Utvärdering av distriktscentret i Malmö Underlag till styrelsemöte 1-2 mars 2004

Till: Styrelsen
Från: Christian Engberg
Datum: 5 mars 2004

Utvärdering av distriktscentret i Malmö

Gjord av Tony Öhrling, Eva Ingmarsson, Dan Grundin och Christian Engberg under perioden december 2003 – mars 2004. Underlag till sektionsstyrelsens möte den 13-14 mars 2004.

Bakgrund

Distriktet Skåne/Blekinge startade våren 2002 ett distriktcenter i Malmö. I enlighet med beslut av årsmötet maj 2000 har sektionen utvärderat om aktivistcentrat gagnat aktivismen (Svenska sektionens handlingsplan för åren 2000-2004, sidan 6, andra meningen under Mål: "Vi ska utvärdera regionala aktivistcentra som idé och ha ytterligare två vid periodens slut om utvärderingen visar att detta gagnar aktivismen.").

I mars 2002 öppnades kontoret på Spångatan i Malmö och det anställdes en distriktssamordnare, Agnetha Hejll. Agnetha jobbade som samordnare tills i april 2003, då hon sade upp sig. Tjänsten var vakant från april till augusti 2003. Den 4 augusti 2003 började den nya samordnaren Anna Olsson som är anställd t.o.m. maj 2004.

Syfte och mål

Tre huvudfrågor sattes upp för utvärderingen:

1) Har målen i projektplanerna (år 1 och år 2) uppfyllts? För de mål som inte uppfyllts, vad finns det för förklaringar till detta?
2) Har uppfyllelsen av ovanstående mål gagnat aktivismen i distriktet? Om alla eller delar av målen i projektplanerna har uppfyllts - har detta gagnat aktivismen i distriktet? Hur mycket har det i så fall ökat aktivismen och på vilket sätt? Har några mål uppfyllts utan att det har ökat aktivismen?
3) Utifrån resultatet av utvärderingen, rekommenderas en fortsättning av projektet med en anställd samordnare eller inte?

Det faktum att man under projekttiden har haft två samordnare som har arbetat efter olika projektplaner och med olika inriktning på sitt arbete har gjort utvärderingen lite svår. Vi har därför frångått frågorna i punkt 2 något och koncentrerat oss på att utvärdera helheten snarare än att utvärdera utifrån enskilda mål i projektplanerna. För att göra projektet rättvisa har vi försökt att besvara frågorna uppdelat i två tidsperioder, år 1 och år 2. År 1 omfattar mars 2002- mars 2003, d.v.s. under den perioden som Agnetha Hejll fanns på plats, och år 2 omfattar perioden från det att Anna Olsson började, tills dess att utvärderingen påbörjades, d.v.s. augusti 2003-januari 2004.

Utvärderingen består dels av en kvantitativ del där vi har jämfört värdet på fastlagda nyckeltal före och efter projektet, dels av en kvalitativ del som avser att utvärdera mål som inte anses mätbara. Underlaget till den kvalitativa delen består av följande delar:

1. den skriftliga rapport som Agnetha Hejll skrivit,
2. intervju med Anna Olsson samt en skriftlig rapport om vad hon gjort sedan hon tillträdde,
3. en kort enkät som har gått ut till alla grupper inom distriktet (50 stycken) och på vilken 14 stycken har svarat (8 Malmö, 2 Lund, 1 Hässleholm,1 Helsingborg, 1 Hörby/Höör/Eslöv, 1 Simrishamn),
4. djupare intervjuer med 17 personer som haft en roll inom distriktet under den tid projektet pågått om deras inställning till projektet och vad det har uppnått. Alla har inte svarat på alla frågor.

Har målen i projektplanerna uppfyllts? Orsaker till att de inte uppfyllts och andra brister? Hur har det påverkat aktivismen?

Nyckeldata

Antalet grupper och speciellt ungdomsgrupper har utvecklats mycket positivt inom distriktet 2003 (gruppantalet har ökat med 7, varav 6 ungdomsgrupper) och utvärderingsgruppen anser att utvecklingen är tydligt kopplad till samordnaren. Inget annat distrikt kan uppvisa samma positiva utveckling under denna tidsperiod och med undantag för Göteborgs distrikt har antalet grupper stått stilla eller minskat i samtliga övriga distrikt.

För övriga nyckeldata är det svårt att dra några säkra slutsatser och det är ännu svårare att göra rättvisa jämförelser med utvecklingen i andra distrikt. Det är inte meningsfullt att dela upp utvecklingen av dessa nyckeldata på år 1 respektive år 2.

Riksgenomsnittet för betalningsbenägenheten av gruppavgiften till sektionen har sjunkit rejält de senaste tre åren och Skåne-Blekinge skiljer sig inte på detta område, 63% mot riksgenomsnittet på 61 % -med hänsyn taget till att nya grupper inte behöver betala avgift första året. Det har inte funnits något mål i arbetsplanerna att höja betalningsbenägenheten bland distriktets grupper. Betalningsbenägenheten till distriktet är mycket god, samtliga gamla grupper utom en betalade 2003 sin avgift till distriktet och det kan kanske ses som att man värderar distriktets verksamhet högt.

Skåne-Blekinge har under lång tid varit bland de fyra distrikt som varit överrepresenterade på årsmöten och mr-konferenser. Detta har inte förändrats på ett sätt som kan kopplas till projektet. Antalet aktivister i specialgrupper och samordningar är oförändrat.

Antalet deltagare på de nationella utbildningarna har stigit och om man ser till distriktstillhörighet står medlemmarna från Skåne-Blekinge för en stor del av denna ökning (2002: 31 st deltagare från Skåne-Blekinge, våren 2003: 17 st, hösten 2003: 67 st). Under år 2 har man arrangerat många utbildningar i distriktet och dessa har haft ett högt deltagande.

Enkätsvaren

Svaren på enkäten går inte heller att dela upp i år 1 och år 2. Samtliga grupper som svarat känner till att centret och den anställde finns, samtliga anser att det har varit till nytta för distrikt Skåne/Blekinge att ha ett bemannat kontor och vill att kontoret även i fortsättningen skall vara bemannat. En grupp, utanför Malmö-Lund, menar dock att man måste väga kostnaden för centret och den anställde mot hur mycket resurserna används och vad man hade kunnat få i stället. Det går inte att se att grupperna utanför Malmö skulle vara mindre positiva och de grupperna framför samma motiveringar som grupperna i Malmö.

De flesta grupperna upplever att de har fått stöd av samordnaren på något sätt och inom samtliga områden som tas upp i enkätens fråga två (kontakt med media, fundraisingarbete, problem i gruppen o.s.v.) är det minst två grupper som svarat att de fått stöd. Speciellt uppskattas att det har anordnats många utbildningar lokalt och att grupperna nu har bättre koll på vad som händer inom distriktet, tack vare samordnarens utskick. Flera grupper har också fått stöd när de haft problem inom gruppen och andra upplever att bara vetskapen om att det finns någon lokalt som man kan vända sig till om man skulle behöva är ett stöd.

En grupp nämner att det är svårt att få kontinuitet i vissa saker/uppgifter i distriktet när det sker på frivillig bas och då underlättar det att det finns en anställd som kan samordna arbetet och även utföra vissa uppgifter.

En grupp utanför Malmö-Lund samt en ”veterangrupp” i Malmö har inte känt något behov av stöd från samordnaren och ytterligare en grupp utanför Malmö-Lund har inte uppfattat lokalen som ett stöd.

År 1

Resultat

Under år 1 sker ingen förändring av antalet grupper inom distriktet Skåne-Blekinge. Samordnaren var aktiv i att besöka grupperna ute i distriktet och detta kan ha medfört att grupper som annars skulle ha lagt ner levde vidare. Utvärderingen har inte undersökt detta och kan därför inte dra några slutsatser om det.

Samordnaren arbetade upp informella kontakter med andra frivilligorganisationer, men förutom kontakten med Folkuniversitetet rann dessa kontakter tyvärr ut i sanden i och med att samordnaren slutade och tjänsten var vakant under fyra månader innan en ny samordnare började. Enligt flera av de intervjuade lyckades projektet av olika anledningar inte så bra under år 1.

Orsaker och brister
Samordnaren
Ansvarsfördelningen mellan distriktsstyrelse och samordnare var oklar och på flera punkter var beskrivningen av vad samordnaren förväntades göra och det distriktsombuden förväntades göra snarlika. Vidare hade distriktsstyrelsen svårt att fylla arbetsledarrollen, samordnaren hade flera olika arbetsplaner att arbeta efter och prioriteringarna mellan planerna var oklara.

Distriktsstyrelsen planerade inte in någon tid för att kontinuerligt träffa den anställde och diskutera igenom problem och frågor. Detta förväntades hinnas med under de ordinarie mötena som en punkt bland andra vilket var helt orimligt.

De intervjuade
Även många av de intervjuade nämner bristerna i organisationsstrukturen och oklarheterna i ansvarsfördelningen som bidragande orsaker till att projektet inte fungerade så bra under år 1.

Det fanns en osäkerhet om vad som ingick i den anställdes arbetsuppgifter och förhoppningarna på projektet var från vissa håll kanske större än vad som var realistiskt. Dessutom hade samordnaren inte någon bra kontakt med sekretariatet. Däremot hade samordnaren mycket erfarenhet av frivilligarbete och ett par tycker att de personligen fick mycket stöd av samordnaren.

År två

Resultat

Under år 2 har antalet grupper och speciellt ungdomsgrupper utvecklats mycket positivt inom distriktet, som nämnts ovan (en ökning med 7 grupper, varav 6 ungdomsgrupper).

De allra flesta intervjuade är väldigt positiva till projektet och vad det har uppnått under år 2. Som aktivist känner flera mer stöd och man vågar komma med idéer som man inte själv vet om man orkar genomföra eftersom samordnaren på ett bra sätt lyckas sammanföra folk med liknande idéer.

Samordnaren uppger att målen för år 2 har uppnåtts eller kommer att nås tills projekttiden går ut i maj. De intervjuade upplever också att de förväntningar man hade på projektet innan det startade har eller är på god väg att infrias. Man upplever att aktivismen har ökat betydligt samt att den har blivit mera utåtriktad, speciellt i Malmö. Som en intervjuad uttrycker det: aktivisterna blir aktivare eftersom de märker att det händer mycket. Bara en av de intervjuade anser att man kunnat uppnå samma resultat även om det inte funnits en anställd.

Potentialen för att projektet skall utvecklas vidare bedöms som mycket goda, exempelvis nämns utveckling av informatörsnätverk, nå fler skolor, invandrargrupper med mera.

Orsaker och brister

Samordnaren:
”Det har hänt otroligt mycket under hösten men i princip allt det som hänt har jag byggt upp från scratch. Det fanns i princip ingen dokumentation och inget pågående arbete som jag kunde bygga vidare på. Jag fick ägna mycket tid åt att skapa mig en bild av strukturen här nere och de förväntningar som fanns, liksom för att försöka förstå hur projektet hade fungerat dittills. Ett problem var att det var en röra av planer och projekt.

Jag får ta mycket praktiskt arbete som jag egentligen inte skall sköta. Det råder oklar arbetsfördelning mellan styrelserna och det är oklart vem som tar vilka kostnader. Även förhållandet samordnaren - distriktsstyrelsen är oklart. Vad är styrelsens roll? Skall styrelsen göra operativt eller strategiskt arbete? Skall de bestämma vad jag skall göra eller skall vi göra det tillsammans? Arbetsplanen har dålig koppling till sektionens handlingsplan, dålig återkoppling och man frågar inte efter resultat. I praktiken tar jag en massa arbete och ansvar som distriktsstyrelser i andra distrikt normalt gör. Att ha en anställd påverkar organisationsstrukturen och detta måste man fundera kring innan man fattar beslut kring utlokalisering/decentralisering.

Det saknas en tanke med projektet –vad är slutmålet med utlokalisering? Vad skall distriktsstyrelsen göra? Vad är tanken? Jag får i praktiken dubbla direktiv –jag är med i sekretariatets aktivistteam och skall vara med på deras planeringsdagar samtidigt som distriktsstyrelsen är min arbetsledare.”

Efter att samordnaren läst igenom utkastet till utvärderingsrapporten tillägger hon:
” Jag vill gärna betona att i princip alla problem som beskrivs under år 1 fortfarande gäller. Villkoren för jobbet har ju knappast förändrats. Ansvarsfördelningen mellan distriktsstyrelsen och mig är högst oklar och rollerna som samordnare och DO sammanfaller fortfarande på vissa punkter. Distriktsstyrelsen fyller inte arbetsledarrollen, det är svårt med prioritering eftersom arbetsledningen är oklar och det i praktiken blir "dubbla direktiv" med tanke på kontakten med sekretariatet. Distriktsstyrelsen har fortfarande ingen tid inplanerad för att träffa mig.”

De intervjuade
De intervjuade anser att en av anledningarna till att projektet fungerat bättre år 2 än år 1 är att nuvarande samordnare har en gedigen Amnestybakgrund vilket den första samordnaren saknade. Nuvarande samordnaren har också haft en bättre kontakt med sekretariatet, delvis beroende på att hon tidigare jobbat på sekretariatet, och detta upplevs ha underlättat samordnarens arbete.

Kritik som framkommer i ett stort antal intervjuer och som upplevs ha sinkat det positiva resultatet är de organisatoriska problemen med oklar ansvarsfördelning mellan distriktets tre styrelser samt sekretariatet. Det har varit brister i arbetsledningen och centret upplevs ha fått bristande datorstöd från sekretariatet. En tydligare organisationsstruktur och en bättre arbetsplan anses kunna göra samordnarens arbete betydligt effektivare.

Sammanfattning och rekommenderad fortsättning

Om de intervjuade kan man lite hårddraget säga att ju närmare centret personen har sin hemvist ju positivare är inställningen till projektet och ju mer har man också märkt av samordnarens existens.

Antalet grupper har ökat och många lokala utbildningar har arrangerats med ett stort antal deltagare. De intervjuade vittnar om väsentligt ökad aktivism, speciellt i Malmö, och att aktivismen har blivit mer utåtriktad.

I stort sett alla intervjuade är positiva till att det fortsatt skall finnas en anställd på plats i Malmö.

Föreslagna förändringar

Båda samordnarna och flera av de intervjuade är överens om att den organisatoriska strukturen i distriktet måste förändras. Ansvarsfördelningen mellan styrelserna och förhållandet till den anställde måste klaras ut och det ekonomiska ansvaret för olika saker ska vara klart och budgeterat för alla strukturer (de tre lokala strukturerna och sektionen).

Arbetsledaransvaret bör enligt båda samordnarna överflyttas till sekretariatet. Även flera av de intervjuade nämner att det är problematiskt att helt överlåta arbetsledarskapet till frivilliga och vill se det åtminstone delvis överflyttat till sekretariatet. Eftersom det är få som stannar i distriktsstyrelsen under många år finns det inga garantier för kontinuiteten eller för att distriktsstyrelsen är bra på eller har erfarenhet av arbetsledning.

Vidare efterlyser båda samordnarna en tydligare koppling mellan distriktets projektplan och sektionens handlingsplan.

Båda samordnarna anser också bland annat att alla distriktetsstyrelsemedlemmar bör vara väl informerade om den anställdes funktion och relation till sekretariatet och föreslår att nya styrelsemedlemmar bör genomgå utbildning i ledarskap.

Slutsats

Projektet har gynnat aktivismen inom distriktet, i synnerhet i Malmö. De organisatoriska problemen kan däremot inte bortses ifrån och de måste åtgärdas. Att lägga projektet i malpåse, för att under tiden utreda en bättre struktur för organisation och arbetsledning framstår som ett dåligt alternativ. Projektet hade en lång uppstartsträcka och om man nu gör en paus riskerar man att få börja om från början när projektet startar igen.

Med tanke på detta föreslår utvärderingsgruppen att projektet förlängs till sista december 2004. Till sektionsstyrelsens septembermöte förutsätts den uppföljande utredningen om situationen kring lokalkontoren, deras arbetsledning, finansiering och syfte kunna framlägga sina resultat och beslut om organisatoriska förändringar kunna fattas. Den föreslagna förlängningen är medvetet kort, dels för att sätta press på att förändringar kommer till stånd och inte riskera en cementering av en i längden ohållbar arbetssituation och dels för att enklare kunna motivera samordnaren att stanna kvar under den tid utredningen sker.

Vi rekommenderar styrelsen
-att besluta att projektet med en anställd förlängs till sista december 2004, en vidare fortsättning kräver att styrelsen beslutar om organisatoriska förändringar, speciellt vad gäller arbetsledaransvar för decentraliserad och utlokaliserad verksamhet.

Bifogas

Bilaga 1: Sammanfattning av intervjuer
Bilaga 2: Sammanställning av enkäten



Bilaga 1:

Sammanställning av intervjuer inom distr. Skåne-Blekinge

Data kring intervjuoffren.

Ålderskategorier: 20-30 år = 8st, 31-60 år = 4st, 61-70 år = 5st

Medlemstid: 3-7 år = 7st, 12-21 år = 6st, över 21 år = 4st

Erfarenhet från styrelsearbete i distriktet: 3 saknade erfarenheter från styrelsearbete i distriktet, 3 hade erfarenheter från Lundagruppernas styrelse, 2 från Malmögruppernas styrelse och övriga 9 hade erfarenheter från distriktsstyrelsen. 9 st var aktiva i processen med själva etableringen av centret eller i nuvarande arbetet kring centret och 3 st deltog i planeringen på ett tidigare stadium. 1 jobbar på sekretariatet och har haft mycket att göra med samordnarna och distriktscentret sedan set startade.

Svaren på frågorna

Antalet svarande på frågorna anges inom parentes

I vilken utsträckning har du haft kontakt med samordnaren? (17)

Ofta = 12st, endast sporadiskt = 4st, ingen alls = 1st
Det är stor skillnad i en del fall vad gäller de olika samordnarna.

Generellt kan man säga att ju närmare Malmö-Lund personen befinner sig desto positivare inställd är man till aktivistcentret och desto mer har man också märkt av samordnarens existens.

Vilka förväntningar hade du på projektet? (16)

Förväntningarna varierade från inga alls till ökad samordning av distriktet och stöd till grupperna i fråga om exempelvis mediakontakter, utbildning och medlemsrekrytering. Många ville se en ökad aktivism som resultat och mera kontakter mellan olika medlemmar och grupper. Samordning är ett återkommande ord. Länk till sekretariatet.

Har förväntningarna infriats? (14)

Förutom en svarande (som svarat ”Vet ej”) anser samtliga att förväntningarna har eller är på god väg att infrias. Man upplever att aktivismen har ökat betydligt speciellt i Malmö och speciellt sedan den nya samordnaren tillträdde i augusti 2003. Aktivismen upplevs också som mer utåtriktad nu (Malmö) och det är flera grupper som är engagerade i öppethållandet av distriktscentret (även grupper utanför Malmö-Lund).

En besvikelse är att distriktet fortfarande är uppdelat på tre organisationer och denna uppdelning upplevs också ha sinkat de positiva resultaten.

En aktiv i Lund uppger att man i Lund inte fick ut så mycket av projektet under dess första år men att man nu är nöjda vilket dels beror på att samordnaren har en gedigen Amnestybakgrund dels att arbetet är bättre upplagt nu.

Flera framhåller att det är positivt att samordnaren har Amnestybakgrund och att hon själv kan hålla i kurser, samt aktivt deltar i rekrytering av aktiva och skapande av nya grupper. Hon är också bra på att ta vara på bra idéer och sammanföra aktiva personer som kan genomföra dessa.

Hade man kunnat uppnå samma resultat utan en fast anställd samordnare? (15)

13 stycken svarar samstämmigt nej –utan en anställd skulle bara något enstaka av det som nu har uppnåtts ha infriats. En av de svarande anser att man kunde uppnått samma resultat utan en anställd om det hade funnits en stabil distriktsstyrelse och en svarar ”Vet ej”.

Ett par av de svarande säger också att utan en anställd hade ingenting gjorts åt den röriga organisationen och kontakten mellan Malmö och Lund hade fortsatt legat på en mycket låg nivå.

Har projektet utvecklingspotential? (16)

Bland det som skulle kunna utvecklas mera nämns bland annat följande:
”Vore kul om distriktskänslan kunde utvecklas även till Blekinge”
Flera nämner att processen bara har startat eftersom inget har slagit rot än, och att man vidare utveckla informatörsnätverk, nå flera skolor, invandrargrupper med mera

Bland det som bör åtgärdas nämns framför allt den organisatoriska strukturen. Flera upplever att det finns otydligheter i vad som är distriktsstyrelsens ansvar och vad som är sektionens (sektionsstyrelsens och sekretariatets) ansvar. En tydligare struktur och en bättre arbetsplan för den anställde skulle frigöra mycket tid till annat arbete.

Det är viktigt att den anställde inte uppfattas som distriktsstyrelsens assistent och sekreterare.

Gå mera mot att vara ett levande distriktscenter och att flera grupper använder det. Även de som inte är aktiva, skolungdomar och övrig allmänhet skall känna sig välkommen.

En svarande uttrycker att det egentligen bara är det sedan sommaren 2003 som distriktscentret har fungerat bra och att det är viktigt att man vågar lita på att en anställd kommer att finnas kvar på längre sikt för att man från aktivisternas sida skall våga ’investera’ i centret.

Vad har varit det bästa med projektet? (16)

Många fler nya medlemmar, fler nya grupper, fler utbildningar, påbörjat arbete med samordning av Malmö-Lund på utbildningsområdet
Grupperna känner troligen mera stöd även om den tidigare ”ensamma” styrelsen svarade för viss trygghet.
Både i Malmö, Lund och utanför Malmö-Lund regionen nämner man att det har blivit mer distrikt av distriktet. Flera nämner det faktum att projektet har satt fokus på den röriga organisationen i distriktet och att man idag har mera samarbete inom distiktet.

Idag vågar man komma med idéer som man inte vet om man orkar genomföra själv och det är en stark psykologisk skillnad. Samordnaren är bra på att sammanföra folk med liknande idéer och det är en start psykologisk skillnad. Man känner mer stöd.
Det har börjat hända mycket mer och det smittar av sig; aktivisterna blir aktivare eftersom de märker att det händer mycket och det krävs väldigt lite jobb för att få igång väldigt mycket och man kan få bra resultat på kort tid.
Har betytt mycket för Malmö som hade problem innan. Blev ett uppsving för aktivisterna och vi blev synliga och kan serva allmänheten. Ett informatörsnätverk utvecklas och det har bildats ungdomsgrupper som kommer att få positiva effekter framöver. Det bor många människor i Malmö och med ny högskola finns det stor potential att värva fler medlemmar. Viktigt att vi syns i regionen och Malmö är största staden i distriktet

3 stycken har svarat ”Vet ej” och en ”Inget speciellt”

Vilka brister har funnits inom projektet? (16)

11 av de svarande nämner framför allt organisatoriska problem, oklarheter i ansvarsfördelning mellan de olika styrelserna inom distriktet samt sekretariatet, vem som tar vilka kostnader och brister i arbetsledningen.

Arbetsledarskapet

Flera nämner att det är problematiskt att överlåta åt frivilliga att sköta arbetsledarskapet eftersom man inte har några garantier för att de kan detta.

”Det fungerar inte att distriktsstyrelsen är arbetsledare, de tar inte det ansvaret och de vet inte hur man gör. Ska man utlokalisera tjänster så bör arbetsledningen komma från sekretariatet i samarbete med distriktsstyrelsen. Om det är distriktsstyrelsen som skall vara arbetsledare så måste sekretariatet finnas med från början, från rekrytering och framåt, distriktsstyrelsen måste få utbildning och man måste tillsammans utarbeta planer. Det måste finnas arbetsledaransvar från någon som kan det.”

Ett par har uttryckt att den första samordnarens arbetsuppgifter var luddigt beskrivna vilket var ett fel gjort av både sekretariatet, sektionsstyrelsen och distriktet. I platsannonsen stod ”skapa strukturer/nätverk” men problemet var att det fanns för många strukturer som inte samverkade. Kontakten mellan samordnaren och sekretariatet fungerade dåligt och hon fick inte det stöd hon behövde. De är överens om att det funkar mycket bättre nu med den nya samordnaren vilket delvis kan bero på att hon kom från sekretariatet. Att kontakten till sekretariatet är god skall inte bero på att den anställde har personlig kontakt till sekretariatet.

Många av problemen anses kunna åtgärdas genom att ha en tydligare instruktion till den som kommer och en öppnare attityd för helt nya idéer. På alla nivåer.

Lokalen

Även i skötseln av lokalen upplever flera personer brister, både vad gäller bemanningen och att fel och brister inte åtgärdas inom rimlig tid. Det har funnits problem med lokalen t ex med ventilationen som inte har gått att åtgärda bland annat på grund av den arbetsfördelning som skall gälla.

Övrigt

· Ett par svaranden anser att det är viktigt att den anställda har insikt i och erfarenhet från Amnesty.
· En anser att den anställde bör ha skånsk bakgrund.
· En svarar att man inte känner något direkt behov av stöd från centret
· En tycker att den nya samordnaren inte har varit så inriktad på grupperna som den förra var
· 1 ser inga brister, 1 vet ej

Har centret nått utanför Malmö-Lund? (16)

3 st svarar ja, 1 st svarar ja men ej tillräckligt, 2 st svarar nej och 10 st svarar vet ej
De flesta svarande i Malmö-Lund har av naturliga skäl svarat att det inte vet.

Bland aktiviteterna som samordnaren deltagit i under hösten 2003 kan nämnas en informatörsutbildning i Karlshamn, en ungdomsgrupp har bildats i Landskrona och hon har informerat på gymnasier i Simrishamn och Helsingborg.

I Malmö och Lund finns många unga med mycket tid och intresserade av utbildning i Malmö och Lund, medan man får lägga ner väldigt mycket tid på att få deltagare till utbildning i exempelvis Karlshamn. Det tar väldigt mycket mer tid och det är inte alltid så stort intresse när det väl kommer till kritan.

Ska fast anställd finnas fortsättningsvis? (17)

Frågan är ledande och inte oväntat anser de allra flesta att svaret är ja (15 st), 2 st svarar vet ej. Motiveringar är bland annat att det har inneburit ett lyft för distriktet och helt klart ökat aktivismen, att det ger ökad kontinuitet, med en anställd blir det inte bara en rad projekt som avlöser varandra, och att man annars kommer att rycka upp alla de strukturrötter man skapat. Strukturerna måste få tid att slå rot ordentligt.

En av de intervjuade anser inte att distriktet är tillräckligt starkt för att klara sig självt än.

En svarar mera generellt att det behövs någon nivå mellan grupperna och sekretariatet och att distriktet Skåne-Blekinge, liksom många andra distrikt, inte klarar att leva upp till de krav som ställs på dem idag. Distriktet behöver stöd av en anställd för att fungera men formerna och placeringen är en mer öppen fråga.

Ytterligare en svarar ja men under förutsättning att sekretariatet inte blir för lidande, men att om beslutet blir att det skall finnas anställd personal även i framtiden skulle det vara en stor vinst om man kan lita på att den anställde blir kvar åtminstone under ett par år och inte bara förlänger projektet ett halvår i taget.

Övrigt värt att notera:

Diskussion om utlokaliserade uppgifter från sekretariatet borde ske. De 3 organisationerna inom distriktet är inte bra och förslag finns att Malmödistriktet försvinner men ej Lund

Flera personer poängterar att projektet inte alls fungerat bra förrän sommaren 2003 och att utvärderingen måste ta hänsyn till detta.



Bilaga 2:

UTVÄRDERING AV DISTRIKTSCENTRET I MALMÖ

Resultat av enkät som skickats till samtliga grupper inom distriktet Skåne-Blekinge.
Antal grupper som svarat: 14 stycken, varav 8 från Malmö, 2 från Lund, en från Hässleholm, Helsingborg, Mellanskåne (Hörby/Höör/Eslöv) respektive Simrishamn.

1. Känner du och din grupp till att vi sedan c:a 1 år har ett distriktscenter med en heltidsanställd samordnare (under det första året Agnetha Hejll och nu Anna Olsson) i Malmö?
Samtliga 14 svarar ja.

2. Har förekomsten av en anställd person och en gemensam lokal varit ett stöd för er grupp?

Om ja, på vilket sätt? T ex:
a. vid kontakt med media
b. i vårt fundraisingarbete
c. då vi haft problem i gruppen
d. i vårt kampanjarbete
e. för att rekrytera nya medlemmar till gruppen
f. genom att vi kunnat delta i de utbildningar som hållits i distriktet
g. för att samordna gruppens arbete med det övriga distriktet
h. Annat

Två svarar allmänt att samordnaren varit till stort stöd.
a) 3 uppger att de har haft stöd. Samordnaren har sänt insändarförslag och samordnat kontakterna. Samordnaren har dessutom ställt upp som bollplank för distriktets mediagrupp.
b) En grupp svarar ja, en annan grupp har fått en del tips, övriga verkar klara sig själva.
c) 4 stycken svarar att de haft stöd i detta avseende, bland annat med nya medlemmar som håller på att tappa sugen, och en svarar att det är skönt att veta att samordnaren finns i fall att.
d) En grupp svarar ja utan att närmare specificera, en annan grupp har fått hjälp med att genomföra en utställning och ett seminarium och i förberedelserna inför SVAW har samordnaren varit ett aktivt stöd för kvinnorättsgruppen.
e) 3 svarar att de fått direkt stöd på detta område. Stöd i medlemsvärvning och rekrytering till grupperna genom informationsmöten som samordnaren och praktikanterna har hållit.
f) 8 svarar ja. Det har anordnats många lokala utbildningar och det har underlättat mycket, praktiskt och ekonomiskt.
g) 5 svarar ja. En fördel med centret är att det nu finns en plats att träffa folk från andra delar av distriktet på. Mycket bra med en samordnare som fungerar som en länk mellan alla grupper. Relevant information om events/aktioner inom distriktet skickas ut till alla grupper i distriktet.
h) Skönt veta att det finns någon i fall behovet skulle uppstå. Bra med möjligheten att lätt ha möten, arrangera aktiviteter etc. i lokalen.

En grupp utanför Malmö-Lund samt en ”veterangrupp” i Malmö har inte känt något behov av stöd från samordnaren och ytterligare en grupp utanför Malmö-Lund har inte uppfattat lokalen som ett stöd.

3. Tycker ni att det har varit till nytta för distrikt Skåne/Blekinge att ha ett bemannat kontor? Motivera gärna både ja- och nejsvar.

Samtliga 14 svarar ja.
Motiveringar:
Det upplevs som ett stort stöd att ha en samlingspunkt där det finns information, informationsmaterial och där man håller utbildningar. Samordnaren ses som en samlande person och spridningen av information om möten och arrangemang inom distriktet har väsentligt förbättrats och därigenom har samhörighetskänslan inom distriktet ökat. Samordnaren har även förmedlat kontakter mellan informatörer och hindrat att skolinformation måste ställas in på grund av sjukdom. Flera nämner som ett plus att man kan träffa den anställde medan personalen på sekretariatet i Stockholm känns ganska avlägsen. Man känner också att man kan få stöd i medlemsvärvning och vid informationsmöten.

En grupp nämner att det är svårt att få kontinuitet i vissa saker/uppgifter i distriktet när det sker på frivillig bas, då underlättar det att det finns en anställd som kan samordna arbetet och även utföra vissa uppgifter.

En annan grupp svarar ”jag tror att det är mycket viktigt med lokalt aktiviststöd och kan se att det borde finnas i t.ex. Sthlm, Gbg, Malmö och Umeå. Sekretariatet måste naturligtvis se till att skapa ett sammanhängande aktiviststöd så att allt hänger ihop. Jag tror att varje kontor
av personalpolitiska och andra skäl bör ha en tydlig utlokaliserad funktion förutom allmänt gruppstöd. Tanken om att "rota nätverk" i aktivistcentra som fanns i aktivistutredningen har man glömt.”

Det går inte att se att grupperna utanför Malmö skulle vara mindre positiva och de grupperna framför samma motiveringar som grupperna i Malmö.

4. Anser ni att distriktet ska fortsätta ha en anställd och en gemensam lokal?

12 svarar reservationslöst ja, varav en kan tänka sig att man drar ner på tjänsten om den är för dyr men inte ta bort den helt.
En grupp (som inte finns i Malmö eller Lund) menar att det måste ställas i relation till hur mycket lokalen och den anställde används och om resurserna kunde ha använts effektivare på annat sätt.

Övrigt

En grupp tar upp avsaknaden av en tydlig projektplan när projektet startade och anser att sektionsstyrelsen inte tog sitt ansvar fullt ut. De säger också: ”Vid planeringen (som den borde gjorts) och utvärderingen så måste man se frågan i ett större perspektiv av vad aktiviststöd egentligen innebär och hur sekretariatet organiseras för att lösa denna uppgift samt koppla detta till vettig utlokalisering/decentralisering.”