Motioner till årsmötet 2005 Underlag till styrelsemöte 1-2 mars 2005

Till: Styrelsen
Från: Sekretariatet
Datum: 25 februari 2005

MOTIONER TILL ÅRSMÖTET 2005

------------------------------------------------------------------------------------------------

1. Representativ demokrati (bordlagd motion från ÅM 2004)

Följande är en lätt bearbetning och uppdatering av det förslag som Demokratiutredningen lade fram vid årsmötet i Visby 2001, men som då förkastades av mötets majoritet. Utvecklingen sedan dess gör det angeläget att på nytt väcka förslaget.

Bakgrund
Sedan starten 1964 har den svenska sektionen av Amnesty International verkat genom direktdemokrati – en medlem en röst. Alla medlemmar i sektionen har också förslags- och yttranderätt vid årsmötet.

Direktdemokratin innebär att alla medlemmar har en teoretisk möjlighet att delta i den demokratiska processens högsta instans. I ett direktdemokratiskt system kan också alla komma till tals, formaliseringen minskar och det ger utrymme för en mindre hierarkisk organisation. Men direktdemokratin har också sina brister.

Under 90-talet deltog i genomsnitt 360 personer vid varje årsmöte. Det innebar att ungefär en halv procent av sektionens medlemmar – eller knappt tio procent av de aktiva medlemmarna – direkt deltog i sektionens högsta beslutande organ samt vid val av sektionens styrelse. Men vi kan dessutom se att allt färre deltar. Vid årsmötet i Härnösand 2003 fanns endast 151 röstberättigade medlemmar. Vi är då nere i en kvarts procent av medlemskåren och klart under tio procent av de aktiva medlemmarna. Motioner och förslag till årsmötet kan under våren diskuteras både på grupp- och distriktsmöten, men det finns inga reglerade krav på en sådan process.

Arbetsgruppen har en central roll i hela Amnestyrörelsen. Enligt internationella riktlinjer bör minst två tredjedelar av sektionens grupper vara representerade vid årsmötet. Detta utgör ett praktiskt problem för en sektion som helt och hållet bygger på direktdemokrati. Det finns ingen anledning för oss att reglera hur många arbetsgrupper som deltar i årsmötet eftersom dessa inte har någon representativ roll i vårt demokratiska system.

Direktdemokratins olika sidor
Man kan med goda skäl hävda att direktdemokratin är den ideala formen av demokrati, i varje fall för mindre organisationer. Direktdemokratin ger en känsla av delaktighet – var och en har möjlighet att påverka rörelsens utveckling och framtid. Svenska Amnestys struktur och den praktiska verkligheten leder ändå till problem i genomförandet av den direkta demokratin. Risken finns att vi lurar både oss själva och allmänheten att tro att vi har ett bättre system än vi i själva verket har.

Några exempel på direktdemokratins brister i svenska Amnesty:
- En mycket liten del av medlemmarna deltar, och tendensen är att det blir allt färre
- Representationen är slumpmässig och många grupper är inte representerade
- Ansvaret för beslutens genomförande och uppföljning blir otydligt
- Kontinuiteten brister
- Risken för ”kupper” ökar

Representativ demokrati
Det finns flera fördelar med ett representativt system, framför allt i en organisation som bygger på arbetsgrupper och distrikt. Risken finns naturligtvis att den enskilda medlemmens inflytande minskar, men det behöver inte vara så. Ett väl fungerande representativt system återspeglar hela medlemskåren i varje enskilt beslut. Ett ombudsmannaskap manar också till ansvar och medför att fler involveras i en bättre beredning och förankring av frågor som är aktuella för beslut. Representativiteten ökar möjligheterna till bra kontinuitet och väl informerade beslut samtidigt som aktivitet och mångfald uppmuntras.

I svenska Amnesty finns det goda möjligheter att utveckla ett demokratiskt system som kombinerar fördelarna hos den direkta demokratin med dem hos ett representativt system. Vi har redan mycket väl etablerade strukturer för att bygga ett sådant system. Det finns ojämnheter i våra strukturer som kan leda till att vi under en övergångsperiod stöter på en del rent organisatoriska problem. Detta gäller dock alltid vid genomförandet av större förändringar i en organisations struktur. Dessa ojämnheter är redan idag ett problem för organisationen och därför också föremål för översyn genom sektionsstyrelsens försorg.

Förslag
- Från och med årsmötet 2005 tillämpar svenska sektionen ett demokratiskt system som bygger på ombudsmannaskap.
- Varje medlem i sektionen har rätt att delta i årsmötet med förslags- och yttranderätt.
- Varje distrikt i sektionen med upp till 5000 medlemmar har rätt att delta i årsmötet med 2 röstberättigade ombud, och därefter ytterligare ett ombud för varje påbörjat 5000-tal medlemmar.
- Varje i sektionen permanent och registrerad grupp, arbetsgrupper, ungdomsgrupper, samordningar, specialgrupper, aktionsgrupper osv., har rätt att delta i årsmötet med ett ombud.
- Tillfälliga grupper, projektgrupper och nätverk tilldelas inga röster eftersom de i de allra flesta fall består av personer som även är medlemmar i permanenta grupper.
- Det åligger varje enskild grupp att tillse att gruppen är registrerad i sektionen.
- Grupperna har ett ekonomiskt ansvar att täcka kostnader för sina ombuds deltagande i årsmötet, inklusive resor och logi. Grupper som inte har möjlighet att bära dessa kostnader skall i första hand ges ekonomiskt stöd från distriktet. Om gruppen inte tillhör något distrikt skall kostnaderna bäras av sektionen.
- Distrikten har ett ekonomiskt ansvar att täcka kostnader för sina ombuds deltagande i årsmötet, inklusive resor och logi.

Årsmötet beslutar
- att sektionen från och med årsmötet 2005 inrättar ett demokratiskt system som bygger på representation enligt förslaget ovan;
- att ge styrelsen i uppdrag att slutföra arbetet med att se över sektionens strukturer och deras roller i sektionen, distrikt, samordningsgrupper osv., så att alla eventuella ojämnheter eller oklarheter är utredda i god tid innan det nya systemet tas i bruk;
- att ge styrelsen i uppdrag att i alla nödvändiga delar justera sektionens stadgar så att de återspeglar beslutet och dess innebörd.
- att årsmötet 2005 ges utrymme att fatta beslut om stadgarnas slutgiltiga utformning;
- att ge styrelsen i uppdrag att tillse att det nya systemet utvärderas efter årsmötet 2007 och att årsmötet 2009 fattar beslut om huruvida sektionen därefter skall fortsätta att verka genom representativ demokrati.

Distrikt Halland

------------------------------------------------------------------------------------------------

2. Amnestys framtida omvärldsbevakning (bordlagd motion från ÅM 2004)

Den internationella handlingsplanen är nära kopplad till en rad planerade omläggningar, bl.a. då det gäller prioriteringar. Prioriteringar och tidsbegränsad koncentration på vissa avsnitt av åtagandet (vissa problemområden eller vissa länder) är säkert nödvändiga. De bör dock inte få gå så långt att vi tappar bort viktiga funktioner.

En sådan funktion är Amnestys övergripande bedömning av läget för mänskliga rättigheter i världen, eller annorlunda uttryckt: det som brukar redovisas i årsrapporten. Amnestys bedömningar av läget i olika länder har betydelse både i asylärenden och i den politiska debatten. Människor som arbetar med mänskliga rättigheter jämför ofta olika organisationers och
myndigheters globala översikter. Amnestys bedömning har här en viktig roll. Det vore därför olyckligt om vi helt släppte bevakningen av icke-prioriterade länder. Det skulle också minska våra möjligheter att tidigt upptäcka när en allvarlig försämring är på väg. Vi vet alla att MR-situationen mycket snabbt kan förvärras i ett land.

- Årsmötet föreslås därför uppdra åt styrelsen för den svenska sektionen att verka för ett upprätthållande av en sådan bevakning att Amnestys rapporter fortfarande ger en tillförlitlig översikt av läget för mänskliga rättigheter i hela världen.

Distrikt Halland

------------------------------------------------------------------------------------------------

3.

Till: Styrelsen
Från: Jonas Petersson, Amnestymedlem
Datum: 16 december 2004

Motion avseende årsmötesformerna

Förslag till beslut:

att varje årsmöte hålls där det är flest aktiva,

att årsmötet hålls på billigaste plats,

att årsmötet hålls på ställen där det är lätt med kommunikationer att ta sig,

att man kortare ned årsmöten,

att man lägger in pauser med jämna mellanrum samt

att årsmöten ger fler tillfällen till frågestunder.


------------------------------------------------------------------------------------------------

4.

Till: Styrelsen
Från: Grupp 254, Jönköping
Datum: 23 februari 2005

Med pennan som vapen

Vi i Amnestygrupp 254 i Jönköping har saknat någon symbol att ge eller sälja till människor då vi är ute och informerar på skolor och andra ställen om Amnesty International.

Det är dyrt att köpa pennor från Amnestybutiken och därför vill vi att sektionen
ska ta fram enkla kulspetspennor med ett enkelt och tydligt
Amnestytryck.
Pennan behöver inte vara så avancerad och syftet är inte att tjäna
pengar på den utan mer som en marknadsföring av och symbol för Amnesty och vårt arbete med "pennan som vapen".
En stor kvantitet stor ger ju ett lägre pris.

/Grupp 254

------------------------------------------------------------------------------------------------

5.

Till: Styrelsen
Från Anna Olsson, Stockholmsdistriktet
Datum 25 februari 2005

Avskaffa årsmötesuttalandet

Varje årsmöte avslutas av tradition med att samtliga årsmötesdeltagare ska enas om ett årsmötesuttalande. Det brukar bli en utdragen och utmattande procedur med intensiva diskussioner om kommatering, ordval och grammatik. Traditionen att gemensamt formulera ett årsmötesuttalande fyllde förmodligen sin funktion i en tid när Amnesty inte hade någon pressekreterare. Idag har vi emellertid en pressekreterare som varje dag ägnar sig åt att förmedla Amnestys budskap på ett professionellt sätt. Med tanke på det sjunkande intresset för våra årsmöten bör vi därför eftersträva att våra möten ägnas åt mer relevanta aktiviteter än grammatikdiskussioner - särskilt med vetskap om att alla årsmöten brukar utföras under konstant tidsbrist.

Jag föreslår därför årsmötet:

att traditionen med årsmötesuttalande avskaffas och att vi överlåter åt pressekreteraren att efter varje årsmöte skicka ut ett pressmeddelande.

att den tredje strecksatsen i svenska sektionens stadgar, paragraf 7.5, ändras enligt följande:

från: "val av funktionärer: a) två ordförande, b) minst två sekreterare, c) två justerare, d) minst två rösträknare och e) redaktionsutskott”

till: "val av funktionärer: a) två ordförande, b) minst två sekreterare, c) två justerare och d) minst två rösträknare"

att det redaktionsutskott som under innevarande årsmöte redan har valts ges i uppdrag att författa ett pressmeddelande, vilket i sin färdiga form endast presenteras för årsmötet utan att ett godkännande krävs.

Anna Olsson, Stockholmsdistriktet


------------------------------------------------------------------------------------------------

6.

Till: Styrelsen
Från: Grupp 59, Örebro
Datum: 23 februari 2005

Motion om distribution av blixtaktioner

Från och med 2005.01.01 får grupperna inte längre papperskopior av blixtaktioner utan kan hämta dem på Amnestys hemsida. Sekretariatets skäl till förändringen är att den ska spara pengar. Det är i och för sig ett tungt skäl som ingen kan invända mot. Dessvärre tycker vi dock att genomförandet verkar tämligen dåligt genomtänkt, och såvitt vi förstår har sekretariatet inte försökt förankra förändringen i grupperna innan den genomfördes. Vi anser att så självklart borde ha skett, i synnerhet när det rör sig om en så värdefull del av Amnestys arbete. Många grupper har någon som ansvarar för blixtaktionerna, ofta sedan många år. Man kan inte utan vidare utgå från att hon/han har Internet-uppkoppling och praktiska möjligheter att sköta sitt uppdrag som förr, inte heller att någon annan gruppmedlem står redo att omedelbart ta över. Medlemmar med tillgång till Internet kan visserligen själva hitta blixtaktioner på hemsidan, men utan ett visst « grupptryck » blir det sannolikt betydligt lättare att skjuta upp brevskrivandet. Resultatet i slutändan kan tyvärr bli färre brev.

Vi föreslår därför :

att de grupper som så önskar erbjuds papperskopior av blixtaktionerna även i fortsättningen. Portot skulle kunna betalas av grupperna enligt samma system som redan tillämpas för Gruppnytt.

att blixtaktionerna på hemsidan får ett mera utskriftsvänligt format. Nuvarande layout är både snygg och lättläst på skärmen men pappersslukande och opraktisk vid utskrivning. Den nuvarande presentationen av blixtaktioner kan med fördel kompletteras med ett format lämpat för utskrift.

att sekretariatet organiserar sin verksamhet på ett sådant sätt att det fortfarande går att arbeta aktivt för Amnesty utan att ha uppkoppling mot Internet. Det måste finnas alternativ även för de medlemmar eller grupper som saknar den möjligheten.

att sekretariatet förankrar sådana förändringar som direkt berör gruppernas arbetssätt i grupperna innan de genomför dem. Detta förutsätter en fungerande dialog mellan sekretariatet och grupperna inte bara i Amnestys policyfrågor – där den redan finns -- utan också i praktiska frågor. Det är viktigt att undvika att Amnestymedlemmar börjar tänka i termerna « vi » och « dom ».

Grupp 59, Örebro

------------------------------------------------------------------------------------------------

7. a)

Till: Styrelsen
Från: Grupp 167
Datum: 13 februari 2005

Datum för årsmöte

Förslag till beslut:
Årsmötet uppdrar åt styrelsen att - om det finns en lämplig helg- förlägga årsmötet till en helg före första maj,

Förklaring
Vi i grupp 167 tror att en orsak till att deltagandet i årsmötena sjunkit under senare år är att det finns många andra konkurrerande aktiviteter i maj. Detta gäller framförallt för föräldrar med barn i skolåldern och förskoleåldern. För att pröva denna hypotes föreslår vi att årsmötet förläggs till en helg som är tidigare än första maj. Vi är medvetna om att det inte alla år går att hitta en lämplig helg i slutet av april. Så är t ex fallet de år då påsken infaller sent, och påsklovet sträcker sig fram mot slutet av april. År 2005 är påsken emellertid ovanligt tidig, och då tycker vi att styrelsen borde ha förlagt årsmötet till 22-24 april.


------------------------------------------------------------------------------------------------

7. b)

Till: Styrelsen
Från: Grupp 167
Datum: 13 februari 2005

Stadgeändring - utsändning av handlingar till årsmöte

Förslag till beslut:

Lydelsen i §7.4 av sektionens stadgar ändras till: ....'senast 4 veckor....' .

Förklaring
Nuvarande lydelse är: "Följande handlingar skall utsändas till alla grupper, distrikt och årsmötesdeltagare samt göras tillgängliga för medlemmarna senast sex veckor före årsmötet...". Förslaget till stadgeändring syfter till att ge styrelsen och sekretariatet möjlighet att sammanställa och skicka ut årsmöteshandlingarna i stadgeenlig tid, även då årsmötet förläggs till en helg som ligger i slutet av april. Vi framhåller att förslaget inte hindrar att årsmöteshandlingarna skickas ut redan sex veckor före årsmötet, om detta t ex förläggs till andra helgen i maj.

------------------------------------------------------------------------------------------------

8.

Till: Styrelsen
Från: Lisa Kerker, Kvinnorättsgruppen Lund, Anna Waldehorn, Kvinnorättsgruppen Lund, Josefin Olsson, Kvinnorättsgruppen Lund, Malin Midler, Kvinnorättsgruppen Lund, Helena Lundberg, Kvinnorättsgruppen Lund, Malin Abrahamsson, Kvinnorättsgruppen Lund, Emma Johansson, Kvinnorättsgruppen Lund, Charlotte Westerberg, Kvinnorättsgruppen Stockholm, Rosa Neves-Åker, Kvinnorättsgruppen Stockholm
Datum: 24 februari 2005

Motion till årsmötet för Amnesty International i Sverige 2005: ta ställning mot legalisering av prostitution

Genom the Universal Declaration of Human Rights (1948) erkändes rätten till frihet från slaveri - detta ska gälla alla människor, och distinktioner ska ej kunna göras på grund av könstillhörighet. Strävan efter avskaffandet av slaveri är allmänt accepterat inom de mänskliga rättigheterna. Prostitution utgör en nutida form av slaveri som exploaterar kvinnor, kränker kvinnors kroppsliga integritet och kommersialiserar kvinnors kroppar. S.k. trafficking och prostitution är delar av den snabbt växande internationella sexindustrin. Synen på kvinnor som objekt och handelsvaror förstärks av legalisering av prostitution.

I FN-konventioner som Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women (CEDAW) och 1 949 Convention for the Suppression of the Traffic in Persons and of the Exploitation of the Prostitution of Others tas ställning mot utnyttjande av kvinnoprostitution. Sverige är inte part till den senare, men konventionen utgör en norm som uttrycker att legalisering av prostitution inte är förenligt med kvinnors mänskliga rättigheter och sätter därmed en standard.
Enligt artikel 6 i CEDAW ska "konvetionsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder, inklusive lagstiftning, för att bekämpa alla former av handel med kvinnor och utnyttjande av kvinnor och utnyttjande av kvinnoprostitution. "
Mäns våld mot kvinnor definieras i Declaration in the Elimination of Violence against Women. Trots att CEDAW inte innehåller uttrycket "violence against women" står det klart att konventionen ska tolkas så att våld mot kvinnor inryms i dess tillämpningsområde. Amnesty bör arbeta i enlighet med de internationella instrument som behandlar prostitution och andra former av mäns våld mot kvinnor och erkänna legalisering av prostitution som en kränkning av kvinnors mänskliga rättigheter.

Svenska lagen (1998:408) om förbud av köp mot sexuella tjänster förbjuder sexköp, och attackerar efterfrågan som grundorsak till prostitution och uttrycker att kvinnor och barn inte är till salu. Svenska Amnesty bör inte vara mer beskedliga än den svenska regeringen som erkänner efterfrågan som den avgörande faktorn i den form av mäns våld mot kvinnor som prostitution utgör. Den svenska lagen har uppskattats internationellt och främjar ett samhälleligt klimat som inte tolererar det våld prostitution utgör.

Amnesty har i och med SVAW-kampanjen gjort ett starkt ställningstagande avseende mäns våld mot kvinnor som en kränkning av kvinnors mänskliga rättigheter, och benämner mäns våld mot kvinnor som den största människorättsskandalen i vår tid. Prostitution är en traditionellt accepterad våldsform som inte utgör något mindre än betald våldtäkt. Prostitution utgör en form av mäns våld mot kvinnor som följaktligen inte heller bör accepteras. I SVAW-kampanjen uttrycker Amnesty acceptans för synen att det finns könsmaktsstrukturer i samhället och att kvinnor ses som underordnade män. Utövandet av sexuellt våld får näring ur föreställningar om kvinnors underordning och mäns överordning. Mäns våld mot kvinnor och könsdiskriminering är en förödande verklighet. Mäns våld mot kvinnor är ett stort hinder mot förverkligandet och det fullständiga åtnjutandet av kvinnors mänskliga rättigheter. Amnesty har uttalat en strävan efter ett jämställt samhälle. Ett samhälle är dock inte jämställt så länge män tillåts köpa kvinnor.

Trafficking och "påtvingad prostitution" ses nu som kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Det finns en länk mellan prostitution och trafficking som inte går att förneka; man kan inte diskutera trafficking utan att diskutera prostitution. Trafficking skulle inte kunna finnas i samma utsträckning utan prostitution och markanden för prostitution. För att ta ställning mot trafficking måste man först ta ställning mot legalisering av prostitution, och uppmärksamma den legitimering av marknaden och efterfrågan på sexuella tjänster man gör genom att inte ta ställning i prostitutionsdebatten. Trafficking är ett enormt problem som finns i stor omfattning och detta kan inte skiljas från prostitution. Legalisering av prostitution göder en lukrativ internationell marknad; sexindustrin. I länder som har legaliserat prostitution (t.ex. Virginia; Australien, Nederländerna) har sexhandeln med kvinnor och barn ökat markant.

Legalisering av prostitution främjar trafficking, ökar barnprostitution samt ökar och normaliserar efterfrågan genom den acceptans av sexindustrin som en legalisering innebär. Legalisering innebär en normalisering av prostitution och då även av hallickar och deras verksamhet som ett respektabelt yrke. Legalisering av prostitution påverkar synen på kvinnor i hela samhället (synen att kvinnor går att köpa och att tillgång till sex är en manlig rättighet) och bidrar till upprätthållandet av den könsmaktordning som diskriminerar kvinnor. Den tradition eller den manliga kultur, som upprätthåller prostitutionens existens, kan inte ses som ett berättigande eller en ursäkt.

Man bör inte kunna undkomma problematiken genom att skilja "påtvingad" prostitution från "frivillig" prostitution. Då kommer man in på ett gungfly avseende vad som utgör ett fritt val och under vilka förutsättningar ett val verkligen ska anses vara fritt. Är ett val ett fritt val om det är den enda möjliga väg att gå? Efter att ha tänkt sig in i den faktiska verklighet som offer för prostitution lever i och vad som utgör vardag i sexindustrin är nog de flesta överens om att det inte handlar om ett arbete i ordets sedvanliga bemärkelse.

Man kan inte heller skilja legaliserad och illegal prostitution från varandra.; finns legaliserad prostitution ökar den illegala som följd av den legaliserade. Den lokala marknaden och det lokala klimatet avseende prostitution är avgörande för den fortsatta existensen av trafficking. Om det finns en liberal inställning till prostitution lokalt skapar detta möjligheter och acceptans för trafficking till denna destination. Prostitutionen i Sverige har minskat i och med Sexköpslagens ikraftträdande och dess verkan som ett normativt instrument i kampen mot utnyttjandet av kvinnoprostitution bevisas således. Sverige som destinationsland för trafficking ses som mindre attraktivt i och med Sexköpslagen. (Se utdrag ur bifogad artikel ur Violence Against Women, vol. 10, no 10).

Mäns våld mot kvinnor utgör en människorättsfråga , och legalisering av det våld som prostitution utgör borde ses som en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Legalisering av prostitution innebär att den människorättskränkning detta då utgör accepteras av staten.

Jämställdhet mellan kvinnor och män samt icke-diskriminering är principer som eftersträvas. Vi vill leva i en jämställd värld, inte i en värld där män kan köpa sig rätten till en kvinnas kropp och integritet och denna rätt skyddas av lagen. En jämställd värld kan inte nås så länge man inte tar ställning mot att män har rätt att köpa kvinnor. Jämställdhet är onåbart så länge man accepterar att män köper, säljer och utnyttjar kvinnor genom sexuell exploatering såsom prostitution och handel med kvinnor. Amnesty bör ta ställning mot legalisering av prostitution och visa solidaritet genom att uppfylla de internationella skyldigheter vi har för att tillgodose förverkligandet av alla kvinnors mänskliga rättigheter.

Vi yrkar att Amnesty Sverige ska

- ta ställning mot legalisering av prostitution, samt
- följa ordalydelsetolkningen av CEDAW artikel 6 och 1949 Convention for the Suppression of the Traffic in Persons and of the Exploitation of the Prostitution of Others i sitt arbete mot mäns våld mot kvinnor, samt
- arbeta mot slaveri även i den form prostitution utgör.

Lisa Kerker, Kvinnorättsgruppen Lund
Anna Waldehorn, Kvinnorättsgruppen Lund
Josefin Olsson, Kvinnorättsgruppen Lund
Malin Midler, Kvinnorättsgruppen Lund
Helena Lundberg, Kvinnorättsgruppen Lund
Malin Abrahamsson, Kvinnorättsgruppen Lund
Emma Johansson, Kvinnorättsgruppen Lund
Charlotte Westerberg, Kvinnorättsgruppen Stockholm
Rosa Neves-Åker, Kvinnorättsgruppen Stockholm

OBS! Denna motion har inkommit per post. Motionärerna har också bifogat 5 bilagor med sammanlagt 11 A4-sidor på engelska, utdrag ur internationella konventioner, m.m, som måste kopieras upp i pappersform. Dessa kommer att bifogas motionen vid styrelsemötet. /Fredrik

------------------------------------------------------------------------------------------------

9.

Till: Styrelsen
Från: Distrikt Västerbotten, Charlotte Westerberg, kvinnorättsgruppen i Stockholm, Kajsa Niklasson, kvinnorättsgruppen i Stockholm, Rosa Neves-Åker, kvinnorättsgruppen, Stockholm
Datum: 24 februari 2005

Arbeta mot hela könsmaktsordningen och ta ställning mot porr och prostitution!

Amnesty använder den strukturella förklaringsmodellen att mäns våld mot kvinnor orsakas av den rådande könsmaktsordningen. Vi skriver i vår rapport att

”Mäns våld mot kvinnor uppstår inte i ett vakuum utan hämtar näring ur de föreställningar, värderingar och attityder samt uttalade eller outtalade diskriminerande beteenden som finns i samhället och som leder till kvinnors underordning och mäns överordning”.