Riktlinjer för MR-bistånd

De internationella biståndsriktlinjerna klargör Amnestys biståndsmandat på globalt nivå. Svenska Amnestyfonden var initiativtagare till dessa och drev processen fram till dess att de antogs av the International Executive Committee i februari 2006.

Human Rights Relief – Principer och rutiner

Inledning

Dessa riktlinjer utgör ett ramverk för Human Rights Relief i enlighet med Amnestys vision och uppdrag. De slår fast principer och rutiner för hur Amnestys biståndsarbete ska bedrivas i framtiden. De är baserade på resultatet av ett intersektionellt möte i Stockholm, Internationella arbetsgruppens överläggningar om Human Rights Relief, och en samrådsprocess som omfattat hela organisationen; därefter antogs riktlinjerna av IEC vid dess möte i februari 2006. Riktlinjerna fungerar som ett verktyg för dem som arbetar med Human Rights Relief i organisationen, däribland IEC, IS och sektioner och medlemsgrupper.

Bakgrund

Granskningen av biståndet (FIN 50/01/03) 2002-2003 och den därpå följande mötet i Stockholm rekommenderade att 1995 års Riktlinjer för bistånd (FIN 50/01/95) skulle betraktas som föråldrade inom ramen för Amnestys nya vision och uppdrag, antagen vid Internationella rådsmötet 2001. Mötet i Stockholm föreslog utkast till Principer för Human Rights Relief som var föremål för IEC:s överläggningar vid mötet i januari 2004.

IEC insåg att det krävdes ytterligare arbete för att identifiera biståndets roll i Amnestys vidare uppdrag, och dess förhållande till andra verksamhetsområden inom Amnesty. Av den anledningen instiftades en arbetsgrupp vars uppgift var att tillhandahålla strategiska riktlinjer för Amnestys fortsatta biståndsarbete, förbättra samordningen och samstämmigheten i organisationens policy och praxis, och säkerställa ansvarsfrågor.

I arbetsgruppens direktiv ingick att formulera biståndsarbetets mål, fastställa dess omfattning och vidareutveckla de principer som förberetts vid mötet i Stockholm. Arbetsgruppen fick också i uppdrag att övervaka och utvärdera biståndsarbetet, liksom att säkerställa samordning och kommunikation i Amnestys organisation.

Vid sitt första möte i oktober 2004 diskuterade arbetsgruppen biståndets roll och funktion inom ramen för Amnestys uppdrag och den Internationella Handlingsplanen (ISP). Den föreslog en omdefiniering av begreppet bistånd som ett av flera sätt på vilka Amnesty arbetar för individers räkning, i det sammanhang som dess globala och regionala människorättsstrategier utgör.

Syftet med Human Rights Relief

Human Rights relief är ett verktyg med vars hjälp Amnesty som organisation ska uppnå de mål som står på Amnestys människorättsliga dagordning. ISP och de regionala, nationella och tematiska strategier som den genererar utgör ett strategiskt ramverk utifrån vilket vi kan rikta och prioritera våra biståndssatsningar. Human Rights Relief är relevant för alla de tematiska prioriteringar som ISP fastställer, och för Amnestys arbete i alla regioner. Amnestys biståndsarbete måste alltid ses i det sammanhang som Amnestys vidare arbete utgör, och komplettera annan verksamhet i enskilda länder, regioner och på internationell nivå, allt med målsättningen att Amnestys ska nå framgång i kampen för de mänskliga rättigheterna.

Amnestys Human Rights Relief har traditionellt fokuserat på rehabilitering av människor som utsatts för tortyr, eller på att ekonomiskt stödja anhöriga till offer för utomrättsliga avrättningar och påtvingade försvinnanden. Amnestys uppdrag spänner dock sedan 2001 över ett vidare område, vilket har gjort att flera typer av situationer kan bli aktuella för ekonomisk hjälp från Amnesty. Bland annat har Amnesty erbjudit stöd till enskilda och grupper som utsatts för dokumenterade brott mot ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, exempelvis tvångsavhysning.

Human Rights Relief syftar till att stärka individer och grupper och göra det möjligt för dem att med egna ansträngningar och initiativ värna och verka för mänskliga rättigheter i sin egen miljö. Effektiv Human Rights Relief bygger på en dialog med de människor biståndet är ämnat för, och på deras kunskaper och analyser. Mottagarna av hjälpen kan vara människor som överlevt kränkningar av sina mänskliga rättigheter eller andra övergrepp.Det kan också gälla enskilda eller grupper som löper risk att utsättas för sådana brott, liksom de människorätts försvarare och människorättsorganisationer som arbetar för deras räkning. De kan alla på sitt sätt främja arbetet för de mänskliga rättigheterna och behövs för att detta arbete ska kunna fortsätta.

Ekonomiskt stöd ingår i ISP och ska följaktligen betraktas som en del i ett brett spektrum av insatser med syfte att hjälpa enskilda individer; dessa insatser inkluderar blixtaktioner, action files och skydd av människorättsförsvarare. Strategiska val måste styra prioriteringar och beslutsfattande i fråga om ekonomiskt stöd. Amnesty kommer inte att erbjuda stöd – och bör inte göra det – i varje enskilt fall som faller inom ramen för dess policy för Human Rights Relief.

Human Rights Relief ska inte bara reagera på kränkningar utan också förebygga dem. I den mån det är ekonomiskt möjligt kan åtgärderna utsträckas till att innefatta utbildning och projekt för att höja medvetenheten, kompetensutveckling och även medel för att driva rättsprocesser – allt under förutsättning att detta är direkt relaterat till ett behov som uppstått på grund av ett faktiskt eller överhängande brott mot de mänskliga rättigheterna, inom ramen för Amnestys uppdrag.

Amnestys Human Rights Relief har som målsättning att, under vissa omständigheter, mildra de emellanåt förödande ekonomiska och sociala konsekvenserna av människorättsbrott, och göra det möjligt för de drabbade att hävda sin rätt att få rättvisa skipad och få tillgång till rättsväsendet. Ekonomiskt stöd till offer för människorättsbrott ska inte ses som skadestånd. Skadestånd ingår i en stats förpliktelser att erbjuda möjlighet till upprättelse efter kränkningar av de mänskliga rättigheterna; även gottgörelse och rehabilitering ingår i dessa förpliktelser.

Principer
1. Amnestys uppdrag och kärnvärden utgör den heltäckande policy och det etiska ramverk inom vilka Amnesty genomför sitt arbete med Human Rights Relief.

Amnesty erbjuder ekonomiskt stöd till dem som har utsatts för, eller riskerar att utsättas för, allvarliga brott mot de rättigheter som faller inom ramen för Amnestys uppdrag; stödet gäller även offrens anhöriga och dem som arbetar för offrens räkning. När ekonomiskt stöd erbjuds ska detta i alla sammanhang vara i linje med Amnestys kärnvärden – internationell solidaritet, effektiva insatser för individuella offer och överlevande, global täckning, de mänskliga rättigheternas allmängiltighet och odelbarhet, opartiskhet och oberoende, demokrati och ömsesidig respekt.

2. ISP utgör det heltäckande strategiska ramverket för Amnestys arbete med Human Rights Relief

Allt arbete med Human Rights Relief ska bidra till att uppfylla Amnestys strategiska mål och syften såsom dessa fastställts i ISP och, där så är möjligt, i de regionala, nationella, tematiska och globala kampanjstrategier genom vilka ISP förverkligas. Human Rights Relief är en av många metoder som Amnesty använder i sitt arbete för mänskliga rättigheter.

3. Politiska följder, Amnestys anseende och frågor kring opartiskhet och oberoende är angelägenheter som måste beaktas innan ett beslut fattas

I hanteringen av Human Rights Relief är det viktigt att vi bibehåller vår opartiskhet och vårt oberoende; vi ska försäkra oss om att vi inte riskerar vårt anseende och att vi är medvetna om vilka människor vi erbjuder ekonomiskt stöd, vilka relationer de har i övrigt och vilka ytterligare aktiviteter de ägnar sig åt.

4. Bidrag från Human Rights Relief ska vara skäliga i sitt lokala sammanhang och handläggas i samråd med mottagaren

Amnesty måste i sitt biståndsarbete beakta den lokala levnadsstandarden och nå enighet kring ett rättvist belopp. Det ska baseras på en dialog med mottagaren, där mottagaren formulerar och definierar problemet och föreslår lösningar. Amnestys personal måste i sitt arbete med bistånd vara medvetna om att biståndsarbete oundvikligen innebär en maktrelation, där Amnesty kontrollerar storleken på det ekonomiska stödet och distributionen av det. Det är följaktligen absolut nödvändigt att Amnesty beaktar hur biståndet påverkar mottagaren/mottagarna och den sociala strukturen kring individen, organisationen eller gruppen.

5. Lämpliga tidsramar ska fastställas i varje enskilt fall

Amnesty ska från början klargöra för mottagarna av biståndet hur omfattande det är, vilket syfte det har och hur länge det kommer att ges. När Amnesty ger ekonomiskt stöd ska försiktighet iakttas för att inte skapa beroenden. I de fall där ett visst beroendeförhållande utvecklats ska Amnestys målsättning vara att avlägsna det. En plan för att avbryta stödet ska ingå i varje Human Rights Relief-program för att undvika att skapa orealistiska förväntningar. Det är dock viktigt att också ta ekonomisk, politisk och social utveckling med i beräkningarna.

6. Human Rights Relief ska inte åsamka skada

Amnestys biståndsarbete måste alltid baseras på en analys av hur Amnestys ekonomiska stöd kommer att påverka mottagaren i ett vidare sammanhang. Under vissa omständigheter kan det innebära risker för mottagarna att få stöd av Amnesty. Omvänt finns det tillfällen då mottagarnas säkerhet stärks om det blir allmänt känt att de har Amnestys stöd. Följaktligen måste Amnesty, när bistånd beviljas, genomföra en grundlig riskanalys. Huruvida biståndet ska vara konfidentiellt är en fråga som måste beakta i vilken mån publicitet kring det kommer att åsamka mottagarna skada eller vara till gagn för dem. Amnestys biståndsarbete får aldrig stödja eller bidra till diskriminerande hierarkier.

7. Amnestys bistånd ska alltid ha ett genusperspektiv

Beslut om bistånd ska alltid baseras på en genusanalys i vilken man beaktar hur biståndet påverkar kvinnor, flickor, män och pojkar och om det finns någon risk för att det kan förstärka ojämlika maktstrukturer och relationer. I sina kontakter med organisationer och individer som tar emot Amnestys stöd måste Amnesty främja en mottaglighet för genusfrågor och förespråka jämlikhet och delaktighet för kvinnor.

8. Amnestys arbete med Human Rights Relief måste kännetecknas av öppenhet och av tydlighet i ansvarsfrågor

Detta måste gälla även när beslut fattas om bistånd eller om vilka distributionskanaler som ska användas för att fördela medel. I samtliga fall måste vi försäkra oss om att vi inte äventyrar vare sig mottagarens säkerhet eller Amnestys anseende och opartiskhet, samtidigt som vi uppfyller kravet på tydlighet i ansvarsfrågor och öppenhet.

9. Vår målsättning ska vara att, där så är möjligt, samarbeta med andra frivilligorganisationer, samtidigt som vi värnar om Amnestys oberoende och opartiskhet

Där det är möjligt ska Amnesty samarbeta med andra frivilligorganisationer vid tillhandahållandet av ekonomiskt bistånd, och eftersträva att komplettera den uppgift och de aktiviteter som utförs av andra organisationer som arbetar på fältet. I samarbetet med andra frivilligorganisationer ska Amnesty ge akt på de egna kärnvärdena opartiskhet och oberoende.

Fastställa prioriteringar

Vid fastställandet av prioriteringar för Human Rights Relief ska Amnesty i första hand ta hänsyn till hur det enskilda fallet passar in i ISP och i regionala, nationella och tematiska strategier eller kampanjer. Amnesty ska också beakta i vilken mån biståndet kompletterar Amnestys övriga verksamhet i en specifik situation eller i ett land eller en region. I vissa fall kan det vara mer effektivt att använda andra av Amnestys verktyg än ekonomiskt stöd. Andra frågeställningar som ska beaktas är:

hur allvarligt är brottet;
på vilken nivå ligger behovet och hur stort är det; hur ser orsakssambandet ut mellan behovet och de människorättsbrott som personen har utsatts för;
vilka är de troliga fördelarna, på kort och på lång sikt, av Amnestys stöd för mottagarna;
vilken påverkan på gruppen eller samhället kan stödet ha;
kan de berörda mottagarna få hjälp från andra tillgängliga källor som är i bättre position än Amnesty att erbjuda stöd.

Amnestys målsättning ska vara att säkerställa att de som erhåller Human Rights Relief har tillgång till åtminstone basala förnödenheter, varvid hänsyn tas till deras behov och till förhållandet mellan dessa behov och de brott de utsatts för. Amnesty ska överväga att ombesörja att dessa behov uppfylls när behoven uppenbart är orsakade av människorättsbrott som ligger inom ramen för Amnestys uppdrag, och där hjälp med att uppfylla behoven troligen är till stor nytta för den individ, grupp eller organisation som är berörd.

Varhelst det är möjligt ska Amnesty eftersträva att fokusera sitt arbete med Human Rights Relief på så sätt att mottagaren/mottagarna erhåller ett stöd som är meningsfullt och som sannolikt är till nytta på lång sikt. Idéer och initiativ till självhjälpsprojekt som härrör från människor som har drabbats av människorättsbrott och/eller från deras anhöriga ska behandlas positivt.

I fall där ett omfattande bistånd sannolikt kommer att behövas, oavsett om det är till en enda individ eller till ett projekt eller tänkt att utbetalas som små summor till ett stort antal individer som befinner sig i liknande situationer, ska Amnesty till att börja med försöka finna alternativa möjligheter till bistånd – eller, där så är lämpligt, uppmuntra mottagarna själva att försöka finna dessa alternativ – innan man beslutar att betala ut större delen av, eller hela, det belopp som erfordras. I sådan fall kan det vara lämpligt för Amnesty att uppmuntra eller verka för att ett projekt kommer till stånd, som är tillräckligt omfattande för att kunna tillhandahålla det nödvändiga biståndet. Det är också lämpligt att Amnesty lämnar ett skäligt bidrag till detta projekt.

Ramarna för Human Rights Relief

Amnesty kan visserligen inte försvaga sitt arbete med Human Rights Relief men man börvara medveten om att Amnesty har begränsade resurser för biståndsarbete och att oförenliga behov i alla delar av världen tvingar Amnesty att noggrant prioritera mellan olika sorters biståndsverksamhet och mellan olika mottagare. Amnestys arbete med Human Rights Relief har mycket vida ramar, och vilken metod som är lämpligast för att ge ekonomiskt bistånd kan variera beroende på tillståndet för de mänskliga rättigheterna i det sammmanhang som mottagarna befinner sig i.

I linje med det ramverk som utgörs av de ovan presenterade principerna och prioriteringarna följer här några exempel på hur Human Rights Relief kan användas, men listan är långtifrån fullständig.

(a) Bistånd i krissituationer, avsett att täcka de mest grundläggande och väsentliga behoven, i förebyggande syfte eller för rehabilitering, exempelvis mat, bostäder, kläder och uppvärmning till människor som är utsatta för eller riskerar att utsättas för brott mot de mänskliga rättigheterna (och till deras anhöriga).

(b) Rehabiliteringsprojekt på kort eller lång sikt, exempelvis yrkesutbildning för före detta samvetsfångar, människorättsförsvarare och/eller människor som överlevt brott mot de mänskliga rättigheterna, i syfte att förbättra deras möjligheter att få anställning. Ekonomiskt stöd till självhjälpsprojekt är ett annat exempel.

(c) Läkarvård och kostnader som är förknippade med sådan; exempelvis genom att tillhandahålla psykologiskt och socialt stöd till människor som överlevt människorättsbrott där de utsatts för våld med eller utan statens medverkan. Vilken typ av professionell behandling som är lämplig varierar från fall till fall beroende på det kulturella och sociala sammanhanget, men behandlingen ska alltid vara inriktad på att lindra de direkta effekterna av de kränkningar som individen utsatts för. Resor utomlands kan bli aktuella om den nödvändiga behandlingen inte är tillgänglig i det egna landet.

(d) Fysiskt skydd för människor som riskerar att utsättas för människorättsbrott, till exempel genom att ställa skyddat boende till förfogande för kvinnor som drabbas av våld i hemmet, för människor som fördrivits från sina hem eller för människorättsförsvarare som behöver tillfälligt skydd. Det är inte nödvändigt att ta itu med problemet att skaffa fram ekonomiskt stöd i de fall där förövaren eventuellt inte agerar på uppdrag av myndigheterna, eller där kostnaden för att få till stånd lämpliga åtgärder i fall av omfattande ekonomisk orättvisa överstiger vad Amnesty klarar av. Det är möjligt att den här typen av fall passar bättre för utvecklingsorganisationer eller organisationer med annan verksamhet.

(e) Flykthjälp till människor som riskerar att utsättas för kränkningar av sina mänskliga rättigheter, däribland människorättsförsvarare som behöver tillfälligt skydd. En person som sökt asyl kan av Amnesty erbjudas ekonomisk och materiell hjälp, avsedd för basalabehov under perioden närmast efter ankomsten till asyllandet, om alla andra möjligheter till hjälp saknas.

(f) Dokumentation av tortyr och/eller psykiatriska eller rättsmedicinska undersökningar i syfte att ge stöd åt asylansökningar, för människor som riskerar att utsättas för brott mot sina mänskliga rättigheter.

(g) Rättshjälp kan erbjudas i syfte att bekämpa straffrihet, för att säkerställa att samvetsfångar friges, för att förhindra att människor tvångsförpassas och för att lokalisera eller fastställa vad som hänt med en anhörig som ”försvunnit” eller antas ha blivit lagstridigt avrättad eller torterats till döds. Andra exempel på rättshjälp är att medverka i prejudicerande rättsprocesser i nationella, regionala och internationella forum, där fallet har anknytning till Amnestys vision och exempelvis gäller våld mot kvinnor eller andra former av tortyr och misshandel, pressfrihet, allvarliga brott mot ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter eller svåra fall av rättslig diskriminering. Amnesty har traditionellt inte erbjudit rättshjälp genom Human Rights Relief i fall där processen är straffrättslig (mot förövaren) eller ett försök att utverka skadestånd.

(h) Hjälp med rättsmedicinska undersökningar, exempelvis gravöppningar på platser där man tror sig kunna hitta kvarlevorna av människor som dödats eller ”försvunnit”.

(i) Kompetensuppbyggnadsprojekt, till exempel medvetenhetshöjande åtgärder och utbildningsprojekt, organiserandet av workshops eller andra erfarenhetsutbyten. Syftet med dessa är att öka kunskapen hos människorättsförsvarare och lära dem att dokumentera brott mot de mänskliga rättigheterna och på andra sätt arbeta för att förhindra, utreda, straffa och gottgöra kränkningar av mänskliga rättigheter. Detta kan också inbegripa projekt som syftar till att informera människor om deras mänskliga rättigheter, exempelvis kvinnor, flyktingar och migranter samt ursprungsfolk. Även här är avsikten att ge dem bättre möjligheter att kämpa för sina mänskliga rättigheter och skydda sig mot statliga eller icke statliga aktörers försök att förvägra dem dessa rättigheter.

Att använda sig av mellanhänder för att distribuera Human Rights Relief till mottagaren

Amnesty har inte alltid några egna representanter i de länder där det finns ett Human Rights Relief-program. Amnestys möjligheter att själv administrera utbetalningarna av det kapital som avsatts för Human Rights Relief är alltså i praktiken begränsade. Därför är det ofta nödvändigt för Amnesty att ta hjälp av enskilda och organisationer som fungerar som mellanhänder. Mellanhänderna kan vara lokala organ (till exempel människorättsgrupper, kyrkliga sammanslutningar, läkare och enskilda individer) i det aktuella landet, eller internationella organisationer (till exempel frivilligorganisationer som ägnar sig åt HumanRights Relief eller utveckling) som bedriver verksamhet på plats. Följande kriterier ska vara uppfyllda innan man bestämmer sig för en lämplig mellanhand:

(a) Varje mellanhand som Amnesty använder ska vara oberoende av regeringen i det aktuella landet. I undantagsfall (exempelvis efter ett regeringsskifte och om inga andra pålitliga kanaler existerar) kan det dock vara tillrådligt för Amnesty att överföra medel för Human Rights Relief via ett regeringsorgan. Amnesty kan också i vissa fall överföra Human Rights Relief via en andra regerings organ eller via ett mellanstatligt organ (exempelvis FN). Varje mellanhand som på något sätt är kopplad till en regering (även om den är den andra regeringen) eller till ett mellanstatligt organ måste godkännas av IS innan den får användas.

(b) Amnesty ska vara övertygat om att mellanhanden är pålitlig och att vederbörande kommer att försäkra sig om att Amnestys medel används för de fastlagda ändamålen, att mottagarna ligger inom ramen för Amnestys policy för Human Rights Relief och att verksamheten i övrigt sker i enlighet med Amnestys policy för Human Rights Relief.

(c) När en mellanhand på eget initiativ distribuerar Human Rights Relief till mottagare som inte till fullo ligger inom ramen för Amnestys Human Rights Relief-policy ska Amnesty informera mellanhanden om den policy som gäller för mottagare av Human Rights Relief och anmoda vederbörande att bara distribuera Amnestys medel till mottagare som omfattas av policyn.

(d) Beroende på förutsättningarna i en specifik situation kan Amnesty anmoda mellanhanden att distribuera medel till ett antal mottagare som fastställs av Amnesty, eller instruera mellanhanden att själv fastställa mottagarna i enlighet med kriterier som specificeras av Amnesty.

(e) Såvida det inte av säkerhetsskäl är omöjligt ska mellanhänder åläggas att för Amnesty redovisa hur de Human Rights Relief-medel som de ansvarat för har fördelats, med uppvisande av kvittens från mottagarna. Ibland är det dock inte möjligt att få regelrätta kvittenser, och varje undantag från nämnda regel ska diskuteras med och godkännas av antingen den som är ansvarig för Human Rights Relief eller IS. Varje påföljande utbetalning av Human Rights Relief-medel genom en mellanhand ska vara beroende av att vederbörande på ett tillfredsställande sätt redovisat de Amnestymedel som tidigare anförtrotts honom.

(f) Mellanhänder åläggs att vara diskreta i fråga om sin roll i distributionen av Amnestys Human Rights Relief-medel. De ska inte avslöja detta för någon som inte är direkt involverad, såvida inte IS ger sitt tillstånd.

(g) Medel ur Amnestys Human Rights Relief får aldrig överföras via Amnestymedarbetares privata bankkonton.

(h) Mellanhandens och mottagarens säkerhet är alltid av yttersta vikt. Mellanhanden ska informeras skriftligt i förväg om uppdragets villkor och förpliktelser. Frågor kring försäkringar ska fastställas och förstås av dem som är involverade.

Erbjuda stöd till frivilligorganisationer/projekt

I vissa fall är det bästa sättet att använda Human Rights Relief-medel att Amnesty bidrar till projekt som administreras av andra organisationer och som helt eller delvis inriktar sig på ändamål och mottagare som faller inom ramen för Amnestys Human Rights Relief-mandat.

Amnesty ska ha en flexibel inställning till samarbete med denna typ av projekt och organisationer i de fall där Amnesty – genom att utnyttja de berörda projektens och organisationernas expertis och kontaktnät – kan erbjuda effektivt Human Rights Relief-stöd till ett avsevärt antal potentiella mottagare.

Kriterier

Varje projekt som Amnesty stöder eller ger bidrag till ur Human Rights Relief-medel, liksom det organ eller den organisation som administerar projektet, måste uppfylla följande kriterier:

(a) Det ska vara opartiskt och inte beroende av någon regering

(b) Inom sitt verksamhetsområde ska det erbjuda stöd utan att diskriminera på grund av etniskt ursprung, politisk anknytning, religion, kön, sexuell läggning, hudfärg eller språk.

(c) Det ska för närvarande eller potentiellt ha den administrativa kapacitet som krävs för att utföra effektivt arbete inom ramen för Amnestys Human Rights Relief-policy.

(d) Det ska för närvarande eller potentiellt stödja ett betydande antal mottagare inom ramen för Amnestys Human Rights Relief-policy.

(e) Dess administrativa kostnader ska vara låga i förhållande till dess totala kostnader.

Amnesty ska utryckligen klargöra för projektets organisatörer vad som ligger till grund för Amnestys bidrag och vilka villkor som är förknippade med det; detta ska normalt göras skriftligen såvida det inte är omöjligt av säkerhetsskäl. Detta är särskilt viktigt beträffande projekt som bara till en del berör Amnestys intresseområden. I de fall där några av dem som mottar stöd från projektet, eller någon aspekt av projektets verksamhet, faller utanför Amnestys riktlinjer för Human Rights Relief ska Amnesty klargöra för projektets organisatörer att dessa områden inte får betraktas som finansierade genom Amnestys bidrag.

Storleken på Amnestys bidrag i förhållande till projektets totala utgifter ska fastställas med hänsyn till hur stor andel av de människor som projektet hjälper som faller inom ramen för Amnestys uppdrag, och i vilken utsträckning projektets art sammanfaller med målsättningen för Amnestys Human Rights Relief-policy.

Amnesty ska normalt sett inte tillhandahålla 100 procent av stödet till ett projekt. För att försäkra sig om att projekt inte blir helt beroende av Amnesty, och eftersom Amnestys stöd inte kan fortsätta i all oändlighet, ska Amnesty uppmana projektorganisatörerna att söka finansiering även på annat håll. Icke desto mindre ska Human Rights Relief vara flexibelt och Amnesty ska inte utesluta möjligheten att i undantagsfall tillhandahålla upp till 100 procent av stödet. Stöd kan vara ovärderligt i ett projekts initialskede och ibland kan Amnesty vara den enda tänkbara bidragsgivaren. Ett litet bidrag från Amnesty i ett tidigt skede kan ofta förbättra ett projekts möjligheter att erhålla finansiering från andra håll. Visserligen är det viktigt att vara försiktig med publicitet, men det kan också vara till stor nytta att på ett diskret sätt informera andra potentiella finansiärer om att ett projekt har fått bidrag av Amnesty.

När Amnesty bidrar till ett projekt som inte tidigare har erhållit stöd ska det överenskomna biståndet normalt sett betalas ut i omgångar. Projektorganisatörerna ska åläggas att lämna rapport om projektet innan ytterligare delar av biståndet utbetalas. Amnestys stöd kan inkludera ett bidrag till administrativa kostnader, om dessa kostnader är rimliga och någorlunda låga, eller om projektet riskerar att avstanna om inte Amnesty täcker en del av dem.

Amnesty ska i princip inte bidra till att täcka ett projekts kapitalkostnader, till exempel köp av lokaler. Det är dock möjligt att i stödet inkludera ett rimligt bidrag till diverse basutrustning, om kostnaderna är blygsamma och om projektet inte skulle komma igång utan denna utrustning. I vissa fall kan Amnesty också av exempelvis säkerhetsskäl bidra till inköp av sådan utrustning som mobiltelefoner.

Projektorganisatörer bör vara försiktiga med att offentliggöra att de erhåller stöd av Amnesty. De bör inte informera någon utomstående om detta.

Ansvarsfrågor

Ansvariga för projekt som får stöd av Amnesty ska stå till svars inför Amnesty och förväntas lämna regelbundna rapporter till Amnesty. I rapporterna ska projektets räkenskaper redovisas i sin helhet; de budgetposter och andra verksamhetsområden som helt eller delvis har finansierats av Amnestys bidrag ska specificeras. Utöver att ålägga ett projekts organisatörer att redovisa sina utgifter ska Amnesty normalt också begära in uppgifter om inkomster och eventuella andra bidragsgivare som de sökt eller fått finansiering av.

Under det första året ett projekt erhåller stöd av Amnesty förväntas de ansvariga lämna rapport minst två gånger (det vill säga minst en gång i halvåret). Beroende på ett projekts natur kan det bli nödvändigt att begära in rapporter ännu oftare. Efter det första året behöver rapporterna normalt sett inte komma lika ofta, men de projektansvariga ska alltid lämna rapport minst en gång om året. När Amnesty börjar bidra till ett projekt ska man tydligt klargöra för projektets organisatörer vad rapporterna ska innehålla och hur ofta de ska lämnas. Amnesty ska normalt inte göra några ytterligare utbetalningar till ett projekt innan man erhållit en tillfedsställande redovisning av hur de medel som tidigare betalats ut har använts.

Utvärdering

Amnesty ska ha som målsättning att utvärdera hur effektivt stödet är till varje projekt. I synnerhet ska man fastställa huruvida Amnestys medel används eller har använts på ett sätt som är verkningsfullt för de mottagare och de ändamål som ligger inom ramen för Amnestys Human Rights Relief-policy; syftet är att ytterligare förfina kriterierna för vilken sorts projekt Amnesty ska stödja i framtiden.

Roller och ansvarsområden

IEC har till uppgift att via sitt styrande underutskott (Management Sub-Committee) garantera den strategiska tillsynen av arbetet inom Human Rights Relief-programmet. IEC ska säkerställa arbetets fokus och riktning, och se till att ansvarsfrågor är klarlagda och att professionell granskning äger rum i hela organisationen. IEC ska dessutom förbättra samordningen och samstämmigheten mellan policy och praxis samt regelbundet utvärdera det globala biståndsarbetet.

IS är ansvarigt för den övergripande samordningen och tillsynen av det globala Human Rights Relief-programmet, så som det verkställs av IS, sektioner, samordningsgrupper, lokala grupper, nätverk och andra medlemsgrupper. Alla Human Rights Relief-bidrag måste godkännas av IS, detta för att säkerställa att alla försiktighetsåtgärder har vidtagits och att en bedömning gjorts av de potentiella risker som Human Rights Relief kan utsätta mottagare och mellanhänder för, och för att undvika att olika delar av organisationen utan att veta om det betalar ut Human Rights Relief-bidrag till samma projekt. IS och sektioner/grupper ska alltså följa upp och utvärdera det ekonomiska bistånd som givits till individer eller organisationer. Detta kan göras genom besök på platsen, via brev eller på andra sätt, beroende på omständigheterna.

Sektioner/grupper uppmuntras att samla in och lämna bidrag till Human Rights Relief-programmet. Sektioner som åtar sig Human Rights Relief-aktiviteter ska utse en Human Rights Relief-ansvarig för att säkerställa att genomförande, samordning och övervakning av sektionens Human Rights Relief-arbete sker på ett korrekt sätt. Den Human Rights Relief-ansvarige ska fungera som sektionens kontaktperson gentemot IS i frågor som rör Human Rights Relief. Alla internationella nätverk och/eller medlemsgrupper som utför Human Rights Relief-arbete måste utse Human Rights Relief-samordnare som ska verka i nära samarbete med den relevanta sektionens Human Rights Relief-ansvarige, eller, om en sådan saknas, direkt med IS.

Alla Human Rights Relief-utbetalningar från kapital som kontrolleras av IS är underställda IS egna rutiner för konsultation och godkännande. I den kvartalsrapport som IS ekonomiavdelning skickar ut till sektionerna ingår en redovisning av IS Human Rights Relief-kapital, som visar de totala inkomsterna och utgifterna per region. Den ingår också i IS årsredovisning.

IS ska också regelbundet informera Human Rights Relief-ansvariga om den finansiering som krävs för särskilda Human Rights Relief-program och för den internationella Human Rights Relief-verksamheten över huvud taget. Eftersom den typen av detaljerad information om Human Rights Relief är känslig sker rapporteringen till de Human Rights Relief-ansvariga, ofta via informella förbindelser.

Sektioner/grupper ska årligen avlägga rapport till IS om sektionen och dess medlemmars Human Rights Relief-aktiviteter och utgifter. Dessa rapporter ska inkludera en detaljerad redovisning av de biståndsutbetalningar som sektionen själv gjort (mottagare, belopp och distributörer), och en redogörelse nedbruten per land för alla biståndsutbetalningar som sektionens samrådsgrupper och lokala grupper gjort. Normalt ska sektionerna i sina rapporter följa den rapportmall som IS skickat ut för det ändamålet. En sammanställning av rapporterna, där hänsyn tas till mottagarnas integritet och säkerhet, ska distribueras i organisationen.

Sekretess och publicitet

I många länder är det av säkerhetsskäl inte möjligt att offentliggöra Amnestys Human Rights Relief-verksamhet. Human Rights Relief behöver i de flesta fall ingen publicitet för att uppnå sina syften; det kan till och med vara så att det är lättare att uppnå dessa syften utan publicitet. Naturligtvis är det dessutom nödvändigt att ta hänsyn till berörda individers säkerhet och värdighet, och att undvika att skapa förväntningar som inte kan uppfyllas. Av dessa orsaker måste specifika Human Rights Relief-aktiviteter hålla så låg profil som möjligt.

Följaktligen, och utan att detta inverkar på Amnestys principer och praxis vad gäller redovisning av räkenskaperna, ska specifika Human Rights Relief-aktiviteter som regel inte offentliggöras. Allmän publicitet kring Amnestys Human Rights Relief kan dock vara värdefull. I exceptionella fall kan Amnesty dessutom offentliggöra viss information – ”goda nyheter” – kring ett Human Rights Relief-projekt i syfte höja medvetenheten om Human Rights Relief-programmet eller till stöd för insamlingsprojekt. IS måste rådrågas i alla sådana fall.

Ekonomiska aspekter

Internationella Human Rights Relief-tillgångar

De tillgångar avsedda för den internationella Human Rights Relief som IS förfogar över finns på konton som är skilda från IS övriga tillgångar. Tillgångar avsedda för Human Rights Relief används inte för att finansiera Amnestys aktiviteter på andra områden. Bank- och växlingsavgifter på Human Rights Relief-transaktioner dras från Human Rights Relief-tillgångarna, liksom en administrativ avgift på fem procent av de utbetalningar som görs (den senare antogs som ett resultat av diskussionerna vid ICM 1979).

Utrednings- och aktionsteam ansvarar för att kvittenser erhålls för alla Human Rights Relief-utbetalningar som görs från de internationella Human Rights Relief-tillgångarna. Kvittenserna kan vara i form av bekräftelser eller tackbrev från mottagaren, där så är möjligt, eller från distributören. Det är dock ett accepterat faktum att det av säkerhetsskäl inte alltid är möjligt att få en kvittens, och i sådana fall ska en anteckning om detta föras in i registret. Registret över Human Rights Relief-kvittenser tillhör de poster som gås igenom när IS räkenskaper årligen granskas.

Finansieringen av det internationella Human Rights Relief-programmet

Det internationella Human Rights Relief-programmet är inte en del av den internationella verksamhetens budget och finansieras inte genom sektionernas avgifter – det är ett separat kapital som utgörs av frivilliga bidrag specifikt avsedda för Human Rights Relief, mestadels från Amnestys sektioner och grupper. Det internationella Human Rights Relief-programmet har tidigare erhållit direkta donationer, men de flesta direkta bidrag är engångsföreteelser och jämförelsevis små. För närvarande genomför IS inga insamlingar för Human Rights Relief, varför de direkta bidrag som inkommer är fåtaliga och sker på givarens initiativ.

Sektionernas Human Rights Relief-tillgångar

Det finns ingen fastställd mall för hur Human Rights Relief ska finansieras på sektionsnivå, och sektionerna kan fatta sina egna beslut om hur det ska gå till, förutsatt att Amnestys regler för insamling (se nedan) följs. Några sektioner har en eller flera speciella Human Rights Relief-kassor som de använder för att finansiera sektionens egna Human Rights Relief-aktiviteter, sina bidrag till den internationella Human Rights Relief-kassan och för att ge ekonomiskt stöd till grupper som åtar sig Human Rights Relief-verksamhet. Andra sektioner finansierar sådant arbete ur sin totala budget.

Icke öronmärkta bidrag

Den internationella Human Rights Relief-kassan är i avsevärd utsträckning beroende av icke öronmärkta bidrag för att man ska kunna bibehålla den flexibilitet som krävs för att snabbt reagera på en brådskande begäran, och för att man på ett lämpligt sätt ska kunna balansera Amnestys övergripande Human Rights Relief-program. Sektioner och andra bidragsgivare uppmanas följaktligen att komma med icke öronmärkta bidrag så långt detta är möjligt.

Öronmärkta bidrag

IS framlägger emellanåt speciella önskemål till sektioner eller grupper om Human Rights Relief-bidrag, bidrag som öronmärks för ett särskilt land eller projekt, eller en särskild grupp mottagare. I dessa fall anger IS hur mycket pengar som behövs och hur de ska användas. Sektioner och grupper kan själva, på eget initiativ, överlämna öronmärkta bidrag till den internationella Human Rights Relief-kassan. Det faktum att öronmärkta bidrag accepteras ska dock på intet vis rubba avvägningarna eller prioriteringarna i Amnestys övergripande Human Rights Relief-program.

När bidrag till Human Rights Relief överlämnas öronmärkta för Human Rights Relief i ett speciellt land, och när Amnesty har ett pågående Human Rights Relief-program i landet ifråga, kan bidraget vanligen användas precis så som öronmärkningen anger. Ibland kan det inkomma erbjudanden om bidrag, öronmärkta för en speciell region eller grupp av länder, eller för en speciell kategori av mottagare (exempelvis barn, kvinnor, läkarvård, etc), men IS bokföringsrutiner har svårt att hantera den typen av öronmärkning. Innan IS kan ta emot den här typen av öronmärkta medel måste IS och bidragsgivaren – sektionen, gruppen eller en givare av annat slag – normalt sett träffa en särskild överenskommelse om hur pengarna faktiskt ska användas.

Av alla dessa skäl är det normalt sett underförstått att öronmärkta pengar som tas emot av den internationella Human Rights Relief-kassan kommer att användas så som öronmärkningen anger där så är möjligt. Det slutgiltiga beslutet om hur pengarna ska användas kommer att bero på de övergripande prioriteringarna och avvägningarna i Human Rights Relief-programmet. I de fall där det blir nödvändigt att använda öronmärkta bidrag på ett sätt som skiljer sig väsentligt från vad som överenskommits med bidragsgivarna ska IS rådgöra med dessa angående borttagande av öronmärkningen och omfördelning av bidraget.

Sektioner och grupper ska därför alltid rådgöra med IS innan de skänker öronmärkta bidrag till det internationella Human Rights Relief-programmet. Sektioner och grupper ska också ha dessa principer i åtanke om de själva erbjuds pengar som är öronmärkta för särskilda delar av Amnestys Human Rights Relief-program. När mycket stora öronmärkta bidrag till Human Rights Relief erbjuds en sektion ska denna innan bidraget accepteras rådgöra med IS som, om det behövs, rådfrågar IEC.

Fundraising/insamling

Amnesty kan söka och ta emot bidrag till sitt Human Rights Relief-arbete från alla tänkbara håll. Användningen av bidrag ska administeras direkt av Amnesty i enlighet med organisationens överenskomna principer och förfaringssätt beträffande Human Rights Relief, och medel till Human Rights Relief ska sökas och tas emot enbart på dessa grunder.

De viktigaste av de typer av Human Rights Relief-donationer som enligt dessa riktlinjer intekan tas emot av Amnesty är följande:

- Donationer från någon nationell regering eller någon regional styrande makt (dvs EU), såvida inte den internationella kassören givit sitt godkännande (donationer från andra statliga organ måste överensstämma med de förfaringssätt som slås fast i riktlinjerna för insamling).

- Donationer som på grund av öronmärkning eller verksamhet i ett speciellt land eller liknande skulle snedvrida Amnestys tidigare överenskomna prioriteringar, eller kräva av Amnesty att dess program rättar sig efter regler som bidragsivaren ställer upp.

All publicitet kring Amnestys Human Rights Relief-verksamhet i insamlingssyfte ska beakta den särskilt känsliga beskaffenhet som Amnestys Human Rights Relief-aktiviteter har, och rätta sig efter de principer som slås fast i detta dokument.

Planera, utveckla och finansiera Human Rights Relief-arbetet

IS regionala program inkluderar Human Rights Relief i den övergripande strategiska planeringen. Sektioner (i synnerhet Human Rights Relief-ansvariga och samordningsgrupper) inbjuds att delta i planering och utveckling av Amnestys Human Rights Relief-arbete med avseende på strategi och verksamhetsplanering. När det är lämpligt inkluderar IS undersökning och utveckling av möjliga Human Rights Relief-mottagare som en komponent i Amnestys utredningdelegationer; delegater med specialkunskaper och särskild erfarenhet av den här delen av Amnestys verksamhet kan mycket väl delta i sådana uppdrag.

I sin planläggning av Human Rights Relief behöver IS veta hur mycket pengar det är troligt att sektionerna kan tillhandahålla. Sektionerna behöver likaledes veta hur mycket pengar som krävs för att finansiera det internationella Human Rights Relief-programmet så att de kan samla in det nödvändiga kapitalet. För den sakens skull är det nödvändigt att IS håller sektionerna informerade om planerade utbetalningar, och att sektionerna håller IS informerat om hur mycket pengar de planerar att bidra med till det internationella Human Rights Relief-programmet.

Varje år gör IS en ny uppskattning av hur mycket pengar som behövs för att täcka planerade Human Rights Relief-utbetalningar under kommande år; denna uppskattning inbegriper både nya planer och planer som utarbetats föregående år men ännu inte genomförts. IS lägger fram sina inledande planer och gör en preliminär uppskattning av hur stort belopp som krävs för att finansiera dem. Därefter informerar IS de Human Rights Relief-ansvariga om planerna och ber var och en av sektionerna att ange hur stora öronmärkta eller icke öronmärkta bidrag de kommer att kunna stå för (även i form av direkta inbetalningar) under det kommande året för att finansiera det planerade programmet.

Den årliga uppskattningen inkluderar inte medel för oförutsägbara krissituationer. Om en kritisk situation uppstår kan IS rikta en speciell vädjan om öronmärkta pengar till Human Rights Relief-ansvariga. Den detaljerade information som IS skickar till Human Rights Relief-ansvariga angående planer för Human Rights Relief ska betraktas som konfidentiell och avsedd enbart för den Human Rights Relief-ansvarige, sektionens ekonomiansvarige, styrelsemedlemmar och andra på likvärdiga positioner; den ska inte spridas i sektionen.