Diskussionsunderlag till styrelsens visionsmöte om aktivism Underlag till styrelsemöte 1-2 januari 2009

Till: Styrelsen
Från: Sekretariatet
Datum: 16 januari 2009

Diskussionsunderlag om aktivism

Bakgrund
Under senare år har det hänt mycket med aktivismen inom Amnesty, både internationellt och nationellt. Inom den svenska sektionen har vi exempelvis sett en tydlig minskning av gruppantalet samtidigt som det totala medlemsantalet har ökat. Det har även dykt upp nya sätt att stödja Amnesty, som sms-aktivism och medlemskap i amnestygrupper på internet communities som Facebook.

Sektionen har prioriterat arbetet med att hitta nya målgrupper och metoder som ska göra Amnesty till en mer attraktiv och lättillgänglig aktivistorganisation. Under 2009 har dessa frågor resulterat i ett prioriterat arbete med mångfald och nya metoder via digitala medier.

Sektionens aktiviststrategi som gäller 2006-2010 tar i inledningen upp flera frågor som idag fortfarande ses som kontroversiella, t.ex. att vi ska arbeta med och erbjuda påverkansmetoder för personer som inte är medlemmar och att aktivister har en så bred definition som en person som gör en handling för Amnestys mål. De elva punkterna som specificeras i aktiviststrategin är däremot inte lika kontroversiella och har redan under 2008 till stor del uppfyllts.

Vi står nu inför en situation när antalet grupper minskar, en aktiviststrategi som har tappat mycket av sin aktualitet och en ny värld som öppnas upp internationellt med metodutveckling och internetaktivism. Genom en aktuell aktiviststrategi har anställda på sekretariatet och styrelsen gemensamma mål, i brist på detta är det viktigt att styrelsen och sekretariatet arbetar upp en samsyn om aktivism och aktivister för att vi tillsammans ska kunna utveckla och skapa en organisation som ger människor möjlighet att effektivt kunna jobba för mänskliga rättigheter.

Nedan presenteras tre punkter med efterföljande diskussionsfrågor som sekretariatet idag anser är aktuella. Dels har frågorna dykt upp inom aktivistorganisationen, men även inom sekretariatet och i kommunikation mellan styrelsen och anställda.

    Aktivister vs Aktivism
    Enligt sektionens aktiviststrategi betonas vikten av medlemmar och aktivism, inte aktivister i sig. Aktivister definieras utifrån ordet aktivism som människor som utför arbete i linje med våra mål (taking action in support of our goals). De senaste åren så har även diskussioner internationallt centrerats kring aktivism istället för aktivister. Detta beror kanske främst på synen att aktivism och aktivister är ett medel för att uppnå våra gemensamma mål och för att det ofta blir skevt när vi lägger för mycket vikt på antal aktivister som egentligen inte beskriver arbetet för de mänskliga rättigheterna. Hur många personer som är aktiva och hur många grupper vi har är inte lika viktigt för de mänskliga rättigeheterna som hur mycket påverkan vi bedriver, t.ex. hur många blixtaktioner som skrivs och seminarier som genomförs.

    Inom samma tema dyker ofta frågan upp om vem som styr aktivismen - sekretariatet eller aktivisterna? Sekretariatet väljer inte alltid att stödja idéer som kommer från aktivister och anställda har möjlighet att välja vilka som ska få vilket stöd. Men detta betyder nödvändigtvis inte att sekretariatet styr verksamheten eller aktivismen. Amnestys medlemmar bestämmer genom val av styrelse, remissinstanser och direkta frågor på årsmöten vilka prioriteringar som Amnesty ska ha. Det är efter dessa prioriteringar som sekretariatet ger stöd och resurser. Så även om enskilda aktivister kan uppleva att de inte får det stöd som de vill ha från sekretariatet så innebär det inte att sekretariatet styr aktivismen, men att vi väljer att jobba efter de handlingsplaner, strategier och etappmål som finns inom sektionen.

    Anställda på sekretariatet har nära samarbeten med andra organisationer och med andra sektioner och det är därför lämpligt att sekretariatet driver arbetet med metodutveckling. Självklart sker även detta arbete i linje med nationella och internationella riktlinjer och prioriteringar och i syfte att öka organisationens effekt.

    Ofta används frasen "sekretariatet är en servicefunktion för medlemmarna" och det finns antagligen många olika tolkningar av denna mening. Generellt sätt så gör ofta aktivister tolkningen att anställda på sekretariatet ska erbjuda hjälp till individuella aktivister när den begärs. Sekretariatsanställda gör istället tolkningen att sekretariatet ger stöd till aktivister genom framförallt strategiskt och strukturformaliserat arbete som planeras efter sektionens handlingsplan. När dessa två delar konkurrerar så finns det stor risk att sekretariatet ses som att de kväver aktivism och tar mycket arbete från aktivister t.ex. initiativskapande och kampanjplanering.

    De tre befintliga distriktssamordnartjänsterna har definitivt tagit mycket av det arbete som tidigare bedrivits av aktivister. Det finns röster inom organisationen som tycker att det är negativt att uppgifter som kan bedrivas av aktivister installer drivs av tjänstemän. Exempel på sådana uppgifter är större samordningar t.ex. medverkan på festivaler och administrativa uppgifter. Antagligen kommer organisationen att utvecklas så att dessa uppgifter kommer att hanteras av anställda i större utsträckning. Dels på grund av att få aktivister vill ha dessa uppgifter som är betungande och inte rent människorättsrelaterade, dels för att det är viktigt att de sköts med en regelbundenhet som kan säkerställas av anställda. Idag bedrivs samordnande arbete i högre utsträckning av anställda och vi erbjuder istället aktivister att ta olika roller inom en färdig struktur, t.ex. att ta fram tre personer som kan besöka ambassaden inom en kommande kampanj.
      Diskussionsfrågor
        - Är en effektiv aktivism beroende av en stor aktivistorganisation?
        - Hur ser vi på förhållandet mellan effekt av aktivism och stor aktivistorganisation?
        - Vilket stöd ska sekretariatet ge icke-prioriterad aktivism inom åtagandet?
        - Vilken roll ska sekretariatet ha för att ge stöd till aktivism. Hur pass drivande?
        - Hur viktig anser vi att det är att aktivismen styrs utifrån prioriteringar i handlingsplan och etappmål?

      Nya krav från omvärlden
      Det är viktigt att Amnesty förändrar och ifrågasätter sin syn på aktivism och är flexibla gentemot presumtiva aktivister (de som idag varken är medlemmar eller aktivister). Världen och dess befolkning förändras att det är viktigt att Amnesty som organisation anpassar sig för att vara attraktiv och en organisation som det lätt går att hitta en plats i.

      Under 2005 inleddes projektet "Amnesty=activism" på IS, som handlar om hur Amnestys aktivistorganisation ser ut och om hur lätt/svårt det är att hitta en plats inom Amnesty där man har möjlighet att jobba för Amnestys mål utifrån sina egna villkor. Mer än 600 intervjuer med aktivister över hela världen genomfördes och syftet var att hitta nya arbetsmetoder som innebär att Amnesty växer, ökar mångfalden och skapar mer impact. Man kom fram till att Amnesty ger möjligheter att vara aktiv på en mycket hög tids- och ambitionsnivå eller på en mycket låg tids- och ambitionsnivå. Exempel på dessa nivåer är landssamordnare/gruppsekreterare och sms-aktivism/blixtaktioner.

      Många tillfrågade ansåg att det är svårt att komma in i en grupp som har upparbetad expertis och en inarbetad rutinmässig kultur (t.ex.. alltid har möten på söndagar). Det fanns en stor efterfrågan efter en mellannivå eller mid-core activism . Projektledarna drog slutsatsen att det behövs metoder som krävde en låg nivå av engagemang, som inte var kränkande eller för radikalt, som inte var i lokalgruppsformat, som vi vet fungerar i andra sektioner eller i andra organisationer och som är effektiva samt roliga. IS tog fram tio stycken pilotprojekt som exempel på mid-core activism och svenska sektionen har arbetat med flera av dem t.ex enkätundersökningar utförd av aktivister 8 mars 2008. Dessa metoder kräver mera resurser än de traditionella grupperna, t.ex. samordning och ekonomisk hjälp.

      En viktig aspekt av detta är relationen mellan medlemmar och aktivister. Precis som frågan om vem som är aktivist kommer även nu frågan när man måste vara medlem inom Amnesty för att få stödja vårt arbete för de mänskliga rättigheterna. Enligt sektionens stadgar ska alla gruppmedlemmar vara medlemmar i svenska sektionen av Amnesty. Detta är en fråga som ofta ifrågasätts framförallt av ungdomsgrupper men även av personer som är med i andra sektioner och endast är i Sverige ett kortare tag och vill då vara med i en grupp.

      Flera organisationer och andra sektioner väljer idag att styra bort fokus från medlemsantal och istället att öka antalet "supporters" eller stödjare, dessa kan vara medlemmar, aktivister eller personer som på något vis stödjer Amnestys arbete. Inom svenska sektionen har vi ett väldigt stort fokus på medlemmar och medlemsantal, vilket antagligen relaterar till varför vi har medlemskrav i grupperna. Inom andra sektioner som inte är lika medlemsfokuserade ses medlemskravet som en extra tröskel in i organisationen. En person som vill göra något för Amnesty kan först välja att vara aktiv för att sedan välja att bli eller att inte blir betalande medlem.

      Många olika undersökningar rörande aktivism och medlemsbaserade organisationer pekar också på att människor idag vill engagera sig i flera olika organisationer och att göra kortare insatser i varje organisation. Tidigare var det vanligt med en stark lojalitet gentemot organisationen, idag är det snarare en viss fråga som människor har lojalitet gentemot.

      Diskussionsfrågor
        - Var drar vi gränsen för krav på medlemskap inom aktivism?
        - Om vi har aktivister som inte är med i en grupp och inte heller medlem men som ofta är med vid tillfälliga gruppkonstellationer, t.ex. inför en kampanjdag, ska vi ställa krav på att denna person är medlem?
        - Hur ser vi på medlemskapet? Var drar vi gränsen i förhållande till exempelvis supporter (jämför sms-aktivist och kortkampanj)
        - Hur kan vi öka aktivismen när den minskar inom traditionellt grupparbete? Hur bibehåller vi den aktivism/kraft som finns inom grupper som är på väg att läggas ner men styr över den till andra former av aktivism?

      En effektiv organisation
      Eftersom aktivister är ett medel för att uppnå våra mål är det viktigt att vi hela tiden är kritiska till vår egen organisation. Är den effektiv för att jobba för mänskliga rättigheter?

      Danska sektionen har genomfört ett omfattande arbete med sin organisation och dess effektivitet. Frågan de ställde sig var om organisationen genomförde ett effektivt arbete med mycket impact för de mänskliga rättigheterna och arbetet kallades för "effektive aktivism". Precis som svenska sektionen bjöd de tidigare in till en organisation där alla är välkomna att göra vad de vill och kan för Amnesty. Detta är en mycket bra utgångspunkt men tyvärr är den väldigt kostsam. Idag lägger sekretariatet mycket tid och resurser på att göra enskilda blivande aktivister nöjda, t.ex. en person som vill börja med informatörspass med filosofisk prägel, en person som vill vara med i en helt engelskspråkig grupp, en person som vill spela gitarr på utåtriktade event. Alla dessa är bra och intressanta förslag men har tagit många arbetstimmar i anspråk utan att ha givit självgående eller långsiktigt arbete. Det är viktigt att vi anpassar oss efter omvärldens krav men det kan bli en stor fara om vi lägger mycket resurser på alla enskilda krav som strömmar in.

      Vi har under de sista åren jobbat mycket med nya metoder för att ta tillvara på så mycket saker som möjligt och för att vem som helst ska kunna säga "det här kan jag och det vill jag ge Amnesty", sedan ska vi hitta ett sätt att få in det arbetet inom Amnesty. Det krävs väldigt mycket resurser att pussla ihop folk och att uppfylla andras drömmar om hur de tycker att Amnesty ska vara som organisation. Även många som kommer i kontakt med Amnesty i avsikt att bli aktiva blir förvirrade av en alltför stor valfrihet.

      Det danska sektionen bestämde sig för var att lyfta de sju viktigaste funktionerna som fanns inom sektionen och att låta nya aktivister välja mellan dem. Dessa sju är kampanjaktivist, ungdomsaktivist, medlem i nätverk (t.ex. sms och utskick), landaktivist (vädjar för fall etc), lokalmedia-aktivist, landexpert (inom landprogrammen), informatör och lokal aktivistsamordnare. Även Röda Korset använder samma princip och välkomnar hjälp men meddelar tydligt att de vill ha hjälp med vissa specificerade uppgifter.

      Diskussionsfrågor
        - Ska vi i ännu större utsträckning gå ut med specifika önskemål om utförd aktivism? Inom vilka områden? Se danska modellen.
        - Hur åstadkommer vi en effektiv aktivism som samtidigt ger utrymme för individens självförverkligande?