greps hon av säkerhetsstyrkorna och fördes till fängelse utan rättegång. Pauline delade cell med sju andra kvinnor där samtliga utsattes för misshandel och våldtäkt. Hon lyckades fly och kom senare till Sverige. Svenska myndigheter avslog hennes ansökan om asyl, bl a med motiveringen att hennes berättelse inte ansågs trovärdig. Efter fem års väntan, ett avslag från Invandrarverket, tre avslag från Utlänningsnämnden, efter kritik mot den svenska regeringen av FNs kommitté mot tortyr, efter aktioner från Amnesty och efter internationell uppståndelse fick Paulina Muzonzo till slut rätt att stanna i Sverige.
Flyktingar ber inte om välgörenhet. De vill bara att deras rättigheter ska respekteras. Rätten att söka asyl finns - oberooende av om vi har låg- eller högkonjunktur - och den rätten kan aldrig framställas som ett hot om arbetslöshet, en förlängning av bostadskön eller en börda för välfärdssamhället. Flyktingproblemet kan inte isoleras och särskiljas från problematiken kring de mänskliga rättigheterna. Kopplingen mellan flykt och grova kränkningar måste ständigt lyftas fram i flyktingdebatten. Varje människa som tvingas lämna allt och söker asyl i vårt land måste mötas med respekt och få en korrekt prövning. Att söka skydd - det är en gränslös, mänsklig rättighet.