Diskussionsunderlag om representativ demokrati Underlag till styrelsemöte 1-2 mars 2005

Till: Styrelsen
Från: Christine Pamp och Magnus Öhman
Datum: 24 februari 2005

Representativ demokrati – för eller emot?

Bakgrund
Sedan starten 1964 har den svenska sektionen av Amnesty International verkat genom direktdemokrati – en medlem en röst. Alla medlemmar i sektionen har också förslags- och yttranderätt vid årsmötet.

Direktdemokratin innebär att alla medlemmar har en teoretisk möjlighet att delta i den demokratiska processens högsta instans. I ett direktdemokratiskt system kan också alla komma till tals, formaliseringen minskar och det ger utrymme för en mindre hierarkisk organisation. Men direktdemokratin har också vissa brister.

Under de senaste tio åren har i genomsnitt 250 personer deltagit vid varje årsmöte. Vi kan också se en trend där allt färre deltar, med bottenrekord i Härnösand 2003 där endast 152 medlemmar deltog. Det innebär i praktiken att mindre än en halv procent av sektionens deltar i sektionens högsta beslutande organ samt vid val av sektionens styrelse. Detta kan anses minska årsmötets och styrelsens legitimitet och är ett problem när den internationella rörelsen lägger stor vikt vid begrepp såsom »accountability».

Motioner och förslag till årsmötet diskuteras under våren i många grupper och distrikt, men som uppdragsgruppen för årsmötesfrågor visat så finns det trots allt många aktiva medlemmar som inte känner till vilka frågor som är aktuella för beslut inom sektionen.

Arbetsgruppen har en central roll i hela amnestyrörelsen. Enligt internationella riktlinjer bör minst två tredjedelar av sektionens grupper vara representerade vid årsmötet. Detta är rimligt i de flesta sektioner som verkar genom representativa system, men utgör ett praktiskt problem för vår sektion som helt och hållet bygger på direktdemokrati. Det finns ingen anledning för oss att reglera hur många arbetsgrupper som deltar i årsmötet eftersom dessa inte har någon representativ roll i vårt demokratiska system.

Direktdemokratins olika sidor
Man kan med rätta hävda att direktdemokratin är den högsta formen av demokrati. Direktdemokratin ger en känsla av delaktighet – var och en har möjlighet att påverka sektionens utveckling och framtid. Svenska Amnestys struktur och den praktiska verkligheten visar ändå på vissa problem i genomförandet av den direkta demokratin. Risken finns att vi lurar både oss själva och allmänheten att tro att vi har ett bättre system än vi i själva verket har.

Exempel på direktdemokratins brister i svenska Amnesty:
– En mycket liten del av medlemmarna deltar
– Representationen är snedvriden och till viss del även slumpmässig
– Ansvaret för beslutens genomförande och uppföljning kan bli otydlig
– Kontinuiteten brister eftersom omsättningen på deltagare är stor
– Risken för »kupper» ökar

Representativ demokrati
Det finns en del hållbara argument att anföra för en övergång till ett representativt system, framför allt i vår organisation som bygger på arbetsgrupper och distrikt. Risken finns naturligtvis att den enskilda medlemmens inflytande minskar, men det behöver inte bli så. Det förslag som DUG lade fram 2001 skulle ge utrymme för ungefär 400 röstberättigade ombud, alltså 150 fler än de som i genomsnitt har besökt våra årsmöten under de senaste tio åren. Dessutom föreslog DUG att alla medlemmar fortfarande skulle ha närvaro-, förslags- och yttranderätt. Ett väl fungerande representativt system återspeglar hela medlemskåren i varje enskilt beslut. Ett ombudsmannaskap manar också till ansvar och medför att fler involveras i en bättre beredning och förankring av frågor som är aktuella för beslut. Representativiteten ökar möjligheterna till bra kontinuitet och väl informerade beslut samtidigt som aktivitet och mångfald uppmuntras.

För att ett representativt system ska fungera krävs däremot att grupper, distrikt och andra strukturer, inklusive styrelse och sekretariat, lägger mer vikt vid att diskutera årsmötesfrågor innan och efter själva årsmötet. Om inte detta sker finns en risk att ett representativt system inte skulle innebära några märkbara skillnader gentemot dagens situation.

I svenska Amnesty finns det goda möjligheter att utveckla ett demokratiskt system som kombinerar fördelarna hos den direkta demokratin med dem hos ett representativt system. Det finns ojämnheter i våra strukturer som kan leda till att vi under en övergångsperiod stöter på en del rent organisatoriska problem. Detta gäller dock alltid vid genomförandet av större förändringar i en organisationsstruktur. Dessa ojämnheter är redan idag ett problem för organisationen och därför också föremål för vår regelbundna översyn.

Sammanfattning
Det finns både fördelar och nackdelar med ett representativt system. Vi har provat direktdemokrati i 40 år och har en ganska bra bild av systemets fördelar och nackdelar. Däremot kan vi bara spekulera över vilka för- respektive nackdelar som en övergång till en representativ demokrati skulle innebära. Genom att, under en försöksperiod, prova ett väl genomtänkt representativt system skulle vi ha möjlighet att göra en utvärdering baserad på erfarenhet och utifrån denna sedan välja det bästa systemet utifrån ett antal, på förhand beslutade, faktorer.

Förslaget innebär stadgeändringar och kräver kvalificerad majoritet på årsmötet.