Delrapport från distriktsutredningen Underlag till styrelsemöte 1-2 mars 2002

Till: Styrelsen
Från: Utredningsgruppen CDU
Datum: 3 mars 2002

Delrapport från distriktsutredningen

1. Tidigare delrapport

Vad gäller hur vi har uppfattat uppdraget m.m. hänvisas till C- och D-utskottens delrapport från februari 2001.

2. Utredningsgruppens sammansättning

Inledningsvis, i oktober 2002, bestod utredningsgruppen av Gabi Björsson, Johan Linde, Michael Falk och Erik Petersson, som då var medlemmar i C- och D-utskotten. Med tiden har Michael Falk flyttat utomlands, och gruppen har förstärkts med Maria Lindgren och Mikael Sandgren.

Erik Petersson eller Johan Linde har anmält att de inte kan medverka aktivt i den fortsatta utredningen på grund av tidsbrist. Michael Falk kan av naturliga skäl inte heller längre utföra ett aktivt utredningsarbete. Erik Petersson, Johan Linde och Michael Falk kommer dock fortsättningsvis att fungera som bollplank för utredningsgruppen.

I utredningens delrapport från februari 2001 föreslogs en tidsplan. Enligt tidsplanen, som har antagits/godkänts/gillats av styrelsen, skulle utredningen avlägga slutrapport i januari 2002. Att tidsplanen inte har kunnat hållas beror på att Michael Falk fick avbryta arbetet i samband med flytten och att både Gabi Björsson och Erik Petersson har fått ändrade arbetssituationer.

3. Preliminär tidsplan

3 mars: Delrapport ges in till styrelsen.
10 mars: CDU är inbjudet till styrelsemötet för att diskutera det fortsatta utredningsarbetet.

CDU har utformat en enkät som är ställd till arbetsgrupperna. Enkäten innehåller kvantitativa frågor angående arbetsgruppernas kontakt och behov av distrikten. Enkäten förväntas vara bearbetad under april. Detta, tillsammans med styrelsens svar leder förhoppningsvis till en slutrapport till styrelsens majmöte.

4. Vad vi har gjorts hittills

4.1. Enkät

Under våren skickade vi ut en skriftlig enkät till alla distriktsombud samt ett antal övriga personer inom Amnesty som vi har uppfattat som intresserade och insatta i problematiken. Enkäten bifogas som bilaga 1 . Från de 80 tillfrågade personerna har vi fått in 30 svar.

Enkäten har gett ett mycket intressant och viktigt underlag för vårt arbete.

I detta stycke redovisar vi svaren i en obearbetad, men mycket förkortad form så som vi fick tillbaka dem. Sammanfattningen består av de mest förekommande uppfattningarna, ibland i citatform, ibland i en sammanfattande tolkning.

Fråga 1. Handlingsplanen 2000-2004, som vi fastslog vid årsmötet i Malmö 2000, innehåller följande. ”Grupperna och distrikten ska 2004 bidra med minst 5 % av sektionens totala intäkter.” Hur kan grupperna och distrikten uppnå detta? Är det rimligt att ställa dessa krav på distrikten och grupperna?

Många tycker att det rimligt men svårt att uppnå. Det är oklart för många hur mycket fem procent av budgeten utgör. Att samla in pengar leder till utåtriktat arbete, vilket är positivt. Det är ett bra sätt att värva medlemmar. Fem procent kan vara ett mål men får inte vara ett krav, anser många. Däremot ansågs det som bra att ha ett mål att sträva mot. Vid en genomräkning kommer det fram att av de cirka 30 inkomna svaren så ansåg åtta att fem procent är rimligt, medan bara två anser att det är orimligt, en tyckte att det var för lågt. En plan för successiv ökning tills målet är uppnått bör åläggas distrikten eller distriktsstyrelsen. En idé var att använda sig av en Robin-Hood-princip, vilket skulle kunna ge en utjämning av de olika förutsättningar som distrikten befinner sig i.

1:1. Bör grupper och/eller distrikt åläggas att bedriva insamlingsverksamhet?

I första hand grupperna, det borde vara en naturlig del i gruppernas och distriktens arbete. Uppmuntras med hänsyn till vår ekonomiska situation. Det borde vara en grundprincip att aktivister finansierar sin egen verksamhet.

1:2. Vilka sanktioner bör finnas för grupper och distrikt som inte uppfyller dessa krav?

Den stora majoriteten anser att det inte skall finnas sanktioner, utom en som tydligt säger ja till sanktioner. I det aktuella distriktet får till exempel inte grupper delta i utbildningar och liknande om de inte har betalat sina avgifter. De flesta svaren betonar vikten av frivilligheten i arbetet. Uppmuntran, beröm och motivation anses överlag bättre än sanktioner. Gärna morötter, så som diplom, guldstjärna, gratis deltagande i årsmötet eller liknande ”belöningar” till de som sköter sig. Distrikten och sektionen skall hjälpa de grupper som inte klarar av att samla in sin beskärda del.

1:3. På vilka andra sätt än traditionellt insamlingsarbete kan sektionens verksamhet finansieras?

Här lägger många stor betydelse på fundraisingteamet på sekretariatet. Försiktighet rekommenderas när det gäller sponsring, men det lyfts fram av många som en möjlighet. Man använder dock inte alltid begreppet sponsring utan omskrivningar som ”bidrag från neutrala institutioner”. Sedan fylldes svaren med en hel tipskatalog för insamlingsarbetet.

Fråga 2. Amnesty bedriver utåtriktad verksamhet på bland annat gator och torg. Det kan röra sig om insamlingar eller manifestationer. Kan man kräva att vi syns i samband med en kampanjstart? Kan man kräva det endast på större orter, t. ex. Stockholm eller Malmö, medelstora orter, t. ex. Örebro eller Borås eller också mindre orter och landsbygd?

Dels är de flesta eniga att det är bra att synas på många ställen samtidigt, dels anser man att det är svårt att kräva, särskilt på små orter. Andra tycker att det borde vara ett krav att vi syns på många ställen samtidigt vid speciella tillfällen, det behöver inte vara så stora saker som skall göras, till exempel skriva en insändare. En mindre insats på en mindre ort kan ofta ge större genomslag i till exempel lokalpressen. Regelbundenheten vid Amnestyveckan, insamlingsdagar, MR-dagen och liknande framhävs som bra, eftersom det ger folk möjlighet att känna igen sig. Även här framhävs vikten av uppmuntran och stöd till grupperna.

2:1. Vem skall ansvara för detta? Sektionen, regionen, distriktet, enskilda grupper eller någon annan del av Amnesty?

Många hävdar att det är grupperna som i första hand skall genomföra de utåtriktade aktiviteterna. Här betonas närheten mellan människor. Grupperna skall alltså genomföra men distrikten kan samordna och initiera aktiviteter. Sektionen kan bland annat bidra med material och idéer. Några föreslår att sektionen kanske göra punktinsatser på ställen med få grupper och liten aktivitet. Det föreslås också en uppdelning av ansvaret, det vill säga sektionen har ansvar för att synas i de ”stora” medierna, distrikten och grupperna i de lokala.

2:2. Vem betalar eventuella utgifter i samband med sådan verksamhet?

Distrikten och grupper, här var de flesta överens om att verksamheten skall finansieras där den bedrivs. Även här betonas att grundprincipen skall vara att aktivister själv finansierar sin verksamhet. Det förväntas dock ett visst centralt stöd för stora enstaka insatser.

Fråga 3. På vissa större orter i landet finns det kontor dit allmänheten kan vända sig för att få kontakt med oss. Bör det finnas sådana kontor på fler eller kanske på färre orter?

Här finns det en stor variation i svaren. Allt ifrån uppfattningen att det skall finnas lokaler på så många orter som möjligt till på så få orter som möjligt. Där det finns lokal anses de ibland inte tillräckligt använda. Även om det anses att en lokal skulle vara bra så framhävs det ändå att det bör ställas i relation till den ekonomiska situationen och de faktiska behoven. Här framhålls vikten av att kunna kontakta Amnesty i hela landet och det är därför viktigt att Amnesty finns i till exempel samtliga landets telefonkataloger med en lokal, men även central kontakt.


3:1 Skall sådana kontor skötas av anställd personal eller av obetalda frivilliga medlemmar?
Vem betalar? Sektionen, regionen, distriktet, enskilda grupper eller någon annan del av Amnesty?

Många anser att det bör så långt som möjligt bedrivas med frivilliga krafter. En del lyfter fram att det borde vara möjligt att decentralisera tjänster från Stockholm. Då kunde det vara en kombination av anställda och frivilliga. De flesta anser att lönekostnader bör bekostas av sektionen, eftersom man anser att allt arbetsgivaransvar bör ligga där. Verksamhets- och lokalkostnader bör betalas av grupper och distrikt i regionen.

Fråga 4 Vilka uppgifter bör distrikten ha? (Utöver de redan nämnda)

Flyktingombud: Bra om det går, 2, låt behoven styra, 6, bör finnas, 2, största möjliga utsträckning, 1, i större städer, 2, ja, 5, behovet torde finnas överallt, 1, kanske bättre centralt, 2, kan vara bra, 1, bör samarbeta med andra org., 1

Massmediaansvarig: Om det finns resurser, 1, ja, 4, eventuellt, 1, bör åvila gruppen, 1, nej, funkar inte på stora geografiska områden, 1, kan vara bra, 2, bör rekommenderas, 2, ej nödvändigt, 1, nej, 1, regionalt, 1, önskvärt, 1, om det finns behov, 1

IT: Önskvärt, 1, e-post är bra, 1, om kompetens finns, 1, hemsida bör finnas, 6, maillista är bra, 4. i kommunikations- och informationssyfte, 1, om det finns resurser, 1, är alltid bra, 1, absolut, 1, utmärkt för internkommunikation, 1, se C-utskottets IT-utredning, 1, så mycket som möjligt, 1.

Fråga 5 Vilka funktioner bör ett distrikt ha i den interna organisationen?

Distrikten skall vara en informationskanal, helst via nätverksbyggande och e-post. De skall fungera som språkrör för grupperna och förmedla problem och rapportera om den lokala aktivismen. Distriktens främsta uppgift skall vara att hålla en hög aktivitetsnivå inom sitt geografiska område. Många anser att det nuvarande systemet med distriktsombud är bra. Distrikten bör diskutera motioner till sektionens årsmöte, budget och liknande för att kunna framföra gruppernas synpunkter på centrala möten. Det framfördes också att det viktigt att ju fler operativa beslut som kan fattas på regional nivå desto fler visionära kan fattas på sektionens årsmöte. Viktig att distrikten har tydliga strävansmål. (Här var CDU lite osäker på vad som menas.) En god kontakt mellan distrikten och sektionens styrelse anses om viktigt, men grupperna skall också ha en direkt kontakt med sektionens styrelse.
Många ansåg att distrikten skall kunna fatta beslut om den egna verksamheten, men det fick inte vara i strid med organisationens syfte eller stadgar.

5:1 Hur bör distriktet utföra detta?

Ett inarbetat nätverk, en bra organisation och en tydlig ansvarsfördelning inom distriktet lyfts fram som inslag. Genom att erbjuda medlemmar att ta ansvar visar men sitt förtroende och sin uppskattning för deras arbete. Se till att medlemmar utbilda och fördjupa sig i arbetet. Det skall vara lätt för vem som helst att arbete på den nivån man själv väljer. Den sociala biten får ej underskattas i detta sammanhang. Det skall vara inspirerande och lustfylld att arbeta inom Amnesty, annars kan man lika gärna arbeta med viktiga frågor i en annan organisation.

4.2. Djupintervjuer

Eftersom vi ännu inte har fått tag på alla de vi vill intervjua väntar vi med att redovisa resultatet av djupintervjuerna. Preliminärt kan sägas att resultatet av de intervjuer som har genomförts inte på något avgörande sätt skiljer sig från resultatet av enkäten, men ger en fördjupad och mer nyanserad bild.

4.3. Diskussionen på distriktombudsmötet

CDU var med på distriktsombudsmötet i Stockholm den 27 september 2001. Där pratade vi dels om CDU:s arbete och vårt uppdrag. Vi hade förberett en gruppövning där distriktsombuden utifrån två olika frågeställningar fick redogöra för sin syn på distriktens roll i implementeringen av fem procentsmålet i handlingsplanen samt förankringen av det nya mandatet på den lokala nivån.

Det var mycket intressant att få ta del av distriktsombudens syn på distriktens nuvarande roll och funktion. Diskussionen belyste vissa problem med distriktens nuvarande struktur, som att kraven på distriktsombuden riktas både uppifrån och nerifrån, vilket gör att man kan känna sig pressad och fast i en oflexibel struktur som distriktsombud. Vidare gav diskussionen uttryck för att det bör beredas mer utrymme för visionärt tänkande på distriktsnivå om de mål som formuleras på årsmötet ska kunna implementeras och genomföras.

4.4. Jämförelse med danska sektionen

Erik Petersson träffade i oktober 2001 Erik Sörensen vid den danska sektionen och har fått ta del av ett PM ”Forslag til ny mellemstruktur i dansk afdeling” av den 18 oktober 2001 m.m. Efter ytterligare behandling kommer förslaget att tas upp till beslut på den danska sektionens årsmöte i maj 2002, varför vi kommer att följa förslagets utveckling. För tillfället tas följande upp.

Den danska sektionen har tidigare haft en mellanstruktur med nio regioner , med varsitt genom val tillsatt regionsledelse. Under hösten 2001 fanns regionsledelser endast i två regioner. Det saknades således en mellanstruktur i sju av nio regioner.

Sedan 1999 har den danska sektionen inrättat en ordning med lokalforeningar. Det finns ca 200 kommuner i Danmark, och i oktober 2001 hade 22 lokalforeningar inrättats. De Amnestymedlemmar som är bosatta i en (eller ibland flera) kommuner blir automatiskt medlemmar i lokalforeningen, som ska utgöra en organisatorisk plattform och ska förena de aktiva i kommunen, slussa in nya medlemmar samt öka Amnestys synlighet i lokalområdet, allt enligt de mallstadgar som danska sektionens styrelse antog i oktober 1998. Vidare anger mallstadgarna att en lokalforening ska iakttaga normal föreningsformalia, dvs. hålla årsmöte, anta styrelse inklusive kassör mm. Det anges vidare att om en lokalforening en viss period inte rymmer aktiva medlemmar som vill bilda styrelse så övergår den till vilande status. Kommunens/kommunernas Amnestymedlemmar hänvisas då av sektionsstyrelsen till andra lokalforeninger där de får deltaga som fullvärdiga medlemmar.

Vid mötet med Erik Sörensen informerades Erik Petersson vidare om några av de regler som gäller för hanteringen av pengar i den danska sektionen. I ett område där ingen lokalforening ännu har bildats utgår gruppavgift med 500 DKR. En arbetsgrupp får inte inneha mer än 10.000 DKR; överskjutande medel ska betalas in till sektionen. Lokalforeningerne ska också betala in en avgift på 500 DKR, men har rätt att inneha större summor. De första 20.000 DKR som samlas in eller förvärvas på annat sätt får lokalforeningen behålla själv, av följande 30.000 DKR ska hälften betalas in till sektionen, och överskjutande medel betalas in till sektionen till fullo.

De två förslag som läggs fram ”Forslag til ny mellemstruktur” går ut på att antingen låta lokalforeningerne genom val bilda ett lokalforeningsråd, eller fyra lokalforeningsråd enligt en geografisk indelning. Lokalforeningsrådet/lokalforeningsråden (LR) väljs av lokalföreningarna och ska enligt förslagen ha en rådgivande roll gentemot sektionsstyrelsen vad gäller lokalforeningernes arbete. Vidare ska LR bland annat ha ansvar för
- utbildningar till medlemmarna,
- att hitta nya föredragshållare,
- upprättande av nya lokalforeninger och utveckling av de befintliga, (lokalforeningen har ansvar för att i förekommande fall upprätta nya grupper inom sitt område)
- kontakt med och vägledning av lokalforeningerne,
- utbyte mellan lokalforeningerne,
- arbetsfördelningen inom de fyra amnestybutikerna/kontoren i Danmark,
- kontakt med specialgrupper och ungdomsgrupper och koordinering av deras arbete med lokalforeningernes arbete.

För sin verksamhet får LR sig en budget tilldelad.

Om något av de två förslagen (efter eventuell modifiering) går igenom på den danska sektionens årsmöte i maj 2002 kommer sektionen inte genast att börja arbete på detta sätt, utan under en övergångsperiod kommer t.ex. de två fungerande regionledelserna att kunna fortsätta att fungera.

5. Det vidare arbetet

Frågor till styrelsen

Avsikten med dessa frågor är att få styrelsen att diskutera sina tanker om en framtida distriktsstruktur. Vilka visioner har styrelsen kring distrikten? Går dessa att realisera? Hur skall man gå till väga för att förankra dem i rörelsen? Hur mycket kan och vill man satsa för att förverkliga dem?

Tittar man på enkätsvaren och då framförallt på dem som kommer från mellannivån, det vill säga distriktombud, eller förre detta, medlemmar som sitter eller har suttit i distriktstyrelser, men även samordnare och andra funktionärer så finns det för det mesta ingen enhetlig linje. Det är därför svårt att utgå från svaren för att forma något nytt, men det ger också en öppenhet för olika modeller och en känsla att allting skulle vara möjligt.

Vi har tänkt oss tre olika modeller som kunde se ut ungefär som följer:
1. Vi fortsätter som hittills och försöker att förbättra det nuvarande systemet.
· Det nuvarande system med DO anses som bra.
· Hur kan vi förbättra insamlingsarbetet · och kontrollen över ekonomin?
· Hur kan vi förbättrar stöd till grupperna?
· Vilka uppgifter måste förbli centrala och vilka kan läggas på distrikten?

2. Vi förändrar distriktsstrukturen i enlighet med det internationella sektionsmodellen, det vill säga sektionen upprättar ett antal villkor och om dessa uppfylls kan ett distrikt få distriktsstatus.
· Vilka villkor skall ge distriktsstatus? Formella strukturer med styrelse, verksamhetsplanering och -uppföljning, ekonomisk redovisning, avgift till sektionen, antal medlemmar och liknande......
· Vilka befogenheter skall ett sådant distrikt ha? Ha en egen verksamhet, göra egna prioriteringar i handlingsplanen, bilda och avsluta grupper.....
· Skall en sådan struktur ha ett demokratisk inflytande i sektionen och i så fall hur? Den svenska kommunmodellen har inget inflytande i rikspolitiken, men stor självständighet i de egna frågorna. ·

3. Vi upplöser distrikten och låter lösa strukturer utan formellt ansvar växa fram där det uppstår behov. En sådan modell skulle också likna den nuvarande, men utan dess åtagande och förpliktelse. Det skulle kunna uppstå intressegrupper och nätverk som fungerar under en period och sedan upplöses.
· Behöver vi verkligen distrikten? Till vad? Kan dessa uppgifter utföras av lösa ad hoq-grupper och nätverk? Är distrikten en av- eller belastning för det centrala medlemsstödet? Hur skulle en sådan verksamhet kunna finansieras, och är det möjligt att förbättra kontrollen över ekonomin med en sådan modell? I det den danska modellen talar man inte om insamling utan uppdraget går ut på att göra Amnesty synligt.

Oavsett vilken modell man föredrar så är det viktigt att hela organisationen har klart för sig att det är en stor förändringsprocess som kommer att ta lång tid. Det är därför viktigt att styrelsen diskuterar vilken roll man vill ge mellanstrukturen. Hur ser styrelsen på till exempel distriktsombudens roll? Är de assistenter i det centrala arbetet med stödet till medlemmarna eller är de en del av sektionens ledning?

Någonting som var tydligt i enkäten var betoningen på frivilligheten. Vi vill inte ha några sanktioner, utan vi måste vara beredda att verkligen vilja satsa på ett belöningssystem. Det ger upphov till en reell förändring i vår organisationskultur. Vi måste ge varandra beröm och erkännande för våra insatser. Förtroendevalda funktioner måste få status. Vi måste också ge oss möjlighet att befria oss ur det ekorrhjul som många av oss befinner sig i. Till detta behövs utbildning i till exempel ledarskap och planering, möjlighet och förmåga till visionärt tänkande.

CDU ser med stort intresse fram emot att ta del av styrelsens synpunkter på det fortsatta arbetet.

6. Förslag till beslut

- Att ge CDU i uppdrag att fortsätta med utredningsarbetet i enlighet med de i delrapporten angivna metoderna och med beaktande av styrelsens svar på de i delrapporten angivna frågorna samt -
- Att lägga delrapporten till handlingarna.

Stockholm 2002-03-03

Gabi Björsson
Johan Linde
Maria Lindgren
Erik Petersson
Mikael Sandgren