Punkt: 9. Relationen mellan Amnestyfonden och sektionsstyrelsen Underlag till styrelsemöte 4-5 december 2015

Till: Styrelsen

Från: Sekretariatet

Datum: 2015-11-20

Punkt: 9. Relationen mellan Amnestyfonden och sektionsstyrelsen



BESLUTSUNDERLAG

 

Översyn relationen sektionen - Amnestyfonden

 

Bakgrund

Detta underlag är en del av den process av översyn och dialog som sektionen och Amnestyfonden går igenom. Det är en utveckling av underlaget till styrelsernas marsmöte 2015 utifrån diskussioner på ett gemensamt möte mellan representanter för sektionen, Amnestyfonden och sekretariatet i maj 2015. Underlaget syftar till att besvara följande frågeställning:

 

Varför ska svenska Amnesty jobba med bistånd resp inte jobba med bistånd?

 

Vi jobbar utifrån ett flödesschema:

 

 

I underlaget tittar vi på fråga 1 samt konsekvensanalys av ett nej respekt ja på fråga nr 1. Utifrån vad sektionsstyrelsen sedan kommer fram till tittar vi vidare på fråga 2a eller 2b. Vi utgår från att Amnestyfondens styrelse kommer att svara ja på frågorna. Den första delen av underlaget handlar om att visa på för- och nackdelar med biståndet så att sektionstyrelsen kan fatta ett välgrundat beslut på frågan Varför ska svenska Amnesty arbeta med eller inte arbeta med bistånd. Först tittar vi på varför svenska Amnesty ska jobba med bistånd och sen tittar vi på varför svenska Amnesty inte ska jobba med bistånd. Efter det görs en konsekvensanalys utifrån svaret på frågan samt vilka åtgärder vi bör ta.

 

Varför ska svenska Amnesty arbeta med bistånd?

 

Här listar vi de fördelar vi ser med biståndet och varför svenska Amnesty ska arbeta med det.

 

  • Amnestys uppdrag är att arbeta för förändringar i människors liv vad gäller de mänskliga rättigheterna. Biståndet bidrar med en ganska direkt metod i det arbetet om vi tittar på Amnestys “Dimensions of Change” (förändringar i människors liv som påverkas av mobilisering, ansvarsutkrävande, policy/lagstiftning) och hur Amnesty anser att förändring för människor äger rum. Detta var också anledningen till att Amnestyfonden grundades, att bistå drabbade individer som ett komplement till påverkansarbetet.

 

  • Amnesty är den största människorättsorganisationen i världen med kontakter med tusentals MR-försvarare runt om i världen. Med det följer ett moraliskt ansvar som hänger ihop med att vara en trovärdig aktör. Vi behöver ha flexibiliteten och finansiering att tex hjälpa MR-försvarare som behöver fly till säker plats medan vi arbetar på en förändring på samhällsnivå. Detta är numera än mer viktigt då vår närvaro genom regionala kontor kan påverka situationen för MR-försvarare i regionen, och inte minst i kombination med biståndsinsatser. Möjligheten till bistånd till utsatta personer och organisationer kan också bidra till att folk vågar engagera sig, vilket leder till ökad lokal kraft och närvaro av MR-försvarare, vilket också är en förutsättning för mycket av den informationsinsamling som Amnesty gör globalt.

 

  • Tack vare att Amnesty har en biståndsverksamhet som inte finansieras av statliga medel öppnar sig möjligheter som andra internationella biståndsorganisationer inte har och som  särskiljer Amnestys bistånd från andra biståndsorganisationer. Här följer några exempel:

    • Amnestys bistånd kan ges till organisationer som arbetar med frågor som inte är på den internationella biståndsagendan och som därmed är svårt att få finansiering för. Det kan handla om organisationer som ger stöd till fängslade personer med åtalspunkter emot sig, tortyr, dödsstraff, myndighetsmissbruk.

    • Amnesty har en möjlighet att arbeta reaktivt i relation till MR-försvarare i behov av skydd. Internationella biståndsorganisationer ger stöd till lokala MR-organisationer och MR-försvarare att driva arbetet framåt, men när dessa är i behov av skydd så saknas oftast medel för detta.

    • Amnesty har en möjlighet att ge finansiellt stöd till små MR-organisationer som kanske inte har kapaciteten att följa biståndsorganisationernas hårda krav på redovisning och rapportering där Amnesty har rimligare krav på rapportering och mer anpassat efter summorna som ges.

    • Amnesty har också en möjlighet att ge stöd till organisationer som inte vill eller kan registrera sig i landet, vilket inte många andra biståndsaktörer har.

 

  • Eftersom biståndet numera är starkt kopplat till de prioriterade MR-områdena stärker biståndet Amnestys påverkansarbete. Det har varit en lång process för att få biståndet mer strategiskt där det viktigaste steget är resolutionen på ICM 2013 där ICM beslutade att integrera biståndet i strategisk/operationella planer. Amnestyfonden har varit en viktig aktör i detta arbete och även sektionen ställde sig bakom resolutionen 2013. I de strategiska målen för 2016-2019 lyfts biståndet tydligt fram och där även varje costcenter har fått en egen underrubrik som heter “relief” bland de andra rubrikerna “research, advocacy, mobilisation, media och human rights education”. Tydliga exempel på att biståndet är strategiskt är t ex bistånd till individer som ingår i kampanjen Stoppa tortyr- såsom Claudia Medina, Mexiko och Moses Akatugba, Nigeria där rörelsen globalt arbetat tematiskt med utredningsarbete, kampanj, lobby osv och där biståndet i båda fallen genom rättshjälp starkt bidragit till att personerna blivit fria. Samordningen av olika metoder som biståndet ingår i gör att effekten blir starkare och därigenom stärks möjligheten att bidra till skapandet av strategiska framsteg.

 

  • Biståndet är ett expertområde och kräver kompetens för ett kvalitativt genomförande. Här har Amnestyfonden en viktig roll eftersom den tillsammans med AI-Schweiz står för expertisen inom rörelsen och som t.o.m. saknas på de nyöppnade regionala kontoren. Amnestyfonden har redan idag den av IS delegerade rollen att tillsammans med AI-Schweiz granska samtliga organisationsansökningar som behandlas på IS för att säkerställa dess strategiska och kvalitativa innehåll inför ett godkännande.

 

  • Bistånd kan vara enkelt att kommunicera när vi hittar projekt som vi kan gå ut med externt och kan därmed fungera bra i fundraising. Biståndet blir mer direkt och konkret vilket människor vill ha när de ska skänka pengar. De vill veta vad pengarna används till och vilken nytta de har. Vi vet att det haft ett positivt resultat de gånger biståndet lyfts fram.

 

  • Varumärkesmässigt är det kommunikativt oklokt att ha två Amnesty. Allmänheten ser ingen skillnad på Amnesty International och Amnestyfonden och det var också därför avtalet om gemensam insamling kom till.

 

  • Efterfrågan på de regionala kontoren för bistånd har redan ökat markant och Amnestyfonden fyller en viktig roll både med ett institutionellt minne som redan utraderats på IS samt säkerställa att biståndet verkigen förblir strategiskt.



Varför ska svenska Amnesty inte arbeta med bistånd?

 

Här listar vi de nackdelar vi ser med biståndet och varför svenska Amnesty inte ska arbeta med det.

 

  • Det finns ibland likheter mellan den delen av biståndet som handlar om traditionellt organisationsstöd och det som arbete som andra biståndsorganisationer bedriver. Det finns en risk att blandas ihop med MR-orienterade biståndsorganisationer (ex Oxfam, Action Aid, Diakonia) och att rollerna blir otydliga. Ytterligare en aspekt är att dessa organisationer har specialiserat sig på det i många år och har bättre kompetens och verktyg än vi har som organisation.

 

  • Många biståndsärenden är ofta konfidentiella eller mycket känsliga och biståndet blir därmed svårkommunicerat vad gäller tex effekter.

 

  • Biståndet är en av sektionens många verksamhetsområden och kan, framför allt när ekonomin är dålig, hamna i konkurrens vad gäller resurser.

 

  • Amnesty är en kampanj- och påverkansorganisation och biståndet får andra aktörer stå för och det är en kostnad att sprida biståndskompetensen till regionala kontor och sektioner inom rörelsen. Det finns också en risk i att investeringar i kompetens kring bistånd kommer i konkurrens med andra kompetensområden. Amnestyfonden och därmed svenska Amnesty får bidra med en oproportionellt stor kostnad för rörelsens kompetensuppbyggnad och biståndshantering.

 

  • Negativa konsekvenser och risker för varumärket för svenska sektionenoch Amnestyfonden om mottagare hanterar pengar felaktigt.

 

  • Det finns en risk att biståndet används som en extrabuffert då biståndsbudgeten ligger utanför den globala budgeten (RAM) och att områden som borde täckas inom den reguljära budgeten omvandlas till föreslagna biståndsprojekt.

 

Konsekvensanalys

Nedan är en konsekvensanalys utifrån att sektionen säger ja eller nej till bistånd och vilka åtgärder som bör tas i sådana fall. För enkelhetens skull skriver vi “sektionen säger ja” och “sektionen säger nej”.

 

Rättighetsbärarna

Om Amnestys bistånd minskar i omfång skulle det få konsekvenser för de rättighetsbärare som är mottagarna för Amnestys bistånd, framför allt eftersom det handlar om ett bistånd som många andra aktörer inte bedriver. Stöd och skyddsmekanismer till rättighetsbärare,vilka idag är en stor del av Amnestys biståndsmottagare, kommer troligen inte förmedlas stöd av någon annan aktör framöver.  

 

En annan viktig aspekt handlar om trovärdighet i relation till just rättighetsbärarna i stort. Som en stor global rörelse som arbetar för förändringar på samhällsnivå ger det en hög trovärdighet att även ha möjlighet att stödja människor, rättighetsbärare, vars rättigheter blivit kränkta medan Amnesty arbetar för förändringar på samhällsnivå. Många av de rättighetsbärare som fått stöd har dessutom bidragit på olika sätt till Amnestys arbete och inte sällan försatt sig i ytterligare fara i samband med detta..

 

Sektionen säger ja

  • Inga åtgärder krävs.

 

Sektionen säger nej

  • Här krävs en exitstrategi och kommunikationsplan i relation till rättighetsbärare.

 

Amnestyfondens roll i internationella rörelsen

Biståndet är som sagt ett expertområde där Amnestyfonden spelar en viktig roll vad gäller expertis. Amnestyfonden och AI-Schweiz svarar tillsammans för ca 90% av det globala biståndet och Amnestyfonden för minst 50%. Ett finansiellt bortfall från svenska Amnesty skulle innebära en stor neddragning av den internationella biståndsbudgeten och det skulle även innebära ett kvalitets- och kapacitetsbortfall. Ytterligaren en konsekvens är att sektioner som saknar expertis åter börjar hantera biståndsärenden.

 

Det finns också en risk i att vi investerat och jobbat länge med en fråga och att det sedan tas bort. Vi är  en del av en global rörelse och där kan fattas beslut som vi inte håller med om inkl vad gäller bistånd.

 

Sektionen säger ja

  • Sektionen och Amnestyfonden bör tillsammans arbeta fram en strategi för hur fortsatt arbete internationellt ska ske på bästa sätt vad gäller roller, mål etc.

  • Det kan finnas ett behov av att titta på den ekonomiska och kompetensmässiga sårbarheten för Amnestyrörelsen som uppstår när två sektioner står för så stor del av biståndet och om någon av sektionerna plötsligt går ekonomiskt bakåt.

 

Sektionen säger nej

  • Här krävs en kommunikationsplan och insatser för att förklara och motivera beslutet i den globala rörelsen. Kommunikationsplanen kompliceras eftersom sektionen ställde sig bakom resolutionen 2013.

  • I den globala rörelsen krävs en exitstrategi vad gäller biståndsinsatser samt ett hanterande av expertisbortfallet.

 

Insamling och varumärke

Varumärkesmässigt är det kommunikativt oklokt att ha två Amnesty. Allmänheten ser ingen skillnad på Amnesty International och Amnestyfonden och det var också därför avtalet om gemensam insamling kom till. Oavsett om sektionen är positiv eller negativ till bistånd bör någon form av insamlingsavtal finnas mellan sektionen och Amnestyfonden eftersom det annars finns även en stor risk i att vi skulle bearbeta samma målgrupp och därmed bli konkurrenter till varandra om finansiering.

 

Vidare är de två enheterna ömsesidigt beroende av varandra när det gäller risker i relation till varumärket. Det kan handla om bristfälligt hanterande av pengar, verksamhet som genomförs som uppfattas som illegitima från allmänheten och/eller medlemsbasen. Både sektionen har 90-konto, följer de krav som Stiftelsen för insamlingskontroll ställer och lever upp till AI:s Core Standards. Däremot är Amnestyfonden inte medlem i FRII och lever inte helt upp till alla krav som ställs i FRII:s riktlinjer främst gällande planerings- och styrdokument liksom viss effektrapportering. I samband med den pågående översynen av fondstyrelsens interna arbete och beslutsordning ingår det att se över hur FRII:s riktlinjer kan införlivas. Amnestyfondens verksamhet förutsätter professionell och ansvarsfull biståndshantering och kan om detta inte görs riskera sektionens trovärdighet. På samma sätt skulle Fonden drabbas negativt vid ett allvarligt trovärdighetsproblem som uppstår till följd av sektionens agerande. En nedgång i insamlingen skulle ju drabba Amnestyfonden direkt med minskade intäkter och därigenom mindre möjlighet att svara upp mot de ansökningar som inkommer.

 

Sektionen säger ja

  • Här finns en möjlighet att utveckla samarbetet för att utöka de totala intäkterna.

  • Från sektionens sida finns en önskan att se över nuvarande insamlingsavtal.

  • Vi behöver se över hur vi hanterar risker inom insamling o varumärke, dvs krisberedskap och hantering, inkl ansvarsfördelning.

 

Sektionen säger nej

  • Oavsett vad sektionen säger om biståndet behovs ett avtal kring olika frågor och en plan för hur den tas fram.

  • Vi behöver se över hur vi hanterar risker inom insamling o varumärke, dvs krisberedskap och hantering, inkl ansvarsfördelning.

 

Medlemmar
Amnestyfonden är sedan länge populärt bland grupper och medlemmar och ett 15-tal grupper ger fortfarande pengar direkt till Amnestyfonden trots att grupperna uppmanas att skicka pengarna till sektionen.

 

Sektionen säger ja

  • Ingen åtgärd krävs

.

Sektionen säger nej

  • En gemensam intern kommunikationsplan behöver tas fram

 

Kommunikation och media

Eftersom det var just Hasse och Tage som grundade Amnestyfonden skulle ett eventuellt nej till bistånd från sektionens sida kunna leda till negativ publicitet i media. Det är svårt att avgöra omfattningen och vilka kanaler det kan handla om, men det kan bli publicitet. Det bör också tas i beaktan att Hasse själv samt hans och Tages familjer skulle kunna reagera negativt och vilja skapa medial uppmärksamhet kring detta.

 

Det finns också en klar potential att utveckla samarbetet mellan Amnestyfonden och sektionens kommunikation. En stor del av Amnestyfondens ärenden skulle gå att lyfta kommunikativt tillsammans med sektionens arbete, samtidigt som det är viktigt att i all extern kommunikation lyfta fram just det som är Amnestys nisch så att vi inte blandas samman med andra former av bistånd.  

 

Sektionen säger ja

  • Vi tar fram en tydlig gemensam kommunikationsstrategi.

 

Sektionen säger nej

  • Det krävs en kommunikationsplan för att hantera media.

  • Vi går miste om vår gemensamma potential som ett samarbetet mellan fonden och sektionen skulle kunna innebära.

  • Det kan skapa mer otydlighet inom rörelsen samt i vår externa kommunikation.

 

Juridiska aspekter

Amnestyfonden är en stiftelse som är skild från sektionen. Att Amnestyfonden är en separat stiftelse innebär att det är Amnestyfondens styrelse som är ansvarig för Amnestyfondens agerande. Om Amnestyfonden ger stöd till en organisation som förskingrar pengar är det Amnestyfondens styrelseledamöter som riskerar att hållas ansvariga.

 

Av Amnestyfondens stadgar framgår att alla styrelseledamöter måste vara medlemmar i Amnesty samt att samtliga ledamöter utses av Amnestys årsmöte. En sådan ordning innebär dock inte att sektionen får del av det ansvar som åligger Amnestyfondens styrelse.

            

Stiftelselagen ställer inga krav på sektionen i förhållande till Amnestyfonden. I sektionens stadgar står det inte någonting om att sektionens ska lämna stöd till Fonden. I stadgarna står bland annat att”[s]ektionen verkar genom […] d) svenska Amnestyfonden”. Skrivningen ger inte sektionen någon förpliktelse att ge ekonomiskt stöd till Amnestyfonden.  Sektionen kan givetvis bli skyldig att ge stöd till Amnestyfonden på annan grund (t ex genom ett samarbetsavtal).

 

Sektionen och Amnestyfonden har sedan 2004 ett samarbetsavtal om gemensam insamling.

Samarbetsavtalet kan sägas upp av endera part. Avtalet ska sägas upp skriftligt minst tolv månader före avtalstidens slut (31/12), annars förlängs det automatiskt ett år i taget. Den part som säger upp avtalet ska presentera ett nytt avtalsförslag och om man inte kan enas så går man tillbaka till avtalet om insamling från 2003 som innebär att det i första hand är givaren som avgör om en gåva ska tillfalla sektionen eller Amnestyfonden. Vid en uppsägning av det gällande avtalet ska så långt det är möjligt en framtida intäktsfördelning mellan fonden och sektionen skapas som överensstämmer proportionerligt med intäktsutfallet 2003 och prognoserna för 2004. 

 

Rent juridiskt så kan endera part säga upp avtalet, för att därefter presentera ett nytt avtal. En allmän avtalsrättslig princip är att avtal ska kunna sägas upp men det befintliga avtalet har enligt juridisk expertis en märklig uppsägningsklausul och ett nytt avtal bör enligt dem innehålla mer sedvanliga uppsägningsbestämmelser. Eftersom gällande avtal inte strider mot varken Amnestyfondens eller sektionens stadgar samt att båda parter har fullgjort sina förpliktelser och inte gjort sig skyldiga till avtalsbrott, bedöms det inte vara möjligt för någon part att bryta avtalet utan att presentera ett nytt förslag.

 

Sektionen säger ja

  • Rent juridiskt så kan antingen samarbetsavtalet löpa på eller avtalet sägs upp och parterna tar gemensamt fram ett nytt samarbetsavtal.

  • Eftersom både sektionen och Amnestyfonden varit helt överens om att den gemensamma processen och ägandeskapet är viktigt så är intentionen att gemensamt arbeta fram ett nytt avtal (eftersom man varit överens om att det gamla behöver ses över). Ett första steg är att ta fram en plan för hur detta ska ske.

 

Sektionen säger nej

  • Rent juridiskt så kommer sektionen och Amnestyfonden gemensamt överens om hur en utfasning ska ske och skriver ett nytt avtal om detta eller endera part säger upp avtalet och presenterar ett nytt avtal.

  • Eftersom både sektionen och Amnestyfonden varit helt överens om att den gemensamma processen och ägandeskapet är viktigt så är intentionen att gemensamt arbeta fram ett nytt avtal om hur man ska förhålla sig till varandra vg t.ex varumärke, kommunikation etc. Dock ej inkluderande insamling. Ett första steg är att ta fram en plan för hur detta ska ske.



Styrelsen föreslås besluta

 

att svenska sektionen fortsatt ska samarbeta med Amnestyfonden gällande bistånd;

 

att till sektionsstyrelsens marsmöte uppdra åt sekretariatetatt tillsammans med Amnestyfonden ta fram ett förslag till när strategiska frågor gällande ett samarbetsavtal ska behandlas av styrelserna.