Resolutioner: "Full spectrum approach", ”Same-Sex Marriage/Partnership” samt "Child prostitution" Underlag till styrelsemöte 1-2 juni 2007

Till: Styrelsen
Från: Stefan Johansson
Datum: 7 juni 2007



”Full Spectrum Approach”

Nuvarande åtagande antogs vid ICM 2001 och omfattar grova kränkningar av mänskliga rättigheter som kan hänföras till fysisk eller psykisk integritet, åsikts- eller yttrandefrihet eller till rätten att inte bli diskriminerad. När Amnesty antog detta åtagande ville IEC och cirka 40 % av sektionerna gå ännu längre. De ansåg att Amnesty bör ha en ”full spectrum approach” och kunna motsätta sig alla typer av grova kränkningar av mänskliga rättigheter, utan begränsningen ”fysisk och psykisk integritet, åsikts- och yttrandefrihet och frihet från diskriminering”. För att tillgodose dessa sektioner beslutade ICM 2001 även att den frågan skulle diskuteras på nytt vid ICM 2005 samt att tiden fram till dess skulle användas för att lägga grunden för Amnestys eventuella utveckling till en organisation som kan protestera mot alla typer av grova kränkningar av mänskliga rättigheter.

Det nuvarande åtagandet var bl.a. tänkt att innebära att statens skyldighet att tillhandahålla t.ex. mat och sjukvård normalt skulle falla utanför åtagandet. Amnesty skulle bara agera mot sådana kränkningar när det handlade om uppenbara fall av grov diskriminering, exempelvis om pojkar men inte flickor fick gå i skolan, eller om staten exempelvis dödade boskap och brände grödor för att viss del av befolkningen skulle svälta.

Omedelbart efter att detta åtagande hade antagits tillsatte IEC en grupp som skulle fundera över hur det nya åtagandet skulle implementeras när det gäller ESK-rättigheter. Denna grupp kom till slutsatsen att Amnesty bör fokusera på marginaliserade grupper, t.ex. extremt fattiga grupper. Detta förslag välkomnades av IEC och bidrog till att åtagandet kom att tolkas betydligt vidare än avsett.

Redan under 2003 ansåg många att diskussionen om att utvidga åtagandet saknade praktisk betydelse. Enligt dem tillämpade vi redan åtagandet som om vi hade en ”full spectrum approach”. IEC presenterade därför under 2003 ett diskussionsdokument som i korthet gick ut på att vi redan hade ”full spectrum” och därför lika gärna kunde formalisera detta genom att ändra åtagandet. Bl.a. den svenska sektionen yttrade sig mycket kritiskt över detta dokument, se:
http://www2.amnesty.se/__C1257251006FFE61.nsf/0/9C0302D238E40489C1257252007B679C?Open

Efter att ha fått del av sektionernas synpunkter kunde IEC konstatera att det fortfarande fanns stor oenighet i frågan. Då man inte heller såg något praktiskt behov av denna utvidgning beslutade IEC att ta upp frågan på Chairs’ Forum 2005 och föreslå att denna fråga inte skulle diskuteras vid ICM 2005. Chairs’ Forum instämde i detta. Med hänvisning till detta beslut vägrade ICM 2005 att diskutera en resolution om ”full spectrum” som hade givits in av AI USA. Inför detta ICM har AI Kanada givit in motsvarande resolution. PrepCom har indikerat att Chairs’ Forums besked från 2005 möjligen kan omfatta även ICM 2007, dvs. att frågan eventuellt bör skjutas till ICM 2009.

Frågor att diskutera:

– Har begränsningen ”fysisk och psykisk integritet, åsikts- och yttrandefrihet och frihet från diskriminering” i dag någon praktisk betydelse?

– Vore det enklare att kommunicera en ”full spectrum approach” externt?

– Skulle en ”full spectrum approach” göra svårare att förklara för omvärlden varför vi inte arbetar med vissa frågor?

– Skulle en utvidgning av åtagandet kunna påverka sektionen på något annat sätt, positivt eller negativt, även om utvidgningen i princip saknar praktisk betydelse?

– Vet vi vad våra medlemmar vill?

– Bör vi, med hänvisning till beslutet av Chairs’ Forum 2005 eller av annat skäl, försöka att undvika en diskussion om ’full spectrum’ vid detta ICM?

– Bör vi aktivt agera för eller mot en ”full spectrum approach”, eller ligga lågt, om frågan tas upp för beslut vid ICM?

”Same-Sex Marriage/Partnership”

Amnesty arbetar bl.a. mot grova kränkningar av mänskliga rättigheter som kan hänföras till diskriminering. I detta arbete ingår naturligtvis arbete mot grova kränkningar av mänskliga rättigheter som är hänförliga till diskriminering av homo- bi och transpersoner (HBT-personer).

Under 2004 utfärdades IS, efter att kan konsulterat den internationella policykommittén, ett dokument ’For Verbal Response Only’ där det anfördes följande.

AI statement on same-sex marriage

Non-discrimination on grounds of sexual orientation is an internationally recognized principle, affirmed by the international community for more than a decade. As a cross-cutting principle, it applies to the full range of human rights guaranteed in international standards. Many countries have brought their domestic laws into line with this principle in a range of spheres including partnership rights.

AI's campaigning on LGBT rights issues is focused on certain grave violations of human rights, and the promotion of protections against these at the local, national and international level. However, AI recognizes that same-sex civil marriage is an issue in which fundamental human rights issues are at stake. Denial of equal civil recognition of same-sex relationships prevents many people from enjoying a whole range of other rights, such as rights to housing and social security, and stigmatises those relationships in ways that can fuel discrimination and other human rights abuses against LGBT people.

AI has documented some of the most brutal forms that this discrimination can take, including ill-treatment and violence in the community. We have also reported on how the issue of sexuality has been manipulated for political purposes by governments across the globe, usually to deflect attention from other issues or to target a particular constituency by fuelling homophobic sentiment.

In the US, the legal recognition of same-sex marriage in the state of Massachusetts has led to renewed calls by President Bush for a constitutional amendment outlawing such marriages at the federal level. AI is concerned that such initiatives seek to further enshrine discrimination in law and can be seen as symptoms of a political backlash against the global trend towards recognition of lesbian, gay, bisexual and transgender people's human rights. Judicial bodies worldwide are increasingly recognizing that sexual orientation discrimination is incompatible with national and international human rights standards, and that the prohibition of such discrimination applies to the full range of rights, including economic, social and cultural rights.

Background Information

The right of adults to enter into consensual marriage is enshrined under existing international human rights standards. Article 16 of the Universal Declaration of Human Rights (UDHR) and Article 23 of the International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) both explicitly recognize such a right. The right to be free from arbitrary discrimination in the enjoyment of the full range of human rights is a basic principle clearly underlined in all major human rights instruments, including Article 2 of the ICCPR. For more than a decade, the non-discrimination principle has been interpreted by UN treaty bodies and numerous inter-governmental human rights bodies as prohibiting sexual orientation discrimination. The Human Rights Committee and the Committee on Economic, Social and Cultural Rights have applied this provision to discrimination across the spectrum of human rights, including partnership rights.

There is a global trend toward protecting the equal right of same-sex couples to have their relationships recognized in civil law. The Netherlands, Belgium and several Canadian provinces have extended full civil marriage recognition to same-sex couples. Numerous other countries recognize same-sex partnerships in law and extend other benefits to same-sex partners.

Detta dokument möjliggjorde inte aktivt kampanjarbete i frågan. Under 2006 tog AI Chile därför initiativet att undersöka hur andra sektioner såg på frågan. Sektioner och HBT-grupper runt om i världen ombads att informera AI Chile dels om hur nationell lagstiftning såg ut, dels om hur stort stöd man trodde att det fanns inom sin sektion för att arbeta med frågan.

Den svenska HBT-gruppen svarade på denna uppmaning och beskrev svensk lagstiftning. När det gäller stödet för frågan i sektionen angavs att man trodde att detta var ”medel”. Att inte större stöd angavs berodde på att man ansåg att det fanns andra (allvarligare) kränkningar som det var viktigare att prioritera (för närvarande prioriterar Amnesty avkriminalisering av samkönade relationer, utveckligt av folkrätten inom området och asylrätt för individer som flytt på grund av HBT-relaterade kränkningar). AIK svarade för sektionens räkning genom att meddela AI Chile att vi inte hade något att tillägga till det svar som HBT-gruppen redan hade givit in.

När det var allmänt känt att AI Chile bedrev detta arbete och avsåg att ge in en resolution till ICM beslutade IEC, i december 2006, att omvandla ovan redovisade uttalande till officiell policy. Innan detta beslut blev känt hade såväl AI Chile som AI Mexiko givit in resolutioner gällande denna fråga.


Den chilenska sektionens resolution kallas samkönade äktenskap och omfattar tre punkter:
- att Amnesty ska erkänna rätten att gifta sig med en person av samma kön som en mänsklig rättighet;
- att Amnesty aktivt ska stödja lagförslag som ger samkönade par rätt att ingå äktenskap;
- att Amnesty ska utreda, fördöma och agera mot lagar som förhindrar samkönade äktenskap.

Den mexikanska sektionen vill att IEC skall utreda vilka möjligheter det finns för Amnesty att ta ställning i frågan om ett juridiskt erkännande av samkönade par.

När man läser resolutionerna får man intrycket att AI Chiles resolution tar sikte på den typ av äktenskap som i många länder är förbehållna heterosexuella par, medan AI Mexikos resolution snarare tycks ta sikte på något som motsvarar registrerat partnerskap. AI Norge har dock varit i kontakt med AI Chile om detta och fått beskedet att även AI Chiles resolution avser partnerskap.

Frågor att diskutera:

– När man läser Amnestys nuvarande policy kan man få intrycket att avsaknaden av en möjlighet till registrerat partnerskap inte i sig är en grov kränkning av mänskliga rättigheter, men bidrar till andra grova kränkningar. Bör Amnesty tydligare ta ställning i denna fråga, dvs. klassa det som en grov kränkning av mänskliga rättigheter?

– Är detta i så fall en fråga som Amnesty bör prioritera, dvs. en fråga där vi aktivt bör utreda och agera mot kränkningar?

– Bör vi i så fall överväga om det finns förutsättningar att gå längre än att kräva någon typ av partnerskapslagstiftning?

”Child Prostitution” m.m.

Amnesty arbetar mot påtvingad prostitution. Detta inkluderar naturligtvis arbete mot att barn tvingas att prostituera sig. Arbetet tar i första hand sikte på statens skyldighet att agera och ställa dem som tvingar barn att göra detta till svars. Däremot har vi, såvitt kunnat utrönas, inte krävt att staten ingriper mot dem som köper sex av personer som har tvingats till prostitution. I synnerhet när det gäller barn måste man dock fråga sig om det överhuvudtaget finns något som kan kallas frivillig prostitution och om det inte finns situationer där köparen bör hållas ansvarig.

I barnkonventionen finns ett antal artiklar som är av betydelse i detta sammanhang. Viktigast är artikel 34, där det anges att barnet skall skyddas mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. Staterna skall för detta ändamål särskilt vidta alla lämpliga åtgärder, såväl nationellt som internationellt, för att förhindra att barn tvingas till ”olagliga” sexuella handlingar eller utnyttjas i prostitution eller pornografi.

Barnkonventionen kompletteras numera av det fakultativa protokollet om försäljning av
barn, barnprostitution och barnpornografi. Protokollet har tillkommit för att tydliggöra och utöka kraven på staterna att vidta åtgärder för att garantera att flickor och pojkar skyddas mot försäljning, prostitution och mot att utnyttjas för framställning av pornografi. Enligt artiklarna 1-2 i protokollet skall staterna bl.a. förbjuda barnprostitution, dvs. användning av barn i sexuella handlingar. Detta kompletteras av en bestämmelse i artikel 3, där det anges att staterna åtminstone skall säkerställa att bl.a. följande handlingar och verksamheter omfattas helt av dess straffrättsliga lagstiftning, oavsett om brotten begås inom ett land eller är gränsöverskridande och oavsett om de begås på individuell basis eller i organiserad form: Att bjuda ut, ta emot, skaffa fram eller tillhandahålla ett barn för barnprostitution enligt artikel 2. Protokollet innehåller även bestämmelser om att bl.a. barnpornografi skall förbjudas.

Mot denna bakgrund har AI Frankrike föreslagit att IEC ska få i uppdrag att utarbeta en policy om barnprostitution och barnpornografi, där även köparens ansvar tas upp, och konsultera rörelsen så att den kan antas senast vid ICM 2009.

Frågor att diskutera:

– I den prostitutionsutredning som gjordes inom sektionen togs inte barnprostitution upp särskilt. I vart fall en remissinstans (AIK) pekade dock på att det fanns starkare stöd för att agera när det gäller barn. Hur bör sektionen förhålla sig till denna resolution, mot bakgrund av de mer generella diskussioner som vi har haft i prostitutionsfrågan och i viss mån även när det gäller pornografi?