Aktionsgruppen
för barn
Aktionsgruppen för homosexuella frågor
Aktionsgruppen mot dödsstraffet
Business Group
Fackliga gruppen
Hälso och sjukvårdsgruppen
Juristgruppen
Kvinnorättsgruppen
Policygruppen
Översättargruppen
- Amnesty Press 4/97
Love is a Basic Human Right
“Ledarna av den islamska skolan i Kandahar var inte överens om det korrekta straffet för manlig homosexualitet. En grupp ansåg att homosexuella skulle tas till toppen av det höga huset i staden och slängas ned, en annan grupp ansåg att de skulle begravas levande medan en tredje ansåg att de skulle ställas ut för allmänt beskådande med svarta ansikten.”
Ur en intervju i januari 1997 med guvernören av Khandahar i Afghanistan, Mohammad Hassan av den brittiske journalisten Jonathan Steele i boken ”Breaking the Silence”. Human Rights Violations Based on Sexual Orientation”
Ska Amnesty arbeta för sexuella minoriteters rättigheter? Den frågan ställde danska sektionen på det internationella rådsmötet 1974. Efter det diskuterade Amnesty i sjutton år. Vissa menade att adoption av homosexuella som samvetsfångar skulle underminera allt annat Amnestyarbete – medan andra såg det som en självklar del av mandatet. Till sist, på ICM i Yokohama 1991, beslöt Amnesty International att personer som fängslats p.g.a. sin homosexualitet eller för att de av fri vilja utövar homosexuella handlingar i privatlivet med samtyckande vuxna, ska adopteras som samvetsfångar om de inte omedelbart friges.
Sex år senare, 1997, har AIUSA årsmöte i New Orleans. Amnestymedlemmarnas mummel tystnar när Cynthia Rithschild kommer in. De har suttit och väntat på att amerikanska AIMLGC, Amnesty International for Lesbian and Gay Concerns, ska presentera sin nya styrelse. Rothschild är gruppens nya ordförande, en ung tjej klädd i en T-shirt med rosa triangel och texten ”Love is a Basic Human Right”. Hon sätter sig på fönsterbrädan och börjar prata.
– Vi ber inte om något extra, påminner Rothschild alla i rummet. Vi ber bara att länderna ska följa FN:s förklaring om mänskliga rättigheter och att Amnesty jobbar med de frågor som ingår i organisationens mandat!
Den amerikanska gruppen för homosexuella frågor var den första gruppen av sitt slag inom Amnesty och den bildades redan 1990. En av huvudfrågorna i år för gruppen, som stöds av 500 medlemmar, är att få IS att undersöka förhållandena för homosexuella när de sammanställer landrapporter.
Beslutet togs redan 1991, säger Rothschild, men Amnesty böjer sig inte direkt baklänges för att göra vårt arbete lättare. Det faktum att folk kan stenas till döds i Iran för sina sexuella preferenser utan att detta inkluderas i Amnestymaterialet – trots att det helt klart faller inom mandatet – är absurt!... Just nu litar IS på att vi själva skaffar fram information och material. Problemet med det är svårigheten att sedan sprida detta till andra sektioner. IS är så att säga spindeln i nätet i Amnestyrörelsen! Utan IS stöd står vi oss slätt, avslutar Rothschild.
Det finns också ett annat sätt att angripa samma problem. AIMLGC vill att alla Amnestygrupper som jobbar med homosexuellas rättigheter ska länkas samman genom e-mail, fax och möten så att de tillsammans får mer kraft att trycka på Amnesty och säga ”Detta ingår faktiskt i mandatet – agera”!
Och aktion är inte något främmande för AIMLGC. De flesta i gruppen är unga, 15-35 år, och många deltog i kampanjen för homosexuellas rättigheter 1994, kallad ”Breaking The Silence”. IS sa nej till en internationell kampanj men den amerikanska sektionen drog igång på egen hand och engagerade 200 studentgrupper. Kampanjen resulterade i en rapport med samma namn, och trots att det var ett par år sedan kan man fortfarande känna vilken arbetsglädje och trovärdighet den skapade.
Många av skolungdomarna har fortsatt med kampanjen och har praktiska frågor om hur de ska klara av sitt arbete. I Virginia blev Amnestygruppen upplöst av skolledningen sedan de arbetat för homosexuellas rättigheter under MR-veckan och i Ohio kallas studenter som arbetar med homosexuella fall ”hippisar, radikaler och homoälskare”. Rothschild gör upp om att träffa alla studentgrupper senare och avslutar mötet med att påminna om det som kan tyckas självklart men ofta glöms bort.
– Många människor tror att man är lesbisk eller homosexuell om man arbetar med dessa frågor i Amnesty. Men det är inte sant, säger Rothschild. Man blir väl inte fackföreningsmedlem bara för att man jobbar med fackliga frågor...
Två månader efter AIUSA:s årsmöte i New Orleans har ett trettiotal människor samlats i RFSL:s lokaler i Stockholm för att höra Geoffery Wirschubsky, Björn Skolander och Sergio Flores presentera den nystartade Amnestygruppen för homosexuella frågor. Gruppen har sju medlemmar som tillsammans bildar en styrelse i vad som så småningom kommer att bli en specialgrupp.
– De flesta av oss var passiva Amnestymedlemmar tidigare och har aktiverats i och med arbetet med den här gruppen, säger Skolander. Samtidigt har vi erfarenhet av internationellt arbete med homosexuella frågor och ett ganska bra kontaktnät världen över... Vi homosexuella har en fördel, att vara aktiv ingår liksom i vår ”utbildning”! Vi är vana att vara uppkäftiga, envisa och tala för oss själva.
Och det behövs. Redan i våras lyckades Amnestygruppen för homosexuella frågor med något de flesta liknande grupper runt om i världen har gått bet på; de fick IS att uttala sig i en fråga rörande homosexuellas rättigheter. Skolander berättar stolt för publiken på RFSL om gruppens arbete för Cyperns homosexuella. Landet har av Europarådet ålagts att avkriminalisera homosexualitet, något som är lättare sagt än gjort eftersom starka religiösa grupper i landet är emot lagändringen. Trots detta började i år ett par politiker dra i trådarna och detta fick den svenska gruppen höra talas om. De vände sig till svenska sektionen som vände sig till IS – men ingenting hände. Då kontaktade gruppen de nu 14 andra Amnestygrupperna i världen som arbetar för homosexuellas rättigheter. Dessa kontaktade sina sektioner som i sin tur kontaktade IS. Den svenska gruppen höll dessutom IS underrättad genom dagliga pressklipp från Cypern... Till slut föll IS för trycket och agerade. Ett internationellt ställningstagande arbetades fram och idag används detta av politiker och massmedia på Cypern.
Skolander menar att det är svårt att veta vad som ska prioriteras i arbetet. Idag bestraffar åtta länder homosexualitet med döden, i USA har fem stater lagar som kriminaliserar homosexuella handlingar mellan samtyckande vuxna, i Colombia och Brasilien rensar så kallade dödspatruller bort homosexuella, transvestiter eller transsexuella från gatorna och i Zimbabwe har presidenten sagt att lesbiska kvinnor och homosexuella män är värre än hundar och grisar. Och detta är bara toppen av ett isberg. Många övergrepp rapporteras aldrig. Den svenska gruppen arbetar just nu framförallt med homosexuellas rättigheter i Brasilien. Skolander hoppas att gruppen också ska kunna ta sig an asylfrågor.
Det var 1992 i Kanada som en man för första gången fick asyl på grund av diskriminering baserad på sexuell orientering. Frågan är förstås hur situationen ska se ut i ett land för att Amnesty ska gå med på att personen skickas tillbaka. Skolander berättar för publiken om ett aktuellt fall i Sverige. Det handlar om en lesbisk kvinna från Etiopien, ett land där homosexualitet är straffbart med fängelse. Hon kommer att sändas tillbaka eftersom hon dels har svårt att ”bevisa” att hon är lesbisk och dels, enligt domaren, inte skulle förföljas eller trakasseras om hon ”levde lite diskret...”
Efter mötet säger gruppen att asylfrågor är extra svåra:
– Vi vill först diskutera dem med hela rörelsen, säger Skolander, eftersom vi lätt kan ses som lite jäviga...
Skolander menar att folk, också Amnestymedlemmar, kan vara lite nervösa runt homosexuella. Även inom Amnesty måste man ägna sig åt, vad han kallar, ”potträning för heterosexuella”.
– Vi behövs för att synliggöra övergreppen mot sexuella minoriteter, säger Skolander. Utan en specialgrupp kommer de lätt i skymundan.
– Amnesty behöver oss, avslutar ordföranden Wirschubsky. De vet inte vad de ska svara på de här frågorna, de behöver en grupp som är intresserade av att arbeta för homosexuellas rättigheter, som de kan vända sig till. Vi har både kunskap att besvara frågorna och kunskap att arbeta med dem!
Katarina Wallentin, tidigare marknadsförare på sekretariatet, är nu frilansjournalist i USA