Distrikt: Skåne, Blekinge Halland Jönköpings län Kalmar, Kronoberg Östergötland, Södra Sörmland Skaraborg, Älvsborg, Bohuslän Storgöteborg Värmland, Dalsland Örebro Mälardalen Storstockholm Uppsala län Gästrikland, Dalarna Södra Norrland Västerbotten Norrbotten Gotland

..

Hallandsdistriktet Sommarloppis hos Byring&Bråte i Halmstad 1995. God stämning och massor av folk när Åderlåtarna spelar upp. Foto: Byring&Bråte Byring&Bråte i Halmstad -”butiken för bättre begagnat” – Vi har varit och kört iväg skräp. Sådant som inte går att sälja. Stig Ljungberg och Rolf Jacobsson kliver ur bilen. Ett lätt regn faller över Söder i Halmstad där Byring&Bråte håller hus. Inne i köket sätts kaffebryggaren på och David Kornhall och Stina Bacos dyker upp. Och så Uno Widesjö, kassören och Nils E Eriksson, ordförande i Amnestygrupperna i Halmstad. Skräp. Givarglädje. Pensionärer. Köpglädje. Massor av pengar till Amnestys arbete. Det är några av nyckelorden bakom andrahandsmarknaderna. I Rättvik, Härnösand och Lund bedrivs det handel med begagnade varor till förmån för Amnesty. Och Grupp 9 i Mellanskåne framhåller stolta att de drar in mest pengar som enskild grupp. Men giganten i denna bransch är Byring&Bråte i Halmstad. Nils E Eriksson utanför Byring&Bråte i Halmstad. Foto: Ulf B Andersson Byring&Bråte. Vad betyder det egentligen? Nils E Eriksson ser lite tveksam ut när jag frågar. Raskt springer han iväg till telefonen och ringer ett samtal och sedan kommer han tillbaka och säger att det är halländska och byter ungefär ”Skräp&Bråte”. 1974 började det i Halmstad i liten skala i ett litet rivningshus. Nu har man en butiksyta på 1 500 kvadrameter och under de första åtta månaderna i år såldes det för 928 000 kronor. – Nettointäkterna uppgick till 700 000 kronor. Hittills i år har vi skickat iväg en halv miljon kronor till den svenska sektionen och Amnestyfonden, berättar kassören Uno Widesjö. Uno Widesjö arbetade som ekonomichef innan han gick i pension. Han var lokal revisor i Amnesty men klagade på att han tyckte att det var amatörmässigt skött. – Då blev jag övertalad att bli kassör i stället, säger han. Och nu är det han som tar hand om pengarna efter försäljningstillfällena. Men snart kommer det att bli Securitas som kommer och hämtar kassorna. Uno Widesjö är en person som gillar siffror. Han visar statistik på de olika avdelningarnas försäljning och det är knappast någon tillfällighet att han också har räknat ut sin arbetstid. – Jag arbetar motsvarande 40 procent av en normalarbetstid. Cirka 50 personer är engagerade i Byring&Bråte. Alla arbetar visserligen inte halvtid, men räknar man ihop den samlade arbetsinsatsen så blir det svindlade höga insatser. Och ingen får betalt! Skulle man räkna ihop den samlade inkomsten per arbetad timme så skulle det nog bli en låg timpenning. – Men våra inkomster är ändå en källa till glädje, säger Uno Widesjö. Inte för egen vinning, men för att vi kan skicka pengarna vidare till Stockholm. – Det där kan vara lite svårt ibland att förklara, säger Nils E Eriksson. Amnesty är ju inte en hjälporganisation som köper mat och kläder för pengarna utan pengarna behövs bland annat till sekretariatets arbete i Stockholm liksom till internationella sekretariatet i London. Åter till frågan om skräpet. Liksom alla organisationer som ägnar sig åt andrahandsvaror så får också Amnesty in saker som inte går att använda. Och då blir det soptippen. Men mycket av det som samlas in hamnar till försäljning. Stina Bacos och David Kornhall visar mig runt på de olika avdelningarna. Här finns bland annat möbelhall, elavdelning, en ljusgård och så bokhandeln som är något av en extra stolthet för Byring&Bråte. Runt 40  000 böcker finns här och Hallands-Posten har spekulerat i om detta är Sveriges största antikvariat.. – Du måste berätta att man inte behöver åka till Halmstad för att handla. Vi har internetförsäljning för böcker också, säger David Kornhall. Adressen dit är www.byringbooks.com David Kornhall bakom disken i bokavdelningen hos Byring&Bråte i Halmstad. Kanske är det Sveriges största antikvariat. Foto: Ulf B Andersson I Halmstad finns ett stänk av dåligt samvete över att butiksarbetet tar tid och att det blir mindre energi över till annat Amnestyarbete. Visst skrivs det brev, men det blir inte så mycket tid över för utåtriktat arbete. Å andra sidan fungerar butiken som skyltfönster för Amnesty och här sprids information. På Byring &Bråte hänger FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna på stora planscher och på väggarna finns bilder på fångar som Amnesty jobbar för. – Byring kräver mer tid än vanligt arbete i Amnestygrupper, säger Nils E Eriksson. Å andra sidan tror jag att vi får med oss människor som annars inte skulle engagera sig i Amnesty. Uno Widesjö pekar också på den gemenskap som arbetet skapar. ”Det finns ingen chef på Byring&Bråte. Alla hjälps åt och känner ansvar för verksamheten”. Så står det i det lilla häftet ”Välkommen som medarbetare på Amnestys loppmarknad Byring&Bråte”. – Första onsdagen i varje månad har vi möte där alla som står på vår lista är välkomna att delta, förklarar Nils E Eriksson. Då diskuterar vi eventuella problem och planerar arbetet. Hur ska man vara för att passa in i Byring&Bråte-gänget? – Jag tror att ett långsiktigt engagemang är viktigt, svarar Nils E Eriksson. Sedan ska man vara korrekt mot kunderna. Det är definitivt inte okej att ha rasistiska åsikter. – Många av våra kunder är ju invandrare, säger Uno Widesjö. Sedan har vi en del uppköpare som i sin tur säljer vidare och så familjer som kommer hit med skåpbil för att fynda. En klocka för olika behov. Nils E Eriksson är ordförande för Amnestygrupperna i Halmstad och en av de aktiva på Byring&Bråte. Foto: Ulf B Andersson Nils E Eriksson, som var läkare före pensionen, har varit med i Amnesty i över 30 år. – Jag kommer från en politiskt och internationellt medveten frikyrkomiljö och var engagerad redan i fredsarbetet mot en svensk atombomb, berättar han. Sedan kom Vietnamfrågan och 1968 var jag med när det var en kampanj mot lyxjulen där vi samlade in pengar som delades mellan Lutherhjälpen, Vietnamkommittén och Amnesty. 1969 tog Bo Lindblom initiativ till bildandet av Amnestygrupper i Halmstad och Nils E Eriksson var med från början: – På 1970-talet samlade Amnesty rätt mycket av det internationella engagemanget här i Halmstad. Då var det mycket människor i 30-40-årsåldern. I dag är det svårt att få ungdomar engagerade i föreningar. Många engagerar sig en kort tid i enfrågerörelser, men det är svårt att förmå dem att förstå att stadgar och mötesformer är ett sätt att garantera demokratin i en förening. – Förr i tiden sades det att en typisk Amnestymedlem var en kvinnlig lärare i 40-årsåldern. Nu är det väl pensionärer, säger Uno Widesjö och skrattar. Ulf B Andersson Fotnot: Så här hittar du till Byring&Bråte som ligger i hörnet Fiskaregatan/Amiralsgatan på Söder i Halmstad. Om man cyklar, går eller kör bil: Från Centrum; kör Södra vägen vid Slottet och följ skylten mot Småbåtshamnen. Med buss tar man linje 62 (tidigare linje 6) till hållplatsen ”Söder” vid Amiralsgatan. Det är öppet onsdagar kl 17-19 och varannan lördag kl 9-13. Hemsida: http://host.bip.net/nils.e.eriksson/byring_o_braate.htm