Amnesty och Frivilligorganisationernas Fond för Mänskliga Rättigheter Underlag till styrelsemöte 1-2 juni 1999

Till: Styrelsen
Från: Sekretariatet
Datum: 8 juni 1999


Amnesty och Frivilligorganisationernas Fond för Mänskliga Rättigheter

Styrelsen har att ta ställning till hur Amnestys framtida relation till MR-fonden skall se ut. Skall Amnesty fortsättningsvis vara en av de formella huvudmännen för MR-fonden, skall Amnesty utse en representant i MR-fondens styrelse och i så fall, hur skall denna representants mandat utformas? Dessa frågor bör behandlas mot bakgrund av de diskussioner som förts inom sektionen angående statliga medel, de underlag som finns i ärendet samt de tidigare beslut som fattats angående relationen mellan Amnesty och MR-fonden. (Underlag om statliga medel från A-utskottet till styrelsens möte i september 1998, underlag till detta möte ang. Rådgivningsbyrån, befintliga internationella riktlinjer och resultat av diskussioner förda på internationellt plan, styrelsens tidigare beslut i ärendet samt den av Sida beställda utvärderingen av MR-fonden)

Stiftelsen Frivilligorganisationernas Fond för Mänskliga Rättigheter (MR-fonden) bildades 1991 på initiativ av Amnesty, Rädda barnen, Röda korset, Diakonia, Lutherhjälpen och Svenska Kyrkans Mission. Stiftarorganisationerna, förutom Amnesty tar alla emot statliga medel för att kunna bedriva sin verksamhet. Sektionen fick IEC:s medgivande att vara en av stiftarorganisationerna innan fonden bildades. MR-fonden har bl a till uppgift att komplettera stiftarorganisationernas och Sidas verksamhet genom att bistå lokala MR-organisationer i u-länder. Man ska också sprida kunskap om mänskliga rättigheter i Sverige och utomlands. Verksamheten finansieras till största delen med statliga medel, genom Sida, och bidrag från stiftarorganisationerna. MR-fonden hade förra året en budget på ca 14 Mkr. varav 90% täcktes av Sida och 10% genom bidrag från stiftarorganisationerna. Amnesty ger inget ekonomiskt bidrag.

En knäckfråga i samband med MR-fonden har varit Amnestys representation i fondens styrelse. Frågan utreddes 1993, dels av en särskilt tillsatt kommitté dels av dåvarande D-utskott. Vid styrelsemöte i februari 1994 förelåg två förslag det ena var att gå ur MR-fonden det andra var att fortsätta i den. Beslutet blev:

(utdrag ur protokoll från styrelsens möte i februari 1994)
att svenska Amnesty behåller sin position såsom huvudman med rätt att utse en styrelseledamot i Frivilligorganisationernas fond för mänskliga rättigheter.

att svenska Amnestys styrelse även fortsättningsvis, för två år i taget, utser en representant till fondens styrelse.

att denna representant, liksom tidigare, deltar i arbetet i sin kapacitet som enskild sakkunnig och att personen inte har något mandat eller åliggande att företräda och driva Amnestys åsikter i styrelsearbetet, men att inget hinder föreligger för styrelsen att utse en sådan representant bland personer med tydlig anknytning till svenska Amnesty.

att svenska Amnestys styrelse aktivt håller sig informerad om det arbete som bedrivs av MR-fonden, bland annat genom regelbundna möten med Amnestys representant i MR-fondens styrelse, samt genom verksamhetsberättelser och andra handlingar. Dels för att kunna agera om man som huvudman anser att fondens arbete på någon punkt kan skada Amnesty, dels för att kunna informera rörelsens medlemmar och allmänheten om det arbete som bedrivs genom MR-fonden som ett komplement till svenska Amnestys eget arbete.

att då beslut om stiftandet av Frivilligorganisationernas fond för mänskliga rättigheter samt beslut om att ingå som huvudman togs av svenska Amnestys styrelse, åligger det samma styrelse att bevaka att det arbete som bedrivs av MR-fonden inte motverkar Amnestys syfte eller åtagande.

I MR-fondens externa informationsmaterial ingår information om vilka stiftarorganisationerna är och vilka personer som representerar respektive organisation i MR-fondens styrelse. Den representant sektionsstyrelsen utsett har alltså presenterats som Amnestys representant. Amnestys hållning har dock varit att personen i fråga deltar i styrelsearbetet i sin personliga kapacitet och inte har mandat eller åliggande att företräda Amnestys åsikter.

Diskussionen om relationen mellan MR-fonden och Amnesty har även rört frågan om sektionens inställning till att arbeta med statliga medel. A-utskottet fick i juni 1997 i uppdrag att arbeta fram ett underlag för en principdiskussion om detta. Underlaget presenterades för styrelsen i september 1998.

(utdrag ur protokoll från styrelsens septembermöte 1998)
§ 129 Statligt stöd

Christian Gräslund redogör för frågan om statligt stöd. Ärendet tar upp tre delfrågor: de internationella riktlinjerna för insamling och sektionens deltagande i Rådgivningsbyrån och i Fonden för mänskliga rättigheter.

Vad gäller riktlinjerna för insamling finns ett förslag till förändring av nuvarande skrivelse, som slår fast att Amnesty International inte tar emot statligt stöd, till att Amnesty International inte tar emot statligt stöd som riskerar att skada rörelsens trovärdighet eller oberoende.

Jesús Alcalá redogör för sina erfarenheter av arbetet i Fonden för mänskliga rättigheter samt för hur fondens framtida inriktning ser ut.

Beslut att uppdra åt Hanna Roberts att på det internationella mötet om fundraising ta bestämt

avstånd från förslag att frångå nuvarande policy om att Amnesty International inte tar emot statligt stöd,

att uppdra åt Hanna Roberts att inför fundraisingmötet kontakta den holländska sektionen och andra sektioner som kan dela vår uppfattning i frågan om statligt stöd,

att uppdra åt sekretariatet att tillskriva Fonden för mänskliga rättigheter för att få information om fondens arbete, samt

att på decembermötet ta upp frågan om Amnestys framtida roll i Fonden för mänskliga
rättigheter och frågan om amnestyrepresentant i dess styrelse.

EVALUATION of the
Swedish NGO Foundation for Human Rights

Iain Cameron
Kristina Flodman
Anna-Karin Lindblom
Eva AhIström

Executive Summary
The Swedish NGO Foundation for Human Rights was established in 1991 by six
Swedish NGOs. The object of the Foundation is to supplement the work of the founder
organisations and that of Sida in support of democracy and human rights. Sida has sincc
1992 financed approximately 90 per cent of the Foundation’s activities.

The greater part of the Foundation’s activities is development co-operation with human rights organisations in developing countries. Part of the activities is directed towards the Swedish society. These activities comprise information, education and influencing of public opinion.

The overall objective of this evaluation, commissioned by Sida, is to give Sida and the Foundation a more profound and analytical understanding of the role and tasks of the Foundation and to give Sida a basis for its consideration of possible future support to the Foundation.

The evaluation is based on the study of documentation, intcrviews with former and present staff and board members and a field study in Kenya and Uganda.

The evaluators conclude that the Foundation, on the whole, has done an excellent job in identifying useful NGO partners for development co-operation. It has monitored the projects adequately, often in an exemplary fashion, both in relation to accounting and in relation to content.

The Foundation and its partners have close relations, based on a shared vision, mutual confidence and an on-going dialogue. This dialogue has i.a. givcn the Foundation new and increased knowledge on the activities of human rights organisations at The grass root level. It has also helped to establish an important network of new human rights organisations and to facilitate contacts and exchange between them.

However, due to the replacement of scvcral staff mcmbers in a short period of time, the Foundation at present lacks the capacity and competence to do much more than administer the projects already receiving support.

The Foundation must, in consultation with its founder organisations. decide on what it wants to concentrate its limited resources. There has already occurred, with the support of the founder organisations, a considerable shift in resources to activities in Sweden, rather than to monitoring development co-operation projects.

According to its plan for the next three years the Foundation will adopt a more thematic approach, concentrating on women’s rights and the interface between civil and political rights and social, economic and cultural rights.

If this shift in emphasis entails it support to projects in countries other than those it is already involved in, the evaluators do not consider that it should be encouraged.

The Foundation has adopted a very good gender policy including guidelines for its implementation, but the evaluators have seen hardly any evidence that the policy or the guidelines are pursued. The available documentation and the interviews do not form a sufficient basis for an analysis of the projects and programmes supported from a gender perspective.

The evaluation includes a discussion on possible future models for work and their implications for the capacity and competence of the Foundation.

It is up to the Board to decide on the future tasks of the Foundation, and it is up to Sida to decide which of the Foundation’s activities it will finance.

The evaluation stresses, however, that development co-operation and activities in Sweden complement one another. Through involvement in concrete development co-operation projects. the Foundation gathers and maintains its knowledge of practical aid problems in the human rights area and the human rights concerns and priorities of different countries/regions and develops its networks. This in turn gives it the competence - and so the legitimacy - to inform and influence the Swedish debate on development co-operation and human rights.

The specific conclusions and recommendations of the evaluation can be found in section C, Conclusions and Recommendations, at the end of this report.