Minnesanteckningar från seminarium om den internationella mandatöversynen, 2000-12-09 Underlag till styrelsemöte 1-2 januari 2001


Minnesanteckningar från Amnesty Internationals, svenska sektionen, seminarium om den internationella mandatöversynen, vilket ägde rum lördagen den 9 december 2000 på Ersta Konferens i Stockholm


INLEDNING

Den permanenta mandatkommittén (SCM) har tillställt sektionerna sex diskussionsunderlag, vilka sektionerna förväntas att kommentera senast den 8 januari 2001. De behandlar väpnade konflikter (POL 21/09/00), humanitär intervention (POL 21/10/00), ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
(POL 21/08/00), förövare utan anknytning till regeringen (POL 21/11/00), oppositionellt och främjande arbete (POL 21/07/00) samt andra allvarliga kränkningar (POL 21/06/00). Av denna anledning – och i syfte att inleda en diskussion om åtagandets utveckling – arrangerade den svenska sektionen lördagen den 9 december 2000 ett seminarium på Ersta Konferens i Stockholm. Inbjudan hade gått ut till samtliga aktiva medlemmar (i Grupptrycket) och c:a 25 personer närvarade vid mötet.

Under förmiddagen delades deltagarna upp i två grupper. Den ena gruppen diskuterade förövare utan anknytning till regeringen och oppositionellt och främjande arbete emedan den andra gruppen diskuterade väpnade konflikter och humanitär intervention. I grupperna fördes minnesanteckningar och gruppernas slutsatser redovisades när samtliga hade samlats igen.

Eftermiddagen ägnades åt ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt andra allvarliga kränkningar. Dessa minnesanteckningar innehåller en sammanfattning av eftermiddagens diskussion.


FRÅGESTÄLLNINGAR

SCM har lämnat fyra alternativ till hur AI skall förhålla sig till ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter:

1. Bibehåll status quo : AI främjar samtliga mänskliga rättigheter, men agerar inte vid specifika kränkningar av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

2. En blygsam utvidgning inom ramen för det existerande åtagandet : AI skulle t.ex. kunna rapportera fylligare om ekonomiska, sociala och kulturella förhållanden och i högre grad stödja allt arbete som syftar till att dessa rättigheter stärks.

3. Vidare initiativ inom ramen för det existerande åtagandet : AI skulle kunna utveckla rapporteringen om de sammanhang i vilka kränkningar av de mänskliga rättigheterna sker. AI skulle också kunna sträva efter att göra det möjligt att dra brott mot de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna inför rätta. Vidare skulle AI kunna försäkra att folkrätten ges stort utrymme i internationella handelsöverenskommelser.

4. Agera utöver det existerande åtagandet : Antingen skulle AI kunna arbeta för hela spektret av rättigheter eller också skulle AI kunna koncentrera sig på kränkningar av några få ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, alldeles som vi gör idag när det gäller de medborgerliga och politiska rättigheterna.

Såvitt gäller andra allvarliga kränkningar kan följande fyra alternativ urskiljas:

1. Inför nuvarande policy : AI skulle protestera mot kränkningar som är riktade mot individers dagliga liv eller hindrar dem från att verka offentligt. Detta förutsätter att det finns en tröskel för vad som utgör ”allvarliga” kränkningar.

2. En blygsam utvidgning : Detta innebär att AI skulle utvidga typerna av allvarliga kränkningar till att omfatta t.ex. utpressning från regeringstjänstemän, dödande av boskap och konfiskation.

3. Vända sig mot allvarliga kränkningar med speciell inriktning : AI skulle t.ex. vända sig mot varje allvarlig kränkning som beror på regeringars diskriminering.

4. Vända sig mot alla allvarliga kränkningar : Den bredaste möjligheten skulle vara att agera mot alla allvarliga kränkningar oberoende av deras motivering. Enda tröskeln skulle utgöras av hur allvarliga kränkningarna är och hur sannolikt det är att AI skulle kunna agera effektivt.


DISKUSSION

– Utgångspunkten för AI:s arbete är den universella förklaringen om de mänskliga rättigheterna och att alla rättigheter är lika mycket värda. Att rättigheterna av någon anledning har delats in i olika kategorier – och regleras i olika konventioner – saknar betydelse. Vi får inte låta AI:s åtagande styras av vilken kategori en rättighet tillhör. Vi bör fokusera på hur allvarliga övergreppen är, inte på vilken kategori av rättigheter de tillhör. Den väsentliga frågan är huruvida en kränkning är att hänföra till ”andra allvarliga kränkningar” eller inte.

– AI:s kärnverksamhet, vilken vi måste värna om, är individbaserad. De ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna har inte samma självklara anknytning till individen. Det handlar istället ofta om att olika grupper av människor inte får sina rättigheter uppfyllda. Det går visserligen att arbeta med individer även vad gäller ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, men det är inte rationellt. För att vara effektiv på detta område bör man arbeta med grupper och det är inte vad AI skall prioritera.

– Det går visst bra att arbeta med individer inom detta område. Även kränkningar av medborgerliga och politiska rättigheter drabbar ofta olika grupper.

– Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter skall enligt FN:s konvention uppfyllas gradvis; staterna kan försvara sig genom att hävda att de inte har pengar. Det krävs t.ex. väldiga resurser för att starta en skola, även om utbildning anses vara lönande på sikt. Detta är en avsevärd skillnad mot medborgerliga och politiska rättigheter, där det mesta är i stort sett gratis. Hur skall vi någonsin kunna bevisa att staterna inte uppfyller de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna i tillräcklig utsträckning?

– Vissa av de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna skall efterlevas omedelbart. Diskriminering kan inte ursäktas med att staten inte har tillräckligt med pengar. Det går inte heller att ursäkta att staten avsiktligt förstör människors mat eller bostäder.

– Allt kostar inte pengar. Staterna lägger ned enorma resurser på militär m.m. och då kan de inte gärna hävda att de inte har råd med mat etc.

– Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter handlar mycket om partipolitik. AI skall vara politiskt oberoende.

– Även dödsstraffet är partipolitik i någon mening.

– Vårt åtagande måste vara relevant; AI måste utvecklas. Vi kan visserligen inte arbeta för alla mänskliga rättigheter, men visst kan vi göra mer än vad vi gör idag.

– Det är effektivare med ett begränsat mandat. SCM:s underlag bygger på illusionen att det inte finns några andra NGO:s, vilket är helt felaktigt. Det finns många andra NGO:s som ägnar sig åt ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. AI måste inte göra allt. Däremot kan vi bli betydligt bättre på att samarbeta med andra NGO:s.

– AI är den största och viktigaste MR-organisationen; vi sätter agendan. Om vi inte engagerar oss i dessa rättigheter så säger vi att de inte är lika viktiga som medborgerliga och politiska rättigheter.

– Att inkludera för många rättigheter i vårt åtagande skapar förväntningar som vi inte kan leva upp till. Det har tagit decennier att få genomslagskraft med vårt arbete mot dödsstraff och tortyr.

– Eftersom det tar så lång tid att få genomslagskraft så måste vi redan idag bestämma vad AI skall ägna sig åt om 10 år.

– AI saknar de resurser och den kompetens som krävs för att ge sig in på detta område. Hur skall vi t.ex. kunna ta fram riktlinjer för rätten till bostad? Vi har tillräckligt mycket att göra idag och området är för komplicerat. En stegvis utvecklig är i vart fall att föredra.

– Man ställs inför svåra frågor när man ger sig in på detta område. Vem skall t.ex. besluta vad man skall lära sig i skolan och när övergår utbildning till att vara indoktrinering?

– Det skulle eventuellt vara effektivt att ge sig på dem som lånar ut pengar till vapen men inte till AIDS-medicin, men vi saknar kompetens för detta.

– Om man ger sig in på detta område så är det lätt att hamna i diskussioner som kan lamslå hela organisationen, nämligen frågan om rätten till bistånd och utveckling. Denna typ av diskussioner har paralyserat MR-kommissionen.

– Eventuell utvidgning på detta område bör vara blygsam. Vi bör använda AI:s rapporter på ett effektivare sätt.

– Eftersom vi arbetar mot husförstörelse bör vi även arbeta mot t.ex. dödande av boskap och konfiskation; allt annat vore ologiskt.


SLUTSATSER

Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter

Ingen av deltagarna ansåg det vara nödvändigt att stanna på status quo; en blygsam utvidgning av vårt arbete med ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter är att föredra. Deltagarna var ense om att AI:s rapporter bör användas på ett bättre sätt samt att AI bör samarbeta med andra NGO:s i större utsträckning än vad vi gör idag. Många deltagare ansåg att AI:s rapportering i fråga om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter borde utvidgas. Några få deltagare ansåg att åtagandet borde utvidgas; avgörande bör enligt dem inte vara vilken typ av rättighet det är fråga om utan hur allvarlig kränkningen är.

Andra allvarliga kränkningar

Deltagarna var ense om att AI bör stanna vid en blygsam utvidgning.


Stefan Johansson
2000-12-09

Minnesanteckningar från mandatseminarium
Diskussionsgruppen för icke-statliga förövare och oppositionellt – främjande arbete



Den (icke avsedda) diskussionen kring ESK-rättigheter och mandatutvidgning i allmänhet

Vi har inget val utan måste utvidga området inom vilket vi arbetar för att följa med förändringarna i omvärlden. Det stora problemet är pedagogiskt, hur presenterar vi vårt arbete på ett klart sätt? (Bodil Mårtensson)

Världen förändras ständigt men de värden vi arbetar för är beständiga. Vissa saker behöver inte förändas. Det är farligt att bli ett ”varuhus” för alla möjliga åsikter. Vi riskerar att bli väldigt politiska (om vi tar oss an ESK) och bör istället eftersträva ”back to basics”. Demokratin är en inkarnation av de politiska rättigheterna och varje generation måste erövra demokratins grundelement. (Elise Claesson)

Vi bör hålla oss till de fyra kärnfrågorna. Tar vi åt oss för mycket blir det ingen kvar.
Vad vi än tycker lär det dock bli mandatutvidgningar och det viktiga då är att ge tydliga besked till grupperna om vad som gäller. (Nils Hyll)

AI bör specialisera sig, bl.a. HR Watch är otydliga i sitt förhållande till ESK (och utgör ett avskräckande exempel). Det är visserligen svårt att skilja ESK-rättigheter från politiska rättigheter men viktigt att fokusera om vi ska kunna agera kraftfullt. Dock vet vi att AI är på väg att förändras och gå vidare i utvecklingen, det är ngt vi måste acceptera.
(Carl Söderbergh, som underströk att det var hans personliga uppfattning.)

Vi måste koncentrera vår verksamhet av resursskäl men det är svårt att göra en bra avgränsning. Ska t.ex. förhållanden på ett barnhem betraktas som tortyr? Det handlar alltid om tolkningar. Förtrycket förändras över tiden och vi måste även kunna vara flexibla i vårt agerande mellan två ICM. Möjligen är en breddning av åtagandet nödvändig.
(Magnus Killander)

Det finns ingen grund för att påstå att mandatets utformning är orsaken till att AI förlorar medlemmar. Kanske kan ESK-rättigheter t.o.m locka nya medlemmar, t.ex. bland ungdomar?
Vi bör hålla öppet för en stegvis utveckling i olika takt i olika regioner. Det viktiga är att i varje situation finna den mest effektiva aktiviteten för att uppnå våra mål. Visst är de politiska rättigheterna verksamhetens kärna men vi får inte sätta dessa och ESK-rättigheterna mot varandra. Det är nödvändigt med flexibilitet. (Hans Magnusson)

Vad som behövs är en tydlig definition av vad vi arbetar med. Mandatet i sig påverkar knappast medlemsantalet. (Ulla Häggström)


Diskussionsledare: Christian Gräslund
Rapportör: David Langlet
2000-12-09

Sammanfattning av åtagandeseminariets diskussion om väpnade konflikter samt humanitär intervention


Väpnade konflikter
I diskussion konstaterades att de olika fyra ”optionerna” inte är sådana utan istället fyra separata frågor, motsvarande de fyra första av de ”five main areas” som räknas upp SCM:s papper. Det femte området,
”organizational matters”, utelämnades i diskussionen.

(a) Position on violence

Det konstaterades att det finns inneboende spänningar i Amnestys åtagande vad gäller våld. Å ena sidan är vi mot dödsstraffet och i begreppet ”samvetsfånge” ingår att man inte skall ha förespråkat eller använt våld, å andra sidan förespråkar vi lagförande av torterare vilket, kan man hävda, ytterst innebär att man förlitar sig på de våldsresurser som staterna har till sitt förfogande. Mötet var överens om att den ”non-stance position” (”icke-ställningstagande”) vad gäller direkta frågor om våldsanvändning var hållbar och viktig. Denna innebär just att vi inte tar ställning om någon frågar oss om våld bör användas eller inte användas i en viss situation.

(b) Scope of the mandate

Frågan om i vilken grad internationell humanitär rätt (IHL) skall tas in i vårt arbete betraktades helt och hållet som en fråga om ”Other grave measures”, dvs beroende på vilken ställning vi tar i den frågan blir det sedan närmast en metodfråga om vi skall förlita oss på på IHL. Vissa menade för övrigt att vi bör trycka på mänskliga rättigheter som gällande under alla omständigheter (inte bara ”fredens folkrätt”).

(c) Use of international standards

Vissa av deltagarna var för ökat arbete inom detta område. Som SCM:s papper påpekar är detta inte fråga om förändringar i åtagandet utan om prioteringar. Mötet var överens om att området lämpar sig dåligt för medlemsaktiviteter. Vissa hävdade (se (b)) att vi borde fokusera på människorätt.

(d) Weapons

Mötet såg detta som ett specialfall av (c). Frågan om lätta vapen kom upp, men man konstaterade att det var fråga om MEK/MSP som metod.

Väpnad humanitär intervention
Mötet betraktade denna fråga i ljuset av Armed conflict: Position on violence. Av detta följer att Amnesty inte bör ta ställning för eller mot väpnad intervention. Mötet var dock överens om att man ändå kunde täka sig att ”play a role in creating a framework for armed/humanitarian intervention” (option 1b), utan att ta ställning till ”the idea that in general armed/humanitarian intervention should be an option of last resort”. Detta skulle innebära att vi kan ha synpunkter på interventionens genomförande med avseende på mänskliga rättigheter (och IHL).

Generellt menade mötet med avseende på de två frågor som diskuterades att det var viktigt att framhäva att Amnestys roll är att förebygga massiva kränkningar och att vi måste stärka detta arbete och öka den pedagogiska insatsen vad gäller detta arbetes betydelse internt och externt.


Torbjörn Söderberg
2000-12-09