Kriminalisering av sexköp - förslag från styrelsen Underlag till styrelsemöte 1-2 januari 2007

Förslag från styrelsen:
KRIMINALISERING AV KÖP AV SEXUELLA TJÄNSTER


Bakgrund
Årsmötet 2005 beslutade att utreda Amnestys möjlighet att arbeta för en kriminalisering av köp av sexuella tjänster, och att återföra frågan till årsmötet 2007. En uppdragsgrupp bestående av Kerstin Sundman, Sara Aarnivaara och Lisa Kerker har på årsmötets uppdrag utrett frågan. Gruppen presenterade sin rapport för styrelsen i oktober 2006. Därefter har Juristgruppen, kvinnorättsgrupperna, AIK (Amnestys Internationella Kommitté) och HBT-gruppen (Amnestys specialgrupp för frågor som rör homo- och bisexuella samt transpersoner) givits möjlighet att kommentera rapporten och dess slutsatser. Svar har inkommit från kvinnorättsgrupperna i Göteborg och Stockholm, AIK, HBT-gruppen och Juristgruppen.

Uppdragsgruppens rapport, samt specialgruppernas yttranden kan läsas i sin helhet på Amnestys medlemssidor. Nedan följer en sammanfattning av rapporten och specialgruppernas yttranden, samt styrelsens förslag till beslut.

Sammanfattning av uppdragsgruppens rapport
Rapporten gör en genomgång av den internationella debatten kring prostitution, hur folkrätten behandlar prostitution, den svenska lagstiftningen, samt hur man kan resonera kring prostitution i förhållande till Amnestys åtagande. Uppdragsgruppen har också skickat ut enkäter till andra sektioner, och presenterar de tio svar som har inkommit. Slutligen presenteras tre förslag.

I rapporten behandlas uteslutande de sexuella tjänster som består av en säljande kvinna och en köpande man, eftersom detta anses vara den vanligaste formen av prostitution.

Vad gäller den internationella debatten kring prostitution så fastslår man att det finns olika ståndpunkter, dels det som kallas ”Sex Workers Rights-rörelsen” och dels ”prostitutionsmotståndare”. De förra arbetar för att prostitution ska ses som ett legitimt yrkesval, och menar att avkriminalisering därför är det riktiga. De senare menar att prostitution kan ses som en kränkning av kvinnors mänskliga rättigheter, och att kriminalisering därför är vägen framåt. Denna kriminalisering ska dock aldrig rikta in sig på de säljande kvinnorna, utan endast på övriga aspekter av prostitutionen.

Sex Workers Rights-rörelsen argumenterar för den individuella friheten, och menar att de kränkningar och den exploatering som förekommer inom prostitutionen bäst åtgärdas genom avkriminalisering så att arbetsförhållandena kan förbättras. Prostitutionsmotståndarna däremot menar att kvinnor som grupp diskrimineras genom prostitution, och att prostitution därför är en del av kvinnors underordning och ett uttryck för manlig våldsutövning.

I rapporten tas tydlig ställning för prostitutionsmotståndarnas argument, varför dessa presenteras mer ingående. Prostitutionsmotståndarna menar att prostitution alltid är intimt sammankopplat med barnprostitution och människohandel för sexuella ändamål, och därför måste ses som olika aspekter av samma fenomen. De anser också att efterfrågan är ett viktigt begrepp, och att man måste fokusera mer på de män som köper kvinnors sexuella tjänster. Det är också viktigt, menar de, att i analysen inkludera de grundorsaker som driver kvinnor in prostitution och lämnar dem utan val, såsom fattigdom, våld och ojämlikhet. De anser att den åtskillnad som Sex Workers Rights-aktivister gör mellan påtvingad och frivillig prostitution är irrelevant, med tanke på den ojämlikhet som råder i världen.

Rapporten beskriver sedan vad folkrätten säger om prostitution. Här citeras olika konventioner och rekommendationer som tar upp människohandel för sexuella ändamål, samt utnyttjande av prostitution, som ett belägg för att dessa två fenomen behandlas tillsammans i folkrätten. Vidare citeras mer allmänna konventionstexter om våld mot kvinnor, som enligt uppdragsgruppen är relevanta utifrån att man kan betrakta prostitution som en form av våld mot kvinnor. Uppdragsgruppens slutsats är att prostitution kan betraktas som en människorättsfråga.

I avsnittet som berör den svenska lagstiftningen konstateras att det fortfarande finns mycket få empiriska studier av den svenska sexköpslagen och dess konsekvenser. Större, neutrala utvärderingar saknas, och det är sällsynt att de prostituerade själva kommer till tals.

Vad gäller prostitution i förhållande till Amnestys nuvarande åtagande så konstateras i rapporten att Amnesty idag kan arbeta för att främja kvinnors rättigheter, i syfte att motverka den fattigdom och diskriminering som kan leda till prostitution, samt även arbeta mot specifika kränkningar som drabbar prostituerade kvinnor. Uppdragsgruppen menar dock att detta inte räcker. Argumentet är att det är svårt att med trovärdighet arbeta mot människohandel, utan att samtidigt ta ställning mot prostitution, som kan anses nära förbunden med människohandel. Vårt nuvarande åtagande behandlar inte heller den efterfrågan på sexuella tjänster som är en förutsättning för både prostitution och människohandel för sexuella ändamål.

En enkät skickades ut till andra Amnestysektioner , och svar inkom från tio sektioner, inklusive flera av de största sektionerna. De sektioner som svarade var Norge, Israel, Tyskland, Kanada (engelskspråkiga), Österrike, Schweiz, USA, Belgien (flamländska), Holland och Nepal. Av de tio sektionerna är endast Israel positiv till att gå vidare med frågan. Belgien, Nepal och Holland har inte diskuterat frågan. Tyskland och Schweiz tar inte tydligt ställning. Norge, Kanada, Österrike och USA uttrycker kritik eller stark kritik, och menar att det inte är lämpligt att gå vidare med denna fråga inom Amnesty. Dessa sektioner poängterar istället att Amnesty bör arbeta för allas mänskliga rättigheter och att en kriminalisering riskerar att stigmatisera prostituerade och bidra till att deras rättigheter kränks ytterligare. De uttrycker också oro för att denna fråga riskerar att försvåra Amnestys övriga arbete med sexuella och reproduktiva rättigheter som pågår nu, och som redan är mycket känsligt i vissa sektioner. Det poängteras också att det inte alls är självklart vad det betyder att arbeta med den här frågan ur ett människorättsperspektiv; det kan lika väl betyda att man förespråkar avkriminalisering.

Rapporten mynnar slutligen ut i tre förslag (utdrag från rapporten):

1. Att Amnesty utifrån den förståelse av prostitution som denna rapport förmedlar utarbetar ett nytt ställningstagande till prostitution.

2. Att efterfrågans betydelse för prostitution och människohandel förs upp på Amnestys dagordning, inkluderas i Amnestys ställningstagande till prostitution, och lyfts fram i Amnestys i arbete.

3. Att frågan om en generell kriminalisering av sexköp utreds ytterligare genom att uppmana Amnesty att tillsätta en internationell utredning som får i uppdrag att undersöka:

a) hur olika prostitutionslagstiftningar är utformade, vad som är avsikten med dem och vilka effekter de har på omfattningen av efterfrågan på sexuella tjänster, prostitution och människohandel samt på de prostituerades situation och rättigheter.

b) vilka samhälleliga insatser som olika prostitutionslagstiftningar leder till för att fånga upp och hjälpa människor som befinner sig i prostitution och värna deras mänskliga rättigheter .

1. Att genomföra en ny grundlig samt prioriterad utredning som:

1. svarar på och analyserar huruvida prostitution är en kränkning av de mänskliga rättigheterna utifrån ett vidare perspektiv. Frågan om att arbeta för kriminalisering av sexuella tjänster är, anser vi, en liten del av en större diskussion.
2. utifrån analysen av ovanstående fråga utreda om kriminalisering av köp av sexuella tjänster eller (vilket ursprungsyrkandet i motionen från årsmötet 2005 var) arbetet mot en legalisering av sexuella tjänster är en lämplig väg att gå i människorättssammanhang. Samt analysera andra möjliga tillvägagångssätt att motarbeta prostitution och stärka de mänskliga rättigheterna för de människor som redan befinner sig i prostitution (inom exempelvis Amnestys framtida arbete med ESK-rättigheterna).

3. Att utifrån resultat av 1 och 2 utreda huruvida Amnesty skall arbeta mot prostitution och här inkludera medlemsrörelsen.

4. Att utifrån ovan arbete fatta beslut på sektionens årsmöte.

Sammanfattning av remissvar: Lunds kvinnorättsgrupp
Lunds kvinnorättsgrupp anser inte att rapporten ger en uttömmande bild av diskussionen kring prostitution. I likhet med de andra grupperna tycker de att det är problematiskt att endast diskutera sexköp i termer av våld mot kvinnor, och saknar mer uttömmande beskrivningar av andra perspektiv. Det är problematiskt, menar de, att det saknas vetenskapliga utvärderingar av den svenska sexköpslagstiftningen och de håller med uppdragsgruppen om att det behövs mer empiriskt underlag för att ta ställning till frågan om köp av sexuella tjänster. De anser emellertid inte att detta är Amnestys uppgift, eftersom det skulle krävas för stora resurser. De påpekar också att det verkar finnas bristande stöd från resten av organisationen, samt att krav på en sådan utredning skulle försvåra det pågående arbetet kring sexuella och reproduktiva rättigheter.

Lunds kvinnorättsgrupp understryker dock att Amnestys pågående arbete för att skydda prostituerades rättigheter är viktigt och bör fortsätta, samt att mekanismerna bakom prostitutionen bör diskuteras ur ett könsmaktsperspektiv.

Kvinnorättsgruppen i Lund har följande rekommendationer (utdrag från remissvaret):

1. att svenska Amnesty avslår alla att-satser i rapporten ”Slutrapport angående Amnestys möjlighet att arbeta för en kriminalisering av köp av sexuella tjänster”
men
1. att svenska sektionen utifrån ett könsmaktsperspektiv aktivt deltar i diskussioner kring efterfrågan och mekanismer bakom prostitution och trafficking av människor för sexuella ändamål exempelvis när sexuella och reproduktiva rättigheter samt ESK-rättigheter behandlas