Brev till styrelsen från Hans Magnusson - 2002-10-09 Underlag till styrelsemöte 1-2 oktober 2002

021006
Hans Magnusson
Samordnare för Indien


Till
Styrelsen för Svenska sektionen av Amnesty International


Om samordnare och svenska sektionen

Några funderingar

Det pågår många samtal om förändringar inom Amnesty, internationellt och nationellt inom svenska sektionen. Bakom dessa ligger det nya mandatet men också idéer om förändrade kampanjmetoder. Försämrad finansiering av verksamheten inverkar också på så sätt att detta stimulerar en diskussion om prioriteringar.

Efter ca sex år som samordnare har jag samlat en del erfarenheter och funderingar kring rollen som samordnare och om funktionen som sådan i sektionen. Det pågår samtidigt en diskussion mellan samordnarna om rollen som samordnare. Med utgångspunkt från mina egna erfaren-
heter vill jag ta upp några frågor till diskussion. Ett par av dessa berör den principiella frågan om beslutsinstans, styrelsen för Svenska sektionen respektive styrelsen för Stockholms-
distriktet.

Några ämnen att diskutera

a) … att samverka med andra

En av de mest omdiskuterade förändringarna av AIs mandat är möjligheten att aktivt arbeta för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Förändringen innebär att den tidigare retoriken om alla mänskliga rättigheters universalitet, odelbarhet och ömsesidiga beroende skall kunna komma till uttryck i aktivt handlande.
.
Mänskliga rättigheter berör många områden på alla delar av vår jord. Diskriminering, övergrepp och exploatering förekommer allmänt. Ett fenomen, som under senare decennier blivit allt tydligare, är att stater, samhällen och företag över hela jorden knyts samman i ömsesidiga beroendeförhållanden. Det får effekter för människors levnadsvillkor på alla plan. Hur påverkas demokrati, välfärd och mänskliga rättigheter i olika regioner i en värld, där politik, ekonomi och kultursyn knyts samman allt tätare?

Samtidigt knyts också NGOs av olika slag samman över hela jorden i ett gemensamt intresse och med gemensamma mötesplatser för att hävda marginaliserade gruppers intressen.

World Social Forum (WSF), ett forum för en annan värld, utgör en sådan mötesplats för världens fristående organisationer. WSF har de senaste två åren ägt rum i Porto Alegre i Brasilien. Anika Agebjörn från UBV har beskrivit mötesplatsen så här: ”En av de starkaste tendenserna nu är en samordning av helt skilda rörelser in i en gemensam fåra. I Porto Alegre blev det tydligt att människorättskämpar och miljövänner har mer gemensamt än vad man kanske trott, att fredsivrare har allt att vinna på att samarbeta med fackföreningsmänniskor”.

World Social Forum är en mötesplats där mänskliga rättigheter har en plats. WSF kommer även nästa år att äga rum i Porto Alegre och längre fram under våren planeras ett regionalt Social Forum i Sverige.

Förslag:
· att svenska sektionen finner en form för att diskutera globaliseringens innebörd och effekter för mänskliga rättigheter i vid mening och därmed fördjupa vår kunskap om omvärlden;
· att sektionen diskuterar i vilken form sektionen skall delta i den mötesplats World Social Forum utgör.

b) … att tillvarata erfarenheter

I april i år arrangerade sektionen en studiedag med Lena Halldenius på temat ”Vad är mänskliga rättigheter”. Hon tecknade på filosofisk grund en ”rättighetsbild” där hon diskuterade och förklarade sambandet mellan sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter och medborgerliga och politiska rättigheter. Med tanke på det förändrade mandatet som för in helhetsperspektivet i AI´s arbete med mänskliga rättigheter var det en utmärkt avstamp för sektionens fortsatta interna diskussion om hur MR-arbetet skall kunna formas.

Det här är ju ett nytt område och det kommer en tid framöver att finnas en osäkerhet om hur arbetet skall formas. Det är, som så mycket annat, en fråga om en process för kunskap, mognad och säkerhet. Då gäller det att tillvara på möjligheterna att tillföra ny kunskap och nya erfarenheter. Samordnarna har en del kunskap från sina områden. Emellertid, inte minst gäller det att lyssna till MR-aktivister i de länder vi arbetar med. De har en direkt erfarenhet i vardagen av hur alla former av mänskliga rättigheter hänger ihop. Det bör finnas en beredskap inom sektionen för att ta tillvara på möjligheterna att möta dem då tillfälle erbjuds, t ex då de besöker Sverige. En sådan beredskap bör etableras inom sektionen.

Samordnarnas erfarenheter bör kunna tas tillvara på ett mer integrerat sätt. Sektionen kunde göra en inventering av samordnarnas erfarenheter och intressen. För vad det må vara värt tar jag mig själv som ett exempel. Jag har de senaste två åren besökt Indien och lärt känna några MR-aktivister och deras arbete för mänskliga rättigheter, har begynnande planer på ett direkt samarbete med några av dem (se nedan), skaffat en del böcker i ämnet och avser att från januari nästa år tillbringa en tid tillsammans med de MR-aktivister jag lärt känna. Det ger efter hand en erfarenhet och en insikt i hur våra samarbetspartners ser på dessa frågor. Andra samordnare har säkert egna erfarenheter. Hur delar vi våra erfarenheter med sektionen och med varandra?

MR-aktivister verkar i länder där grava övergrepp förekommer – sociala, medborgerliga, ekonomiska, kulturellt betingande. Att möta dem är viktigt inte bara för att höra deras syn på vad mänskliga rättigheter är. Amnesty International, som en internationell NGO, är också för dem en betydelsefull väg ut i världen.

Förslag:
· att sektionen finner en form för att inhämta och bearbeta erfarenheter och kunskap med inriktning på hur det förändrade mandatet på sikt skall kunna förverkligas;
· att det finns en beredskap att möta gästande MR-aktivister.

c) … ett program med fyra projekt

Det seminarium som arrangerade i mars i år och som handlade om daliter i Indien byggde på ett samarbete mellan representanter för socialantropologiska institutionen vid Stockholms universitet, Stockholmsdistriktet av Amnesty International, Svenska Kyrkan och Etnografiska museet. Tillsammans med de tre gäster/föreläsare från Indien som deltog i seminariet har vi diskuterat en fortsättning, ett program omfattande fyra projekt. Meningen är att fortsättningen skall ge en kvalitativ fördjupning och en möjlighet att nå fram med relevanta frågor till skilda generationer. Vi avser att genomföra projekten under våren 2004 och förbereder f n ansökan om finansiering av dem till Svenska Institutet respektive CIU, Centrum för Internationellt Ungdomsutbyte/SIDA. De fyra projekten är:

1. presentation av fem dalit poeter – deras verk och livshistorier
2. presentation av en indisk by från ett dalit perspektiv
3. seminarium – daliter i en global kontext
4. ungdomsutbyte mellan Indien och Sverige

I projekt 1 och 2 samarbetar vi med en professionell fotograf; projekt 1-3 sker i samarbete med partners i Indien och Sverige, inklusive Svenska Institutet och Etnografiska museet. Projekt 4 sker i samarbete med företrädare för två NGOs i Tamil Nadu, som jag lärt känna, samt med Biskops Arnö folkhögskola och Centrum för Internationellt Ungdomsutbyte/SIDA. Utformningen av projekten 1-2 och 4 är i princip klara medan en del förberedelser återstår avseende innehåll och föreläsare för seminariet.

Beträffande ungdomsutbytet vill jag nämna följande. Syftet är att ungdomarna genom arrangerade studiedagar och informella möten skall få insikt i hur villkoren för olika samhällsgrupper formas i ett socialt, kulturellt/religiöst och ekonomiskt sammanhang. Mänskliga rätigheter och genusfrågor kommer att stå i fokus. Deltagarna kommer att vistas i Tamil Nadu i två månader och motsvarande tid i Sverige. Med aktivt deltagande från ungdomarna arrangeras ett seminarium för ungdomar på Biskops Arnö våren 2004.

Mot denna bakgrund ser vi det som värdefullt att Amnesty uttalar sitt stöd för projekten. Då desssa ligger i linje med vad Stockholmsdistriktet tidigare givit sitt stöd till har ansetts relevant att distriktet ingår som samarbetspartner också i detta sammanhang. Ett sådant principiellt stöd innebär inte ett ekonomiskt åtagande.

Förslag:
· anmäles för kännedom