Slutrapport om utredning om de lokala gruppernas utveckling inom Amnesty Underlag till styrelsemöte 1-2 juni 2013

Till: Sektionsstyrelsen
Från: Uppdragsgruppen om lokal aktivism
Datum: 31 maj 2013

Slutrapport om utredning om de lokala gruppernas utveckling inom Amnesty

Utifrån motioner om lokala gruppers utveckling och med förslaget att tillsätta en utredningsgrupp så beslutade årsmötet i Göteborg 2011 (beslut 53):

att tillsätta en utredningsgrupp av intresserade medlemmar med uppgift att undersöka vad grupperna behöver för ökad tillväxt och avknoppning, att denna utredningsgrupp ges resurser att kontakta ett brett urval av nuvarande grupper för att få en bild av deras förhållanden och önskemål.

Under hösten 2011 bildades en uppdragsgrupp bestående av Fredrik Engberg, Inger Lindvall, Agne Svanberg, Gudrun Henriksson Wikerstål, Kjell-Åke Persson, Anneli Hanno, Linnea Olsson och Sandra Andersson, varav de tre sistnämnda inte slutförde sina projekt inom gruppen. Som stöd till gruppen fanns Mats Engman, Emma Brossner Skawonius, Marianne Gyllenpistol och Caroline Selander från sekretariatet tillgängliga under olika perioder.

Som metod valde gruppen att genomföra olika projekt med syfte att starta upp och bibehålla befintligt engagemang. Dessa projekt skulle i sin tur visa på vad som gick att genomföra och vilka resurser som behövdes samt att se vilka svårigheter som möttes på vägen.

Projekten genomfördes med olika resultat och gav viktiga lärdomar som med fördel kan spridas i kommunikation med andra som vill förstärka den lokala aktivismen.

Bland annat har projekten visat att det är effektivt att använda Amnestys telephone fundraising personal för att nå ut till personer som kan tänka sig vara drivande i att starta upp nya grupper samt att personliga kontaktnät, hemsidor och sociala medier är överlägsna mail- och brevutskick när det kommer till att rekrytera nya personer.

Vidare har projekten visat att det är lätt att väcka intresse för engagemang inom Amnesty. Många är intresserade av att veta mer och bjuder gärna in Amnesty till olika arenor. Det är däremot en större utmaning att gå från intresse till att få igång en etablerad grupp. Det är dels svårt att få intresserade att ta steget att starta en ny grupp, men det är även svårt att få en ny grupp att fungera om det inte finns en etablerad grupp i geografisk närhet som kan fungera som mentorer under det första året.

För att bibehålla befintliga grupper måste grupperna ständigt jobba med introduktion, ansvarsfördelning, sociala aktiviteter och nyrekrytering.

I det stora hela har uppdragsgruppens arbete visat två saker. Det första är att resultaten av att försöka starta ny verksamhet och så kallad avknoppning beror på faktorer som initiativtagaren inte alltid kan kontrollera. Trots hjälp av rekryteringsmöten, sekretariatets telephone fundraising avdelning, genomtänkt planering och bra kanaler kan ett projekt misslyckas beroende på exempelvis svårigheter att hitta en drivande person som kan leda den nya verksamheten.

Den andra slutsatsen som gruppen kan leverera är att distrikten fyller en väldigt viktig funktion för vår lokala verksamhet. Det är på distriktsnivå det tas initiativ att starta nya verksamheter, att utveckla nya metoder eller att bilda nya grupper. Vi ser också tydligt att det är i de välfungerande distrikten som befintliga grupper och medlemmar utvecklas.

Det är därför uppdragsgruppens rekommendation till sektionsstyrelsen är att de prioriterar distrikten i den organisatoriska utvecklingen av den svenska sektionen, för att på det viset säkerställa att Amnesty bibehåller en stark lokal aktivism i hela landet.