Distrikt: Skåne, Blekinge Halland Jönköpings län Kalmar, Kronoberg Östergötland, Södra Sörmland Skaraborg, Älvsborg, Bohuslän Storgöteborg Värmland, Dalsland Örebro Mälardalen Storstockholm Uppsala län Gästrikland, Dalarna Södra Norrland Västerbotten Norrbotten Gotland

..

Stockholmsdistriktets historia Stockholmsdistriktet välkomnar nobelpristagare i entrén till Konserthuset 1998 TIDIG HISTORIA Stockholmsgruppernas första trevande steg till samarbete togs den 31 maj 1975, då ett tjugotal personer samlades till sitt första protokollförda möte. Man bildade bland annat en kampanjgrupp, som skulle samordna aktioner för fångar, länder och mot dödsstraff och en torg- och gatugrupp för information och PR. Till region valde man landstingsområdet och distriktsmöten hölls två gånger per år. Tidigt tillsatte man ett arbetsutskott för verksamheten, men utskottet dog så småningom ut. Diskussionerna om samarbetet mellan grupperna i regionen fortsatte dock och pågår ännu. Hösten 1976 hyrde Stockholmsgrupperna en lokal av sektionen på Barnhusgatan 4. Grupperna betalade en avgift på 50 kronor per år, som var bidrag till hyran. Representanter för grupperna samlades till möten en gång i månaden och tog beslut om gemensamma aktiviteter som temakvällar, utställningar, loppmarknader, artistgalor, studiecirklar och distriktsmöten. Protokoll gick ut till alla grupper. Någon styrelse fanns ännu inte. Först på distriktsmötet i september 1978 valdes en interimsstyrelse, som skulle sitta till våren därpå. Ordförande i styrelsen var Leif Rydén. Vid årsmötet i februari 1979 bildades distriktet formellt med namnet "Föreningen Stockholms-grupperna av Amnesty International, svenska sektionen". Det var Stockholmsgruppernas första årsmöte, man antog stadgar och valde styrelse. Ett år senare blev det officiella namnet "Stockholmsdistriktet av Amnesty International, svenska sektionen". Personer som fanns med i distriktets tidiga historia var bland andra Christian Gräslund, Monica Lindholm, Barbro Malmer, Gudrun Meyer, Kersti Nordlund, Hans Ridemark, Lars Ronnås och Sybille Seyd Ylvenius. AKTIVITETER Aktiviteterna i distriktet har från början varit många och livaktiga: Loppmarknader i bl.a. Vitabergsparken och på Hötorget, ambassadmarscher, artistgalor och arrangemang i samband med Amnestyveckan, gruppsekreterar- och kassörsträffar, brevskrivarkurser, cirkelledarkurser och kurser om flyktingarbetet. För nya medlemmar och andra intresserade fanns kortkurser och studiecirklar. 1982 och några år framöver ansvarade distriktet för utgivningen av sektionens interna tidning "Gruppnytt", som en grupp i taget tog ansvar för. En av distriktets stora satsningar var "Amnesty i Kungsan" med artistuppträdanden, bössinsamlingar och information, som pågick varje sommar från 1985 till 1992. Distriktet har under många år uppmärksammat "De mänskliga rättigheternas dag", den 10 december, från början med fackeltåg och insamlingsbössor. 1987 fick man tillstånd av Nobelstiftelsen att stå med facklor och plakat utanför Konserthuset i samband med Nobelprisutdelningen. Numera sker manifestationen innanför dörrarna, dock utan facklor. Flyktingverksamheten kom i gång mot slutet av 80-talet. Styrelsen utsåg flyktingombud och i flera grupper fanns flyktingansvariga. Asylsökande fick information, styrelsen besökte Carlslunds flyktingförläggning i Upplands Väsby och deltog även i Cafékvällarna där. 1988 köpte distriktet en husvagn med devisen "Amnesty på väg". Den målades i orange färg och försågs med Amnestys emblem. Tanken var att grupperna skulle låna den och ta med vid torgmöten och utomhusarrangemang. Hyran var 200 kronor för en helg. Till en början var intresset stort bland grupperna, men det avtog och ledde till att husvagnen såldes våren 1995. Under några år i början av 90-talet hölls auktioner till förmån för Amnesty på Auktionshuset i Sundbyberg. Det var ett samarbete mellan Auktionshuset, sekretariatet och distriktet. Distriktet har under många år haft insamlingar vid stora konserter och andra evenemang, bl.a. i och utanför Globen. I mitten av 90-talet hade man insamlingar, information och konserter under Vattenfestivalen. Närradiostationer sände reklaminslag om Amnesty. Under hösten och vintern 1997 skänkte ett antal företag och restauranger på Söder varje måndag fem procent av sin omsättning till Amnesty. "Amnestymåndagarna på Söder" blev en succé och avslutades med en stor gala i Medborgarhuset. Tanken var att idén skulle spridas till andra stadsdelar, men så blev det inte. Hösten 1999 tog distriktet initiativ till och genomförde ett seminarium för hela sektionen om den framtida Amnestygruppen, "Grupp 2000". I slutet av 90-talet startade verksamheten med temakvällar. En liten arbetsgrupp arrangerar tre till fyra temakvällar varje termin kring olika länder och ämnen med anknytning till Amnesty och mänskliga rättigheter. Distriktet har vid tre tillfällen arrangerat sektionens årsmöte: 1984 i Folkets Hus vid Norra Bantorget, 1994 i Medborgarhuset på Söder och 1999 på Sveaplans gymnasium vid Norrtull. Medlemmar ur Stockholmsdistriktet tar igen sig på Gärdet i Stockholm GRUPPER I slutet av 70-talet fanns ett 60-tal grupper i distriktet. (Uppgifterna varierar mellan ett 60-tal och ett 70-tal). På 80-talet ansåg några att distriktet var för stort och föreslog att det skulle delas, ett förslag som inte skulle komma att gå igenom. 1992 var antalet grupper 76 och har sedan dess sjunkit till nuvarande 36. Antalet ungdomsgrupper var som högst 11 och är nu nere i 4. Under 1999 fick distriktet sina första "Enskilda aktivister", som nu har minskat från 4 till 2. Redan tidigt 80-tal beslutade styrelsen att besöka eller kontakta samtliga grupper inom distriktet och det har fortsatt sedan dess. Grupper och medlemmar har under många år haft möjlighet att söka bidrag för utbildningar, seminarier och sektionens årsmöten. Allt sedan starten har minst två distriktsmöten per år hållits. Efter att större delen av 80-talet ha diskuterat behovet av särskilda aktionsgrupper, kom de i gång med sitt arbete under de första åren på 90-talet. Det bildades aktionsgrupper för insamlingar, utställningar, loppmarknader, "Amnesty i Kungsan", husvagnen, information och utbildning, flyktingarbete, media och PR. Aktionsgrupperna svarade för en stor del av distriktets aktiviteter under 90-talet. Antalet aktionsgrupper har varierat under åren och är nu fem till antalet: Flyktinggruppen, Gruppen för distriktsinformation, Insamlings- och kampanjgruppen, "Information och utbildning" och IT-gruppen. Styrelsen utser kontaktpersoner till aktionsgrupperna. Mot slutet av 90-talet utarbetade IT-gruppen distriktets hemsida på Internet och en e-postlista för aktuell information. PR-gruppen genomförde en "Distriktsdemokratiutredning" under 1999 och resultatet blev bland annat att samarbetet mellan aktionsgrupperna skulle förbättras, att grupperna skulle utse kontaktpersoner till distriktet och att rutinerna för att ta hand om nya medlemmar skulle bli bättre. AVGIFTER Under distriktets tidiga år betalade varje grupp 50 kronor per år. Årsmötet 1984 beslutade att införa en gruppavgift på 300 kronor. Nästkommande årsmöte ville inte ha någon gruppavgift och under flera år var gruppavgiften 0 kronor. Distriktet hade en livaktig insamlingsverksamhet och ekonomin var god. 1995 infördes en avgift på 500 kronor. 1997, året efter det att sektionens årsmöte fattade beslut om en omfördelning av gruppavgiften, infördes en avgift på 4 000 kronor. INFORMATION TILL GRUPPER Alla grupper fick i mitten av 70-talet ett informationsblad "Stockholmsgruppnytt". Det ersattes 1979 av "Hej", som kom ut vid behov. Från början av 80-talet fick grupperna utskick en gång i månaden med styrelseprotokoll, kalendarium, kallelser till distriktsmöten och inbjudan till andra möten. 1991 ersattes grupputskicken av "DistriktsNytt" med Ragnar Helin som första redaktör. "DistriktsNytt" har sedan dess skickats ut till grupper och "prenumeranter" en gång i månaden. År 2000 trycktes en Distriktskatalog med information om distriktet och alla grupper. Katalogen gjordes i samarbete med en reklambyrå utan kostnad för distriktet. LOKALER Från 1 oktober 1979 disponerade distriktet bara ett rum som förråd på Barnhusgatan. Det var för dyrt att behålla hela lokalen. Under några år framöver höll distriktet sina möten och kurser i olika tillfälliga lokaler. Grupperna turades om med att sköta utskicken och annan jourverksamhet. Från 1981 hyrde distriktet en lagerlokal på Tegnérgatan, som man lämnade hösten 1984. I början på 80-talet uppstod diskussioner om distriktet skulle skaffa en butikslokal, men 1982 beslöt man att i stället satsa på loppmarknader, som gav stora intäkter. Från hösten 1982 hölls styrelsemötena i sekretariatets lokaler vid Surbrunnsgatan 44, där även grupperna turades om med jourverksamhet och informationsträffar två gånger i månaden. 1986 flyttade sekretariatet till nya lokaler på Gyllenstiernsgatan 18. Distriktet fick disponera ett mötesrum i anslutning till sekretariatet. Samtidigt utredde styrelsen möjligheten att skaffa en butikslokal i innerstan. Man kom dock fram till att det fanns ett behov, men att distriktet inte klarade hyreskostnaden. 1993 fick distriktet sin första egna lokal och flyttade den 1 februari in i ett rum och pentry på Döbelnsgatan 83. Rummet försågs med kontorsutrustning, konferensbord och stolar. Pentryt fick nödvändig utrustning, innan grupper och medlemmar inbjöds till "Öppet hus" första veckan i mars. Till en början höll man öppet ett par timmar varje lördag, styrelsen turades om att bemanna. Från maj samma år till februari året därpå fanns en frivillig i lokalen två dagar i veckan. Under 1994 hjälpte två nya frivilliga till, därefter återgick man till styrelsebemanning en kväll i veckan. De sista åren på Döbelnsgatan fanns även Flyktinggruppen på plats en gång i veckan. Under hösten 1997 gjordes ett försök med en ALU-anställd, som skulle sköta löpande uppgifter. Försöket slog inte väl ut, styrelsen diskuterade att göra ett nytt försök, men det rann ut i sanden. (ALU = Arbetslivsutveckling, en statligt subventionerad tjänst, som sektionen hade fått dispens för från den internationella styrelsen). Rummet på Döbelnsgatan började kännas för trångt. En arbetsgrupp letade nya lokaler och 1998 flyttade distriktet till en större, trevligare och mer ändamålsenlig lokal på Hornsbruksgatan på Söder. Den består av ett större konferensrum med ett litet pentry och en kontorsdel. Styrelsen, aktionsgrupperna och flera arbetsgrupper håller sina möten där. Två till tre frivilliga har under tre år bemannat lokalen två dagar i veckan och besvarat frågor från grupper och allmänhet, administrerat kursverksamheten och hjälpt styrelsen med utskick och skrivelser. Från 1 oktober 2001 står distriktet återigen utan lokal, hyreskostnaden blir för hög. Någon ny lokal har ännu inte stått att finna och distriktet får ett tillfälligt utrymme på sekretariatet. Distriktsordförande har genom åren varit: Christine Nilsson 1979 - 80, Marie Andersson 1980 - 81, Lotta Uggla 1981 - 82, Elisabeth Bergström 1982 - 83, Anne Gyllich 1983 - 84, Jan Bojö 1984 - 85, Tommy Rådberg 1985 - 87, Elisabeth Stålhane 1987 - 89, Ragnar Helin 1989 - 94, Anna Dahlbäck 1994 - 96, Erik Petersson 1996 - 98, Gabi Björsson 1998 - 2000, Eva Linda Sederholm 2000 - 01. Eva Linda avgick hösten 2001, på grund av nytt arbete. Styrelsens vice ordförande Sofia Nordenmark tog då över. Birgitta Grind Julfriande med Stockholmsdistriktet på Karlslunds flyktingförläggning. Amnesty Bulletinen 4/85 Amnesty slog till i Kungsan Just innan ”Amnesty i Kungsan” skulle dra igång, förmörkades himlen över Stockholms City. Ihopkrupna under scenen satt ett gäng skärrade arrangörer och hörde åskan dundra och skyfallet smattra mot taket. Efter en nervös väntan vågade vi oss äntligen upp ur underjorden, och vad fick vi se om inte ett jättelikt åskmoln glida bort över Strömmen och efterlämna en klarblå himmel. Solen sken och Kungsan fylldes av människor. Föreställningen kunde börja. Vi hörde sånggruppen Den Mänskliga Faktorn sjunga ut sin protest mot förtrycket, vi förtrollades av Karin Boyes finstämda texter, framförda av killarna i FJK och vi hade mycket svårt att stå stilla till Södra Bergens medryckande Balalajkor. Vi hörde Olof Buckard recitera latinamerikansk poesi och Lars Ronnås berätta om de senaste händelserna i Sydafrika. Till sist, när kvällskylan kröp in över Kungsan, värmdes vi av Hector Bingert och hans grupp Latin Lover som öste på med salsa och jazz i härlig spelglädje. Kvällen var arrangerad av Stockholmsdistriktet och under två timmar samlade vi in sextusen kronor.