Kampanjer:

Dödsstraffet

Fackliga fri- och rättigheter

Försvinnandekampanjen

Flyktingkampanjen

Human Rights Now!

Ordets Makt

Osmo Vallo

Pinochet

Pådraget och Kortkampanjen

Tortyr

Turkietkampanjen

USA-kampanjen



..
Bruce Springsteen, Jack Healey och Sting under Human Rights Now! kampanjen.

Amnesty Press 1/89

Human Rights Now!

Ingvar Karlsson ler generat och fotograferna knäpper och blixtrar. Någon - kanske statsministern själv - ingriper i denna stund och ropar "Nu räcker det". Utropet syftar på de långa rullar med namn som ålar över heltäckningsmattan men kunde lika gärna ha tjänat som slutkläm för kampanjen Mänskliga Rättigheter Nu!

40 år efter att FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna kom till bryter de flesta regeringar mot den - dagligen! Nu får det vara slut på hyckleriet! Nu räcker det! Med den andemeningen har amnestymedlemmar över hela världen samlat in namn sedan den 3 mars 1988.

I Sverige skrev 244 305 människor under - många av dem på tjocka pappersrullar. Namn i rött och blått och grönt, med spretiga och runda bokstäver, med eller utan teckningar - alla varianter. En fem, sex rullar går över golvet i Rosenbad och för en sekund tappar alla kontrollen över namnens omfattning. Men bara för en sekund.

Skymningen faller utanför fönstret denna eftermiddag, den 8 december, och den drygt nio månader långa kampanjen är nätt och jämnt över.
- Det här är mycket angelägna krav. Jag är imponerad över att så många skrivit under uppropet, säger Ingvar Carlsson till svenska Amnestys generalsekreterare Anita Klum och de församlade journalisterna och fotograferna.

Aktivister mördas
Uppropet var speciellt inriktat på att Förenta Nationerna och världens alla regeringar måste ge skydd till alla dem som handlar till försvar för de mänskliga rättigheterna. I många av världens länder blir de hotade och trakasserade. Chile är ett exempel och Miguel Alfaro och Maria Elena Collao är bara två av många chilenska aktivister som åtskilliga gånger hotats till livet.

Andra förkämpar "försvinner". Många mördas. Andres Rio arbetade för mänskliga rättigheter i Filippinerna. Då man hittade hans kropp var den full av brännmärken efter cigaretter. Den brasilianske advokaten Paulo Ceser Fontelles de Lima mördades därför att han försvarade fattiga bönder i marktvister. Listan kan göras lång. Statsministern tar också fakta på just detta - och tillägger:
- Den svenska regeringen ska verka för ökat skydd av aktivisterna. Vi ska göra vad vi kan!

Vad kan då den svenska regeringen göra?
Jag får vänta en stund med att ställa frågan till Ingvar Carlsson för först ska han träffa den vietnamesiske författaren Le Ha Vinh som suttit i arbetsläger i 12 år. Den svenska regeringen, PEN-klubben och Amnesty arbetade aktivt för att få honom fri. Nu är han här. Sedan september bor han med sin fru och barnen i Katrineholm. Under själva uppvaktningen pratas det om Mänskliga Rättigheter Nu!, 244 305 namn, skydd för aktivister - abstrakta ord och begrepp. Le Ha Vinhs ord är däremot konkreta:

- Det var ett rent helvete. Vi jobbade från sex på morgonen till 12 på natten, vi högg träd bland annat. Maten var mycket knapp. Många dog som inte fick mat och mediciner från sina anhöriga. Jag känner tolv människor som dödades i lägret.

Bättre behandling
Först efter sju år fick Le Ha Vinh reda på att bland annat Amnesty och den svenska regeringen arbetade för honom.
- Vakterna berättade att de hört talas om det på radion, i BBC och Voice of America. Jag blev bättre behandlad efter det. Och det gav mig tro och hopp att veta att det fanns en värld utanför lägret.

Nu vill Le Ha Vinh arbeta aktivt för dem som är kvar "i mörkret", som han uttrycker det. Han framför en vädjan till Ingvar Carlsson om att den svenska regeringen ska fortsätta jobba för dem. Han har skrivit ett brev till statsministern - på svenska!

Carlsson kommer ut igen och frågan om de mänskliga rättigheterna försvinner snabbt i journalisternas intresse för Carlssons statsbesök i Frankrike och hans åsikt om Michail Gorbatjovs senaste tal i FN.

Regeringar lyssnar mer
Men vad kan då den svenska regeringen göra för människorättsaktivisterna? Carlsson slår sig ned i en av de många sofforna och ser ganska stressad ut:
- Det finns viktiga utfästelser om skydd för dem genom beslut i FN. Dem måste vi ta fasta på. Vi kommer att ta upp enskilda fall och även jobba med tyst diplomati.

Men trots alla FN-konventioner och andra dokument kränks ändå de mänskliga rättigheterna om och om igen. Hur kan ni gå till väga?
- Vi får försöka binda upp regeringarna hårdare, påpeka att det här inte är några pappersparagrafer. Men jag är optimistisk! Jag tycker mig märka att det finns en ökad tendens till att regeringar fäster större vikt vid de mänskliga rättigheterna. Det är lättare att få gehör för de här frågorna nu för tiden.

Eva-Li Johansson