Ekonomiskt stöd och fundraising- internationella riktlinjer Underlag till styrelsemöte 1-2 september 2008

[Riktlinjer fr fundraising 1999.doc]

Översättning av internationella riktlinjer - AI index: FIN 21/03/1999

Reviderade föreslagna riktlinjer för mottagande av ekonomiskt stöd och fundraising i Amnesty International

Innehållsförteckning

Inledning
I Grundprinciper
II Samordning mellan länder
III Statligt ekonomiskt stöd
IV Ekonomiskt stöd från företag
V Upphandling och etisk anskaffning
VI Godkännandeprocess

Inledning

Dessa riktlinjer antogs i princip år 1999; senare mindre ändringar som föreslagits vid ICM har lagts till, och riktlinjerna publiceras nu på nytt till ledning för rörelsen. De är avsedda som ett minsta gemensamma ramverk för insamlingsarbete inom rörelsen. Vissa sektioner eller strukturer kan för sina interna behov välja mer restriktiva riktlinjer.

I Grundprinciper

A. Amnestys oberoende, opartiskhet och trovärdighet får inte komprometteras, inte heller upplevas som komprometterad.
B. Amnestys huvudsakliga bas för finansiering måste förbli våra medlemmar – våra medlemmar och bidragsgivare är grunden för vår legitimitet liksom för vår ekonomi.
C. Då man överväger andra tänkbara inkomstkällor ska man uppmärksamma vikten av att undvika att bli beroende av någon separat inkomstkälla som kan bortfalla på grund av:
1. strukturella skäl (ekonomiska svårigheter, strejker, avslutade stödprogram)
2. missnöje hos sponsorerna med Amnestys principer eller kampanjaktiviteter
D. För att undvika beroende måste ekonomiskt stöd som överstiger 25% av en enhets årliga budget normalt godkännas av IEC.
E. Strukturer inom Amnesty ska acceptera ekonomiskt stöd utifrån endast om de är beredda att ta fullt ansvar för dem vad gäller ekonomisk förvaltning, programövervakning och utvärdering. Innan sektioner ansöker om ekonomiskt stöd hos stiftelser eller andra organisationer bör de framför allt försäkra sig om att alla krav på rapportering, övervakning och ekonomiskt ansvar har uppfyllts. Om det aktuella stödet överstiger 25% av sektionens budget ska kopior av allt som krävs beträffande det sökta biståndet lämnas till Internationella insamlingsgruppen (Director of International Fundraising). Om externt ekonomiskt stöd ska ”gå genom” Amnesty till andra föreningar och organisationer, bör det klargöras i vilken utsträckning Amnesty tar ansvaret för dessa organisationers förpliktelser.
F. I allmänhet tillåts inte bidrag för undersökningar beträffande ett speciellt land. Bidrag för utvecklingsarbete i ett specifikt land kräver godkännande av SDC, om medlen ska överföras från en sektion till en annan sektion eller struktur. I annat fall krävs godkännande av IEC (se Earmarked Funding Policy).

II Samordning mellan länder

A. Donationer till Amnesty från enskilda eller från andra enheter inom ett land där det finns en sektion ska i allmänhet gå till det landets sektion. Om det inte finns någon sektion ska de gå till den internationella budgeten. Undantag (till exempel speciella legat) måste godkännas av IEC.
B. Hänvändelser till stiftelser eller individer som ger ekonomiskt stöd till internationella projekt ska godkännas av sektionen i ursprungslandet (t.ex. Ford Foundation – Amnesty USA; Branson Foundation – Amnesty UK). Detta för att säkerställa samordning i de fall då sektionen redan har kontakt med stiftelsen, och för att säkerställa att stiftelsen inte äventyrar Amnestys anseende. Vissa stiftelser stöds till exempel direkt av politiska partier eller regeringar. Det är kanske heller inte allmänt känt varifrån stiftelsen får sina pengar, och sektionen kan därför ha information som annars inte är tillgänglig. Den bästa informationskällan beträffande en speciell stiftelses anseende bör vara sektionen i dess hemland.
C. På samma sätt ska hänvändelser till huvudkontor för multinationella företag godkännas av sektionen i det land där företagets huvudkontor ligger (t.ex. Levi Strauss –Amnesty USA; Nokia – Amnesty Finland), utom i de fall då det inte finns någon sektion i landet. I så fall ska hänvändelsen ske genom Internationella insamlingsgruppen (Director of International Fundraising).
D. Beträffande hänvändelser till nationella eller lokala dotterföretag till företag eller stiftelser, ska man rådfråga Internationella insamlingsgruppen och sektionen i det land där huvudkontoret är beläget. Skälen är desamma som tidigare.
E. Andra omständigheter kan kräva internationellt samråd, exempelvis då fundraisingaktiviteter planeras i mer än ett land eller då andra inom rörelsen (t.ex. en sektion i ett grannland) kan påverkas av en sektions beslut om fundraising. Det kan exempelvis röra sig om samarbete med en speciell bidragsgivare. Samråd är obligatoriskt, men å ena sidan kan vilken sektion som helst välja att stå utanför multinationella satsningar, och å andra sidan kan ingen sektion tvinga på andra sektioner sina normer, så länge de internationella riktlinjerna följs. Vid eventuella svårigheter ska man vända sig till IEC.
F. Se också nedan allmänna riktlinjer för fundraising vid företag.

III Statligt ekonomiskt stöd

A. Den allmänna principen är att Amnesty inte accepterar något direkt statligt stöd. Detta är viktigt för rörelsens trovärdighet och undantag bör göras bara i ett mycket begränsat antal fall.
B. Indirekt statligt stöd som är tillgängligt på lika villkor för alla ideella föreningar eller arbetsgivare (som skattebefrielse, anställningsstöd etc.) är tillåtet. Naturabidrag direkt till Amnesty (som hyresfria kontor, skänkt utrustning etc.) måste godkännas av IEC. (se också paragraf I.C beträffande beroende)
C. Lagstiftande församlingar, enheter inom rättsväsendet och ambassader är samtliga del av ”nationella regeringar”, och bidrag från dem är därför i allmänhet inte tillåtna. Även bidrag från delstatsregeringar, lokalregeringar och regionala myndigheter ska behandlas på samma sätt som från nationella regeringar, om de inblandade enheterna kan tänkas vara skyldiga till kränkningar av de mänskliga rättigheterna (t.ex. kommunal polis).
D. I allmänhet får bidrag från stiftelser som finansieras av regeringar, mellanstatliga organisationer och statliga industrier inte accepteras, om regeringarna utövar någon kontroll över bidragsbesluten. I tveksamma fall ska IEC rådfrågas.
E. Bidrag från regeringar avsedda för bistånd kan accepteras. Dock inte om de öronmärks för vissa personer eller för flyktingar från ett visst land.
F. Bidrag från regeringar avsedda för utbildning om de mänskliga rättigheterna kan accepteras, men IEC bör godkänna dem.
G. Om varken III.E eller III.F är tillämpliga, får löpande verksamhet och personalkostnader inte betalas med sådana bidrag. Frågor beträffande speciella projekt bör ställas till IEC.
H. På internationell eller sektionsnivå går Amnesty då och då samman med andra organisationer för att genomföra vissa aktiviteter som är förenliga med vår organisations syften. Amnestys samarbetspartner i en sådan samverkan har kanske möjlighet att få bidrag från regeringen, och det tycks skäligt att själva samarbetet gör att man kan ta emot sådant bidrag för ett specifikt ändamål. I allmänhet kan detta accepteras om bidragen inte kontrolleras av Amnesty ensamt. Om Internationella sekretariatet eller någon sektion överväger en sådan aktivitet, bör de söka IEC:s godkännande (se också riktlinjer beträffande hjälp- och partnerorganisationer)

IV Ekonomiskt stöd från företag

Obs.: Denna del av riktlinjerna för fundraising kan komma att revideras då Amnesty utvecklar sin policy beträffande företagskontakter.

A. Amnesty-strukturer får inte söka ekonomiskt stöd från företag som man vet är inblandade i kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Detta gäller medborgerliga och politiska rättigheter, liksom ekonomiska och sociala rättigheter (t.ex. tvångsarbete och barnarbete).

Detta kan i vissa fall sträcka sig längre än bara till att undvika företag som vi vet har begått, eller varit inblandade i, kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Ett gruvföretag kan exempelvis samarbeta med Amnestygrupper för att förbättra sitt rykte när det gäller de mänskliga rättigheterna, men det kan fortfarande delta i ett joint venture-företag tillsammans med regeringar som vi anser kränker de mänskliga rättigheterna. I ett sådant fall skulle det kunna skada Amnestys anseende att ta emot bidrag från företaget, även om företaget vidtar positiva åtgärder och har ett nära samarbete med människorättsgrupper.

Exempel på företag där det är troligt att de kan bli inblandade i kränkningar av medborgerliga och politiska rättigheter är råvaruföretag, som har liten möjlighet att välja var de har sin verksamhet (gruvor, olja, timmer och annan utvinningsindustri). För andra industrier, som kläder, mat etc., är det däremot troligare att de kränker arbetsrätten.
B. När man kontaktar företag angående människorättsfrågor bör detta aldrig förenas med begäran om ekonomiskt stöd. Om ett företag, som inte utgör mål för Amnestyaktioner, erbjuder ett bidrag under diskussionens gång är det inte nödvändigt att vägra ta emot bidraget, men det måste göras klart att avsikten med besöket inte var fundraising. Bidrag från företag som utgör mål för Amnesty-aktioner bör inte tas emot, även om de erbjuds.
C. Många företag sköter sin ideella verksamhet genom oberoende eller halvt oberoende stiftelser: Pepsi-Cola, Levi-Strauss, IBM och Reuters till exempel. Samma riktlinjer som gäller för företagen bör gälla för deras stiftelser.
D. Innan sektioner kontaktar ett företag för fundraising, bör de alltid höra sig för hos sektionen i företagets hemland och få upplysningar om företagets anseende och praxis. Både på Internet och på andra håll finns det också andra faktakällor som bör användas för att undersöka potentiella bidragsgivare. När allt kommer omkring finns det ingen garanti för att något företag är ”säkert”, och beslutet att acceptera bidrag måste bli en bedömningsfråga för sektionen, IS eller IEC. I tveksamma fall ska IEC tillfrågas.
E. Ovanstående kriterier ska också tillämpas då företag ”sponsrar” – d.v.s. då ett företag ger bidrag till Amnesty för att i gengäld få offentligt erkännande för sitt stöd. Ett sådant samarbete måste alltid inkludera skydd för Amnesty, när det gäller hur vårt namn och vår logo används; alla sektioner ska ha sitt varumärke registrerat hos vederbörande lands patentverk (som U.S. Patent and Trademark Office) innan de ingår en sådan överenskommelse, och kontrakten ska granskas av advokater som har erfarenhet av licensiering och sponsring. En licensiering av Amnesty Internationals namn eller logo på internationell nivå ska alltid samordnas av Director of International Fundraising.
F. Samma regler gäller i allmänhet företag som kan samarbeta med, äga aktier i, vara kunder till, ha som kunder eller vara på annat sätt associerade med företag som kan vara problematiska för Amnesty. För att avgöra huruvida de är tillräckligt djupt involverade för att riktlinjerna ska träda i kraft brukar etiska granskningsorganisationer, när det gäller aktieinnehav, använda sig av endera av två metoder. Antingen ett ”mängdtest” (Äger partnern mer än 3% av aktierna i det problematiska företaget?) eller ett ”styrelsekontrolltest” (Påverkar partnern på något sätt det problematiska företagets ledning?) Amnesty International accepterar att man förlitar sig på en granskning som gjorts enligt dessa riktlinjer. Sektioner som har möjlighet att göra en egen granskning får dock gärna använda sig av en mera rigorös test.

Beslutet om huruvida sådana samarbeten förhindrar fundraising bör slutligen tas på grundval av hänsyn till Amnestys totala anseende hos medlemmarna och hos allmänheten. Varje sponsring eller annan form av stöd från företag bör inkludera bestämmelser så att Amnesty kan ompröva och vid behov avsluta samarbetet om det framkommer ny information som kan skada Amnestys anseende.

V Profilprodukter och etiskt inköp

Sektioner och IS ska vara noga med att tillämpa samma kriterier på våra egna leverantörer (t.ex. för katalogvaror och kontorsmaterial) och samarbetspartner som vi begär att andra organisationer ska tillämpa. Nedan skisseras en användbar modell för bedömningen av dessa frågor. Den är hämtad från den policy beträffande etiskt inköp som Amnesty-UK antog i december 1997. Den listar fyra kriterier för bedömning av eventuella leverantörer och andra samarbetspartner. Då Amnestys policy beträffande företagskontakter utvecklas, kommer dock denna avdelning av riktlinjerna troligen att revideras.

A. Prövning mot mandatet: Om en leverantör eller dess samarbetspartner, dotterföretag eller moderföretag agerar i direkt strid med Amnestys mandat, gör Amnesty inga affärer med det företaget. Detta omfattar exempelvis alla företag som förser militären, säkerhetstjänsten eller polisen med utrustning. I sådana fall meddelar Amnesty att förbindelsen avslutas. Bevismaterial för denna prövning kommer från Amnestys egna undersökningar.
B. Prövning mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna (UDHR): Om en leverantör eller dess samarbetspartner, dotterföretag eller moderföretag är direkt engagerad i verksamheter som bryter grovt mot de normer som fastställts av UDHR, kommer Amnesty att söka sig till en annan leverantör. Material för denna prövning baseras på bevis som kommer till vår kännedom från relevanta välrenommerade organisationer och genom att vi övervakar relevant prenumerationsmaterial.
C. Prövning mot den allmänna uppfattningen: Om det fastställs att den allmänna uppfattningen om ett samarbete med en leverantör kan skada Amnestys anseende, status och/eller effektivitet, kommer alternativa leverantörer att sökas. Fokus kommer huvudsakligen att ligga på den eventuella oron hos medlemmar och potentiella medlemmar.
D. Positiv prövning: Då andra hänsyn (kostnad, kvalitet etc.) inte skiljer sig nämnvärt åt, ger Amnesty företräde åt den leverantör som själv har antagit en etisk policy som bäst överensstämmer med vår egen, däribland AI-UK Human Rights Guidelines for Companies.
VI Godkännandeprocess

A. För att kontakta dotterföretaget till en stiftelse eller ett företag som har huvudkontoret i ett land med en annan Amnesty-sektion, bör man rådfråga Director of International Fundraising och få godkännande från fundraising-enheten i sektionen i hemlandet.
B. För att söka eller ta emot ekonomiskt stöd från en regering, bör man informera Director of International Funding. Sök skriftligt godkännande från IEC genom kassören i internationella styrelsen.