Punkt: 8. Riktlinjer för ett inkluderande språkbruk Underlag till styrelsemöte 18-19 mars 2017

Till: styrelsen

Från: sekretariatet

Datum: 2017-03-03

Punkt: 8. Riktlinjer för ett inkluderande språkbruk

 

INFORMATIONSUNDERLAG



INFORMATION OM NYA RIKTLINJER FÖR ETT HBTQI-INKLUDERANDE SPRÅKBRUK?

 

Amnestys språkbruk ska reflektera våra policies och våra värderingar och ska därmed spegla vår övertygelse om alla människors lika värde. Språkbruket måste också vara tydligt och korrekt utan att vara onödigt tillkrånglat. Det språk vi använder oss av ska förmedla trovärdighet. Vi ska sträva efter att använda ett språk som är så inkluderande som möjligt.

 

På årsmötet 2016 togs följande beslut:

  • att uppdra åt styrelsen att se till att alla kampanjer och utbildningar har ett HBTQI-inkluderande språkbruk.

 

Styrelsen gav sedan sekretariatet i uppdrag att i samråd med aktiva HBTQI-grupper ta fram en plan, inklusive tidsplan, för hur ett HBTQI-inkluderande språkbruk ser ut i praktiken samt utforma riktlinjer för hur Amnestys språkbruk ska bli mer inkluderande. Även andra diskrimineringsgrunder än sexuell läggning och könsidentitet ska tas i beaktande.

 

Mot bakgrund av att jämställdhets- och mångfaldsarbetet på svenska sektionen är under utveckling ser arbetsgruppen detta som ett steg i en större process. Arbetet med att jämställdhetsintegrera Amnestys kommunikation har pågått under en längre tid och där ingår att göra språkbruket mer inkluderande vad gäller kön och genus. Detta arbete fortgår och är en delvis separat process. Vad gäller lyhördhet i förhållande till mångfald i bredare bemärkelse -- med avseende på, exempelvis, etnicitet, socioekonomisk status och funktionsvariation -- har arbetet inte kommit lika långt. Fokus i dessa riktlinjer är på HBTQI-inkludering, men i nästa fas bör språkbruket ses över mer generellt så att det blir inkluderande också i förhållande till andra grupper. Då kan detta dokument integreras med andra riktlinjer så att svenska sektionen på sikt får ett mer holistiska riktlinjer kring inkluderande språkbruk. Vidare behöver detta ses över utifrån arbetet med målgrupper för att säkerställa att sektionens riktlinjer även är inkluderande utifrån perspektivet att målgrupperna förstår Amnestys budskap.

 

Nedanstående gäller alltså HBTQI-språkbruk specifikt. Även detta är ett levande dokument som kommer att utvecklas i takt med att Amnestys arbete för HBTQI-rättigheter växer och blir mer mångsidigt. HBTQI-grupperna har gett initial input i diskussioner om språkbruk, sekretariatet ger dem nu möjlighet att kommentera på dokumentet och att ge förslag om hur det kan förbättras. Riktlinjerna kommer även att kompletteras med en ordlista där vi definierar vissa centrala begrepp. Definitionerna kommer att tas från Amnestys policies och, där dessa saknas, från andra centrala aktörer på området, som RFSL.




BILAGA

 

RIKTLINJER FÖR ETT HBTQI-INKLUDERANDE SPRÅKBRUK

 

“Heterosexualitet är inte normalt. Det är bara vanligt.”

Dorothy Parker

 

Allmänna principer:

 

1. Könsneutralt språkbruk. Svenska sektionens arbete med att jämställdhetsintegrera vår kommunikation i bild och text fortgår, och detta arbete är av hög relevans också för att göra språket mer HBTQI-inkluderande. Sekretariatet utgår från internationella guidelines i fråga om kön och genus för skriven text och svenska sektionens checklista.

 

2. Självidentifikation. Amnestys kommunikation ska i möjligaste mån utgå från att människor definierar sig själva. Om de definierar sig som transpersoner, transsexuella, intersexuella, homosexuella, etc, kan vi också använda dessa termer, men vi ska inte pådyvla någon en sexuell läggning eller könsidentitet hen själv inte valt. Vi ska i stället hålla oss till de fakta vi känner till.

 

Exempel:

  1. Trettio personer arresterades på en nattklubb i Egypten för misstanken att de haft samkönat sexuellt umgänge. BÄTTRE

  2. Trettio homosexuella män har arresterats på en nattklubb i Egypten. SÄMRE

 

Förklaring:

Vi vet inte om de personer som arresterades identifierar sig som homosexuella -- oavsett om de har haft samkönat sex eller inte. De som attraheras av eller har sex med personer av samma kön kan definiera sig som homosexuella, heterosexuella, bisexuella, pansexuella eller utan att särskilt sätta ord på sin sexuella läggning. För vissa handlar det om sexuell praktik snarare än sexuell läggning och identitet. Det är inte Amnestys sak att klassificera personer. Dessutom kan det i vissa sammanhang vara känsligt att “outa” en person som homosexuell, varför vi även av säkerhetshänsyn bör avstå från att sätta en etikett på personer när vi inte vet hur de själva vill beskrivas.

 

3. Använd hen. Eftersom det finns ett könsneutralt pronomen i svenskan ska vi använda oss av det. Vi använder hen dels när vi inte känner till en persons kön, dels när vi pratar om en person rent abstrakt, och dels när det gäller en transperson som vill bli definierad som hen. Om det är en binär transperson (dvs en person som tydligt definierar sig som hon eller han, även om det är motsatt kön från det som tilldelades från födseln) ska vi inte säga hen, utan använda det pronomen som personen i fråga själv föredrar.

 

Exempel 1:

  1. Diskriminering innebär enkelt uttryckt att någon missgynnas eller kränks på grund av vem hen är, vad hen tror på eller hur hen lever. BÄTTRE

  2. Diskriminering innebär enkelt uttryckt att någon missgynnas eller kränks på grund av vem han eller hon är, vad han eller hon tror på eller hur han eller hon lever. SÄMRE (utesluter icke-binära, och är även onödigt klumpigt)

  3. Diskriminering innebär enkelt uttryckt att någon missgynnas eller kränks på grund av vem han är, vad han tror på eller hur han lever. SÄMST

 

Exempel 2:

  1. Edvin är en transkille som bor i Stockholm. Han tilldelades kvinnligt kön vid födseln men har alltid definierat sig som kille. Han har nu korrigerat sitt juridiska kön. RÄTT

  2. Edvin är en transkille som bor i Stockholm. Hen tilldelades kvinnligt kön vid födseln men har alltid definierat sig som kille. Hen har nu korrigerat sitt juridiska kön. FEL

 

4.CIS-normen. När det är lämpligt ska Amnesty undvika ett språkbruk som förstärker den binära uppdelningen i män och kvinnor, det vill säga utgår från att det endast finns två kön. Ibland kommer det även fortsättningsvis att vara viktigt att prata om kvinnor och män, pojkar och flickor, men när det inte är nödvändigt bör vi undvika det. När det inte är viktigt att understryka kön ska vi säga “personer” snarare än “män och kvinnor” eller “män, kvinnor och barn”.

 

Exempel:

  1. I Prideparaden i Stockholm gick hundra personer bakom Amnestys banderoll, under temat ‘Human rights are my pride’. BÄTTRE

  2. I Prideparaden i Stockholm gick hundra kvinnor, män och transpersoner bakom Amnestys banderoll, under temat ‘Human rights are my pride’. SÄMRE

  3. I Prideparaden i Stockholm gick hundra kvinnor, män och barn bakom Amnestys banderoll, under temat ‘Human rights are my pride’. SÄMST

 

Förklaring: I vissa sammanhang kan det vara på sin plats att säga kvinnor, män och transpersoner men det är (återigen) viktigt att inte pådyvla personer en identitet som de själva inte valt. Det kan hända att personer stereotypiseras som trans utifrån yttre attribut, utan att de själva definierar sig som transpersoner. Av samma skäl ska vi inte påstå att personer är män eller kvinnor om det råder tvivel om detta, eller om det helt enkelt inte är relevant för sammanhanget att dela upp gruppen i könskategorier.

 

5. Heteronormen och kärnfamiljsnormen. Utgå inte från att personer vi beskriver är heterosexuella, enbart vill ha sexuellt umgänge med personer av motsatt kön eller lever i kärnfamilj. Människor kan attraheras av personer av motsatt kön, eller av båda könen, eller vara asexuella. De kan leva i andra familjekonstellationer än i en kärnfamilj, med vänner eller ensamma.  

 

Exempel 1:

  1. Tvångsgifte strider mot grundläggande mänskliga rättigheter. Det är en mänsklig rättighet att få gifta sig med vem en vill, eller att inte gifta sig alls. BÄTTRE

  2. Tvångsgifte strider mot grundläggande mänskliga rättigheter. Det är en mänsklig rättighet att få gifta sig med vem en vill. SÄMRE

 

Exempel 2:

  1. Fångarna slets upp mitt i natten och transporterades till ett fångläger i det inre av landet utan möjlighet att meddela sig med sina anhöriga. BÄTTRE

  2. Fångarna slets upp mitt i natten och transporterades till ett fångläger i det inre av landet utan möjlighet att meddela sig med sina partners. SÄMRE

  3. Fångarna slets upp mitt i natten och transporterades till ett fångläger i det inre av landet utan möjlighet att meddela sig med sina fruar och barn. SÄMST

 

7. HBTQI-personer och sexuellt våld. Glöm inte att HBTQI-personer ofta är särskilt utsatta för sexuellt och annat våld. Vi ska beskriva detta, utan att för den skull låta påskina att HBTQI-personer (eller kvinnor) är hjälplösa offer utan möjlighet att påverka sin situation.

 

Exempel:

  1. Kvinnor, flickor och HBTQI-personer i flyktingläger löper särskilt stor risk att utsättas för sexuella trakasserier, våldtäkt och annan form av könsbaserat våld. BÄTTRE

  2. Kvinnor och flickor löper särskilt stor risk att utsättas för sexuella trakasserier, våldtäkt och annan form av könsbaserat våld. SÄMRE

 

8. Transterminologi. Undvik att klassificera individer som transsexuella om de själva inte valt den termen. Om vi inte vet hur en person identifierar sig är det bättre att använda “transperson” eftersom det är en paraplyterm som innefattar en mängd undergrupper.

 

Exempel:

  1. Kim, som är transperson, har upprepade gånger blivit trakasserad och hotad av såväl som polis som okända människor för sin könsidentitet. BÄTTRE

  2. Kim, som är transsexuell, har upprepade gånger blivit trakasserad och hotad av såväl som polis som okända människor för sin könsidentitet. SÄMRE



Allmänna reflektioner vid framställning i text och bild:

 

  1. Framställs HBTQI-personer enbart som sin sexuella läggning/könsidentitet eller beskrivs de mer komplext? Även om kränkningen vi vill lyfta är kopplad till sexuell läggning/praktik eller könsidentitet är det viktigt att HBTQI-personer skildras precis lika komplext som andra och att, där det är lämpligt, även annan karaktäristik hos personen i fråga framhålls.

 

  1. Lyfts såväl män och kvinnor som transpersoner i texter som lyfter HBTQI-kränkningar? Vilka kommer till tals i texten? Var uppmärksam på att framställningar av HBTQI-frågor ibland upprätthåller och förstärker de traditionella könshierarkierna genom att, till exempel, prioritera homosexuella män och framställa dem som aktörer och samtidigt osynliggöra lesbiska eller transpersoner i högre grad skildra dessa enbart som “offer”.

 

  1. Skildras HBTQI-personer enbart när det är specifika HBTQI-kränkningar som står i fokus, eller finns de med i övrig rapportering och media också? HBTQI-personer finns bland urfolk, demonstranter, kvinnorättsaktivister, människorättsförsvarare, politisk opposition, osv. Vi måste vara uppmärksamma på att vår HBTQI-medvetenhet inte stannar vid just HBTQI-kränkningar, utan att normbrytande sexualiteter och könsidentiteter finns inom alla grupper vi arbetar för och med. Detta innebär givetvis inte att människors sexualitet eller könsidentitet ska lyftas när det inte är relevant för sammanhanget -- utan enbart att vi är medvetna om att människor inte enbart har en identitet utan att en mångfald av identiteter, perspektiv och praktiker finns inom alla grupper.  

 

  1. Vilka sorts bilder använder vi oss av när vi skildrar HBTQI-personers situation? Var uppmärksam på att inte förstärka stereotyper om hur homosexuella eller transpersoner nödvändigtvis ser ut eller förväntas bete sig.