Brev från Sune Montan om gruppdöden Underlag till styrelsemöte 1-2 januari 1998

Till. Styrelsen
Från: Sune Montan
Datum: 97-12-26
Ärende: Gruppdöden


Hej!

Som jag skrev till er i somras är jag mycket bekymrad över det minskande antalet grupper. Jag är fortfarande lika bekymrad. Såvitt jag har kunnat märka har ingenting hänt som har ändrat situationen. Över tjugo grupper lagts ner under året. Det är ett mycket nedslående resultat. Två grupper har försvunnit här i Lund. Nu är det bara tolv kvar. Jag har också uppfattningen att många av de grupper som är kvar har det motigt. De har ofta färre medlemmar än tidigare. Många i Amnesty delar min oro. Enligt min mening är situationen alarmerande.

I Charlottas svar på mitt brev i somras stod det "jag kan garantera dig att denna fråga kommer finnas med i vårt arbete under året". Jag har läst era direktiv till utskotten, styrelseprotokollen och utskottens protokoll. Några kraftfulla åtgärder för att vända utvecklingen har jag inte funnit. Jag har sett att ni velat initiera en diskussion på distriktsmötena om vart Amnesty är på väg. Torbjörn Söderberg försökte också på vårt möte här i Skåne, men diskussionen ledde inte någon nämnvärd vart. Som jag uppfattar saken så vet varken ni eller någon annan varför gruppdöden breder ut sig. Ni talar om aktivistcenter och ungdomskampanjen som motåtgärder utan att veta vart åtgärderna kommer att leda. Men blindskott brukar inte vara effektiva.

Jag arbetar nu som konsult med organisationsfrågor av just den här typen. Det var därför jag skrev till er i somras om att det behövs en bättre analys. Jag vet hur man gör en sådan analys. När man ska förstå sig på händelseutvecklingar som denna tror man ofta att den är väldigt komplex, och att det kan finnas tusen och en orsaker till det som sker. Det är sant att en stor organisation är komplex, men det som gör den komplex är inte den stora mängden orsaker, utan att de hänger samman på ett komplext sätt. Det finns inte enkla orsak-verkan-samband. Men det går att förstå sig på, och det är inte så svårt att göra. Det är en del av mitt jobb.

Att göra en analys som den ovanstående innebär att gå igenom en process. Under processen bygger man upp ett slags karta över alla faktorer som påverkar problemvariabeln, i det här fallet antalet grupper. När arbetet är färdigt har alla som deltagit i processen en gemensam bild av orsakssambanden och en förståelse för vilka förändringar som bör genomföras. Alla som genomfört en analys av det här slaget är eniga om att man får en klar och gemensam bild av situationen på kort tid.

Jag föreslår nu att ni tillsammans med mig genomför en dylik process. Det tar tre eller fyra dagar. En del kan skötas via post eller e-mail. En lämplig gruppstorlek är mellan fem och tio personer. I den grupp som arbetar med processen bör ingå personer som har makt att genomföra de förändringar man kommer fram till. Jag ställer mitt kunnande till förfogande gratis.

Som jag ser det är det bråttom. En utveckling som den vi ser nu är ofta accelererande.Vi kan förvänta oss att fler än tjugo grupper försvinner nästa år också. Även om vi finner de rätta motåtgärderna kommer det att ta tid innan de får effekt. En gemensam egenskap hos stora organisationer är att det finns en stor tröghet. Det tar tid innan förändringar märks. Därför tycker jag att vi ska börja genast. Ni kan knappast ha något viktigare problem än detta.


Med vänliga hälsningar (gott nytt år också)
Sune Montán
Lundaavdelningens ordförande