- Skriv ut
- Uppdaterad 19 Sep 2013
AIK:s kommentarer på ICM-resolutionerna Underlag till styrelsemöte 1-2 juni 2011
Till: Styrelsen
Från: AIK
Datum: 1 juni 2011
AIK:s kommentarer på ICM-resolutionerna
1.01: “Opposing the detention or imprisonment of conscientious objectors who are total objectors” (Grekland)
Resolutionens innehåll
AI Grekland vill att AI ska ta ställning mot frihetsberövande (detention) eller fängslande (imprisonment) av totalvägrare (total objectors), och kräva att regeringar lagstiftar om alternativa åtgärder som är mindre allvarliga än frihetsberövande eller fängslande oavsett om det alternativ som erbjuds till militärtjänstgöring är av en bestraffande karaktär eller inte.
Att av samvetsskäl vägra delta i militärtjänstgöring betraktas som en mänsklig rättighet. AI tar starkt avstånd från att vapenvägrare (conscientious objectors) fängslas i länder där ingen vapenfri tjänst erbjuds som alternativ för vapenvägrare, eller där det alternativ som erbjuds är av en diskriminerande eller bestraffande karaktär (typiskt sett tycks detta innebära att den alternativa tjänsten är betydligt längre än militärtjänstgöringen). AI betraktar sådana vapenvägrare som samvetsfångar.
AI Grekland anser att totalvägrare (dvs. de som vägrar delta i vare sig militär eller vapenfri tjänst) som frihetsberövas/fänglas görs så enbart på grund av sina övertygelser. Därför är sådan bestraffning att betrakta som oproportionerlig.
I länder där den vapenfria tjänsten inte betraktas som bestraffande, försvarar inte AI totalvägrare. AI:s nuvarande policy förhindrar med andra ord Amnesty från att ta ställning när totalvägrare i exempelvis Tyskland arresteras eller fängslas, vilket vanligen sker upprepade gånger för kortare perioder.
Även om den allmänna värnplikten nyligen avskaffats i just Tyskland, menar AI Grekland att många länder med stor sannolikhet kommer att reducera den vapenfria tjänsten till en nivå där den ej längre kommer att betraktas som bestraffande (vilket enligt ”intern AI-policy” betyder att den alternativa tjänsten är kortare än 1,5 gånger längden hos militärtjänstgöringen), vilket alltså kommer att innebära att AI inte längre kommer att kunna försvara totalvägrare som fängslas i dessa länder.
AIK:s överväganden
AI Grekland anser att AI bör ta avstånd från fängslandet av totalvägrare, oavsett hur lindrig den vapenfria tjänst som erbjuds som alternativ är. AIK finner ett sådant ställningstagande problematiskt, eftersom det väcker (den enorma!) frågan om vad en stat legitimt kan kräva av sina medborgare.
Man kan tänka sig ett upplägg där en stat erbjuder den som inte vill delta i militära aktiviteter att istället, under en tid som motsvarar militärtjänstgöringen eller till och med är kortare, utföra samhällstjänster som är helt frikopplade från militära verksamheter. Bör AI försvara den som fängslas för att han/hon vägrar att utföra en sådan tjänst? Om man drar resonemanget lite längre, kan man fråga om AI bör försvara den som fängslas för att han/hon vägrat betala skatt. En sådan policy skulle naturligtvis kunna försvaras (av en libertarian!), men ligger inte i närområdet för AI:s nuvarande ställningstaganden (och är inte heller vad AI Grekland är ute efter).
Enligt AIK:s bedömning är det nödvändigt att se på vad den vapenfria tjänsten innebär i sig, dvs. att avgöra om den faller inom det som det är rimligt för en stat att kräva av sina medborgare. Tydligen brukar man titta på den vapenfria tjänstens längd i relation till militärtjänstgöringen. Om AI vill ”täcka in” fler av de fall som nu faller utanför AI:s åtagande kan man fundera över sänka gränsen från 1,5 gånger militärtjänstens längd. Man skulle också kunna ha en absolut gräns, istället för en som är relativ militärtjänsten. Man skulle också kunna ställa krav på vad den vapenfria tjänsten kan få innehålla för verksamhet. (AIK är okunnigt vad gäller hur AI för närvarande gör bedömningen av vad som är ”diskriminerande eller bestraffande”. Rimligen är det inte bara längden i tid som är relevant).
Naturligtvis kan man ha en kritisk hållning till allmän värnplikt även om man anser att den vapenfria tjänst som erbjuds i sig är skälig. Till exempel kan man finna det problematiskt att det (ofta) bara är män som av staten avkrävs att delta, dvs. att värnpliktssystemet i sig är diskriminerande.
Eftersom AIK inte anser att AI bör ta ställning mot ett (icke-diskriminerade) system för allmän värnplikt där de män och kvinnor som inte vill delta i militär verksamhet eller i verksamhet som i sig utgör ett stöd för militär verksamhet över huvud taget, erbjuds en alternativ tjänst till samhällets gagn under en rimlig tid och rimliga omständigheter,
blir AIK:s slutsats att rekommendera att inte stödja AI Greklands motion
. Möjligen kan man istället förespråka en översyn över och/eller omarbetning av den nuvarande policyn vad gäller vad som är att betrakta som ”diskriminerande eller bestraffande” vapenfri tjänst, för att på så sätt kunna ta ställning mot stater som ställer orimliga krav på sina medborgare.
1.02 AI Frankrikes resolution: Barn
Resolutionens innehåll
Frankrike vill att IEC ska anta en strategi för att förstärka barns rättigheter. Bakgrunden till resolutionen är dels att barn är en särskilt utsatt grupp och dels att Frankrike menar att ISP 2010-2016 pekar ut (designates) barn som en prioriterad grupp (i avsnitt C1, C2, C3). En strategi behövs eftersom AI i nuläget, enligt Frankrike, inte har annat än tillfälliga aktioner angående barn (och inte “medium or long term actions”). PrepCom ifrågasätter om det är lämpligt att diskutera detta nu eftersom ISP:n antogs 2009.
AIK:s överväganden
1. Kräver ISP:n att en strategi för arbete med barn utformas?
För att ta ställning till resolutionen måste man först ta ställning till om ISP:n, såsom Frankrike hävdar, verkligen pekar ut barn som en prioriterad grupp. I ISP:n nämns barn på följande sätt:
Avsnitt C1- “Empowering people living in poverty”
st 1 - “People living in poverty,
an increasing number of whom are women and children
, face deprivation, exclusion, insecurity and voice-lessness: interrelated issues that add up to powerlessness.”
[Barn ges här bara som ett exempel på vilka som lever i fattigdom, barn pekas alltså inte ut som en särskild prioriterad grupp]
st 4 - “Therefore, AI will work at local and national levels, particularly in the poorer parts of the world, and at the international level on -discrimination and inclusion, through law and other means to break the link between violence,
including gender and sexuality based violence and exploitation of children
, discrimination and poverty”
[Här tas våld och sexuellt utnyttjande av barn ut som ett exempel på “link between violence, discrimination and poverty”. Inte heller här menar AIK att barn pekas ut som särskild prioriterad grupp]
Avsnitt C3 - “Defending people from violence by state and non-state actors”
st 1 - “Civilians,
particularly women and children
, are deliberately targeted in conflict.
[Barn ges här bara som ett exempel på vilka som lever i fattigdom, barn pekas alltså inte ut som en särskild prioriterad grupp.]
st 3 - AI will work for protection and empowerment of civilians during conflict,
particularly of women and children
[Här pekas barn ut som en grupp av civila under krig där Amnesty ska fokusera sitt arbete.]
sista stycket - AI will work to
stop state violence against children
[Här pekas en särskild förgripelse mot barn ut som något som AI ska arbeta med.]
Sammanfattningsvis menar AIK att ISP:n inte nämner barn som prioriterad grupp generellt, utan endast att arbete med “stop state violence against children” och eventuellt “protection of children during conflict” är sådant som pekas ut som prioriterat. Om det inte finns någon strategi för detta arbete är det alltså något som bör utformas. Någon generell strategi för att jobba med barn är däremot inget som behövs enligt ISP:n.
2. Är en strategi motiverad enbart för att barn allmänt sett är en särskilt utsatt grupp?
Att utarbeta en strategi för arbete som inte pekas ut som prioriterat i ISP:n är inte möjligt. Det saknar därför betydelse om barn, såsom Frankrike gör gällande och som väl i och för sig inte finns anledning att ifrågasätta, är en särskilt utsatt grupp.
Det kan noteras att det är en återkommande fråga som väcks då och då att AI ska arbeta mer med barn. Till exempel väcktes frågan 2009 i en resolution av Spanien som (vad AIK kan dra sig till minnes) drogs tillbaka under ICM.
1.03 AI Tysklands resolution: Utveckla en strategi för “global monitoring”
Resolutionens innehåll
Resolutionen går ut på att ICM ska fatta beslut om att IEC ska implementera två beslut som antagits tidigare, beslut 17 under ICM 2003 och beslut 12 under ICM 2009. Vidare ska IEC överväga att implementera rekommendationer som antagits vid ett internationellt möte i Bern i mars 2009. Slutligen ska IEC utveckla en strategi för ”the principle of global monitoring”. AI Tyskland anser att de tidigare ICM besluten inte är implementerande. Vidare menar AI Tyskland att det vid mötet i Bern togs upp frågor som inte AI tagit ställning till vid sina ICM-beslut.
Decision 17 från ICM 2003 (inklippt)
“Decision 17 Research review
To promote relevant, quality and timely research that is disseminated and used in targeted and creative ways, and makes a significant contribution to the global human rights movement and to improvements in the human rights situation,
The International Council, reaffirming that Amnesty International’s research work is defined as “any activity or program of activities designed to gather and verify information that will be used as a basis for AI campaigning and development work.”
DECIDES to endorse the Research Review (POL 40/001/2003) findings and recommendations and in particular to address the following strategic and policy issues during implementation of the Integrated Strategic Plan (ISP) 2004-2010:
AI’s research will be consistent with AI’s mission, recognizing the universality and indivisibility of all human rights and reflecting the themes agreed under the ISP. In particular, policies and tools to support strategic alliances for joint research projects with other NGOs will be developed, in consultation with sections and structures.
Relevance and timeliness will be pursued through less centralized approaches to research, including better use of resources relating to themes and countries existing within sections and structures.
AI will deliver accessible research that is undertaken, produced and disseminated with a view to action.
The Minimum Adequate Coverage (MAC) policy will be replaced with an improved tool to define research, campaigning and development priorities and to implement AI’s commitment to global coverage, including both the effective combination of thematic and country research, and country specific research on a substantial number of countries. In particular, this tool will:
-
provide global monitoring on early warning signs, which indicate a worsening of the human rights situation in a country;
maintain the principle of global coverage; facilitate the integration of research, campaigning and development functions; be relevant to the new mission approach and be effective in prioritizing and defining work under the agreed ISP HR strategy. Sections and structures will be consulted on a regular basis and informed of changes of priorities linked to changes in the human rights situation throughout the world.
A monitoring and evaluation function for AI’s research will be established. ICM 2003 – Circular 50 Decisions of the 2003 ICM 16
The IEC will carry out an evaluation of the implementation of the strategic coverage and will present it before the ICM.
AI will continue to make efforts to integrate research, campaigning and development activities in order to achieve the best possible results in the field of human rights protection. (Arising from Resolution OSA 8.4, integrating Resolutions OSA A, OSA 8.1, OSA 8.2 and OSA 8.3)
Decision 12 2009 (inklippt)
EVALUATION OF RESEARCH
The International Council REQUESTS the IEC to continue the strategic coverage review; that the implementation of this coverage be evaluated at the end of every operational plan and taken into account in determining the priorities of the following operational plan.
REQUESTS the IEC that guidelines be applied to the validation of external research used by AI. ARISING FROM RESOLUTION OR A.
AIK:s överväganden
I resolutionen föreslås fyra åtgärder (plus som en femte åtgärd att rapportering till rörelsen av vidtagna åtgärder ska ske inom sex månader). AIK har svårt att svara på i vilken utsträckning beslut 17 från 2003 års ICM och beslut 12 från 2009 års ICM har implementerats i praktiken. Vidare har AIK svårt att svara på hur det arbete som berörs av resolutionen fungerar i praktiken. Det bör vara en fråga som sekretariatet kan kommentera inför ICM.
1.04: “Right to treatment in health emergencies” (Tyskland) och
1.05: “Equitable access to preventive, palliative and life saving drugs and vaccines” (Norge)
Not
PrepCom anser att dessa båda resolutioner bör behandlas tillsammans, och vi behandlar dem därför tillsammans även här. De ifrågasätter också om detta är rätt tillfälle för en diskussion (med tanke på att en ny ISP antogs 2009). Om detta är en rimlig åsikt överlåter vi till styrelsen att bedöma.
Resolutionernas innehåll
Både Tyskland och Norge vill att AI utvecklar nya policies: en policy rörande rätten till medicinsk behandling i akuta situationer (1.04), och en policy om alla människors rätt till en rättvis (eller jämlik) tillgång till livsviktiga (eller lindrande) läkemedel mot allvarliga sjukdomar som HIV/aids, tbc och malaria (1.05). Tyskland (1.05) efterlyser också kampanjer som syftar till att säkra tillgången till livsviktiga läkemedel (eventuellt inom ramen för dignity-kampanjen).
Både Tyskland och Norge har dessutom idéer om hur arbetet med dessa policies bör bedrivas, närmare bestämt att man särskilt bör studera staternas ansvar mot sina egna medborgare, det internationella samfundets ansvar (och staters skyldighet att hjälpa medborgare i andra länder), läkemedelsindutrins agerande samt den internationella patentlagstiftning som finns inskriven i WTO-avtalet TRIPS (Agreement on Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights).
Dessa förslag ger upphov till två typer av frågor. En fråga handlar om vad MR-perspektivet egentligen implicerar på hälsoområdet, t.ex. vilka skyldigheter olika aktörer har på hälsoområdet. En annan fråga handlar om hur AI bör förhålla sig till detta, t.ex. vad vi bör arbeta för och när. Vad gäller den första frågan finns det mängder av dokument att tillgå, t.ex. ESK-konventionen och de de tolkningar som FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (the Committee on Economic, Social and Cultural Rights, CESCR) har gjort av de olika ESK-rättigheterna, och som finns publicerade som ett antal ”generella rekommendationer” eller ”övergripande kommentarer” (”general comments”). Den 14:e kommentaren (publicerad 2000) handlar uteslutande om ”the right to the highest attainable standard of health”. Om man har tillgången till läkemedel i fokus bör man också titta närmare på såväl TRIPS-avtalet som på UNITAID pharma patent pool (vilket AI Tyskland föreslår). Vad gäller den andra frågan kan man förstås hänvisa till relevanta ISP-mål (vilket Norge gör), men Tyskland hänvisar även till dokumentet ”Action on HIV/AIDS and HUMAN RIGHTS” (ACT 75/002/2006), som de vill ska ligga till grund för AI:s fortsatta arbete med rätten till hälsa.
Bakgrund om rätten till hälsa
Den norska sektionen menar att den ojämlika tillgången till livsviktiga läkemedel inte bara utgör en kränkning av rätten till hälsa, utan att den också är att betrakta som diskriminering mot fattiga länder, som en kränkning av rätten till liv och (kanske) som våld. Jag (Bengt Brülde) tycker att det räcker gott med att hänvisa till rätten till hälsa, att man inte stärker sitt ”case” genom att ösa på med allt man kommer på. Jag kommer därför att begränsa mig till denna rättighet. Frågan blir då vilket innehåll denna rättighet har, och vilka skyldigheter den ger upphov till. Den senare frågan handlar dels om vilka ”skyldighetsbärarna” är, dvs. vilka olika aktörer som ”rättighetsbärarna” har rätt att ställa krav på, och dels om vilka skyldigheter som dessa ”skyldighetsbärare” har mot ”rättighetsbärarna”.
Rätten till hälsa betraktas allmänt som en rätt till ”bästa möjliga fysiska och psykiska hälsa” (ICESCR, artikel 12, punkt 1), men denna formulering är inte särskilt informativ. (Hur avgör man exempelvis hur god hälsa som är möjlig att uppnå för en viss person?) Vad vi har rätt till måste vara olika typer av åtgärder eller resurser, det vill säga saker som någon har (eller kan få) kontroll över och som är påverkbara på ett mer direkt sätt, till exempel en god hälso- och sjukvård. ESK-kommittén påpekar därför (i sin 14:e kommentar (CESCR 2000) mycket riktigt att rätten till hälsa måste uppfattas som en rätt till de institutioner, nyttigheter, tjänster och förutsättningar som är nödvändiga för att vi ska kunna åtnjuta en så god hälsa som möjligt (paragraf 9). Rätten till hälsa anses därför inbegripa en rätt till hälso- och sjukvård (inklusive tillgång till faciliteter, utbildad personal och viktiga läkemedel) och till vissa hälsorelaterade tjänster (som smittskydd). Men rätten till hälsa inbegriper även en rätt till hälsosamma livsvillkor, dvs. att man ska ha tillgång till saker som rent dricksvatten och ren luft, ett fungerande avloppssystem, mat, utbildning, kläder, en adekvat bostad och en säker arbetsmiljö.
Tanken att det finns en universell rätt till hälsa, som ger oss alla en lika rätt till såväl hälso- och sjukvård (inklusive smittskydd) som hälsosamma livsvillkor, ger upphov till åtminstone två följdfrågor, som båda måste besvaras för att rätten till hälsa ska få ett tydligt innehåll.
(1) Hur mycket och hur god sjukvård måste man ha tillgång till, och hur hälsosamma måste ens livsvillkor vara, för att rätten till hälsa ska betraktas som uppfylld? Kan man förutsätta att den universella rätten till hälsa har samma innehåll oavsett var på jorden man lever, eller är innehållet i denna mänskliga rättighet något som kan variera från nation till nation, eller över tid? Rätten till hälsa anses ju ofta implicera att stater är skyldiga att ( utifrån sina förutsättningar ) göra vad de kan för att främja medborgarnas hälsa, vilket tycks innebära att rika och välfungerande stater har mer omfattande skyldigheter mot sina medborgare än vad fattiga stater har. Men om så är fallet, innebär det att rätten till hälsa har olika innehåll i olika nationer? Detta beror i hög grad på hur intim kopplingen är mellan rättighetens innehåll, å ena sidan, och de skyldigheter den ger upphov till, å den andra. (Vi återkommer till denna fråga längre fram.)
(2) Mänskliga rättigheter är rättigheter som vi har i kraft av att vi är människor, och de är alltså lika för alla. Men vad innebär det egentligen att alla människor har en lika rätt till hälsa? Innebär det exempelvis att alla bör få ungefär lika god vård, eller är den lika rätten till hälsa förenlig med att det finns påtagliga ojämlikheter på detta område, till exempel därför att vissa nationer är rikare än andra eller därför att de som har råd att betala för en bättre vård (i en viss nation) också får en bättre vård? I detta sammanhang påpekar ESK-kommittén inte bara att tillgången till vård (och hälsosamma livsvillkor) inte får bero på saker som kön, etnisk bakgrund eller sexuell orientering (paragraf 18), utan man betonar dessutom att tillgången till vård ska vara jämlikt fördelad (paragraf 19) och att alla stater har en stark förpliktelse (”core obligation”) att garantera en rättvis fördelning (”equitable distribution”) av alla hälsotjänster (paragraf 43, punkt e). De tyska och norska motionärerna verkar båda omfatta denna tanke, men den kan naturligtvis ifrågasättas. Det finns t.ex. en alternativ tanke om en garanterad miniminivå för alla, att det viktiga är att alla har tillgång till vissa grundläggande insatser.
Låt oss nu röra oss från frågan om rättighetens innehåll till frågan om vilka skyldigheter rätten till hälsa ger upphov till, och för vem. Enligt det traditionella synsättet ställer denna rättighet i första hand krav på våra egna stater, delvis därför att det är just dessa stater som har skrivit på ESK-konventionen. Det är exempelvis statens uppgift att se till att vi alla får tillgång till en god hälso- och sjukvård och till hälsosamma livsvillkor. Men detta synsätt börjar alltmer ersättas av ett mera kosmopolitiskt synsätt. Att en afghan har rätt till hälsa ställer, enligt detta synsätt, inte bara krav på Afghanistans regering, utan på alla som har möjlighet att främja afghanernas hälsa, som västerländska regeringar och företag eller olika internationella sammanslutningar (som Världsbanken, IMF eller WTO). Det är uppenbart att motionärerna omfattar detta synsätt, men vilka krav ställer det egentligen på utländska regeringar eller företag?
I fallet negativa plikter är det ganska klart vad rätten till hälsa kräver av dessa aktörer. Multinationella företag får inte äventyra lokalbefolkningens hälsa genom att tumma på säkerheten, på det sätt som skedde i Bhopal 1984. Västerländska bolag bör inte heller anlita underleverantörer som låter sina anställda arbeta under vidriga arbetsvillkor, och mobiltelefonproducenter och deras underleverantörer bör kanske inte köpa mineraler från nationer där rättigheter kränks i stor skala. Då är det betydligt svårare att avgöra hur den positiva skyldigheten att uppfylla en persons rätt till hälsa (t.ex. genom att ge henne tillgång till en god vård) ska utformas för utländska aktörer. ESK-kommittén påpekar här att rika stater har en ”internationell skyldighet” att hjälpa svaga stater att främja den egna befolkningens hälsa (CESCR 2000, paragraf 39). De påpekar också att stater bör skydda rätten till hälsa i andra länder, dvs. att de bör se till att andra aktörer respekterar denna rättighet, under förutsättning att de har möjlighet att påverka dessa aktörer med juridiska eller politiska medel (paragraf 39). Man kan också hävda att enskilda nationer bör arbeta för att internationella organisationer som FN och WTO reformeras på ett sådant sätt att man kan införa sanktioner mot alla dem som kränker mänskliga rättigheter i stor skala, eller så att man kan etablera ett patentsystem som gör att alla får tillgång till livsviktiga läkemedel (detta håller t.ex. båda motionärerna med om). Man kan också hävda att stora och mäktiga transnationella bolag bör försöka trycka på förtryckande och inkompetenta regimer som håller kvar sina egna medborgare i fattigdom.
Men det är ingen enkel fråga vem som bör göra vad här, t.ex. om läkemedelsbolagen kan sägas kränka rätten till hälsa bara för att de sätter priser på läkemedel som gör det svårt för fattiga länder att köpa dessa läkemedel, eller om de enbart väljer att forska på den rika världens sjukdomar. Om bolagen är skyldiga att främja fattiga människors hälsa måste det vara därför att de har möjlighet att göra det till en relativt låg kostnad, för de är ju inte förpliktigade att göra detta i kraft av några kontrakt eller liknande. Men kanske har våra stater åtagit sig att verka för att läkemedelsbolagen hjälper de fattiga länderna? De stater som har ratificerat ESK-konventionen har t.ex. åtagit sig försöka trygga icke-medborgares rättigheter ”genom […] internationellt bistånd och samarbete, framför allt på det ekonomiska och det tekniska området” (artikel 2, punkt 1). Och i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (som dock inte är juridiskt bindande) heter det dessutom att ”[v]ar och en har rätt till ett socialt och internationellt system där de rättigheter och friheter som behandlas i denna förklaring till fullo kan förverkligas” (artikel 28, min kursivering). De stater som har ratificerat ICESCR tycks alltså ha en gränsöverskridande skyldighet att skapa och upprätthålla vissa internationella institutioner. Hur omfattande är då denna skyldighet? Hur mycket resurser är till exempel de rika nationerna skyldiga att bidra med? I ESK-konventionens elfte artikel (som handlar om rätten till en tillfredsställande levnadsstandard och rätten till trygghet mot hunger) antyds det att denna skyldighet är ganska omfattande, för det påpekas inte bara att ”internationellt samarbete på frivillig grund är av väsentlig betydelse i detta sammanhang” (punkt 1), utan även att detta samarbete bör syfta till att ”säkerställa en rättvis fördelning av världens livsmedelstillgångar i förhållande till behoven med beaktande av både de livsmedelsimporterande och de livsmedelsexporterande ländernas problem” (punkt 2b). Fler källor återfinns i Robert Tolonens mastersuppsats från 2009, kapitel 4.
Vad blir så slutsatsen av allt detta? Att motionärerna har rätt i sak på vissa punkter, men kanske inte på andra. De har antagligen rätt i att det moderna MR-tänkandet innebär att de stater som skrivit på ESK-konventionen bör verka för ett annat internationellt patentsystem än det som finns i TRIPS, ett system som gör det lättare för fattiga länder att få tillgång till lisviktiga läkemedel (ett förslag på hur ett sådant skulle kunna se ut finns i Brülde 2009). Men huruvida MR-tänkandet implicerar att alla ska ha lika tillgång till läkemedel, eller om det räcker med en dräglig miniminivå, kan man ha olika åsikter. Personligen håller jag inte med motionärerna på denna punkt, men de verkar ha ESK-kommittén på sin sida.
Bakgrund om TRIPS-avtalet och UNITAID patent pool
TRIPS-avtalet förhandlades fram 1994, och man kan inte bli medlem av WTO om man inte ratificerar avtalet. Avtalet har kritiserats kraftigt från vissa håll (t.ex. Attac eller olika u-länder), t.ex. för att avtalet prioriterar immaterialrättsliga monopol framför mänskliga rättigheter. TRIPS innebär bland annat att den som utvecklar ett nytt patent har monopol på detta under 20 års tid. Detta gör att nya läkemedel blir dyrare (då generiska preparat inte får tillverkas) och att läkemedelsforskningen inriktas på den rika världens åkommor. Den tyska sektionen anser att man särskilt bör uppmärksamma följande artiklar i TRIPS-avtalet.
Artikel 28 har rubriken ”Rights conferred” och lyder som följer:
1. A patent shall confer on its owner the following exclusive rights:
(a) where the subject matter of a patent is a product, to prevent third parties not having the owner’s consent from the acts of: making, using, offering for sale, selling, or importing for these purposes that product;
(b) where the subject matter of a patent is a process, to prevent third parties not having the owner’s consent from the act of using the process, and from the acts of: using, offering for sale, selling, or importing for these purposes at least the product obtained directly by that process.
2. Patent owners shall also have the right to assign, or transfer by succession, the patent and to conclude licensing contracts.
Artikel 31 har titeln ”Other Use Without Authorization of the Right Holder” , och lyder som följer:
Where the law of a Member allows for other use [annan än vad som angivits i artikel 30] of the subject matter of a patent without the authorization of the right holder, including use by the government or third parties authorized by the government, the following provisions shall be respected:
(a) authorization of such use shall be considered on its individual merits;
(b) such use may only be permitted if, prior to such use, the proposed user has made efforts to obtain authorization from the right holder on reasonable commercial terms and conditions and that such efforts have not been successful within a reasonable period of time. This requirement may be waived by a Member in the case of a national emergency or other circumstances of extreme urgency or in cases of public non-commercial use. In situations of national emergency or other circumstances of extreme urgency, the right holder shall, nevertheless, be notified as soon as reasonably practicable. In the case of public non-commercial use, where the government or contractor, without making a patent search, knows or has demonstrable grounds to know that a valid patent is or will be used by or for the government, the right holder shall be informed promptly;
(c) the scope and duration of such use shall be limited to the purpose for which it was authorized, and in the case of semi-conductor technology shall only be for public non-commercial use or to remedy a practice determined after judicial or administrative process to be anti-competitive;
(d) such use shall be non-exclusive;
(e) such use shall be non-assignable, except with that part of the enterprise or goodwill which enjoys such use;
(f) any such use shall be authorized predominantly for the supply of the domestic market of the Member authorizing such use;
(g) authorization for such use shall be liable, subject to adequate protection of the legitimate interests of the persons so authorized, to be terminated if and when the circumstances which led to it cease to exist and are unlikely to recur. The competent authority shall have the authority to review, upon motivated request, the continued existence of these circumstances;
(h) the right holder shall be paid adequate remuneration in the circumstances of each case, taking into account the economic value of the authorization;
(i) the legal validity of any decision relating to the authorization of such use shall be subject to judicial review or other independent review by a distinct higher authority in that Member;
(j) any decision relating to the remuneration provided in respect of such use shall be subject to judicial review or other independent review by a distinct higher authority in that Member;
(k) Members are not obliged to apply the conditions set forth in subparagraphs (b) and (f) where such use is permitted to remedy a practice determined after judicial or administrative process to be anti-competitive. The need to correct anti-competitive practices may be taken into account in determining the amount of remuneration in such cases. Competent authorities shall have the authority to refuse termination of authorization if and when the conditions which led to such authorization are likely to recur;
(l) where such use is authorized to permit the exploitation of a patent ("the second patent") which cannot be exploited without infringing another patent ("the first patent"), the following additional conditions shall apply: (i) the invention claimed in the second patent shall involve an important technical advance of considerable economic significance in relation to the invention claimed in the first patent; (ii) the owner of the first patent shall be entitled to a cross-licence on reasonable terms to use the invention claimed in the second patent; and (iii) the use authorized in respect of the first patent shall be non-assignable except with the assignment of the second patent.
Artikel 39 har med skydd av information att göra, och punkt 3 lyder som följer:
Members, when requiring, as a condition of approving the marketing of pharmaceutical or of agricultural chemical products which utilize new chemical entities, the submission of undisclosed test or other data, the origination of which involves a considerable effort, shall protect such data against unfair commercial use. In addition, Members shall protect such data against disclosure, except where necessary to protect the public, or unless steps are taken to ensure that the data are protected against unfair commercial use.
I artikel 41 formuleras ett antal ”general obligations” rörande ”enforcement of intellectual property rights”. Artikeln lyder som följer:
1. Members shall ensure that enforcement procedures as specified in this Part are available under their law so as to permit effective action against any act of infringement of intellectual property rights covered by this Agreement, including expeditious remedies to prevent infringements and remedies which constitute a deterrent to further infringements. These procedures shall be applied in such a manner as to avoid the creation of barriers to legitimate trade and to provide for safeguards against their abuse.
2. Procedures concerning the enforcement of intellectual property rights shall be fair and equitable. They shall not be unnecessarily complicated or costly, or entail unreasonable time-limits or unwarranted delays.
3. Decisions on the merits of a case shall preferably be in writing and reasoned. They shall be made available at least to the parties to the proceeding without undue delay. Decisions on the merits of a case shall be based only on evidence in respect of which parties were offered the opportunity to be heard.
4. Parties to a proceeding shall have an opportunity for review by a judicial authority of final administrative decisions and, subject to jurisdictional provisions in a Member's law concerning the importance of a case, of at least the legal aspects of initial judicial decisions on the merits of a case. However, there shall be no obligation to provide an opportunity for review of acquittals in criminal cases.
5. It is understood that this Part does not create any obligation to put in place a judicial system for the enforcement of intellectual property rights distinct from that for the enforcement of law in general, nor does it affect the capacity of Members to enforce their law in general. Nothing in this Part creates any obligation with respect to the distribution of resources as between enforcement of intellectual property rights and the enforcement of law in general.
Jag (Bengt B) har varken tid eller ork att sätta mig in i dessa artiklar, men jag antar att den tyska sektionen anser att de utgör ett hot mot rätten till hälsa, och att de därför måste revideras. Skälet till att de bifogas i sin helhet är att det möjligen kan bespara delegationen visst arbete.
UNITAID är ett internationell organisation (bildad 2006) som har som uppgift att handla upp läkemedel mot HIV/AIDS, malaria och tbc. Distributionen sköts dock av andra aktörer. UNITAID har en budget på över 1,3 miljarder USD, och kan därför förhandla sig till bra priser. I engelska Wikipedia kan man läsa följande: ”UNITAID's primary goal is to ensure access to drugs against the most deadly global diseases – HIV/AIDS, malaria and tuberculosis. In this context, UNITAID's secondary goals are (i) to negotiate low prices for already existing forms of medication and to purchase them in high quantities; and (ii) to incite the development and mass production of special drugs that do not yet exist or are not yet affordable, such as specifically dosed treatment for HIV/AIDS-infected children or medication for people that have become resistant to standard treatment (so called "Second-line" drugs). In 2008, UNITAID began to investigate the creation of a ”patent pool" to hold patents of AIDS drugs so that they could be manufactured cheaply for use in developing countries.” Denna pool har nu blivit verklighet. UNITAID har bland annat blivit kritiserade för att lägga allt för mycket resurser på bekämpningen av hiv/aids.
Dokumentet ”Action on HIV/AIDS and HUMAN RIGHTS” (ACT 75/002/2006)
Här lägger AI fram sin policy om hiv/aids och mänskliga rättigheter, och det är alltså denna policy som den tyska sektionen anser bör utvecklas ytterligare. I detta dokument formulerar man tio olika önskemål eller krav, riktade till världens stater: 1. Fulfil the international commitment to the right of health. 2. Remove funding conditions that inhibit the prevention of HIV/AIDS. 3. Ensure equal access to treatment. 4. Ensure access to information. 5. Guarantee sexual and reproductive rights. 6. Safeguard women's rights and stop violence against women. 7. Ensure participation of people living with HIV/AIDS. 8. Share equally the benefits of scientific progress. 9. Affirm the right to privacy and confidentiality. 10. Ensure monitoring and evaluation for human rights and evidence-based solutions.
Allt som står i detta dokument är inte relevant i detta sammanhang, där tonvikten ligger på (i) tillgången till läkemedel och (ii) gränsöverskridande skyldigheter. Vi gör bedömningen att endast följande passager är relevanta. I punkt (1) heter det att ”in order to meet their responsibilities, member states should contribute sufficiently to international multilateral funds”. I punkt (3) heter det bland annat att ”governments should ensure equal access to all HIV-related treatment, including antiretroviral medicines. This might include removing barriers such as costs related to accessing health services, including transportation and user fees, that deter poor people from accessing the health services they require”. Det är dock oklart i vilken grad denna skyldighet är tänkt att gälla främmande stater, eller på internationell nivå. Den sista relevanta punkten är nr 8, där det heter att ”everyone has the right to enjoy the benefits of scientific progress and its applications, including equal access to treatment – such as antiretroviral medicines and treatment for opportunistic infections – regardless of where they live, their gender or economic status.”
Det sägs ingenting om patentsystem eller liknande i detta dokument, men det verkar som om AI delar motionärernas (radikala?) uppfattning, om än i mer allmänna ordalag.
AIK:s överväganden
Vi ställer oss positiva till merparten av båda resolutionerna, inte minst mot bakgrund av ESK-kommitténs kommentarer från 2000 och AI-dokumentet från 2006. Det är viktigt att AI kommer fram till en genomtäkt policy i dessa frågor. (Vi tar dock avstånd från de tyska förslaget om kampanjer.) Vi anser dock att eventuella policyförändringar behöver utredas noga innan det fattas några nya policybeslut. Vi lutar också åt att PrepCom har rätt i att frågan bör diskuteras (och beslut fattas) i ett annat sammanhang.
1.06: “Human rights and personal data” (Grekland)
Not
PrepCom undrar om tillfället är lämpligt för denna diskussion givet att den internationella handlingsplanen antogs 2009.
Resolutionens innehåll
AI Grekland förslår att ICM:
-
Beslutar att uppdra åt IEC att utarbeta en omfattande och heltäckande policy gällande personlig information (personal data) såsom den definieras i internationella konventioner, inklusive frågan om kameraövervakning (cameras) och förvärvandet av genetisk information från myndigheter.
Föreslår att IEC vidtar alla lämpliga åtgärder för att utveckla och färdigställa en sådan policy senast före 2012 års utgång och rapportera, som ett led i en konsultation i hela rörelsen, vid Chairs Forum 2012. [AIK funderar: för att policyn skall kunna presenteras på CF 2012 måste den rimligen färdigställas betydligt tidigare än 2012 års utgång?]
Anmodar att IEC inkluderar denna policy in den nuvarande ISP:n, särskilt i ”No Safety Without Human Rights”-kampanjen, för att den skall tas i bruk före slutet av International Operational Plan 2 under 2013.
AI Grekland menar att strävan efter säkerhet i fria demokratiska samhällen inte får innebära inskränkningar av internationella mänskliga rättigheter, och går vidare till att visa att rätten till personlig integritet (privacy) slås fast i en rad paragrafer i internationella mr-instrument. Samtidigt tillstår motionärerna att statliga myndigheter (enligt ECHR) har rätt att ingripa i människors privatliv, givet att vissa villkor är uppfyllda (att detta är lagstadgat, och nödvändigt för att skydda vissa andra intressen såsom nationell säkerhet mm).
AI Grekland är djupt oroat av hur ”kriget mot terrorismen” utvidgas och hur ett förmodat behov av oinskränkt säkerhet ställs över erkända mänskliga rättigheter. AI Grekland menar att skyddet för den personliga integriteten krossas på grund av ett hypotetiskt allmänt intresse av säkerhet. Enligt motionärerna innebär detta att den personliga integritetens betydelse för samhället och för ett effektivt utövande av andra rättigheter ignoreras, och dessutom menar de att detta strider mot ECHR. [AIK: Detta är svårt att förstå. Enligt grekernas egen beskrivning medger ju ECHR vissa inskränkningar, bland annat motiverade av just allmänhetens säkerhet!]
Vidare ger AI Grekland exempel på områden där den personliga integriteten kränks, nämligen genetisk information, kameror på allmän plats och det växande antalet statliga och privata databaser av olika slag.
AI bör, enligt motionen, utveckla en detaljerad policy för användandet av personlig information, i enlighet med internationella mr-normer. AI behöver förespråka rätten till personlig integritet på en politisk och operativ (operational) nivå, för att begränsa staters och privata företags insamlande och användande av personlig information utan samtycke. [AIK förstår inte vad som avses med ”demanding uncontrolled oversight” i allra sista bisatsen.]
AIK:s överväganden
AIK anser att frågan (eller snarare frågorna, eftersom det handlar om flera olika) om skyddet av personlig integritet är viktig. Av flera skäl finner vi emellertid motionen problematisk.
För det första är vi liksom PrepCom tveksamma till om AI i nuläget bör satsa på en så pass omfattande uppgift som den AI Grekland föreslår. Dessutom finner vi den tidsplan som presenteras orealistisk. Att föredra vore att på ett mer genomtänkt sätt planera för hur AI kan – om AI bör – utveckla sitt arbete med avseende på personlig integritet.
För det andra berör som sagt motionen flera olika problem, och det är oklart om de förslag AI Grekland presenterar reflekterar de olika problem som målas upp. Dessutom ges i motionens förklaring en förenklad och delvis motstridig bild av hur en rätt till personlig integritet bör förstås.
AIK kan konstatera att även om inga mänskliga rättigheter bör inskränkas i idealfallet, så är rätten till personlig integritet en av de rättigheter som faktiskt ibland på ett legitimt sätt kan inskränkas, givet att vissa förutsättningar föreligger (att det finns stöd i lagen, att inskränkningarna är nödvändiga för att skydda andra viktiga intressen såsom nationens eller allmänhetens säkerhet mm, och att inskränkningarna är proportionerliga till det som skall skyddas, etc.). Ett av de problem motionen nämner, är när detta utrymme för legitima inskränkningar missbrukas med hänvisning till ”kriget mot terrorismen”, behovet av säkerhet osv. AIK undrar dock om det verkligen är så att AI i nuläget inte har de verktyg som krävs för att protestera mot denna typ av kränkningar av den personliga integriteten. (En annan fråga är ju om vi gör det tillräckligt.)
Det andra huvudsakliga problemet motionen behandlar har att göra med insamlig och användning av ”personlig information”, som kan göras både av statliga myndigheter och privata aktörer (dvs det är både ett ”storebrorsproblem” och ett ”lillebrorsproblem”). Ny teknik möjliggör insamlande av oändligt mycket större datamängder, olika källor kan samköras och många fler kan få tillgång till det insamlade materialet. Tidigare handlade diskussioner om hot mot den personliga integriteten när det gäller information i första hand om vilken typ av information det handlade om (typiskt sett uppgifter om hälsa, privatekonomi, sexualliv osv), medan de nya problemen snarare handlar om mängden information (där varje enskild informationsbit ofta är helt oproblematisk, tex vad man handlade på ICA vid ett givet tillfälle, när man tog bussen osv). Viss information anses naturligtvis fortfarande vara känslig i sig, och genetisk information är av den arten. Tack vare vetenskapliga framsteg, säger nu sådan information dessutom mycket mer än den tidigare gjort (även om, vilket utgör ett delvis separat problem, det också finns ett stort utrymme för att övertolka vad som faktiskt kan utläsas ur sådan information). Att det nu är möjligt för så många att ha så mycket mer information om andra, uppfattas av många som djupt problematiskt i sig (eftersom man vill kunna vara osedd, i fred, ostörd), men kan också får negativa konsekvenser om det leder till att människor därför begränsar och ”normaliserar” sin livsföring. Ytterligare ett problem som ofta nämns är att exempelvis försäkringsbolag med hjälp av information om personer som vill köpa deras tjänster kan välja att inte erbjuda dem med ”dåliga gener” samma skydd som andra vilket leder till sociala orättvisor.
Det kan också nämnas att det finns en omfattande diskussion kring hur begreppet personlig integritet bör förstås. Det är otvetydigt så att begreppet används för att beskriva en mängd olika aspekter – allt ifrån rätten till att en privat sfär till rätten att fatta beslut om sin egen kropp (den senare betydelsen tycks vanligare i USA, i Europa använder vi nog oftare autonomy för detta). Vissa hävdar att en rätt till personlig integritet kan reduceras till ett antal olika andra rättigheter, såsom äganderätten, åsiktsfrihet mm.
AIK:s slutomdöme blir att i den mån AI inte redan har de verktyg som erfordras för att arbeta mot (illegitima) inskränkningar av den personliga integriteten, är förmodligen uppgiften att reda ut hur vi bör operationalisera rätten till personlig integritet när det gäller personlig information en allt för stor uppgift för att kunna klämmas in i AI: planerade arbete för den närmaste tiden. AIK är till och med tveksamt till om AI över huvud taget bör ge sig i kast med att utarbeta en detaljerad policy kring hur rätten till personlig integritet bör förstås, givet att det saknas internationellt vedertagna uttolkningar av detta och eftersom kränkningar av denna rättighet framför allt riskerar att göras till förmån för respekten för andra mänskliga rättigheter. AIK har tidigare (se AIK:s kommentarer angående POL 30/002/2011 ”The Role of Human Rights Policy in Amnesty International – A Discussion Paper”) uttalat tveksamhet inför att AI ska inta en position i frågor som är både principiellt mycket komplexa och där det internationella rättsläget är osäkert.
1.07: “Human Rights and Climate Change” (Peru) och
1.08: “Impact of Climate Change on the Demand Dignity Campaign” (Canada FS)
Not
PrepCom ifrågasätter om det är rätt tillfälle för en diskussion om MR och klimatförändringar (med tanke på att en ny ISP antogs 2009). Om så är fallet föreslår PrepCom att dessa båda resolutioner bör behandlas tillsammans i workshopformat i beredningsgruppen. Detta finner vi vara ett bra förslag.
Resolutionernas innehåll
Peru föreslår i sin resolution att IEC ska utveckla en internationell strategi för arbete med ”rätten till en hälsosam miljö”, med fokus på hur klimatförändringarna påverkar ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
Canada (FS) vill att ICM ska besluta om att ökade ekonomiska medel (” allocate resources ”) för AI:s arbete med klimatförändringar i syfte att (1) bygga kompetens inom AI, (2) skapa aktionsmaterial för s/s och öppna upp för nya, stimulerande partnerskap, och (3) förmå stater och andra internationella aktörer att i större utsträckning ta MR i beaktande vid beslutsfattande (underförstått: i frågor som rör klimatförändringar).
AIK:s övervägnanden
Perus resolution hänvisar till rätten till en hälsosam miljö ( the right to a healthy environment ). Detta begrepp är på intet sätt enkelt; denna ”mänskliga rättighet” kan inte sägas vara vedertagen och det är mycket oklart vad den skulle bestå i. Majoriteten människorättsexperter och –jurister föredrar att istället försöka mejsla ut vilka skyldigheter stater har enligt bindande internationella konventioner (f.a. ICESCR) att värna om miljön och motverka klimatförändringar (vill någon kandidat förkovra sig i detta kan kontakt tas med Robert Tolonen för lästips). AI har brottats med liknande problematik (i vilken utsträckning och under vilka rättigheter stater har skyldigheter gentemot människor utanför deras territorium) i dokumentet Human Rights Obligations Beyond Borders: The Role of International Assistance and Cooperation, A draft guidance note for Amnesty International, November 2008 , vilket AIK kommenterade i januari 2009. Vi finner att svenska sektionen bör vara mycket försiktig med att stödja beslutssatser som hänvisar till andra mänskliga rättigheter än de som återfinns i ICCPR och ICESCR.
Vi tycker att svenska sektionen bör stödja andemeningen i Canada FS:s resolution även om beslutssatserna torde kunna formuleras bättre. Som de ser ut nu är de otydliga. Istället för att besluta om att lägga (mer) resurser på att utveckla AI:s arbete med MR och klimatförändringar bör ICM tydligt ställa krav på IEC och IS att skynda på arbetet med att utforma förslag till hur AI lämpligast arbetar med frågan. Det är förhoppningsvis detta som PrepCom önskar förmedlas genom en workshop.
2.06: “AI France resolution and statute amendment: Role of affiliated groups” (Algeriet, Burkina Faso, Frankrike, Ghana, Mali, Togo och Tunisien)
Resolutionens innehåll Motionärerna vill ta bort en ”paragraf” i artikel 14 i AI:s stadgar. Paragrafen som helhet handlar om ”affiliated groups”, och lyder som följer: ”Groups of not less than five members may, on payment of an annual fee determined by the International Council, become affiliated to AMNESTY INTERNATIONAL or a section thereof. Any dispute as to whether a group should be or remain affiliated shall be decided by the International Executive Committee. An affiliated adoption group shall accept for adoption such prisoners as may from time to time be allotted to it by the International Secretariat, and shall adopt no others as long as it remains affiliated to AMNESTY INTERNATIONAL. No group shall be allotted a prisoner of conscience detained in its own country. Each section shall maintain and make available to the International Secretariat a register of affiliated AMNESTY INTERNATIONAL groups. Groups in a country, state, territory or region without a section shall be registered with the International Secretariat. Groups shall take no action on matters that do not fall within the stated vision and mission of AMNESTY INTERNATIONAL. Groups shall act in accordance with the core values and methods of AMNESTY INTERNATIONAL, as well as any Integrated Strategic Plans, working rules and guidelines that are adopted from time to time by the International Council.”
Denna ”paragraf” handlar bara om s.k. ”affiliated adoption groups”, dvs. inte om ”affiliated groups” i allmänhet, och den har ett klart och tydligt innehåll: Dessa grupper får inte själva välja vilka fångar de ska arbeta med (inte ens ur en begränsad mängd fall?), och de får inte arbeta med samvetsfångar i sitt eget land. Det är inte helt klart varför motionärerna vill stryka denna passage ur stadgarna, men det kan vara så att man vill öppna upp för att grupperna ifråga ska få ta sig an samvetsfångar i det egna landet. Vi vet inte heller exakt vilka grupper som klassas som ”affiliated groups”, t.ex. om det innefattar våra arbetsgrupper och specialgrupper.
Den nya text som föreslås handlar om ”affiliated groups” i allmänhet (och alltså inte om ”adoption groups”), och innehåller mest en massa luddiga formuleringar om vad dessa grupper bör ägna sig åt. Vi förstår inte poängen med allt detta.
Det blir ännu mer oklart om man tittar på den följande argumentationen, där det bland annat heter att AI:s definition av ”groups” är föråldrad, och att ”local groups” kan arbeta som mest effektivt om de arbetar lokalt. Är det ”affiliated groups” som avses i båda dessa fall, eller blandar motionärerna samman olika typer av grupper? Är det föråldrat att definiera en ”affiliated group” som en sammanslutning av minst fem personer som betalar årsavgift? Här tror vi att motionärerna har blandat samman frågan om hur begreppet grupp ska definieras med frågan om vilka arbetsuppgifter en grupp ska arbeta med.
Kan det vara så att man vill ha en passage som handlar om samarbetet med andra organisationer?
AIK:s bedömning/förslag Vi förstår inte vad motionärerna är ute efter, och det gäller både strykningen av den befintliga passagen och tillägget av den nya passagen. Vill de att alla Amnestygrupper ska få arbeta på eget land? Vill de bara att de grupper som inte är knutna till någon sektion eller struktur ska få göra det? Vi tror dock att detta kommer att klarna under ICM, när motionärerna tvingas förtydliga sig.
3.01: IEC RESOLUTION AND STATUTE AMENDMENT: ROLES AND RESPONSIBILITIES OF AI GOVERNANCE BODIES
Resolutionens innehåll
The International Council
DECIDES to rename AI’s governance bodies as follows, and instructs the IEC to ensure that the AI Statute and other documentation are updated in line with this decision:
International Executive Committee - Global Board of Amnesty International
International Council Meeting - Global Assembly of Amnesty International
DECIDES that the roles of AI’s governance and leadership bodies in the governance of the AI movement are as shown in the following table.
DECIDES that the IEC should bring suitable Statute amendments to the 2013 ICM to embed these roles and responsibilities in appropriate ways in the AI Statute.
DECIDES that by the end of 2011 a short explanatory leaflet should be produced to elaborate on the following table and provide a convenient reference point for all members interested in their Movement’s governance and democracy.
DECIDES that the terms of reference of the Chairs Forum will be updated - in a process involving the Chairs Forum itself - to reflect the roles shown in the following table, clarifying in particular that the Chairs Forum has the authority to take decision on any issues that are explicitly referred to it for decision or approval by an ICM or by the IEC.
Bakgrund
Resolutionen härrör från det arbete som Global Governance Taskforce genomfört. Tanken är att de nya roller som visas i tabellen ska träda i kraft direkt efter ICM i sommar. Det anses givet att berörda inom AI alltid informeras om beslut som berör dem. ”Informs” i tabellen avser därför enbart särskilt viktiga situationer för information. IEC anse att det kommer att krävas ansenligt arbete för att få till nödvändiga stadgeändringar som följer på ett beslut om detta förslag. Därför föreslås följdstadgeändringar av ett ICM-beslut inte träda i kraft förrän 2013.
Av ICM 2009, Decision 10, framgår:
“the Chairs Forum is AI’s Global Governance Meeting and has the main task of agreeing the contributions of all AI entities to AI’s global strategic objectives and of supporting the IEC in overseeing the performance of global management and of holding all AI entities accountable to each other as appropriate for delivery of AI’s global strategies. The Global Governance meeting is also a venue for consultation and dialogue, leadership skill development, and cooperation across AI entities.”
2009 års ICM begärde också en obeoende utredning av Chairs Forum “to assess the
contribution made by the Chairs Forum to the movement.”
Efter denna utredning föreslår nu IEC att Chairs Forum roll ska vara följande: a. To contribute to the development, implementation, and review of the Movement’s
strategic plans, priorities, and policies
b. To contribute to the development of effective governance of the Movement (at national and international levels)
c. To build relations amongst sections, promoting exchange of ideas on issues of common
concern to national boards
d. To support the induction and development of Board Chairs
AIK:s överväganden
Namnbytena: I fråga om självanamnbytena till Global Board of Amnesty International och ICM till Global Assembly of Amnesty International är det kanske inte mycket att säga. Detta var ju tydligen nära att beslutas på ICM 2009 och förslagen tycks stämma bättre överens med de verkliga rollerna än dagens benämningar, vilket bör vara positivt. Det är mer logiska benämningar som gör det enklare för både medlemmar och andra att förstå funktionerna. Det är även positivt över att ha ordet ”Global” i båda namnen, det tycks vara en genomtänkt ”One Amnesty”-åtgärd.
Tabellen: är en pedagogisk katastfrof och mycket svår att förstå innebörden av. Det går inte att se som innebär förändringar gentemot idag, och det är allmänt rörigt. Flödesscheman vore mycket bättre för att åskådliggöra det man vill säga. När AIK kommenterade på AI’s Global Governance: Phase 1 sade vi följande, vilket vi fortfarande står bakom; Vi finner figur 1 på samma gång värdelös som central för det fortsatta arbetet. Vi skulle gärna se
att (i)GMT läggs in (vid sidan av generalsekreteraren),
att figuren begränsas till frågor om governance och accountability (frågan uppkom vilken governancefunktion som IS kan tänkas fylla gentemot s/s, jfr pil i figuren),
att pilar ges olika färg: en för governace (=authority, direction, control), en för accountability och ev. en för input i form av information, feedback, insights, evaluation, etc.,
att varje pil kompletteras med en not som klargör vilket input respektive output varje organ har/borde ha gentemot de övriga (jfr figur 6),
att även s/s delas upp i AGM – national board – director – national secretariat – members
att även de internationella medlemmarna får finnas med, förslagsvis vid sidan om s/s, och
att en omarbetad figur förmedlar medlemmarnas basala roll i organisationen (ownership).
Stadgeändring: Troligen inget problem i praktiken, och givetvis är det viktigt att stadgeändringarna blir genomtänkta och korrekta. Men det är allt en lite underlig ordning att ta följdstadgeändringar till ett ICM-beslut två år efter att beslutet trätt i kraft. Vi antar att man under tiden mellan ICM 2011 och 2013 då tänker sig att rörelsen i praktiken lever efter det nya beslutet men i ett “stadgevakuum”. Är konsekvenserna av det utredda? Dvs. är det alldeles säkert att detta inte innebär några problem?
Folder/cirkulär/underlag (vad som nu menas med “leaflet”): örändringen måste ju givetvis kommuniceras ordentligt i rörelsen. Om just en folder (?) är det bästa sättet kan man fråga sig men att schematiskt ställa upp den nya ordningen på så sätt kan vara bra. MEN bara om tabellen görs om så att den går att förstå. Att kommunicera ut den i rörelsen som den ser ut nu verkar ganska meningslöst. Det är givetvis framför allt viktigt att en folder förklarar den faktiska förändringen gentemot idag för medlemmarna.
Chairs Forum: (DECIDES that the terms of reference of the Chairs Forum will be updated – in a process involving the Chairs Forum itself – to reflect the roles shown in the table, clarifying in particular that the Chairs Forum has the authority to take decision on any issues that are explicitly referred to it for decision or approval by an ICM or by the IEC).
Innebär förslaget en vettig balans mellan, som IEC själva säger i cirkulär 7, Chairs Forum som dels ett styrande organ, dels som funktion för aktivister att mötas, nätverka, utbyta erfarenheter och good practices? Frågan om governancefunktionen ska få lyftas fram mer på bekostnad av nätverkande m.m. har ju diskuterats ett tag nu och detta är väl ett kompromissförslag. Slutsatsen i utvärderingen som gjorts är ju att nätverkandet ska behålla en stark plats och att Chairs Forum inte ska utöka sin beslutsfattande roll; “the Chairs Forum should not be a decision-making body for the Movement, and should focus on its other primary roles”.
Frågan är väl i vilken roll Chairs Forum blir som mest värdefullt för organisationen. Vore det inte bra att lägga in något kring Chairs Forum i stadgarna? Se vidare funderingar kring Chairs Forum nedan.
3.02: AI FRANCE RESOLUTION & STATUTE AMENDMENT: CHAIRS FORUM
Resolutionens innehåll
The International Council
AMENDS the Statute by inserting the following clauses:
After article 7:
The Chairs Forum is a permanent forum, which has the following functions;
(i) to give opinions and recommendations to the Movement and to the IEC on all questions
relating to Amnesty International governance;
(ii) to participate in decision-making with the IEC on the most important questions and on those most likely to be controversial within the Movement;
(iii) to take decisions on issues submitted to it by the ICM or the IEC;
(iv) to contribute to developing and implementing the Integrated Strategic Plan (ISP) and other decisions at the international level;
(v) to support the IEC in the supervision of AI management at global level;
(vi) to ensure that all AI structures are mutually accountable with regard to their implementation of global strategies;
(vii) to contribute to the introduction of effective and efficient governance systems in sections and structures and also at the international level;
(viii) to provide a forum for consultation and dialogue and for improving cooperation and
management skills;
(ix) to give an opinion on international budgets (income and expenditure) and participate in monitoring the accounts.
After article 38:
40. The Chairs Forum shall be composed of the incumbent chairs of AI sections and structures or other executive members nominated by sections/structures, as well as three representatives of international members, who shall have voting rights.
41. The Chairs Forum shall meet at least once a year at the location of its choice.
42. The Chairs Forum shall have a Steering Committee, which shall have the duty to ensure the introduction of the mechanisms and procedures necessary for the Forum to exercise its mandate.
43. The Steering Committee shall be composed of six members of the Chairs Forum and the Chair of the IEC or person designated by him/her.
44. The members of the Steering Committee shall be elected by representatives of the Chairs Forum who have voting rights.
45. The agendas of Chairs Forum meetings shall be prepared by the International Secretariat under the direction of the Steering Committee.
46. Voting rights at the Chairs Forum shall be calculated in the same way as at the ICM.
DECIDES to therefore renumber all the articles of the statutes.
Bakgrund
Även här en resolution om Chairs Forum. Franska sektionen föreslår att detaljerade riktlinjer antas för Chairs Forum. Tyvärr finns ingen “explanatory note” med i resolutionen. Finns den någon annanstans har jag tyvärr inte hittat den.
AIK:s överväganden
Förslag (iii) tycks i andemeningen stämma relativt bra ihop med IEC:s förslag ovan, förutom givetvis att franska sektionen vill skriva in befogenheten i stadgarna.
I övrigt är det franska förslaget yvigt med många förslag på stadgetillägg som riskerar att hamna på alldeles för detaljerad nivå (bör det verkligen stå i stadgarna av vem Chairs Forums dagordningar ska förberedas?).
Är Chairs Forums roll idag så oklar och tandlös att dessa ändringar skulle vara befogade? Ett intressant perspektiv är att/om ett klargörande och stärkande av Chairs Forums roll kan ha positiva effekter i fråga om medlemmars möjlighet att påverka (se bla. tyska sektionens motivering för nästa resolution).
Finns risker med att ge Chairs Forum för stora governancebefogenheter? De hinner inte med annat som ska göras på mötena, frågor flyttas från andra organ, osv? Är Chairs Forum som mest värdefullt i sin nätverkande roll? Eller är det senare ett svepskäl för att ha (kvar) Chairs Forum som kontaktyta som kan utnyttjas för IEC och IS syften (om man ska vara elak)?
Lite underligt är det att det i de nuvarande stadgarna rätt inte finns ett ord om Chairs Forums mandat och funktion. Det vore väl på sin plats att lägga in något kring funktionen hos ett så centralt organ, även om funktionen inte ska vara beslutande i så stor utsträckning.
3.03: AI GERMANY RESOLUTION: STRENGTHENING MEMBERSHIP PARTICIPATION IN GOVERNANCE ON A GLOBAL LEVEL
Resolutionen
The International Council
ASKS the IEC to continue analyzing governance structures and processes and proposing, where adequate, new structures and procedures;
FURTHER ASKS the IEC to give special attention to the Chairs Forum and, together with the Chairs Forum Steering Committee, to make suggestions for strengthening its role within decision- making and governance processes.
Bakgrund
Den tyska sektionen hävdar att den granskning som Global Governance Taskforce har gjort av Chairs Forum har varit bra men inte fullständig. Chairs Forum är enligt den tyska sektionen ett av de bästa verktygen för att kunna stärka aktivt deltagande. Mycket har gjorts av Global Governance Taskforce men det finns fortfarande inte någon enhetlig bild av Chairs Forums roll.
AIK:s överväganden
Å ena sidan sympatiskt förslag för att kunna gå till botten med vad Chairs Forums roll egentligen bör vara (dock ett otydligt förslag till beslut, utan någon som helst tidsram).
Å andra sidan – hur mycket mer utredning krävs? Utredningar kostar och en utvärdering av en “oberoende konsult” har ju just genomförts.
3.06: “Governance – Publicizing Election Vote Totals” (Canada ES)
Resolutionens innehåll
Canada ES vill ändra arbetsordningen på så sätt att antalet röster olika kandidater får i personval inte redogörs för i plenum eller på annat sätt inför alla ICM-delegater, utan att de som vill ha reda på resultatet i detalj själva får inhämta denna information någonstans, dock fortfarande lättillgängligt. Detta för att inte hänga ut kandidater som fått få eller inga röster, så som tydligen gjordes på ICM 2009.
AIK:s överväganden
Så som motionären ser vi ingen anledning till att redogöra för röstresultaten i plenum; tvärtemot ser vi precis som motionären problem med detta. Röstresultaten kan och bör redogöras för på annat sätt med större respekt för de kandidater som inte fått så många eller några röster. Vi ställer oss därför bakom andemeningen i resolutionen. Huruvida ordalydelsen i föreslagen ändring är lämplig, eller om annan formulering är bättre, diskuteras bäst under ICM med IEC:s ev. synpunkter tagna i beaktande.
3.07: “Amendments to the Process for Nominating and Electing IEC Members” (IEC, eller egentligen iINC)
Resolutionens innehåll
Den temporära valberedningen (iINC) föreslår genom IEC (som inte tar ställning till resolutionens innehåll) vissa förändringar i ICM:s arbetsordning:
att nomineringsstopp (personval) ska ändras från 24 h innan valet till två veckor innan ICM börjar
att förutom s/s även valberedningen (INC) ska kunna nominera personer
att de som INC nominerat ska kunna få bidrag från den internationella budgeten för att kunna komma till ICM, om deras närvaro inte redan finansieras på annat sätt
AIK:s överväganden
AIK ställer sig bakom alla tre förslagen. Möjligen kan det första förslaget vara kontroversiellt, men vi ser mest fördelar med sådan framförhållning. Någon typ av säkerhetsventil kan behöva skapas för ”extraordinära fall”, så som t.ex. då flera (topp)kandidater hoppat av i tiden mellan nomineringsstopp och ICM – i sådant fall borde nya förslag på kandidater accepteras. Hur en sådan ”säkerhetsventil” bäst formuleras låter AIK vara osagt då detta löses bäst under ICM.