Öronmärkta bidrag och statligt stöd för MR-utbildning Underlag till styrelsemöte 1-2 december 2010

Till: Styrelsen
Från: Sekretariatet
Datum: 3 december 2010

Öronmärkta bidrag och statligt stöd för MR-utbildning

Inledning

Styrelsen gav i juni 2010 sekretariatet i uppdrag att ta fram ett underlag “om öronmärkta intäkter respektive statligt stöd till MR-utbildning”. Vi vill redan inledningsvis betona att huvudfrågan i detta diskussionsunderlag är öronmärkta bidrag, där statliga medeI utgör en form av öronmärkning. Med tanke på Amnestys långa historia av oberoende gentemot staten förtjänar den dock en egen hantering.

I det nedanstående ger vi en bakgrund till frågorna samt listar för- och nackdelar vi identifierat. Vi avslutar med ett antal frågeställningar för styrelsen att diskutera.

Bakgrund

Från att i många år haft en mycket restriktiv hållning till öronmärkta bidrag i allmänhet och statligt stöd i synnerhet, har sektionen sedan mitten av 2000-talet i viss utsträckning öppnat upp för denna typ av finansiering i enlighet med de internationella riktlinjer som finns inom området.

Sektionen beslutade 2004 att ansöka om medel från Allmänna arvsfonden (projektet hette “Rätt ska va rätt!” där bl a Sneställt ingick) och sedan dess har vi tagit emot bidrag från Allmänna arvsfonden till dokumentärfilmsprojektet Angeläget vid ett antal tillfällen.

Under 2006-2007 genomfördes ett MR-utbildningsprojekt i Turkiet som finansierades av medel från Olof Palmes Internationella Center (OPC) som sektionen sökte och formellt ansvarade för. OPCs medel kom ursprungligen från deras ramavtal med SIDA. Under 2010 har ytterligare ett MR-utbildningsprojekt i Turkiet startat som finansieras av OPC med medel från SIDA genom den svenska sektionens “förmedling”. I båda fallen har sektionen varit den part som sökt bidraget, betalat en viss egeninsats (10%) i projekten samt betalat IS-avgift på pengarna. Det är ett bra och viktigt projekt, men också intressant såtillvida att sektionen i stort sett enbart agerar “mellanhand” i ett internationellt projekt där även IS och Amnesty Turkiet ingår, men påtar sig relativt stort formellt ansvar.

I och med att Amnesty nu är förmånstagare i Postkodlotteriet har möjligheten öppnat sig att även därifrån söka öronmärkta bidrag.

I den nyligen antagna globala fundraisingstrategin för 2010-2011 ingår arbete både med öronmärkta bidrag och statligt stöd för MR-utbildning.

Övergripande princip - Amnestys oberoende

I centrum för diskussionen om både öronmärkta bidrag och statligt stöd för MR-utbildning står frågan om Amnestys oberoende. I de internationella riktlinjerna för mottagande av ekonomiskt stöd och fundraising som antogs 1999 (Fundraising Guidelines, AI Index: FIN 21/003/1999), och som fortfarande i allt väsentligt gäller inom samtliga områden utom samarbeten med företag där specifika riktlinjer antogs 2007, förtydligas detta. Samtidigt påpekas att sektioner och strukturer kan välja att tillämpa riktlinjer som är mer restriktiva än de internationella.

Ur Fundraising Guidelines:

Inledning

Dessa riktlinjer antogs i princip år 1999; senare mindre ändringar som föreslagits vid ICM har lagts till, och riktlinjerna publiceras nu på nytt till ledning för rörelsen. De är avsedda som ett minsta gemensamma ramverk för insamlingsarbete inom rörelsen. Vissa sektioner eller strukturer kan för sina interna behov välja mer restriktiva riktlinjer.

I Grundprinciper

A. Amnestys oberoende, opartiskhet och trovärdighet får inte komprometteras, inte heller upplevas som komprometterad.

B. Amnestys huvudsakliga bas för finansiering måste förbli våra medlemmar – våra medlemmar och bidragsgivare är grunden för vår legitimitet liksom för vår ekonomi.

C. Då man överväger andra tänkbara inkomstkällor ska man uppmärksamma vikten av att undvika att bli beroende av någon separat inkomstkälla som kan bortfalla på grund av:
1. strukturella skäl (ekonomiska svårigheter, strejker, avslutade stödprogram)
2. missnöje hos sponsorerna med Amnestys principer eller kampanjaktiviteter

D. För att undvika beroende måste ekonomiskt stöd som överstiger 25% av en enhets årliga budget normalt godkännas av IEC.

E. Strukturer inom Amnesty ska acceptera ekonomiskt stöd utifrån endast om de är beredda att ta fullt ansvar för dem vad gäller ekonomisk förvaltning, programövervakning och utvärdering. Innan sektioner ansöker om ekonomiskt stöd hos stiftelser eller andra organisationer bör de framför allt försäkra sig om att alla krav på rapportering, övervakning och ekonomiskt ansvar har uppfyllts. Om det aktuella stödet överstiger 25% av sektionens budget ska kopior av allt som krävs beträffande det sökta biståndet lämnas till Internationella insamlingsgruppen (Director of International Fundraising). Om externt ekonomiskt stöd ska ”gå genom” Amnesty till andra föreningar och organisationer, bör det klargöras i vilken utsträckning Amnesty tar ansvaret för dessa organisationers förpliktelser.

F. I allmänhet tillåts inte bidrag för undersökningar beträffande ett speciellt land. Bidrag för utvecklingsarbete i ett specifikt land kräver godkännande av SDC, om medlen ska överföras från en sektion till en annan sektion eller struktur. I annat fall krävs godkännande av IEC (se Earmarked Funding Policy).

Öronmärkta bidrag

På engelska används begreppen ”earmarked funding” och ”restricted funding”, ibland görs en åtskillnad mellan de två, ibland används de som synonymer. Vi använder här generellt begreppet ”öronmärkta bidrag” och det handlar i detta sammanhang alltid om bidrag där Amnesty ytterst bestämmer hur pengarna ska användas till det aktuella ändamålet.

Öronmärkta bidrag är vanligtvis av två slag: Antingen fås de genom ansökan om medel till specifik verksamhet, eller så är de resultatet av en speciell insamling till ett specifikt ändamål. Ytterligare en form av öronmärkta bidrag kan vara stora villkorade gåvor från enskilda givare.

Det finns internationella riktlinjer för öronmärkt fundraising, som antogs av den internationella styrelsen (IEC) 2005 (Earmarked Fundraising Guidelines, AI Index: FIN 10/004/2005). Huvuddragen i riktlinjerna är följande:

- Max 25% av en sektions intäkter får komma från en enskild gåvogivare (se även Fundraising Guidelines).
- Hänsyn ska även tas till den internationella policyn för att skydda Amnestys varumärke (Managing to Protect AI's Image, AI Index: FIN 21/005/2003).
- Alla bidrag ska ske med hänsyn tagen till gällande ISP (och nuvarande globala prioriteringar).
- Avgiften till IS på öronmärkta bidrag är generellt 15% (om internationella kostnader ingår gäller en annan beräkningsgrund).

Det finns ett antal fördelar med öronmärkta bidrag förutom de uppenbart ekonomiska som riktlinjerna tar upp:

Öronmärkning skulle kunna hjälpa Amnesty att bättre definiera konkreta mål och resultat. Så skulle vi t ex i varje stor kampanj kunna definiera ett antal påtagliga, synbara och ekonomiskt fördelaktiga resultat som vi kan arbeta för.

Det finns dock två stora risker med öronmärkta bidrag som lyfts fram i riktlinjerna:

1) Amnesty kan förlora sitt oberoende och till följd därav sin image. Detta bör på alla sätt undvikas. Under alla omständigheter måste Amnesty kunna stå till svars för att man mottagit villkorade bidrag samt uppvisa tydliga och oberoende utredningar, verksamheter och kampanjer. Detta har alltid varit mycket viktigt för Amnestys framgång och måste absolut ingå i vår fundraisingstrategi.

2) Vinkling av prioriteringar; Amnestys strategi är fastslagen i ISP/OP. Stora villkorade bidrag skulle kunna leda till att Amnesty arbetade med andra frågor än som från början var avsett.

För- och nackdelar

Det finns alltså både för- och nackdelar med öronmärkta bidrag. Nedan har vi listat de vanligaste:

Fördelar
- Åtkomst till medel som vi annars inte skulle kunna få, öppnar upp en ny “marknad” för intäkter (staten, stiftelser och organisationer som t ex Allmänna arvsfonden, Postkodlotteriet, Operation dagsverke).
- Lätt att kommunicera tillbaka resultat till givarna och få dem motiverade, eftersom öronmärkta projekt oftast är tydligt avgränsade och det är tydligt för givarna vad pengarna går till.
- Kan stärka varumärket eftersom det blir tydligare för medlemmar och givare vad vi använder våra pengar till.
- Ger möjlighet att få fler att skänka mer. Vi har en stor potential i vår medlems- och givarbas med välbärgade, högutbildade svenskar som i dagsläget ger små belopp till oss per person.

Nackdelar
- Varumärkesrisker. Mer uppenbara när det gäller statligt stöd, men även långsiktigt stöd från stiftelser, organisationer och privatpersoner kan bli problematiskt om givare som inledningsvis är “screenade” får negativ publicitet.
- Verksamheten riskerar att bli beroende av donatorn, vilket i sin tur kan innebära risker för våra prioriteringar, om en viss verksamhet bygger på medel från endast en eller ett fåtal källor.
- Förenat med direkta kostnader för sektionen, t ex för egeninsats (oftast 10% för statliga medel) och IS-avgift (15%), samt administrativa kostnader vad gäller ansökningar, dokumentation, återrapportering m m (personalkostnader i första hand).
- Kan bli svårigheter om sektionen agerar “mellanhand”. Medel söks av svenska sektionen som slussar vidare till den internationella rörelsen (typ OPC), innebär ett formellt ansvar för oss, men möjligheten till kontroll av implementering är liten. I dagsläget är återrapporteringen från IS kring internationella projekt inte heller tillräckligt bra för att kunna ge bidragsgivarna relevant information. Kräver ytterligare personalutrymme inom fundraising.

Dessa för- respektive nackdelar är tillämpliga även på frågan om statligt stöd som är en sorts öronmärkta bidrag där givaren är staten via en statlig myndighet eller liknande. Mot bakgrund av att Amnesty historiskt så starkt markerat sitt oberoende gentemot staten, tror vi att sektionens restriktiva hållning till statliga medel bottnar i en oro för i första hand den varumärkesrisk detta stöd innebär.

Statligt stöd

Enligt Fundraising Guidelines kan Amnesty enbart acceptera direkt statligt stöd (= pengar) för bistånd och MR-utbildning. Det är intressant att notera att möjligheten att söka statligt stöd för bistånd som infördes 1999 inte har utnyttjats vare sig i svenska sektionen eller av någon annan sektion vad vi vet. Amnestyfonden uppbar “i historisk tid” statligt stöd från SIDA för sin verksamhet, men denna möjlighet togs bort genom ICM-beslut i början av 1980-talet.

Statligt stöd för MR-utbildning är däremot relativt utbrett och i april 2009 fick styrelsen en genomlysning av frågan om statligt stöd för MR-utbildning, där sekretariatet redogjorde för vilka internationella riktlinjer som gäller.

Vår uppfattning är, lite förenklat uttryckt, att det finns två strömningar inom den internationella rörelsen när det gäller statligt stöd: Personer som arbetar med fundraising tenderar att vara mer negativa och betona riskerna, medan personer som arbetar med MR-utbildning är mer positiva och ser möjligheterna.

I Fundraising Guidelines står följande om statligt ekonomiskt stöd:

III Statligt ekonomiskt stöd

A. Den allmänna principen är att Amnesty inte accepterar något direkt statligt stöd. Detta är viktigt för rörelsens trovärdighet och undantag bör göras bara i ett mycket begränsat antal fall.

B. Indirekt statligt stöd som är tillgängligt på lika villkor för alla ideella föreningar eller arbetsgivare (som skattebefrielse, anställningsstöd etc.) är tillåtet. Naturabidrag direkt till Amnesty (som hyresfria kontor, skänkt utrustning etc.) måste godkännas av IEC (se också paragraf I.C beträffande beroende).

C. Lagstiftande församlingar, enheter inom rättsväsendet och ambassader är samtliga del av ”nationella regeringar”, och bidrag från dem är därför i allmänhet inte tillåtna. Även bidrag från delstatsregeringar, lokalregeringar och regionala myndigheter ska behandlas på samma sätt som från nationella regeringar, om de inblandade enheterna kan tänkas vara skyldiga till kränkningar av de mänskliga rättigheterna (t.ex. kommunal polis).

D. I allmänhet får bidrag från stiftelser som finansieras av regeringar, mellanstatliga organisationer och statliga industrier inte accepteras, om regeringarna utövar någon kontroll över bidragsbesluten. I tveksamma fall ska IEC rådfrågas.

E. Bidrag från regeringar avsedda för bistånd kan accepteras. Dock inte om de öronmärks för vissa personer eller för flyktingar från ett visst land.

F. Bidrag från regeringar avsedda för utbildning om de mänskliga rättigheterna kan accepteras, men IEC bör godkänna dem.

G. Om varken III.E eller III.F är tillämpliga, får löpande verksamhet och personalkostnader inte betalas med sådana bidrag. Frågor beträffande speciella projekt bör ställas till IEC.

H. På internationell eller sektionsnivå går Amnesty då och då samman med andra organisationer för att genomföra vissa aktiviteter som är förenliga med vår organisations syften. Amnestys samarbetspartner i en sådan samverkan har kanske möjlighet att få bidrag från regeringen, och det tycks skäligt att själva samarbetet gör att man kan ta emot sådant bidrag för ett specifikt ändamål. I allmänhet kan detta accepteras om bidragen inte kontrolleras av Amnesty ensamt. Om Internationella sekretariatet eller någon sektion överväger en sådan aktivitet, bör de söka IEC:s godkännande (se också riktlinjer beträffande hjälp- och partnerorganisationer)

Som ett förtydligande av punkten F. har den internationella rörelsen tagit fram riktlinjer för hur man ska gå tillväga för att söka direkt statligt stöd för MR-utbildning (Protecting Impartiality, AI Index: FIN 21/004/2001). Ett centralt inslag är att godkännande måste inhämtas från IEC.

Vår uppfattning är att IEC/IS på senare år i allt högre utsträckning varit benägna att godkänna MR-utbildningsprojekt som finansieras av statliga medel, trots att undantag från huvudregeln att inte ta emot sådana bidrag enligt riktlinjerna “bör göras bara i ett mycket begränsat antal fall”. Vi har i ett fall nyligen tackat nej till att söka SIDA-bidrag för ett internationellt projekt om MR-utbildning, trots att vi blivit uppmanade att göra det av IS.

Man kan förstås fundera på varför möjligheten till direkt statligt stöd enbart kommit att handla om MR-utbildning och varför inte även andra områden, utöver bistånd, ingår. En förklaring kan vara att staten faktiskt har ett särskilt ansvar just när det gäller utbildning i mänskliga rättigheter. Omedelbart efter att FN antog den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna 1948 uppmanade generalförsamlingen alla medlemsstater att offentliggöra förklaringens text och att "göra den spridd, känd, läst och förstådd framför allt i skolor och andra undervisningsinstitutioner utan hänsyn till olika länders eller regioners politiska förhållanden".

One Financial Amnesty

En av frågorna som finns i diskussionen om “One Financial Amnesty” är i vilken utsträckning olika typer av öronmärkta bidrag ska beläggas med en IS-avgift och hur stor den i så fall ska vara. Innan denna fråga slutligt avgörs på ICM 2011 är det svårt att bilda sig en uppfattning om hur “lönsam” hanteringen av öronmärkta bidrag kan tänkas bli.

Var står Amnesty idag?

Det är vår uppfattning att Amnesty idag har ett stort behov av att hitta nya intäktskällor. “Amnestys huvudsakliga bas för finansiering måste förbli våra medlemmar – våra medlemmar och bidragsgivare är grunden för vår legitimitet liksom för vår ekonomi” står det i inledningen till de internationella riktlinjerna från 1999 och en organisations oberoende är naturligtvis som störst när man fritt kan bestämma hur man disponerar sina medel. Tyvärr är inte den ekonomiska tillväxten inom Amnesty globalt tillräckligt stark för att vi ska kunna förverkliga de planer och mål vi satt upp enbart med “våra egna” insamlade medel.

Ser vi till den nyligen fastslagna globala fundraisingstrategin för 2010-2011, som presenterades för styrelsen i september 2010, verkar det som om öronmärkta bidrag kommer att bli ett ännu viktigare inslag de närmaste åren. Enligt den ska Amnesty

- Develop the global centre of expertise for fundraising from grant making bodies.
- Develop the global centre of expertise for high net worth individuals fundraising, so that at least 10% of Amnesty International’s income is from this source.
- Increase investment in legacy marketing and planned giving, to generate more awareness of legacy giving and increase the number of written legacy commitments to 0.5% of donors (where market regulations allow this information to be obtained from donors and recorded).
- Develop a consistent and integrated approach to government funding for Amnesty International’s Human Rights Education work.
- Invest in the identification and development of new fundraising methods, sources and techniques.

Amnesty som global organisation kommer med andra ord att satsa både på fundraising från “grant making bodies” (organisationer, stiftelser, fonder o d) och statligt stöd för MR-utbildning. Det här väcker naturligtvis frågor om hur den svenska sektionen ska ställa sig till den pågående utvecklingen.

Frågor att diskutera

1. De internationella riktlinjerna ger enskilda sektioner möjlighet att vara mer restriktiva och i en jämförelse med flera andra sektioner har vi varit det. Hur ska den svenska sektionen fortsättningsvis förhålla sig när det gäller öronmärkta bidrag generellt oavsett vem givaren är (stiftelser, organisationer, privatpersoner eller staten)?

2. Vilka ytterligare för- respektive nackdelar kan vi se i Sverige respektive för Amnesty globalt med att i högre utsträckning söka öronmärkta bidrag? Vad överväger?

3. Vilka ytterligare för- respektive nackdelar kan vi se i Sverige respektive för Amnesty globalt med att ta emot direkt statligt stöd för MR-utbildning? Vad överväger?

4. Bör sektionen även fortsättningsvis söka och delta i samarbeten liknande de i Turkiet där vårt huvudsakliga bidrag är att söka och säkra finansiering och ta på oss ett övergripande ansvar för rapportering m m gentemot finansiärerna? Vilka för- respektive nackdelar finns?

5. Finns det en gräns för hur stora kostnader i form av egenavgifter, IS-avgifter, administration m m vi kan acceptera för att få in öronmärkta bidrag?

6. Vill vi driva några av dessa frågor internationellt? Om så, vilka är de bästa kanalerna för det? Det internationella finansmötet (IFM), det internationella rådsmötet (ICM), Chairs Forum, Directors Forum eller andra kanaler?