Rapport om antalet grupper Underlag till styrelsemöte 1-2 januari 1997

(reviderad efter AU)


Januari 1997

Styrelsens B-utskott

RAPPORT OM ANTALET GRUPPER




BAKGRUND

Trots en kraftig medlemsökning under de senaste åren har antalet grupper i svenska sektionen minskat från 332 (1990) till 284 (1996). Flera arbeten har gjorts för att analysera orsakerna till minskningen.

* En grupputredning genomförs under 1990-1991.
* En aktivistutredning genomförs 1994-1996 och i dess spår följer också flera seminarier, bl.a. i
samband med årsmötet i Borlänge 1995 och ett särskilt seminarium i Lund i februari 1996.
* En ungdomsutredning görs under 1995-1996, varpå årsmötet i Göteborg 1996 beslutar om en
långsiktig satsning på ungdomsarbetet inom sektionen.
* Under sommaren 1996 görs en distriktsinventering, baserad på intervjuer med
distriktsombuden, där det bl a framkommer att den framtida utvecklingen av distrikten
kommer att vara starkt beroende av antalet aktiva medlemmar. Detta oroar
distriktsombuden, som upplever en brist på medlemmar som vill aktivera sig på distriktsnivå.
En vanlig syn distriksombud har på distriktets roll är att förse medlemmarna med möjlighet till
utbildning.
* Två enkäter skickas ut till dels nedlagda grupper med frågor om varför gruppen lades ner
och dels till alla arbetsgrupper, där det bland annat efterfrågas vilket stöd grupper vill ha i sitt
arbete från distrikten/sekretariatet och varför grupper i allmänhet läggs ned.

Årsmötet i Göteborg 1996 beslutade (61 Antalet grupper)

att uppdra åt styrelsen att göra en snabb analys av anledningen till att grupper lagts ner

att denna analys läggs till grund för en förnyad satsning på att starta nya grupper

att styrelsen/sekretariatet utser några personer, t ex distriktsombud, som tillsammans med gruppansvarig på sekretariatet
lägger fram förslag om hur man bäst kan stötta dels grupper med problem, dels nya grupper samt utarbetar förslag på
aktiviteter lämpliga för nystartade grupper.

Detta är bakgrunden till att denna rapport skrivs.



AVGRÄNSNINGAR

Den här rapporten kommer nästan enbart att koncentrera sig på arbetsgrupperna. Detta betyder för den skull givetvis inte att Amnestys organisation som helhet inte är viktig. Organisatoriska faktorer påverkar gruppernas arbete i stor utsträckning. Man skulle bland annat kunna fundera på:
* Gruppernas position i organisationen och förväntningarna/kraven på det arbete som sköts
ideellt.
* Nivåerna i organisationen och kontakten däremellan (t.ex. förhållandet mellan
specialgrupper-distrikt-grupper-enskilda medlemmar).
* Förekomsten av tillfälliga grupper.
* De senaste årens decentralisering.
För att begränsa rapporten har vi valt att inte gå in speciellt mycket på hur Amnestys struktur i sin helhet påverkar gruppernas arbete. En annan orsak till att vi valt att inte prioritera dessa områden är att de diskuteras rätt flitigt i aktivistutredningen.

Den enkät som skickades till grupper som lagts ner visade tydligt att den främsta orsaken till gruppernas problem var bristen på medlemmar. Även den enkät som gick ut till de grupper som inte lagts ner visade att medlemsbrist var det största problemet. Notabelt är att ett par grupper också ansåg att den stora tillströmningen av nya medlemmar var ett problem. Vi anser att amnesty idag har en bra nyrekrytering. Praktiskt taget alla grupper tar emot nya medlemmar varje år. Till detta bör läggas den ungdomssatsning som startas hösten 1997 och som ytterligare kommer att förbättra nyrekryteringen till grupperna. Med detta som utgångspunkt har vi valt att koncentrera oss på bortfallet av aktiva medlemmar ur grupperna. Den här rapporten handlar om hur vi bär oss åt för att få våra aktiva medlemmar att stanna kvar i grupperna.



PROBLEM

Gruppen:
Genom att titta på gruppens struktur kan man hitta en del företeelser som kan bidra till att grupper har problem och som gör det svårt för en grupp att fortsätta existera när problemen väl uppstår.

De enda personerna i en grupp som har en definierad roll är gruppsekreteraren och kassören. Vi har fokuserat vårt arbete på gruppsekreterarens roll och ansvar för gruppens fortlevnad. I den enkät som skickats ut till grupper om varför grupper läggs ned svarade en del grupper att ett stort problem var bristen på eldsjälar . Oftast är dessa eldsjälar också gruppsekreterare under en period. Ett problem är att dessa personer tar på sig mycket ansvar och arbetsuppgifter och när de, av olika skäl, inte längre vill vara aktiva, får gruppen svårt att ersätta dessa personer. Detta belyser vikten av att arbetet fördelas på ett bra sätt inom gruppen, så att den inte blir alltför beroende av en person. Gruppsekreterarna har en oerhört viktig roll i rörelsen, som kanske inte uppmärksammas tillräckligt. Gruppsekreterarkursen är uppenbarligen en mycket bra start för gruppsekreterarna, men det behövs ett starkare stöd för dessa nyckelpersoner under hela deras gruppsekreterarperiod.

Ett av de största problemen för grupperna är bristen på aktiva medlemmar .
Med detta utgår vi från de medlemmar som har valt att bli aktiva , men som av någon anledning inte vill fortsätta med detta engagemang. Det är sällan medlemmar lämnar en grupp för att de inte längre sympatiserar med vårt mandat eller tycker att vårt arbete inte är tillräckligt viktigt. Varför lämnar då medlemmar våra grupper? Det skäl som angavs oftast i enkäterna till grupper som lagts ner är tidsbrist. Arbete, familj och andra aktiviteter konkurrerar med den tid medlemmarna är villiga att lägga ned på amnestyarbete. Eftersom dessa personer vid något tidigare tillfälle trots allt valt att lägga tid på att vara med i en grupp, bör vi dock kritiskt granska varför detta har nedprioriterats. Arbetet för de mänskliga rättigheterna är inte "roligt", men kanske kan gruppens arbete göras mer lätttillgängligt och lättsammare. Kanske är det personkemin i gruppen som inte stämmer. Kanske medlemmarna inte känner sig tillräckligt viktiga för gruppen - "det spelar ändå ingen roll om jag kommer på mötet eller inte". Slutligen kan det också bero på att medlemmarnas bild av Amnestys arbete inte överensstämmer med hur det verkliga arbetet i en grupp fungerar. I vår marknadsföring betonar vi ofta arbetet för enskilda personer, och den personliga kontakten med dessa. Detta har dock minskat i betydelse och omfattning under de senaste åren. Det är viktigt att vi inte fortsätter marknadsföra det arbetet som gruppernas viktigaste, då det inte längre stämmer.


Arbetsmetoder:
Vi tror att en del av gruppernas problem ligger i hur man väljer att förhålla sig till våra arbetsmetoder. Onekligen är det en oerhörd massa uppgifter grupperna har att sköta. Många betraktar aktionsfall som det mest grundläggande och naturliga arbetet för gruppen. Alla inser hur viktigt det är att skriva blixtaktioner . Att vara med i kampanjer och aktioner är ett utvecklande och mer utåtriktat arbete. Alla grupper måste arbeta med insamling för att få ihop pengar till avgifter, material och kurser. Man vill delta i vårt flyktingarbete , anordna manifestationer , skriva insändare , bedriva målgruppsarbete etc. etc. Att någon grupp skulle kunna sköta alla dessa uppgifter på ett bra sätt är ytterst osannolikt. Trots det försöker många grupper att arbeta med "allt". Man känner en press att arbeta med så mycket som möjligt, och eftersom allt vårt arbete är viktigt blir det svårt att prioritera.

Kränkningarna av mänskliga rättigheter tycks ändlösa och detta sätter sina spår i våra arbetsmetoder. Varje blixtaktion, varje kampanj följs av en till. Gruppen tar sig aldrig tid att slappna av och känna sig nöjda med sitt arbete. Detta skapar frustration och en känsla av att aldrig "bli färdig" med något. Det gör också att vårt arbete känns mycket tungt.

Amnestys mandat har genomgått en del förändringar under 90-talet. Det finns idag fler områden för grupperna att arbeta med. Att arbeta med alla områden inom vårt mandat är idag en oerhört svår uppgift. Nya arbetsområden ställer också stora krav på gruppernas arbetsmetoder. De måste lära sig att angripa nya problem på nya sätt. Detta försvårar gruppens arbete.



LÖSNINGAR

Grupper:
Vi får nog räkna med att en grupp är beroende av en eldsjäl, oftast i form av gruppsekreteraren . Strukturen som organisationen har byggt upp med månatliga utskick till gruppsekreteraren bidrar till karaktären av gruppsekreteraren som ett centralt nav i gruppen. Det är då viktigt att dels ge dessa personer mycket stöd och dels att se till att en nyrekrytering av "eldsjälar" är kontinuerlig i en grupp. Detta kan ske genom utbildning, t ex vidareutbildning av gruppsekreterarna eller andra sorters träffar där gruppsekreterarna kan träffas och utbyta erfarenheter. En mer personlig kontakt från distriktsombuden kan vara ett sätt att ge gruppsekreterarna en känsla av att de är oerhört viktiga för rörelsen och en möjlighet för gruppsekreterarna att ventilera sina problem. Vägledning är oerhört viktigt och bör komma från distriktsombuden och/eller anställd på sekretariatet.

För att inte en grupp skall bli haltande på grund av bristen på eldsjälar, borde rekrytering av framtida gruppsekreterare alltid finnas med i bakhuvudet hos gruppsekreterarna själva, distriktsombud och övriga aktiva som finns på "högre" nivåer inom rörelsen. Ibland är det möjligheten till ett större engagemang som gör att medlemmar stannar kvar i organisationen och utvecklas. Man bör alltså ta vara på en medlems ursprungliga engagemang och "puffa" för att denna skall bli mer aktiv. Det är sällan en medlem själv tar initiativ till att bli gruppsekreterare o dyl, utan denna rekrytering bör komma "uppifrån".

En del av de lösningar som kan hjälpa en grupp med problem presenteras under rubriken "Arbetsmetoder". Att en grupp inte behöver ta på sig alltför många arbetsuppgifter kan var ett sätt att ge mer tid till de kvarstående uppgifterna, och en möjlighet för gruppen att göra fler "roliga" saker. En viss specialisering av de uppgifter som finns, t ex genom fördjupade kunskaper och fler kringaktiviteter kan leda till att gruppens medlemmar känner sig viktigare för gruppen och kan leda till en personlig tillfredsställelse då arbetet leder till ökade kunskaper.

Om personkemin i en grupp inte fungerar, och det finns mer än en Amnestygrupp på orten, kan det vara bra om det redan vid introduktionen av medlemmen presenteras möjligheten för denne att byta grupp . Detta får inte vara en tabubelagd lösning. Vissa grupper består av ett gäng vänner och när det då dyker upp nya medlemmar känner de sig inte alltid välkomna. Andra gånger gäller det de olika arbetsuppgifterna gruppen har - en medlem borde alltid vara med i en grupp där hans/hennes intressen och kunskaper kommer väl till användning.

Att ta tillvara på en medlems kunskaper och intressen vid ett tidigt stadium bör också bidra till att medlemmen känner sig "viktig" för gruppen. Andra lösningar för att få medlemmar att känna sig behövda är att försöka rekrytera dessa till poster (ex samordnare) som ligger inom deras intresseområde, eller att förmå medlemmarna att åka på olika utbildningar inom Amnesty.

Slutligen bör vi tidigt försöka informera om att den bild en medlem ofta har om Amnesty innan han/hon går med i en grupp inte alltid stämmer överens med hur det ser ut i verkligheten, och att våra arbetsmetoder förändras med tiden.


Arbetsmetoder:
Det är oerhört viktigt att betona för grupperna att det inte är nödvändigt, och inte heller önskvärt, att delta i alla arbetsmetoder. Diskussionen om specialisering inleddes på allvar inom svenska sektionen efter årsmötet i Linköping 1992. Tyvärr kom den framför allt att handla om gruppernas möjlighet till specialisering inom vårt mandat. Vi tror dock att det är än viktigare att grupperna specialiserar sig inom våra arbetsmetoder . Detta underlättar även för grupperna att utvärdera sitt arbete. Såväl sekretariat som distriktsombud bör i sin kontakt med grupperna betona det önskvärda i att göra egna prioriteringar och välja ett fåtal arbetsmetoder att fördjupa sig i. Särskilt viktigt är detta för svaga grupper med få medlemmar.

Ett praktiskt och naturligt sätt att genomföra sådana prioriteringar är att gruppen upprättar en verksamhetsplan . Gruppens verksamhetsplan medför att man redan i början av året definerar ett lagom antal uppgifter att sköta. Dessa kan vara mycket detaljerade och lätta att utvärdera (t.ex. att skriva fem insändare, skriva hundra brev på aktionsfallet eller besöka två skolor). I slutet av året, när verksamhetsberättelsen ska skrivas kan gruppen se ifall man nådde sina målsättningar och vad som gick bra eller dåligt. Utifrån detta utarbetas nästa verksamhetsplan... Detta kompenserar frånvaron av kvantitativt definerade målsättningar i sektionens handlingsplan och gör det lättare för gruppen att fokusera på vad man har gjort, istället för vad man inte har gjort.

För att undvika den påfrestande känslan av att amnestyarbetet aldrig tar slut vore det önskvärt att utarbeta fler tidsbegränsade uppgifter . Framför allt kan ett sådant system upprättas på distriktsnivå, där enskilda grupper och medlemmar kan få tidsbegränsade projekt att arbeta med. Exempel på sådana projekt kan vara att arrangera möten och utbildningar, ordna temadagar om mänskliga rättigheter på skolor, ansvara för samordning av någon kampanj etc. Arbetet blir lättare att utvärdera, mer flexibelt och mindre betungande.

Det är också mycket viktigt att grupper inte låser sig vid hur man tidigare har arbetat. Gruppens arbete måste anpassas till medlemmarna - inte tvärtom. En viktig uppgift för gruppsekreteraren är att fortlöpande inventera gruppmedlemmarnas intressen och kompetensområden. Man får inte vara rädd för att pröva nya arbetsmetoder, ifall man tror att dessa skulle passa gruppens nya medlemmar. Givetvis innebär det också att man bör göra sig av med uppgifter när medlemmar lämnar gruppen, ifall ingen är lämplig för att fullfölja arbetet.



ÅTGÄRDER

STYRELSEN SKA:
* I samarbete med distriktsombuden utveckla kontakten med gruppsekreterarna.
* Fortsätta utvecklingen mot ökad specialisering, samt poängtera att denna i första hand bör
innebära prioriteringar av arbetsmetoder.
* Tillsammans med distriktsombuden utarbeta en plan för hur gruppsekreterarna kan få mer
stöd (t ex via ett regelbundet gruppsekreterarutskick och via vägledning) och hjälp med
rekrytering av aktiva till poster inom organisationen.
* I sin kontakt med grupperna betona vikten av att man begränsar sitt arbete till ett fåtal
arbetsmetoder.
* Betona betydelsen av specialisering och prioritering i relevanta utbildningar.

DISTRIKSOMBUDEN SKA:
* Sträva efter att utveckla kontakten med gruppsekreterarna, för att kunna förebygga problem
med brist på aktiva medlemmar.
* Betona vikten av att grupperna begränsar sitt arbete och att man prioriterar ett fåtal
arbetsmetoder.
* Hjälpa gruppsekreterarna med rekrytering av medlemmar till arbete på "högre nivåer" i
organisationen.
* Sträva efter att erbjuda grupper och enskilda medlemmar tidsbegränsade projekt att arbeta
med.

GRUPPSEKRETERARNA SKA:
* Uppmuntra medlemmarna till vidareutveckling inom organisationen.
* Upplysa nya medlemmar om möjligheten att, utan dåligt samvete, få byta grupp om
de av någon anledning inte verkar passa i gruppen.
* Anpassa gruppens arbete efter dess sammansättning.
* Fördela arbetsuppgifterna inom gruppen.

GRUPPERNA SKA:
* Utarbeta en verksamhetsplan i början av året, i samband med att verksamhetsberättelsen
för föregående år skrivs.
* Fortlöpande inventera gruppmedlemmarnas kompetens och intresseområden.
* Använda sig av gruppmedlemmars intresse och kunskap för att specialisera gruppens
arbete.


B-utskottet föreslår:
att styrelsen godkänner rapporten.
att styrelsen diskuterar problemet med det sjunkande antalet grupper på januarimötet.
att styrelsen ordnar ett seminarium i samband med årsmötet som behandlar dessa frågor.