Styrelsemöte 7-8 mars 2015

Styrelsemötet, som ägde rum på Amnestys sekretariat i Stockholm, pågick som vanligt i två dagar. En liten del av mötet handlade emellertid om just om hur mötesuppläggen ska se ut. Detta är intressant eftersom fondens ledamöter kommer från flera olika håll i landet. En mindre undersökning hade genomförts varpå det raskt kunde konstateras att möten i veckodagar, åtminstone för denna styrelse, inte var någon bra idé. Däremot fanns det en vilja att kunna förkorta en del möten till en dag.

Något som gavs rejält tid på mötet var den fortsatta diskussionen kring arbetsfördelningen och arbetsordningen för fondens personal och styrelse. Det gedigna arbete som pågått i nästan två års tid har i slutändan mynnat i ett konkret förslag på förändringar i syfte att ge mer operativt mandat till personalen för att ge mer utrymme för ett strategiskt arbete för styrelsen. På mötet beslutades att förslaget ska genomföras med start de kommande månaderna.

En intressant informationspunkt som sannolikt kommer att beröra fonden är Svenska Postkodlotteriets beslut att donera 7,5 miljoner kronor till Amnestys antitortyrarbete i Nigeria. Här har fonden varit involverad i många år med stöd till lokala organisationer som kommer att beröras.

Som alltid vid styrelsemötena gick de beslut om stöd som fattats av ordföranden igenom. Dessa beslut rör normalt mindre summor och ofta rör det fall där beslut behöver tas skyndsamt. Det kan till exempel gälla stöd till människorättsförsvarare som behöver fly från sin hemtrakt på grund av hot och förföljelser. I fall där stödet är stort eller av någon anledning speciellt tas det normalt upp till styrelens för beslut (enligt nuvarande arbetsordning).

Detta möte fanns enbart två ansökningar som styrelsen hade att ta ställning till. Den ena rörde en sexarbetare som misshandlats av polisen och som blivit ett uppmärksammat rättsfall i det landet.

Slutligen fördes en dialog kring den pågående process mellan fondstyrelsen och sektionsstyrelsen som handlar om att hur de både styrelserna ska kunna utveckla sitt gemensamma arbete och sina beröringspunkter.

Martin Johanson