Brev från Sune Montán, 990317 Underlag till styrelsemöte 1-2 april 1999

Mail från Sune Montán 99-03-17

Hej Hanna!

Jag skriver till dig för att jag önskar att du i sektionsstyrelsen ska
ta upp frågan om under vilka villkor postorderverksamheten ska få
annonsera i Amnesty Press.

Lundaavdelningen övertog svenska sektionens postorderverksamhet 1998,
sedan affären i Malmö lagts ner. Såvitt vi förstår är detta uppskattat.
Många är glada för att sektionen har en fungerande försäljning av
Amnestyprylar, och att försäljningen sköts frivilligt, utan kostnader
för sektionen.

Under 1998 har verksamheten kommit igång och fungerar nu väl. Vi har
arbetat in rutiner, vi har etablerat kontakt med en reklambyrå och vi
har tagit fram nya produkter, flera av dem i samarbete med lokala
konsthantverkare. Redovisning för 1998 har skickats till sekretariatet
som bilaga till Lundaavdelningens årsberättelse.

Vår kundkrets utgörs till största delen av Amnestymedlemmar. Det enda
praktiska medel som står oss till buds att nå dessa våra kunder är att
annonsera i Amnesty Press. I det avtal som upprättades mellan sektionen
och Lundaavdelningen om postorderverksamheten (i mars 1998) står att
Lundaavdelningen i mån av utrymmefår annonsera kostnadsfritt i Amnesty
Press (min kursivering). När nu Amnesty Press inlett ett samarbete med
en annonsackvisitör är det osäkert om något sådant utrymme finns. I AP
nummer 2/99 har det befintliga utrymmet reducerats till en kvarts sida.

Detta ger postorderverksamheten problem av två skäl. Det första är
naturligtvis ekonomiskt. Om vi inte får annonsera gratis kommer våra
ekonomiska möjligheter att bedriva verksamheten att minska drastiskt.
Det andra skälet är vår trovärdighet gentemot de personer som utan
ersättning lägger ner tid och engagemang för att stödja
postorderverksamheten. Hur ska vi kunna begära att t. ex. reklambyrån,
som lägger ner massor med arbete, ska arbeta gratis för oss om vi inte
får annonsera i Amnesty Press utan att betala? Hur ska vi förklara för
de konstnärer och firmor som förser oss med produkter långt under
marknadspris att vi inte kan sälja deras produkter för att vår egen
tidning hellre tar in annonser om annat?

Min slutsats är att om sektionen vill ha en postorderverksamhet så måste
man också vara beredd att upplåta gratis plats för att marknadsföra
produkterna i Amnesty Press. Jag hoppas att så kan ske. I annat fall ser
jag det som mycket svårt att driva verksamheten vidare.

Vänliga hälsningar
Sune Montán
ordf. Lundaavdelningen
_______________________