Inför ICM: Amnesty International och sexuella och reproduktiva rättigheter Underlag till styrelsemöte 1-2 mars 2005

Till: Styrelsen
Från: Sekretariatet
Datum: 3 mars 2005

Inför det internationella rådsmötet: Amnesty International och sexuella och reproduktiva rättigheter .

Detta är en översatt sammanfattning av ICM-cirkulär 14, ett diskussionsunderlag gällande sexuella och reproduktiva rättigheter (SRHR). Observera att det rör sig om en sammanfattning och inte en direktöversättning. (För ytterligare Amnestyrelaterad information på svenska rekommenderas även Shirin Heidaris sammanfattning av frågorna)

Inledning

Främjandet av reproduktiva rättigheter är integrerat i kampanjen Stoppa våldet mot kvinnor, och är även relevant för Amnestys arbete på andra områden, som till exempel yttrandefrihet och ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Amnesty International arbetar till viss del redan med dessa frågor, man har bl.a.motsatt sig påtvingade aborter och påtvingad sterilisering, kvinnlig könsstympning och att kvinnor som utfört abort döms till döden för mord (culpable homicide) i länder där abort är olagligt. AI har även uttalat sig gällande begränsad tillgång till SRHR-relaterad information gällande HIV/AIDS, (tex att sjukvårdspersonal som informerat om hur man skyddar sig trakasserats), och om SRHR-konsekvenser av våldtäkt och annat sexuellt våld som del av väpnade konflikter.

Ett utvidgat åtagande skulle för AI:s del bl.a. kunna innebära att arbeta med frågor som SRHR-konsekvenserna av sexuellt våld; tillhandahållandet av preventivmedel; tillgång till abort; tillgång till information och utbildning om sexuell hälsa; samt tillgång till assisterad befruktning (utan åtskillnad). Eftersom arbetet på de här områdena skulle lyfta fram viktiga policyfrågor gällande vår rörelse så vill den internationella styrelsen att Amnesty påbörjar en omfattande diskussion gällande organisationens policy om sexuella- och reproduktiva rättigheter.

Mycket arbete återstår i form av interna överläggningar, utbildning av medlemmar, forskning inom det omfattande området sexuella- och reproduktiva rättigheter och med att faställa den mest lämpliga rollen för Amnesty i detta arbete. Den internationella styrelsen har därför beslutat att att man ska arrangera ett internationellt seminarium om sexuella och reproduktiva rättigheter den 10-12 juni 2005, och efter detta kunna lägga fram en resolution till det internationella rådsmötet som sedan får besluta om valmöjligheterna och tidsramarna för den framtida utvecklingen gällande AI:s arbete med SRHR. Denna resolution kommer att erbjuda det internationella rådsmötet med tre huvudsakliga valmöjligheter:

Första valmöjligheten
Utveckla och utvidga överläggningarna inom organisationen så att nästa rådsmöte är redo att ta ställning till och fatta informerade policybeslut, men inte ta några nya policyinitiativ angående sexuella och reproduktiva rättigheter innan nästa rådsmöte.

Andra valmöjligheten
Ge fullmakt åt den internationella styrelsen att utveckla en policy om sexuella och reproduktiva rättigheter som täcker okontroversiella frågor, och konsultera med nästa Chairs Forum innan man slutligen fastställer policybeslutet.

Tredje valmöjligheten
Ge fullmakt åt den internationella styrelsen att utveckla en policy om sexuella och reproduktiva rättigheter, abortfrågan inkluderad, och konsultera med nästa Chairs Forum innan policybeslutet fastställs.

Det internationella seminariet kommer att vara en möjlighet för representater från sektioner och strukturer att ta del i diskussionerna runt frågan samt diskutera valmöjligheterna. Beroende på diskussionens utfall kan IEC komma att utvidga eller göra ändringar i valmöjligheterna ovan för att presentera dessa för rådsmötet.


Definitioner

Den första internationella konferens som tog upp och fastställde en definition av reproduktiva hälsa och identifierade sexuella och reproduktiva rättigheter som ett viktigt ämnesområde var FN:s befolkningskonferens som hölls 1994 i Kairo. Året därefter hölls även den fjärde världskonferensen om kvinnors rättigheter i Beijing. Dessa möten etablerade att skyddet av sexuella och reproduktiva rättigheter är grundläggande för social rättvisa. Världshälsoorganisationen (WHO) har en definition av sexuell hälsa. (Se underlaget för ordagranna definitioner)


Viktiga frågor för Amnesty

Om Amnesty International beslutar att man skall utöka arbetet för sexuella och reproduktiva rättigheter och att utveckla en lämplig policy så är det viktigt att man noga tar ställning till följande frågor:

(a) Hur skulle en kampanj angående sexuella och reproduktiva rättigheter passa in i Amnestys åtagande att "göra utredningar och agera med fokus på att förhindra och göra slut på grova kränkningar av rätten till fysisk och psykisk integritet, åsikts- och yttrandefrihet och av rätten att inte bli diskriminerad, inom ramen för sitt främjande av alla mänskliga rättigheter"?

(b) Med tanke på att det redan fattats beslut om en prioritering av "Globalize Justice" i den internationella handlingsplanen (ISP), vilka sexuella och reproduktiva rättigheter skulle Amnesty kunna prioritera, och hur skulle arbetet med dessa rättigheter passa in med andra planerade aktiviteter? Vilka frågor skulle Amnesty International kunna arbeta med direkt, och vilka frågor ska Amnesty ta sig an längre fram inom ramen för ISP:en, och vilka frågor ska lämnas tills nästa ISP?

(c) Hur skall vi argumentera gällande rättsbaserade argument om abort, preventivmedel, och anknytande frågor? Många människor är övertygade om att livet börjar vid befruktningen och att fostret därför har rätten till liv som måste skyddas. Amnesty International måste ta ställning till denna debatt.

(d) Hur skall Amnesty International göra för att utveckla en agenda som är förenlig med de prioriteringar som framställts i ISP:en, istället för att bli driven/beroende av SRHR-aktivisternas agenda?

(e) Vad är bästa sättet för Amnesty International att skilja mellan de situationer i stater då staten gjort sig skyldig till att inte skydda medborgarnas ESK-rättigheter och de situationer där det finns seriösa sociala problem som bristande hälsovård och utbildning, som trots det inte kan kvalificera som en kränkning av en mänsklig rättighet?

Speciella områden som Amnesty bör inkludera i en SRHR-policy om man väljer att arbeta brett med dessa frågor

Preventivmedel och familjeplanering

Så kallad "emergency contraception" (Dagen-efter-piller)

Tillgång till säker abort

Handikapp- och könsselektiv abort

Assisterad befruktning

Jämställd behandling av homosexuella par gällande assisterad befruktning

Frågor gällande finansiering av SRHR-relaterade produkter och tjänster (preventivmedel, assisterad befruktning etc)

Reproduktiva rättigheter för HIV-positiva personer

Reproduktiva rättigheter för funktionshindrade personer


Övriga områden som behandlas i underlaget

Vad är Amnestys "added value" gällande detta arbete? När det nu redan finns många organisationer och aktivister som arbetar med SRHR-frågor, varför bör Amnesty ge sig in i dessa? På detta svarar man bl.a. att vår status som internationell organisation med 1.8 miljoner medlemmar kan tillföra energi och aktivism, Amnestys relavanta juridiska MR-kunskaper, vår mångåriga erfarenhet av effektivt påverkansarbete, att försvara dessa rättigheter i en tid när de befinner sig under attack (från bla. Vatikanen, Organisationen för islamiska stater och USA), och att vi kan vara skarpare än många andra eftersom vi inte är beroende av statligt stöd.

Man tar även upp risker, möjligheter och utmaningar. Som risker nämns specifikt att debatten kring vissa områden av SRHR är mycket komplex, att ta ställning i abortfrågan kan bli mycket kontroversiellt, att många kan tycka att Amnestys går in i ett oerhört politiskt område och att folkrätten är mycket vagare/svagare vad gäller abortfrågan än vad många MR-aktivister anser skulle behövas för att realisera mänskliga rättigheter för kvinnor. Vad gäller möjligheter se ovan.

Vad händer nu?

Alla sektioner uppmanas diskutera innehållet i (hela) detta underlag med sina medlemmar. Nyckelfrågorna i dokumentet kommer att diskueras på Chairs Forum 18-20 mars men målet där blir främst att komma fram till en bra process för beslutsfattande, snarare än att fatta policybeslut. På seminariet i juni kommer man att ta upp alla dessa frågor och det blir även ytterligare möjligheter att diskutera frågorna på ICM i augusti.