Kampanjer:

Dödsstraffet

Fackliga fri- och rättigheter

Försvinnandekampanjen

Flyktingkampanjen

Human Rights Now!

Ordets Makt

Osmo Vallo

Pinochet

Pådraget och Kortkampanjen

Tortyr

Turkietkampanjen

USA-kampanjen



..


          Amnesty Bulletinen 1/78

          Amnestys dödsstraffskonferens:
          Avskaffa dödsstraffet omedelbart och fullständigt!

          Amnestys internationella konferens om dödsstraffet är över. I och med denna stora satsning har kampen mot dödsstraffet nu lyfts upp på en internationell nivå. Kravet på dödsstraffets avskaffande har nu fastslagits i Stockholmsdeklarationen - detta nya internationella rättesnöre som under konferensdagarna i Folkets Hus den 10 och 11 december 1977 undertecknades av 177 delegater från ett 50-tal länder. Deklarationen bildar upptakten till en världsomspännande rörelse som ska verka för denna grymma straff-forms avskaffande - att genom information och argumentering försöka ändra människors attityder och inställning till dödsstraffet.

          Det är idag endast ett 10-tal länder i världen som helt avskaffat dödsstraffet. Mot bakgrund av ökande terrordåd växer opinionen för dödsstraffet i västvärlden, och i Afrika, Asien och Latinamerika har dödsstraffet blivit ett medel att slå ner politisk opposition...

          Den arbetsgrupp som under konferensen behandlade ämnet: "Dödsstraffet och den allmänna opinionen" fann att samhället ofta använder dödsdomar som ett medel att fösvara sig mot terrorister. Man ansåg att fruktan för döden inte avskräcker människor som planerar terrordåd. Troligare är att dödsdomar mot och avrättningar av terrorister innebär att man gör dem till martyrer eller till och med till hjältar för en del av befolkningen. Detta kan i sin tur leda till att allt fler människor kan komma att begå terrordåd.

          Ett samhälle har heller inte råd att undergräva sina moraliska grundvalar genom att använda terroristernas egna metoder - våld och avrättningar. På så sätt kan ett samhälle framstå som om man rättfärdigar terroristernas metoder.

          Andrej Sacharov, nobelpristagare och engagerad talesman för de mänskliga rättigheterna skrev i ett brev till Stockholmskonferensen:

          "Jag är övertygad om att ociviliserade handlingar bara skapar ett ociviliserat samhälle. Dödsstraffet är en ociviliserad och omoralisk institution som underminerar samhällets moraliska och juridiska grundvalar."

          Bredare perspektiv
          Vad finns då för alternativ till dödsstraffet? Varje alternativ är bättre än döden: fängelsedomar, psykiatrisk behandling, förvisning, husarrest eller böter.

          Det har visat sig att de samhällen som fäster vikt vid liv och hälsa och värnar om sina medborgare är de som opponerar sig mot dödsstraffet. Därför måste dödsstraffet diskuteras i ett mycket bredare socialt perspektiv. Det vore också önskvärt att sträva efter samhällsformer som håller industrialisering och urbanisering under kontroll. Attityden till dödsstraffet handlar ju ytterst om förmågan att identifiera sig med en brottsling.

          Under konferensen framhölls i anförande efter anförande att dödsstraffet i verkligheten inte har mer avskräckande effekt än andra strafformer. Dock behövs ytterligare jämförande forskning för att övertyga den allmänna opinionen att dödsstraffet inte kostar samhället mindre än långa fängelsestraff - att det inte heller bidrar till att skydda medborgaren bättre än någon annan strafform.

          Individuell bestraffning
          "Under förkolonial tid var dödsstraffet sällsynt i flera kulturer i Afrika. Samhället reagerade på allvarliga brott genom att kräva fördrivning eller kompensation. Flera förkoloniala kulturer ville snarare uppnå korrigering än hämnd. Men under kolonialtiden individualiserades bestraffningarna vilket återspeglade den sociala strukturen i ett samhälle där individualismen råder," sade generalsekreteraren för All African Conference of Churches i sitt anförande i plenum.

          "Dödsstraffet och individen" diskuterades redan i juni månad på ett av de många Amnestyseminarier om dödsstraffet som ägde rum under sommaren 1977. Flera personer som tidigare varit dödsdömda vittnade då om hur det känns att stå inför en avrättning. Under Stockholmskonferensen var man uppmärksam på att det faktiskt finns lika många uppfattningar om döden som det finns religioner i världen. Det är huvudsakligast religionen som påverkar individens inställning till dödsstraffet. Men trots detta spektrum av uppfattningar så finner man överallt krafter i rörelse mot dödsstraffet i de flesta länder där de tillämpas. Detta kan ses som att det någonstans i människan finns en medfödd känsla av att allt mänskligt liv är heligt.

          Diskriminerande straff
          I Sydafrika har rasismen kommit att prägla både lagen och den allmänna samhällsordningen. Man kan jämföra förhållandena där med t ex USA, där rasismen numera inte finns i lagen men lever kvar i människors attityder och värderingar.

          I praktiken främjar Sydafrikas apartheid-system de slags brott som ofta leder till döden - t ex den lag som förbjuder en arbetare att leva med sin familj är orsak till omfattande alkoholism. Och de flesta mord begås ju under inflytande av alkohol...

          En vit man avrättas aldrig för våldtäkt på en svart kvinna, men begår en svart man samma brott mot en vit kvinna, så leder detta ofta till dödsstraff för den svarte mannen.

          Av 400 dödsdömda fångar i USA är över 55 procent icke-vita (svarta, mexikaner och indianer). Denna befolkningsgrupp utgör bara ca 17 procent av den totala amerikanska befolkningen.

          Den arbetsgrupp som behandlade "Dödsstraffet i internationell lag och organisation" rekomenderade konferensen att:

          - uppmana alla regeringar att underteckna FN-konventionen och fästa juristernas uppmärksamhet på att den förbjuder utdömande av dödsstraff i länder som har undertecknat den,

          - hemställa hos Europarådet att det förbättrar Europakonventionen så att den klart och tydligt överensstämmer med de internationellt sett mest progressiva riktlinjerna om uppfattningarna i fråga om dödsstraffets avskaffande.

          - uppmana alla stater som deltar i FN:s sjätte kongress om brottsförebyggande åtgärder och behandling av brottslingar, att enas om att försäkra sig om dödsstraffets avskaffande i hela världen;

          - enas om att Amnesty International vänder sig till internationella juristorganisationer, politiska sammanslutningar, fackföreningar, kriminologer och präster för att utverka stöd för de icke-statliga organisationernas resolutioner om avskaffande av dödsstraffet:

          - att arbeta för dess avskaffande före och under den sjätte kongressen;

          - Amnesty Internationals nationella sektioner bör också kontakta lokala avdelningar av nämnda organisationer och uppmana dem att verka för dödsstraffets avskaffande,

          - ansträngningar görs för att sprida information om vilka internationella normer vissa stater redan har accepterat när det gäller dödsstraffet, för att på så sätt hjälpa till i kampen mot dödsstraffet i länder där det ännu finns kvar.

          - fördöma vissa staters oförsvarliga politik att göra dödsstraffet obligatoriskt för vissa brott.

          Utanför lagen
          I Latinamerika har de härskande grupperna, ofta med stark eller direkt anknytning till polis och militär undertryckt den politiska oppositionen på sätt som blivit karaktäristiska: politiska mord, kidnappningar, försvinnanden, tortyr och arkebuseringar efter flyktförsök. Den grupp som under konferensen behandlade "Mord som regeringar begått eller samtyckt till" ansåg att definitionen av politiska mord skulle innehålla fyra kriterier:

          - avrättningar utan rättsligt förfarande,

          - överlagd avsikt att eliminera offret,

          - offret är en speciell person, även om avrättningen kan komma att omfatta mer än ett offer,

          - brottet har begåtts öppet eller i skymundan, antingen av de som har makten eller av dem som vill åt makten.

          Andra aspekter av ämnet togs också upp:

          - Att somliga fångar dör en långsam död på grund av usla fängelseförhållanden, eller dålig medicinsk vård,

          - att vissa regeringar är känsliga för internationell opinion och speciellt vad det gäller de länder man får ekonomiskt bistånd ifrån. Man är således angelägen om att förrätta avrättningar av politiska motståndare i största hemlighet.

          - att i vissa länder som formellt har avskaffat dödsstraffet är det alltmer vanligt att det är polisen som utför de politiska morden.

          Senator Hipólito Solari Yrigoyen (nu i exil) från Argentina, sade i plenum:

          "- Dödsstraffet har återinförts av den nu sittande militärregimen i Argentina, där dödsstraff nu utdöms utanför den juridiska apparaten - tusentals argentinare avrättas i lagens utkanter.

          Många latinamerikanska diktaturer har infört dödsstraffet i sina länder "som en återspegling av en totalitär regeringsdoktrin."

          Senator Yrigoyen talade också om de människor som försvinner i Chile och om politiska mord i Guatemala, Argentina, Paraguay, Haiti, Honduras, Nicaragua och El Salvador. Dödsfall efter tortyr inträffar i Uruguay och i andra latinamerikanska länder. Organisationer som AAA (Alianza Anticommunista Argentina) och dödsskvadronerna i Brasilien kan arbeta helt öppet.

          Amnestyrapporterna
          Rapporten från Stockholmskonferensen beräknas bli färdig på engelska under mars 1978 och den kommer då att finnas tillgänglig på Amnestys sekretariat.

          I slutet av 1978 föreligger också den stora rapport om dödsstraffet i världen som sammanställts av det internationella sekretariatet i London. Detta dokument som blir det första i världen i sitt slag kommer att innehålla en global översikt om lagarna för- och användandet av dödsstraffet. Svenska sektionen har också sammanställt en A4 skrift "Kampen mot dödsstraffet" som också kan beställas genom sekretariatet.

          Amnestys svenska styrelse och sekretariat vill passa på att här också varmt tacka alla de personer som frivilligt ställde upp och hjälpte till under de hektiska konferensdagarna.

          Pia Ehrenpreis




          Stockholmsdeklarationen

          VI ERINRAR OM ATT:

          - dödsstraff är det grymmaste, mest omänskliga och nedvärderande straff som finns och att det kränker rätten till liv.

          VI ANSER ATT

          - dödsstraffet ofta används som ett medel för förtryck av grupper på grund av deras åsikter, religion, ursprung och sociala förhållanden,

          - avrättningar är våldshandlingar, och att våld vanligen leder till mera våld.

          - dödsdomar och avrättningar medför en ökad likgiltighet för mänskliga värden hos alla inblandade,

          - det aldrig kunnat påvisas att dödsstraffet skulle ha någon speciell, avskräckande effekt,

          - dödsstraffet i ökande omfattning nu tar formen av oförklarade försvinnanden, avrättningar utan föregående dom och politiska mord,

          - avrättning är ett oåterkalleligt straff som också kan drabba den helt oskyldige.

          VI HÄVDAR DÄRFÖR ATT:

          - det är varje stats skyldighet att utan undantag skydda alla sina invånares liv,

          - tillämpning av dödsstraffet är en kränkning av rätten till liv och utgör en grym och omänsklig bestraffning,

          - det är förkastligt att, som ett led i politiskt förtryck, ta någons liv oavsett om det verkställs av regeringar eller andra grupper,

          - dödsstraffets avskaffande är ett ofrånkomligt krav för att kunna förverkliga redan antagna internationella normer.

          VI VILL ARBETA FÖR:

          - ett totalt och villkorslöst avskaffande av dödsstraffet.

          VI FÖRDÖMER:

          - alla avrättningar vare sig de utförs av regeringar eller verkställs med deras tysta samtycke.

          VI KRÄVER ATT:

          - alla oberoende organisationer, både nationella och internationella, skall gemensamt och enskilt framställa och sprida informationsmaterial för avskaffandet av dödsstraffet,

          - världens alla regeringar omedelbart och fullständigt avskaffar dödsstraffet,

          - Förenta Nationerna klart slår fast att dödsstraffet strider mot folkrätten.