Punkt: 5. Utredning om värdländers ansvar för utsatta EU-medborgare Underlag till styrelsemöte 18-19 mars 2017

Till: styrelsen

Från: sekretariatet

Datum: 2017-03-03

Punkt: 5. Utredning om värdländers ansvar för utsatta EU-medborgare

 

BESLUTSUNDERLAG

 

Sektionsledd utredning

 

Amnesty har under en längre tid arbetat för romers rättigheter i Syd- och Östeuropa, bland annat i Slovakien och Tjeckien (rätt till skolgång) och i Rumänien och Italien (rätt till bostad/att inte utsättas för tvångsvräkningar). Även om enskilda sektioner har engagerat sig i frågan om behandlingen av romer från andra EU-länder har inte internationella sekretariatet gjort några uttalanden eller studier kring detta tema med fokus på värdländernas ansvar. Här finns ett hål att fylla.

 

På styrelsens decembermöte godtogs verksamhetsplanen för 2017-2019. Som huvudaktivitet presenterades att sekretariatet ska “sammanställa och genomföra juridisk analys i syfte att ha en solid grund för vårt påverkansarbete” om utsatta EU-medborgare, samt utföra “utredningsarbete med stöd av internationella sekretariatet i syfte att skaffa oss en bättre bild av situationen för utsatta EU-medborgare i Sverige och de kränkningar de utsätts för”. Som bilaga finner ni projektidén.

 

Det är inte ofta Amnesty i Sverige gör eget utredningsarbete så därför kommer detta till styrelsen för beslut så att sekretariatet kan gå vidare med planerna. Sekretariatet har gjort en första grov riskbedömning och kommer att utveckla den under våren. Sammantaget är vi dock övertygade om att vi kan hantera riskerna på ett bra sätt.

 

Styrelsen föreslås besluta

 

att ge sekretariatet i uppdrag att i samarbete med internationella sekretariatet genomföra en utredning, i enlighet med verksamhetsplanen 2017-2019, och betrakta detta beslut som en del av styrelsens tidigare beslut gällande verksamhetsplanen.

 

att uppdra till sekretariatet att informera styrelsen om de mest kritiska punkterna i riskanalysen innan studien påbörjas.




BILAGA

 

Projektidé: Utsatta EU-medborgare i Sverige, Sveriges människorättsansvar

 

Problemformulering

Hur kan Sveriges regering, landsting och kommuner bättre respektera, skydda och förverkliga de rättigheter som utsatta EU-medborgare har när de befinner sig i Sverige, enligt vedertagna människorättsnormer och konventioner Sverige antagit?

 

Bakgrund

Det uppskattas att det finns runt 4 000 utsatta EU-medborgare i Sverige, även om den exakta siffran är okänd. Med begreppet “utsatta EU-medborgare” avses här personer från andra EU-länder (främst Rumänien och Bulgarien) som lever i extrem fattigdom och som tjänar sitt uppehälle genom att tigga, panta burkar eller ta små ströjobb. Många av dem, men inte alla, är romer. Analfabetismen är utbredd i gruppen. De bor i skogsdungar, tillfälliga läger, husvagnar eller, under kortare perioder, på härbärgen. Antal barn i gruppen är okänt men det rör sig troligen inte om fler än ett hundratal barn. Flertalet av de vuxna personerna har barn att försörja kvar i hemlandet, vilket enligt egen utsago är en av de främsta orsakerna till att de är här.

 

Enligt EU-rätten har EU-medborgare rätt att resa till och vistas i andra EU-länder under tre månader utan andra krav än att de har en giltig ID-handling. EU-rätten ger möjlighet för värdstaterna att inskränka EU-medborgarnas rätt till socialt bistånd under denna tid för att motverka s.k social turism. Även om EU-medborgares vistelse i andra medlemsstater regleras av EU-rätten betyder det inte att de inte också omfattas av skyddet för mänskliga rättigheter enligt de konventioner som Sverige har ratificerat. Enligt folkrätten gäller mänskliga rättigheter alla individer som befinner sig inom en stats territorium. Även om det inte är tydligt exakt var gränserna går för värdstatens ansvar för icke-medborgares rättigheter, kan mänskliga rättigheter schablonmässigt inte knytas till medborgarskap eller uppehållsrätt. Denna dimension ignoreras regelmässigt i debatten.

 

Regeringens officiella ståndpunkt har hela tiden varit att åtgärder måste ske i hemländerna, inte här, och den har underlåtit att vidta några rättighetsbaserade åtgärder för individer i gruppen som befinner sig här, med hänvisning till att ansvaret ligger på ursprungsländerna. Det saknas således nationella riktlinjer vilket leder till att kommuner och landsting hanterar situationen olika. I ett mycket litet antal kommuner har barnen rätt till skolgång, i de flesta inte. Rätten till hälso- och sjukvård varierar, och är ofta beroende av vilken vårdcentral eller sjukhus en individ kommer till. Socialt stöd och hjälp med inkludering på arbetsmarknaden saknas helt.

 

Sverige har fått kritik från FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, Europarådets människorättskommissionär och EU-kommissionen för nekandet av romska utsatta EU-medborgares rättigheter. Kritiken har bland annat handlat om avhysningar av tillfälliga bosättningar utan att erbjuda alternativt boende, diskriminering och oviljan att erkänna dessa personers rätt till socialt stöd, bostad, sjukvård och utbildning. Trots upprepade påtryckningar har regeringen hittills vägrat klargöra hur den ställer sig till dessa rekommendationer.

 

Projektidé

Svenska sektionen utför, med stöd av internationella sekretariatet, en studie av utsatta EU-medborgares situation i Sverige och svenska statens ansvar att tillgodose deras rättigheter, med fokus på ett eller ett par av följande rättighetsområden: rätt till hälso- och sjukvård, rätt till utbildning, rätt till socialt stöd, rätt till vatten och sanitet. I utredningen ingår att med utgångspunkt i folkrätten noga analysera vad som kan krävas av värdstaten, i detta fall Sverige, i förhållande till icke-medborgares rättigheter som vistas här.

 

Internationella sekretariatet har uttryckt att svenska sektionen är särskilt väl lämpad att ta sig an frågan om värdländers ansvar för icke-medborgare med anledning av att Sverige är ett välmående land med en väl utbyggd välfärdsstat, och att klyftan här mellan gruppen utsatta EU-medborgare och infödda/medborgare är särskilt djup. Det skulle vara svårare att utföra ett effektivt påverkansarbete i ett land där den allmänna levnadsnivån är lägre, arbetslösheten generellt sett hög och den sociala utslagningen mer utbredd. Samtidigt finns intresse från internationella sekretariatet att sprida slutsatserna i den svenska rapporten till andra EU-länder med liknande problematik.

 

Syften

  1. att beskriva situationen för utsatta EU-medborgare i Sverige ur ett människorättsperspektiv

  2. att klargöra Sveriges och andra (EU-)länders ansvar enligt folkrätten

  3. att formulera tydliga rekommendationer till regering, kommuner och landsting

  4. att med bas i studien/rapporten utföra ett systematiskt påverkansarbete på nationell, regional och lokal nivå tillsammans med lokala aktivister, lagom inför riksdags-, kommun- och landstingsvalen 2018

  5. att tillsammans med internationella sekretariatet sprida rapportens slutsatser till andra länder i Västeuropa för att bidra till en positiv utveckling i dessa länder

 

Utförande

  1. dialog med internationella sekretariatet om projektets omfattning, syften och genomförande (har redan påbörjat; internationella sekretariatet tycker att projektet är viktigt och angeläget och såväl Roma Rights-campaignern som ESK-teamet har redan gett sitt preliminära stöd) (pågående)

  2. utarbetande av projektförslag till internationella sekretariatet, i nära dialog med internationella sekretariatet och romska aktivister och rättighetsbärare i Sverige (våren 2017)

  3. utarbetande av riskanalys och plan för riskhantering (våren 2017)

  4. genomförande av studien (research, nätverkande, fältstudier, dialog med myndigheter och rättighetsbärare osv) (hösten 2017)

  5. översättning, kvalitetssäkring och godkännande av rapporten från internationella sekretariatet (vårvintern 2018)

  6. lansering av rapport och aktionsmaterial (våren 2018)

 

Risker

Projektet innebär vissa risker. Vi skulle kunna komma att framstå som partipolitiska/”vänstervridna” (i nuläget är det bara Vänsterpartiet och FI som menar att det finns ett offentligt ansvar för utsatta medborgare från andra EU-länder som befinner sig i Sverige tillfälligt). Projektet skulle också kunna leda till ett hatdrev, eftersom frågan är mycket kontroversiell och hatet och rasismen mot rättighetsbärarna utbrett. Viss hotbild skulle kunna uppstå mot personal och, i ett senare skede, aktivister. Dessa risker kan dock samtliga hanteras, bland annat genom att med tydlighet i form och språkbruk säkra att analysen tar avstamp i mänskliga rättigheter, och genom att se till att internationella sekretariatet och sektionen har flera talespersoner. En utförlig riskanalys och en riskhanteringsstrategi kommer att vara en integrerad del av projektet.