Motioner till årsmötet 2000 Underlag till styrelsemöte 1-2 mars 2000

Motioner



Motioners utformning

SVENSKA SEKTIONENS ÅRSMÖTE

NOTERAR att förslag till resolutioner vid Internationella Rådsmötet numera genomgående har en strikt formaliserad struktur där hela texten bildar en enda lång mening;

NOTERAR vidare att såväl verklighetsbeskrivningen som argumentationen och förslagen till beslut därvid läggs på en så hög abstraktionsnivå att det ofta krävs specialkunskaper för att inse vilka konkreta förhållanden förslaget egentligen avser;

ERKÄNNER att den valda formen kan underlätta debatt och beslutsordning för de sakkunniga delegaterna vid Internationella Rådsmötet;

INSER till fullo att denna formalisering är en anpassning till det språk och de textstrukturer som är gängse inom FN och dess underorgan; men

KONSTATERAR att även en något förenklad översättning av resolutionsförslag i denna form möts av nästan total oförståelse vid ett svenskt årsmöte;

BEFARAR att liknande och kanske ännu större svårigheter drabbar rörelsens nya och mindre sektioner;

BETRAKTAR detta som ett problem för en väl fungerande interndemokrati, där det kan vara viktigt att förslagen till rådsmötet diskuteras också i sektioner, distrikt och grupper;

NOTERAR slutligen att även de väl kvalificerade delegaterna vid ett rådsmöte anses behöva allt längre förklarande noter, skrivna på en mera normal prosa med korta huvudsatser och punkter mellan meningarna;

BESLUTAR därför att den svenska styrelsen måtte verka för en större enkelhet, konkretion och klarhet i de förslag till resolutioner som lämnas till rådsmötet;

BESLUTAR vidare att vi inom den svenska sektionen fortsatt värjer oss mot tendensen att överta det språkbruk och de textstrukturer som alltmer präglar de förslag som bildar underlag för överläggningar och beslut vid ett internationellt rådsmöte, detta för att vidmakthålla bredast möjliga deltagande i våra demokratiska processer och för att slippa motioner vilka är utformade som denna.


Bo Lindblom, Gunnar Lundberg, Sune Montán,
Lars-Olof Olofsson, Maj-Britt Pamp, Siwe Raadik


Lokalt främjandearbete

I den första att-satsen under rubriken "Syfte och åtagande" i svenska sektionens stadgar anges det, att det ingår i vårt åtagande "att främja medvetenheten om och hävdandet av allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och andra internationellt erkända människorättsdokument, de värderingar de omfattar samt alla mänskliga fri- och rättigheters oupplösliga enhet och inbördes beroende".

Det här måste i hög grad gälla också vår verksamhet i lokalsamhället. Att där "främja medvetenheten" om de mänskliga rättigheterna kan omfatta en mängd verksamheter: lektioner på högstadie- och gymnasieskolor, utställningar i skolor och bibliotek eller på gator och torg, föredrag eller kurser, välgörenhetsgalor, distribution eller försäljning av amnesty-rapporter och annat amnesty-material, demonstrationer med anknytning till aktuella händelser eller fall, och så vidare.

Vi anser inte att den här verksamheten ska underkastas lönsamhetskrav. Den utgör en del av åtagandet och bör inom rimliga gränser tillåtas att kosta. Verksamhet av detta slag är också ett viktigt sätt att rekrytera nya medlemmar, varför de omedelbara kostnaderna på sikt kan komma att balanseras av arbetsinsatser, medlemsavgifter och frivilliga bidrag.

Eftersom det i grupper och distrikt fortfarande råder tveksamhet om huruvida man vågar använda lokala medlemsavgifter eller på annat sätt insamlade medel till det främjande arbetet på lokal nivå, vore det lämpligt att årsmötet uttalade sig i frågan och angav vissa riktlinjer.

För att bryta den vikande trenden då det gäller antalet medlemmar och grupper förefaller det högst angeläget att göra Amnesty mera synligt ute i distrikten, där evenemang i huvudstaden har en mycket begränsad effekt. Ett sätt att åstadkomma detta kunde vara en ökad satsning på små lokala kontor och butiker, som också kan användas som samlingspunkt och arbetsplats för distriktets grupper. Sådana lösningar har redan prövats på flera håll, och trots vissa bakslag ger de samlade erfarenheterna vid handen att det nu finns anledning att satsa på en fortsatt och medveten utveckling av denna lokala verksamhet.

Vi föreslår därför

att årsmötet bekräftar vikten av ett lokalt främjandearbete och uppmuntrar utvecklingen av amnesty-kontor och amnesty-butiker i distrikten, i enlighet med lokala behov och resurser;

att årsmötet rekommenderar vissa riktlinjer för hur stor andel av gruppernas eller distriktens budget som bör kunna anslås till denna främjande verksamhet.

Håkan Dackman, Nils Eriksson,Bo Lindblom,
Maj-Britt Pamp, Elisabeth Salomonsson


De mänskliga rättigheternas grund

Det finns en rad olika tolkningar av vad som är de mänskliga rättigheternas yttersta grund. Är de givna av en högre makt, är de en del av naturens ordning, ett uttryck för en viss tids tolkning av våra gemensamma intressen, en sorts samhällskontrakt mellan de styrande och medborgarna, eller något helt annat? Någon av dessa olika tolkningar omfattas också mer eller mindre tydligt och genomtänkt av de flesta amnestymedlemmar. Det kan påverka deras syn på olika rättigheters inbördes ordning och grad av angelägenhet. För det praktiska arbetet med mänskliga rättigheter är det emellertid viktigt att vi kan arbeta tillsammans oavsett om vi drivs av religiösa skäl eller av en nyttoinriktad (utilitaristisk) moraluppfattning. Det är då fördelaktigt att hålla sig till en pragmatisk syn: de mänskliga rättigheterna, så som de har formulerats i den Allmänna förklaringen och i en rad konventioner, är vad styrande politiker har kunnat enas om och vad de har lovat att respektera. Vår uppgift blir att påminna dem om detta löfte, påtala avsteg från överenskomna regler, kräva rättelse för dem som drabbats av sådana överträdelser, samt verka för förbättringar av reglerna.

Såväl i den utåtriktade informationen som i den interna debatten har vi då skäl att tona ner vår personliga uppfattning om de mänskliga rättigheternas yttersta grund och i stället hålla oss till det pragmatiska: detta håller vi för sant, detta anser vi vara rätt, detta har världens regeringar lovat att respektera. Ett av flera uttryck för detta synsätt är stadgans formulering om "alla mänskliga fri- och rättigheters oupplösliga enhet och inbördes beroende". Denna skrivning knyter oss också till andra organisationer som med varierande specialisering arbetar för de mänskliga rättigheterna, exempelvis Rädda Barnen och en rad nationella frivilligorganisationer (NGOs).

Vi föreslår att årsmötet beslutar

att svenska sektionen fortsatt ska verka för de mänskliga fri- och rättigheternas "oupplösliga enhet och inbördes beroende";

att sektionen ska hävda en pragmatisk inställning då det gäller rättigheternas rättsfilosofiska grund och undvika att fördjupa sig i de teoretiska problem som är knutna till etikens ursprung, detta för att möjliggöra en så bred uppslutning som möjligt i det arbete som vi alla anser viktigt;

att styrelsen ska verka för en ökad kännedom inom sektionen gällande Amnesty Internationals ståndpunkt i frågor av detta slag.

Bo Lindblom, Lars-Olof Olsson,Maj-Britt Pamp, Malcolm Tigerschiöld


Specialgruppernas ställning

Antalet grupper i en sektion är ett av de kriterier som avgör hur många röstberättigade delegater sektionen kan sända till det Internationella rådsmötet. Av tradition räknas då endast de vanliga, lokala arbetsgrupperna. Amnestys utveckling har emellertid medfört att specialgrupper och samordningsgrupper av olika slag har fått en allt större betydelse. Många utför huvuddelen av sitt amnesty-arbete i sådana specialgrupper. Deras verksamhet och antal är ett viktigt mått på sektionens kapacitet och ambitioner. De borde därför räknas som grupper jämställda med de traditionella arbetsgrupperna, bland annat vid beräkning av antalet delegater till ICM.

Vi föreslår att årsmötet uppdrar åt styrelsen

att internationellt verka för att antalet specialgrupper av olika slag adderas till övriga grupper vid beräkning av antalet delegater till ICM och i andra liknande sammanhang.

Bo Lindblom, Lars-Olof Olofsson, Maj-Britt Pamp, Malcolm Tigerschiöld


Bättre handlingsplaner

På rådsmötet i Tróia antogs en internationell handlingsplan (TAP, Tróia Action Plan) för de kommande fyra åren. Undertecknad har i arbetet med svenska sektionens handlingsplan haft anledning att studera TAP och också kunnat notera något om dess tillblivelse. Det finns enligt min mening stora brister i TAP och i hur den kommit till:

En handlingsplan bör beskriva en del av en strategi, ett långsiktigt tillvägagångssätt för att nå vår vision, den att mänskliga rättigheter ska respekteras överallt. En sådan strategi står inte att finna i TAP och den går inte heller att utläsa ”mellan raderna”.

Processen att ta fram TAP har varit bristfällig. Få synpunkter från rörelsen har inhämtats. Sektionerna fick bara tiden från november 1998 till januari 1999 för att ge synpunkter. I övrigt har endast synpunkter vid rådsmötet beaktats.

I inledningen till TAP talas det om vikten av att planen är förankrad, så att så många som möjligt känner ägande till den. Både processen för framtagandet och TAP utformning motverkar emellertid detta syfte.

TAP är ett för aktivistens praktiska syften oanvändbart dokument. Del tre, i vilken de föreslagna åtgärderna konkretiseras, består av ett fyrtiotal sidor tabeller med ett stort antal punkter i varje tabell. Att få en överblick över aktiviteter och mål för perioden är omöjligt. I inledningen konstateras också att det förmodligen endast är ett fåtal personer i varje sektion som kommer att läsa dokumentet.

Ovannämnda brister är allvarliga framför allt därför att de medför att rörelsen blir ineffektiv. Våra resurser slösas på ett lappverk av aktiviteter utan tydliga mål. Vi bärs fram av en förhoppning om att vårt arbete leder framåt snarare än av en övertygelse om att vi har en plan som håller. En handlingsplan med tydliga mål är av yttersta vikt för att Amnesty ska kunna agera samlat och kraftfullt.

Jag yrkar att årsmötet ger svenska sektionens styrelse i uppdrag att i god tid före nästa internationella rådsmöte författa en resolution med förslag till åtgärder för att förbättra den internationella handlingsplanen. Åtgärderna bör innefatta:

att en strategi utformas

att nästa handlingsplan arbetas fram på ett sätt som leder till att den blir förankrad i rörelsen

att göra handlingsplanen till ett användbart dokument, med bl. a. tydliga mål

Sune Montán
grupp 160


Verksamhetsförteckning

Det är inte lätt att som ny medlem få ett grepp om svenska sektionens organisatoriska uppbyggnad. Det är inte lätt ens när man har varit med ett tag. Det finns väldigt många olika verksamheter. För en person som vill engagera sig i något annat än grupparbete är det svårt att få reda på vilka valmöjligheter som finns. För att förenkla för intresserade föreslår vi att ett häfte med följande uppgifter sammanställs:

En verksamhetsförteckning med uppgifter om de olika verksamheterna i sektionen, med information om vart man ska vända sig om man är intresserad av att arbeta med en viss uppgift. Förteckningen ska t. ex. innehålla information om specialgrupper som juristgruppen, översättargruppen, lokala loppisgrupper, etc.

En beskrivning av befattningarna i de olika verksamheterna, inkluderande gruppsekreterare, informatör, medlem i valberedning, flyktingombud, styrelsemedlem i distrikt, distriktsombud, medlem i utskott, landsamordnare, RAN-samordnare och ekonomiskt ansvariga i verksamheter med stor omsättning.

Syftet med verksamhetsförteckningen liknar arbetsförmedlingens: att hitta intresserade personer till lediga jobb. Någon bör därför utses att ansvara för att förteckningen hålls aktuell.

Verksamhetsförteckningen och befattningsbeskrivningarna bör distribueras i pappersform till samtliga gruppsekreterare.

Vi yrkar

att årsmötet uppdrar åt styrelsen att upprätta en verksamhetsförteckning enligt ovan

att årsmötet uppdrar åt styrelsen att upprätta befattningsbeskrivningar för de befattningar som ingår i
verksamhetsförteckningen

att verksamhetsförteckningen och befattningsbeskrivningarna distribueras till samtliga
gruppsekreterare.

Pedro da Cruz, grupp 131, Lund
Sune Montán, grupp 160, Lund


Flyktingarbetet

Vid det internationella rådsmötet år 1999 fastslogs att flyktingarbetet är ett av de områden, som Amnesty skall lägga mer tid och kraft på under de närmaste fyra åren TROIA ACTION PLAN (TAP).

Ur den svenska handlingsplanen för de kommande fyra åren:
“Vi skall ge stöd åt asylsökande och deras ombud. Vi skall utveckla vårt samarbete med andra frivilligorganisationer.. Speciellt skall vi hitta nya samarbetsformer med Rådgivningsbyrån.”

För oss, som arbetat med flyktingfrågor under många år var detta ett glädjande besked. Bakom Rådgivningsbyrån (RGB) står Rädda Barnen, Caritas, Svenska kyrkan och fram till årsskiftet, januari 2000, var även Amnesty med i samarbetet. Den hjälp och det stöd som vi haft i flyktingarbetet av RGB kan inte nog understrykas, deras erfarenhet är omistlig. När därför detta samarbete upphör från och med januari 2000, efter styrelsebeslut i juni 1999, är det en stor förlust för vårt fortsatta flyktingarbete.

RGB har även medverkat i Amnesty-kurser och seminarier och erbjudit juridisk rådgivning till asylsökande. Anledningen till att vårt samarbete nu skall upphöra är att man ville ge RGB möjlighet att söka statliga pengar. RGB har inte rest några krav att vi skulle utträda och har heller inte sökt eller erhållit några statliga pengar.

Vi anhåller därför

att årsmötet beslutar att ge den nya styrelsen i uppdrag att ompröva beslutet om utträde ur
samarbetet med RÅDGIVNINGSBYRÅN.

För Grupp 63
Rona Morän, Christa Hauser
flyktingombud i distrikt 1, Skåne-Blekinge


Angående tackbrev/diplom till bidragsgivare

Vid exempelvis skolors insamlingar, firmafester, enskilda personers högtidsdagar, åminnelser etc händer det glädjande ofta att bidrag till Amnesty samlas in/skänkes

Beviset på tacksamhet från AI har hittills bestått i ett enkelt tackkort. Av egen upprepad erfarenhet vet vi, att flera personer önskar ett mera synbarligt bevis på sin gåva, att t ex hänga upp på skolans anslagstavla, i firmans lunchrum, hemma på sovrumsväggen eller var man nu tycker det kan passa bäst. Denna brist har beklagligtvis medfört onödig besvikelse hos givare, vilket vid ett par tillfällen framförts till oss.

Våra efterforskningar har givit vid handen att AI för närvarande inte har ett sådant lite mer påkostat tack/diplom, och vi anser att ett sådant självklart måste finnas i en organisation av Amnestys art och omfattning. De flesta ideella organisationer har för övrigt redan flera olika ‘diplom’ att välja på för att visa tacksamhet i motsvarande situation.

Vi i grupp 264 yrkar därför

att ett antal diplom/tackbrev med lämpliga Amnesty-motiv i stilfullt färgutförande och tryckta på papper av god kvalitet tas fram,

att en reklamfirma med erfarenhet från arbete av detta slag engageras för uppgiften

att en enkel trycksak med en presentation av de olika förslagen tillsändes samtliga grupper och distrikt, samt

att grupperna snarast erbjuds möjligheten att till självkostnadspris beställa hem dessa diplom

Grupp 264


Motion angående etablering av aktivistcenter i distrikt i Skåne- Blekinge

Distrikt Skåne-Blekinge är ett av svenska sektionens mest aktiva distrikt med för närvarande 40 arbetsgrupper och många enskilda aktivister. Distriktet har under de senaste åren anordnat en mängd egna aktiviteter och utbildningar. För att öka distiiktets möjligheter att arbeta med Amnestys alla åtaganden, antogs på vårt distriktsårsmöte den 13/3-1999, en motion om att arbeta för etablering av ett aktivistcenter med en fast anställd.

Distriktet kommer att ansvara för de frivilliga medarbetarnas arbetsinsatser och avser att med åren göra centret så ekonomiskt obemende som möjligt. Vi i distriktstyrelsén menar också att ett aktivistcenter i vårt distrikt även kommer att utnyttjas av och gynna distrikt Halland samt distrikt Kalmar-Kronoberg.

Den svenska sektionen har tidigare uttalat önskningar om utbkalisering och decentralisering som ett medel för att stärka medlemmarnas och gruppers direkta inflytande. Vi ser ett etablerande av aktivistcenter, enligt Göteborgskontorets modell, i vår region som ett stort och viktigt steg i denna riktning och som ett sätt att öka den direkta demokratin inom Svenska Amnesty.

Distriktsstyrelsen i distrikt Skåne-Blekinge yrkar:

att den svenska sektionen senast år 2001 påbörjar arbetet med att etablera ett aktivistcenter i vårt
distrikt sam t
att sektionen under de första åren har det huvudsakliga ansvaret för centrets driftsutgifter och arbetsgivaransvaret för den anställda.

Distriktsstyrelsen Skåne- Blekinge


Barnbok om barnets rättigheter

Jag har skrivit ett manus på temat “barnens rättigheter” i syfte att producera ett laromedel för barn där en äventyrsberättelse blandas med fakta. Under förra året gav jag ut, på eget förlag, 3 böcker som handlar om djurskydd. För den kommande boken “Haren som visste för lite” behöver jag en samarbetspartner och vad vore inte lämpligare än just Amnesty. Det finns flera skäl därför. Som enskild person med små resurser är det inte lätt att stå för tryck och framförallt marknadsföringen av boken. Min förfrågan till er är ifall ni kan sammanställa och producera ett arbetshäfte till boken? Därefter föreslår jag att vi gemensamt producerar en provserie på 1000 ex av boken och arbetshäftet. Jag står för kostnaden för boktrycket och ni för tryck av arbetshäftet. Det finns även möjlighet att söka statligt kulturstöd. Jag lämnar övriga frågor öppna för diskussion som t.ex. accociationsform för samarbete och marknadsföring mm.

Eva Molnar-Broander


Beslutsfattande årsmöte varje år

Beslutet att endast vartannat årsmöte skulle behandla motioner, medan vartannat skulle ge möjlighet till samtal, diskussioner, seminarier kring stora och aktuella frågor, har redan visat sig innebära vissa svårigheter. Bland annat ligger svenska sektionens årsmöten i otakt med de internationella rådsmötena, där stora förändringar inom rörelsen ska diskuteras och beslutas om. Svenska Amnesty hinner inte få relevant underlag för beslut till årsmötet i Malmö. Det gör att vi frånhänder oss möjligheter att ta ställning och att påverka inrikt-ningen när det gäller viktiga internationella beslut.

Vi föreslår årsmötet besluta

att återinföra systemet med ett beslutsfattande årsmöte varje år.

Grupp 198, Lindesberg


Distrikten och gruppavgiften

1996 års årsmöte beslutade att en stor del av gruppavgiften kunde tas ut av distrikten i stället för av sektionen. Gruppavgiften till sektionen var tidigare 7000 kronor. Nu är den 1 500 kronor. Tanken bakom förslaget var inte en sänkning av gruppavgiften, utan en omfördelning av medel från
sektionen till distrikten med syfte att decentralisera och göra det möjligt för distrikten och arbetsgrupperna att utveckla sin verksamhet på lokal nivå. Till stor del har följderna varit positiva.

Vid 1999 års distriktsombudsmöte gjordes en genomgång av distriktens verksamhet och det
konstaterades en ökad aktivitet i många distrikt sedan 1996.Samtidigt har det visat sig att reformen inte löste alla de problem den var avsedd att lösa. Många distrikt utnyttjade omfördelningen av medel till att minska sin insamlingsverksamhet. Fyra distrikt har tagit bort gruppavgiften, vilket för dem innebär att grupperna endast behöver samla in och betala avgiften till sektionen på 1 500 kronor. Detta innebär dels att intäkterna minskar, dels att Amnesty syns mindre på gator och torg. Vi
anser att minskad synlighet är till nackdel för Amnesty.

Vissa distrikt har inte fått igång någon större gemensam verksamhet. 8 av 18 distrikt har till exempel vare sig styrelse eller stadgar. Distriktens verksamhet är viktig om vi vill ha en organisation som är synlig i hela landet.

Därför föreslår vi att 1996 års beslut ändras. Vi anser att det finns mycket goda skäl att ha olika avgiftsnivåer till sektionen, beroende på vilken avgift distrikten tar ut. Sektionens årsmöte bör besluta att var arbetsgrupp ska erlägga en sammanlagd avgift av 6000 kronor. Av dessa skall distrikten kunna ta ut en avgift mellan 0 och 4 500 kronor beroende på vilken verksamhet distrikten har. Minst 1 500 kronor per grupp går alltså vidare till sektionen. Vårt förslag innebär att distrikt som har verksamhe kan ha det även i fortsättningen och övriga distrikt får en anledning till att bygga upp en. En decentraliserad organisation med omfördelning av resurser till distrikten måste också medföra en omfördelning av ansvar. Vi föreslår därför att distrikten skall betala minst en fjärdedel av gruppavgiften per grupp och år till sektionen.

Vi tror att förslaget får flera positiva effekter: ökad insamlingsverksamhet i arbetsgrupperna som för med sig ökad synlighet på gator och torg samt större intäkter. Dessutom ger förslaget möjlighet till
ökade gemensamma aktiviteter inom distrikten. En ökad verksamhet i distrikten avlastar sekretariat och sektionsstyrelse, vilket är en del av decentraliseringen.

Vi föreslår att årsmötet beslutar:

att samtliga arbetsgrupper betalar 6000 kronor i gruppavgift till sitt distrikt eller i de fall distrikt saknas till sektionen

att distrikten skall betala minst en fjärdedel av denna summa till sektionen

att stadgarna ändras enligt följande: Punkt 4:2
"Till sektionen ansluten arbetsgrupp skall erlägga av årsmötet beslutad avgift."

att göra följande tillägg till stadgarna punkt 4:2:
"Distrikt har rätt att besluta att högst tre fjärdedelar av gruppavgiften behålls av distriktet och minst en fjärdedel betalas till sektionen. Medel som ej behövs i distriktens verksamhet skall tillfalla sektionen."

Stockholmsdistriktets styrelse


Distriktens ekonomi

Distriktens ekonomiska situation har under de senaste åren uppvisat en oerhörd spännvidd. Vissa distrikt har en god ekonomi och en väl fungerande verksamhet. Andra har svårt att få verksamheten att fungera och därmed en liten och i vissa fall dålig ekonomi. Detta behöver dock inte betyda att de
ingående grupperna har dålig ekonomi eller skralt med verksamhet.

Många distriktsombud har under flera års tid upplevt det som frustrerande att distrikten ses som en homogen samling trots de oerhörda olikheter de uppvisar inbördes, inte minst i avseende på ekonomiska och personella resurser. I de stora distrikten finns generellt ett behov av relativt stora
och säkra inkomster för att täcka de löpande kostnaderna för verksamheten. Det samma kan vara fallet i små, väl fungerande distrikt. I andra distrikt är situationen snarare den att man p.g.a. liten verksamhet inte har någon användning för mer betydande medel och följaktligen medvetet har mycket små inkomster.

Den huvudsakliga inkomstkällan för de flesta distrikt är gruppavgifterna.Dessa varierar nu mellan 0 och 5 000 kr per grupp och år. Det har länge framförts farhågor om att detta, i de fall avgiften är mycket låg, leder till minskad insamling och troligen, som en följd därav, till minskad exponering bland allmänheten. Det har under våren legat ett förslag på styrelsens bord innebärande att
gruppavgiften till sektionen skulle höjas ganska avsevärt. Förslaget ledde emellertid inte till något styrelsens förslag till årsmötet. Situationen upplevs emellertid som instabil och detta skapar osäkerhet i de distrikt där det p.g.a. höga distriktsavgifter finns mycket små marginaler för en eventuell sektionsavgiftshöjning. Dessa distrikt hotas av att vid en eventuell höjning tvingas sänka sina gruppavgifter och därmed troligen verksamhetsnivån.

Den nuvarande situationen innebär således, i alla fall potentiellt, problem både vad gäller insamlingsaktiviteten i distrikten och distriktens möjligheter till långsiktig ekonomisk planering.

För att råda bot på dessa problem föreslår vi att årsmötet uppdrar åt styrelsen:

att utreda hur uttaget av avgifter från grupperna till sektion och distrikt på bästa sätt kan harmoniseras så att en långsiktigt stabil lösning kan nås;

att göra detta med beaktande av de mycket skiftande behov och möjligheter som föreligger i de olika distrikten;

att vidare beakta nyttan av att synas bland allmänheten i samband med insamling samtidigt som man uppmärksammar att denna effekt kan nås på många alternativa sätt.

Eric Ericson, Malena Karlsson, David Langlet, Rafael Luna


Utvidgning av AI:s mandat

En av många viktiga faktorer för Amnestys styrka är det mandat, som man inom organisationen kommit överens att arbeta med. Mandatet definierar inom vilka gränser vi skall verka och också de facto vad vi arbetar med. Under de senaste åren har allt fler propåer kommit från olika håll att mandatet skall utvidgas ytterligare att även omfatta aktivt arbete med de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna samt med kränkningar som ej utövas av stater eller organisationer, t.ex. våld i hemmet.

Utan att förringa betydelsen i stort av en kamp för alla mänskliga rättigheter och mot alla former av kränkningar vill vi dock ifrågasätta om Amnesty verkligen är betjänt av en vidgning av mandatet. Brott mot de mänskliga rättigheterna inom våra “klassiska” områden har knappast minskat de senaste åren, och mycket återstår att göra innan t.ex. dödsstraffet är borta ur alla länders strafformer och tortyr också tillhör historien. Många andra organisationer agerar i dag i kampen för mänskliga rättigheter i olika delar av världen och på olika sätt, medan vii Amnesty var nästan ensamma på arenan på 1960-talet.

Vi anser att Amnestys resurser i dag knappt räcker till för att uträtta det nödvändigaste inom det befintliga och accepterade åtagandet. En utökning av detta skulle innebära en ytterligare påfrestning för dem som verkar inom organisationen, både som anställda och frivilliga och en splittring av resurserna. Att arbeta med de mänskliga rättigheterna med dagens mandat är förvisso inte helt problemfritt. Debatten inom vår rörelse visar att gränserna visst inte är skarpa tbr vad vi får/bör arbeta med.
Varje övertramp riskerar att tära på vårt trovärdighetskapital. En ytterligare utvidgning av mandatet skulle sannolikt skapa än större problem.

Amnesty är en rörelse med många starka viljor agerande i rörelsens namn i olika frågor. Mandatets gränser är viktigt i detta sammanhang. Vi tror att en vidgning av åtagandet skulle kunna bli ett verkligt hot mot sammanhållningen inom organisationen. Oenighet om målet med arbetet skulle kunna riskera att Amnesty delas upp i flera organisationer och därmed starkt försvagas. Vi vill givetvis inte medverka till detta utan anser att vårt arbete bäst gagn: av ett fortsatt snävt och jämförelsevis klart mandat. Vi uppmanar därför Svenska Sektionen verka för att gällande mandat för Amnesty International bibehålls.

Hälso-och sjukvårdsgruppen föreslår

att årsmötet fattar beslut om att uppmana den svenska delegationen vid Rådsmötet i höst-ICM- att arbeta för en restriktiv linje i frågor som rör utvidgning av Amnesty Internationals mandat

Hälso- och Sjukvårdsgruppen


Förändrat arbetssätt för sektionsstyrelse

Sedan ett antal år har det varit svårt att rekrytera kandidater till sektionsstyrelsen. Vi anser att det är allvarligt, bland annat ur demokratisk synvinkel.

Orsakerna till svårigheterna är säkert flera; vi vill särskilt peka på den tunga arbetsbelastning styrelsen har. Att ha ett styrelseuppdrag innebär att de allra flesta helgerna under året ägnas åt amnesty-arbete, antingen direkt i styrelsen, i arbetsutskottet, i A-, B-, C-, D-utskotten eller för att besöka distriktsmöten. För de som inte bor i Stockholm innebär det dessutom i princip alltid resor/bortavaro under hela helgen.

Ett förändrat arbetssätt som skulle medföra minskad arbetsbörda för styrelsens ledamöter vore att styrelsen ger direktiv till uppdrag och utredningar, vilka utförs av A-, B-, C-, D -utskotten. Dessa utskott skulle bestå enbart av tjänstemän och frivilliga. Styrelsen fattar sedan beslut i frågan, på basis av den utredning som gjorts.

Den påbörjade decentraliseringen i rörelsen börjar få genomslag i en del distrikt, vilket bör frigöra resurser för utskottsarbete på sekretariatet.

Vi föreslår att årsmötet ger styrelsen i uppdrag att se över sitt arbetssätt enligt ovanstående tankar med syfte att minska arbetsbördan för styrelsens ledamöter.

Eva Sandhammar, Elisabet Stålhane