| ____________________________________________________________________________________________ Motioner och förslag ____________________________________________________________________________________________ MOTIONER OCH FÖRSLAG Årsmötet föreslås arbeta i två beredningsgrupper och motioner och förslag delas upp enligt följande: Beredningsgrupp 1 - Mandatöversynen 1.1 Utvidgning av Amnesty Internationals mandat 1.2 Amnestys mandat/åtagande 1.3 Oppositionellt och främjande arbete - förslag från styrelsen 1.4 Väpnad/humanitär intervention - förslag från styrelsen 1.5 Andra allvarliga förtrycksmetoder - förslag från styrelsen 1.6 Amnestys agerande vid väpnade konflikter - förslag från styrelsen 1.7 Förövare utan anknytning till staten - förslag från styrelsen 1.8 Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter - förslag från styrelsen Beredningsgrupp 2 - Demokratiutredningen samt övriga motioner och förslag 2.1 Om poströstning på årsmötena 2.2 Förläggning av årsmötet 2.3 Språkgranskning vid sekretariatet 2.4 Årsmötet - DUG 2.5 Personalens roll i organisationen - DUG 2.6 Representativ demokrati - DUG 2.7 Styrelsens arbete - DUG 2.8 Enskilda aktivister - förslag från styrelsen 2.9 Avgifternas storlek - förslag från styrelsen 2.10 Indirekt statligt stöd - förslag från styrelsen MOTIONER OCH FÖRSLAG Beredningsgrupp 1 1.1 Utvidgning av Amnesty Internationals mandat Grupp 13 uppmanar årsmötet 2001 att rösta för bibehållet mandat och ej utvidga detta. För grupp 13 med vänliga A.I - hälsningar, Ingeborg Widebeck, grupp-sekreterare Styrelsens yttrande: Amnesty Internationals nuvarande oppositionella åtagande beskrivs dels av våra stadgar, dels av ett antal rådsmötesbeslut. Omfattningen av åtagandet presenteras vid ett seminarium vid årsmötet. De förändringar eller bekräftelser av vårt åtagande som föreslagits vid den internationella mandatöversynen presenteras i sex styrelseförslag. Avsikten är att årsmötet genom att ta ställning till dessa styrelseförslag ska ge ledning till den svenska delegationen vid rådsmötet i Dakar i augusti. Styrelsen avstyrker därför de bägge motionerna från grupp 13 och Hälso- och sjukvårdgruppen med hänvisning till de sex styrelseförslagen. 1.2 Amnestys mandat/åtagande En av många viktiga faktorer för Amnestys styrka är det mandat, som man inom organisationen kommit överens att arbeta med. Mandatet definierar inom vilka gränser vi skall verka och också de facto vad vi arbetar med. Under de senaste åren har allt fler propåer kommit från olika håll att mandatet skall utvidgas ytterligare att även omfatta aktivt arbete med de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna samt med kränkningar som ej utövas av stater eller organisationer, t.ex. våld i hemmet. Utan att förringa betydelsen i stort av en kamp för alla mänskliga rättigheter och mot alla former av kränkningar vill vi dock ifrågasätta om Amnesty verkligen är betjänt av en vidgning av mandatet. Brott mot de mänskliga rättigheterna inom våra ”klassiska” områden har knappast minskat de senaste åren, och mycket återstår att göra innan t.ex. dödsstraffet är borta ur alla länders strafformer och tortyr också tillhör historien. Många andra organisationer agerar i dag i kampen för mänskliga rättigheter i olika delar av världen och på olika sätt, medan vi i Amnesty var nästan ensamma på arenan på 1960-talet. Vi anser att Amnestys resurser i dag knappt räcker till för att uträtta det nödvändigaste inom det befintliga och accepterade åtagandet. En utökning av detta skulle innebära en ytterligare påfrestning för dem som verkar inom organisationen, både som anställda och frivilliga och en splittring av resurserna. Att arbeta med de mänskliga rättigheterna med dagens mandat är förvisso inte helt problemfritt. Debatten inom vår rörelse visar att gränserna visst inte är skarpa för vad vi får/bör arbeta med. Varje övertramp riskerar att tära på vårt trovärdighetskapital. En ytterligare utvidgning av mandatet skulle sannolikt skapa än större problem. Amnesty är en rörelse med många starka viljor agerande i rörelsens namn i olika frågor. Mandatets gränser är viktigt i detta sammanhang. Vi tror att en vidgning av åtagandet skulle kunna bli ett verkligt hot mot sammanhållningen inom organisationen. Oenighet om målet med arbetet skulle kunna riskera att Amnesty delas upp i flera organisationer och därmed starkt försvagas. Vi vill givetvis inte medverka till detta utan anser att vårt arbete bäst gagnas av ett fortsatt snävt och jämförelsevis klart mandat. Vi uppmanar därför svenska sektionen att på alla sätt och med kraft verka för att gällande mandat för Amnesty International bibehålls. Hälso- och Sjukvårdsgruppen Styrelsens yttrande: Amnesty Internationals nuvarande oppositionella åtagande beskrivs dels av våra stadgar, dels av ett antal rådsmötesbeslut. Omfattningen av åtagandet presenteras vid ett seminarium vid årsmötet. De förändringar eller bekräftelser av vårt åtagande som föreslagits vid den internationella mandatöversynen presenteras i sex styrelseförslag. Avsikten är att årsmötet genom att ta ställning till dessa styrelseförslag ska ge ledning till den svenska delegationen vid rådsmötet i Dakar i augusti. Styrelsen avstyrker därför de bägge motionerna från grupp 13 och Hälso- och sjukvårdgruppen med hänvisning till de sex styrelseförslagen. 1.3 Oppositionellt och främjande arbete - förslag från styrelsen Mandatöversynen 1997 - 2001 Varför styrelsen presenterar detta förslag Förhållandet mellan oppositionellt och främjande arbete vid AI:s agerande är ett av sex områden som den permanenta mandatkommittén (SCM) utrett vid sin översyn av AI:s åtagande. En resolution i ämnet kommer att presenteras vid det internationella rådsmötet (ICM) i Dakar i augusti. Styrelsen vill med detta förslag att svenska sektionens årsmöte ska ge den svenska ICM-delegationen ledning för sitt agerande. Texten och alternativen bygger på förslag som formulerats av SCM. Förklaring Amnesty har alltid skiljt mellan en begränsad mängd kränkningar av mänskliga rättigheter, som man aktivt motsätter sig, och ett främjande av samtliga rättigheter i Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Först 1991 nämns denna skillnad för första gången i Artikel 1 av stadgarna. 1993 års ICM uppdrog åt IEC att undersöka om, och i så fall hur, det främjande arbetet skulle utvidgas. Hävdandet av de mänskliga rättigheternas odelbarhet och inbördes beroende har påverkat synen på oppositionellt respektive främjande arbete. Även det ökade samarbetet med andra MR-organisationer har öppnat för förändringar. Rådsmötet 1997 utvidgade avsevärt ramen för främjande arbete. Medlemmarna uppfattade dock innebörden på olika sätt trots ett försök 1999 till tolkning av 1997 års beslut. Nuvarande ståndpunkt Idag innebär oppositionellt arbete att Amnesty aktivt arbetar mot allvarliga kränkningar av vissa mänskliga rättigheter med alla tillgängliga arbetsmetoder. Främjande arbete innebär, enligt ICM-beslut 1997, att Amnesty undervisar och informerar om alla mänskliga rättigheter, samt arbetar för att främja respekten för MR hos regeringar, statliga och icke-statliga organisationer och företag. Främjande arbete skiljer sig från oppositionellt arbete genom att AI inte kan -arbeta mot kränkningar av t.ex. rätten till utbildning, mat, bostad, -ge detaljerade förslag om genomförandet av vissa mänskliga rättigheter. Däremot kan Amnesty -driva temakampanjer för att öka medvetenheten om förhållanden och kräva lagändringar, -samarbeta med andra icke-statliga organisationer för att t.ex. begränsa viss vapenhandel eller höja minimiåldern för militärtjänst från 15 till 18. Mandatkommitténs förslag till beslut Mandatkommittén har identifierat fem alternativ: Alternativ 1. Behåll definitionen enligt ICM-beslut 1997. Detta innebär status quo. Alternativ 2. Definiera skillnaden tydligare. AI skulle kunna formulera sig på följande sätt: "Oppositionellt arbete innebär att AI arbetar mot specifika allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter med alla tillgängliga arbetsmetoder; främjande arbete innebär att Amnesty arbetar för att främja kunskap om och respekt för alla rättigheter som ingår i Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Därvid använder AI samma metoder samt andra, t ex undervisning om mänskliga rättigheter. Däremot ingår arbete mot specifika kränkningar av enskilda offer inte i det främjande arbetet. Inte heller formulerar AI detaljerade förslag om införandet av MR-normer. Alternativ 3. Utvidga möjligheten till arbete på det ekonomiska, kulturella och sociala området genom att omdefiniera gränsen mellan oppositionellt och främjande arbete. Det främjande arbetet kunde utökas genom tilläggen: 1. AI ger normalt inte detaljerade förslag om införandet av MR-normer 2. AI kan aktivt arbeta på rättigheter som faller utanför det oppositionella mandatet, om IEC ger sitt tillstånd till detta. Alternativ 4. Slopa distinktionen mellan oppositionellt och främjande arbete. Detta innebär att AI skulle kunna använda alla tillgängliga arbetsmetoder för att arbeta mot kränkningar av alla rättigheter som ingår i Förklaringen om de mänskliga rättigheterna och andra internationellt erkända MR-fördrag Alternativ 5. Återgå till en snävare definition av främjande arbete än i 1997 års ICM-beslut. Enligt detta alternativ skulle AI arbeta oppositionellt mot specifika kränkningar av mänsliga rättigheter och främjande genom undervisning om alla mänskliga rättigheter och genom att verka för ratificering av MR-konventioner. Kommentar I sitt remissvar, som styrelsen skickade till SCM i sektionens namn i januari, förespråkade man alternativ 2 ovan, dvs tydligare definition av främjande arbete. Alternativ 4 har förespråkats av några, också i svenska sektionen; alternativ 5 har nästan inte erhållit något stöd. Förslag till beslut Årsmötet beslutar att svenska sektionen ska verka för att AI ska bibehålla skillnaden mellan oppositionellt och främjande arbete, men uttrycka skillnaden tydligare. Referens Den utredning som SCM publicerade vid remissrundan heter Mandate Review 1997 - 2001: Oppositional and Promotional Work, POL 21/07/00. 1.4 Väpnad/humanitär intervention - förslag från styrelsen Mandatöversynen 1997 - 2001 Varför styrelsen presenterar detta förslag Frågan om hur AI ska ställa sig till väpnad/humanitär intervention är ett av sex områden som den permanenta mandatkommittén (SCM) utrett vid sin översyn av AI:s åtagande. En resolution i ämnet kommer att presenteras vid det internationella rådsmötet (ICM) i Dakar i augusti. Styrelsen vill med detta förslag att svenska sektionens årsmöte ska ge den svenska ICM-delegationen ledning för sitt agerande. Texten och alternativen bygger på förslag som formulerats av SCM. Förklaring Den bakomliggande frågan är om AI ska begära att FN eller andra mellanstatliga organisationer ska använda väpnade förband för att förhindra kränkningar av de mänskliga rättigheterna vid väpnade konflikter. Detta har diskuterats vid flera rådsmöten och avvisats. 1997 beslöts i alla fall att en utredning skulle genomföras. AI:s alternativ Mandatkommittén föreslår inledningsvis att man bör bekräfta följande: AI ska som tidigare avstå från att ta ställning till när väpnad intervention ska begäras samt vem som ska genomföra den. Däremot ska AI som nu lägga sig i hur en intervention ska få genomföras, dvs med fullständigt beaktande av folkrätt och humanitär rätt. Mandatkommittén har tagit fasta på följande alternativ: Alternativ 1: AI ska inte aktivt delta i diskussioner om regler eller kriterier för rättfärdigande av väpnad/humanitär intervention. Alternativ 2: AI ska aktivt delta i diskussioner om regler eller kriterier för rättfärdigande av väpnad/humanitär intervention. Kommentarer AI:s nuvarande ställningstagande motsvaras av Mandatkommitténs alternativ 1. Detta är vad styrelsen i sektionens namn föreslagit SCM i sitt remissvar i januari. Vid ICM kommer det sannolikt inte att finnas någon mer inskränkande beslutsmöjlighet, som överensstämmer med AI:s allmänna ställningstagande. AI har ju inställningen att mänskliga rättigheter och humanitär rätt alltid ska respekteras, även vid väpnade konflikter. Däremot skulle man kunna tänka sig en beslutsmöjlighet som innebär att AI begär intervention som en sista möjlighet. Ett sådant förslag har inte rönt något stöd alls vid remissrundan, och SCM har därför utelämnat det. Det är väsentlig skillnad mellan de bägge alternativen. Alternativ 2 innebär att AI de facto sanktionerar intervention i vissa fall. Förslag till beslut Årsmötet beslutar att bekräfta att AI endast ska yttra sig om hur en väpnad intervention får genomföras. Årsmötet beslutar att svenska sektionen ska verka för att AI inte aktivt ska deltaga i arbetet med att skapa regler eller kriterier som säger när väpnad/humanitär intervention ska genomföras (Mandatkommitténs alternativ 1). Referens Den utredning som SCM publicerade vid remissrundan heter Mandate Review 1997 - 2001: Armed/Humanitarian Intervention, POL 21/10/00. 1.5 Andra allvarliga förtrycksmetoder - förslag från styrelsen Mandatöversynen 1997 - 2001 Varför styrelsen presenterar detta förslag Frågan om hur AI ska agera mot allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter som inte innebär inskränkningar i rörelsefriheten är ett av sex områden som den permanenta mandatkommittén (SCM) utrett vid sin översyn av AI:s åtagande. En resolution i ämnet kommer att presenteras vid det internationella rådsmötet (ICM) i Dakar i augusti. Styrelsen vill med detta förslag att svenska sektionens årsmöte ska ge den svenska ICM-delegationen ledning för sitt agerande. Texten och alternativen bygger på förslag som formulerats av SCM. Förklaring "Andra allvarliga förtrycksmetoder" är AI:s benämning på andra allvarliga kränkningar av människors yttrande- och samvetsfrihet än de inskränkningar i rörelsefriheten som sedan länge faller under AI:s åtagande. I AI:s stadgar står att rörelsen ska ”motsätta sig allvarliga kränkningar av varje människas rätt att fritt hysa och uttrycka sin övertygelse, liksom hennes rätt att inte bli diskriminerad, samt kränkningar av varje människas rätt till fysisk och psykisk integritet…”. Syftet med denna punkt i mandatöversynen är att klargöra vilka typer av kränkningar som ska anses falla under ovanstående formulering i stadgarna, och vilka av förtrycksmetoderna som rörelsen ska motsätta sig aktivt. Exempel på allvarliga förtrycksmetoder kan vara husförstörelse, trakasserier av myndigheter och hot om repressalier, skövling av skörd och godtyckliga husrannsakningar. AI:s nuvarande ställningstagande Vid ICM 1991 fastställdes att husförstörelse och igenbommande av bostäder är sådana allvarliga förtrycksmetoder som AI aktivt ska motsätta sig. 1995 beslutades att AI ska anse att människor anses utsatta för sådana allvarliga kränkningar som nämns i stadgarnas § 1, när regeringar och väpnade politiska grupper tillämpar ett konsekvent mönster gentemot enskilda människor genom att förfölja, trakassera eller åtala dem så att deras dagliga liv fördärvas. Det beslutades vidare att riktlinjer skulle utarbetas för att klargöra i vilka konkreta fall som AI skulle agera. Dessa riktlinjer har ännu inte presenterats. Mandatkommitténs förslag till beslut Mandatkommittén presenterar följande tre alternativ: Alternativ 1: AI ska motsätta sig a/ kränkningar från regeringar och fristående grupper som formar ett mönster av militär, polisiär, administrativ och/eller juridisk förföljelse mot vissa enskilda människor genom en godtycklig tillämpning av trakasserier eller andra ageranden som allvarligt försvårar den utsatta personens dagliga liv och integritet, och b/ allvarliga skador som orsakas personens – och/eller hans eller hennes familjs – möjligheter till försörjning, såsom skövling av skörd, dödande av boskap, konfiskering av egendom och utpressning från myndighetspersoner. AI ska motsätta sig denna typ av kränkningar när de är ett resultat av diskriminering, utgör en godtycklig bestraffning eller när de används som ett medel för att hindra honom eller henne från att delta i det offentliga livet. Alternativ 2: AI ska motsätta sig alla ageranden som utgör en allvarlig kränkning av rätten till fysisk och mental integritet, yttrandefrihet och frihet från diskriminering. Alternativ 3: AI ska motsätta sig alla ageranden som utgör en allvarlig kränkning av någon av de rättigheter som finns uppräknade i Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och andra internationellt erkända MR-dokument. Anmärkningar Skillnaderna mellan de tre alternativen är att de innebär olika stora restriktioner i vilka kränkningar AI ska kunna motsätta sig. I alternativ 2, till skillnad från i alternativ 1 b/, tas ingen hänsyn till vilket motivet till kränkningen är utan enbart vilka konsekvenser den får för den eller de utsatta. Dessutom är grupper av människor och inte enbart utpekade individer inkluderade i alternativ 2. Observera att status quo idag vad gäller andra allvarliga förtrycksmetoder endast är det som faller under alternativ 1 a/, d.v.s. sådana förtrycksmetoder som utövas inom AI:s traditionella sfär som berör direkta kränkningar av de civila och politiska rättigheterna. Ett godtagande av mandatkommitténs hela alternativ 1 skulle därför innebära en utvidgning av åtagandet i detta hänseende. Kommentarer I sitt remissvar till SCM i januari förespråkade styrelsen i sektionens namn alternativ 1a och b. Dessutom efterlyste man riktlinjer för "andra allvarliga förtrycksmetoder". Förslag till beslut Årsmötet beslutar att svenska sektionen ska verka för en viss utvidgning av åtagandet med innebörden att AI ska kunna motsätta sig andra allvarliga förtrycksmetoder i enlighet med hela alternativ 1 ovan. AI ska då inte bara kunna motsätta sig kränkningar av de civila och politiska rättigheterna utan även vissa kränkningar av sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter när dessa sker som ett resultat av diskriminering, bestraffning eller i avskräckande syfte. Referens Den utredning som SCM publicerade vid remissrundan heter Mandate Review 1997 – 2001: Other grave measures, POL 21/06/00. 1.6 Amnestys agerande vid väpnade konflikter - förslag från styrelsen Mandatöversynen 1997 - 2001 Varför styrelsen presenterar detta förslag Frågan om hur AI ska agera vid väpnade konflikter är ett av sex områden som den permanenta mandatkommittén (SCM) utrett vid sin översyn av AI:s åtagande. En resolution i ämnet kommer att presenteras vid det internationella rådsmötet (ICM) i Dakar i augusti. Styrelsen vill med detta förslag att svenska sektionens årsmöte ska ge den svenska ICM-delegationen ledning för sitt agerande. Texten och alternativen bygger på förslag som formulerats av SCM. Förklaring Flera rådsmöten sedan 1991 har fattat beslut om hur AI ska agera vid väpnade konflikter. AI motsätter sig urskillningslösa och oproportionerliga krigshandlingar både vad gäller väpnade politiska grupper och reguljära förband. AI vänder sig också mot tagande av gisslan och egenmäktigt dödande, vilket ibland kallas politiska mord. Slutligen arbetar AI mot urskillningslösa vapen, för närvarande exemplifierat enbart av personminor. Mandatkommitténs förslag till beslut Mandatkommitténs förslag till resolution omfattar fyra olika delar. 1. Terminologi Mandatkommittén föreslår inledningsvis att man bör besluta att enbart använda begreppet "väpnade politiska grupper" istället för "non-governmental entities" eller "väpnade oppositionsgrupper". Förslag till beslut Årsmötet beslutar att antaga Mandatkommitténs förslag till terminologi. 2. Tillämpning av internationella konventioner AI ska bekräfta att organisationen ska begära ratificering av alla relevanta humanitära konventioner. AI ska vidare bekräfta att organisationen framdeles ska undersöka möjligheten att aktivt deltaga i utvecklingen av normer dels vad gäller humanitär rätt, dels vad gäller grundläggande människorättsnormer. Förslag till beslut Årsmötet beslutar att bekräfta att AI ska stödja utvecklingen av humanitär rätt. 3. Mandatets omfattning Mandatkommittén har tagit fasta på följande alternativ när det gäller åtagandets omfattning: Alternativ 1: AI ska utveckla åtagandet i små steg i syfte att skydda civila och andra personer från övergrepp. AI ska åberopa humanitär rätt (Genèvekonventioner) och andra relevanta normer. Alternativ 2: AI ska motsätta sig alla övergrepp av humanitär rätt. Kommentarer AI:s nuvarande ställningstagande motsvaras av ovanstående alternativ 1. Detta är vad styrelsen i sektionens namn föreslagit SCM i sitt remissvar i januari. Förslag till beslut Årsmötet beslutar att svenska sektionen ska verka för att AI ska utveckla sitt arbete vid väpnade konflikter stegvis enligt mandatkommitténs alternativ 1. 4. Vapen Mandatkommittén föreslår att AI ska stödja alla överenskommelser som begränsar användandet av urskillningslösa vapen eller vapen som förorsakar onödigt lidande. IEC ska ha möjlighet att begära att sådana vapen ska förbjudas, även om inga förhandlingar om överenskommelser pågår. Kommentarer Mandatkommitténs förslag ligger i linje med beslutet att arbeta mot personminor, men det är en utvidgning av åtagandet. I sitt remissvar till SCM i januari motsatte sig styrelsen i sektionens namn att AI skulle arbeta mot vissa vapen. Beslutsmöjligheten att AI inte ska uttala sig om kränkningar vid väpnade konflikter vore att gå tillbaka till förhållandet före 1991. Något sådant förslag kommer sannolikt inte att finnas vid ICM. Förslag till beslut Årsmötet beslutar att svenska sektionen ska verka för att AI inte ska begära att vissa vapen förbjuds. Referens Den utredning som SCM publicerade vid remissrundan heter Mandate Review 1997 - 2001: Working on armed conflict, POL 21/09/00. 1.7 Förövare utan anknytning till staten - förslag från styrelsen Mandatöversynen 1997 - 2001 Varför styrelsen presenterar detta förslag Frågan om hur AI ska agera gentemot förövare som inte har någon anknytning till staten är ett av sex områden som den permanenta mandatkommittén (SCM) utrett vid sin översyn av AI:s åtagande. En resolution i ämnet kommer att presenteras vid det internationella rådsmötet (ICM) i Dakar i augusti. Styrelsen vill med detta förslag att svenska sektionens årsmöte ska ge den svenska ICM-delegationen ledning för sitt agerande. Texten och alternativen bygger på förslag som formulerats av SCM. Förklaring Begreppet "förövare utan anknytning till staten" är en översättning av "non-state actors". Det rör sig om flera kategorier. Sedan 1979 har AI kunnat vända sig mot företag med alla till buds stående arbetsmetoder. På samma sätt har åtagandet sedan 1991 successivt utvecklats så att AI kan arbeta på samma sätt mot väpnade politiska grupper som mot regeringar. Det som föranlett mest diskussion är övergrepp som begås av privata personer, utan att staten vidtar några åtgärder. Förhållandet kallas "regeringspassivitet". Listan på tänkbara övergrepp i denna kategori är lång; efter 1997 har fyra pilotprojekt genomförts: könsstympning av kvinnor i fyra västafrikanska länder, hedersmord i Pakistan, smuggling av prostituerade från Ryssland till Israel samt privata säkerhetsvakter i Brasilien. I dessa fall har endast främjande metoder fått användas. Rådsmötet 1999 startade ett pilotprojekt mot slaveri, där alla arbetsmetoder mot regeringar och privata förövare är tillåtna. Nuvarande ståndpunkt AI:s nuvarande hållning innebär att AI agerar när stater misslyckas i sin uppgift att vidta åtgärder då grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna begås av icke-statliga aktörer. Följande kriterier ska vara uppfyllda: a) Det rör sig om en grov kränkning av mänskliga rättigheter, som AI skulle motsätta sig om den gjordes av regeringstjänstemän. b) Regeringen gör inget för att förhindra övergreppet. c) Det kan med rätta misstänkas att regeringen på något sätt är inblandat i kränkningen eller ser genom fingrarna. Mandatkommitténs förslag till beslut Mandatkommittén har identifierat tre alternativ: Alternativ 1 innebär att AI endast ska rikta sig mot regeringar och använda sig av samtliga metoder, oppositionella och främjande. Väpnade politiska grupper och företag är två undantag, och AI kan använda samma metoder mot dem. Alternativet innebär att man går tillbaka till förhållandena före 1997. Alternativ 2 betyder att AI, utöver att använda sig av oppositionella och främjande arbetsmetoder mot regeringar, företag och väpnade politiska grupper, ska kunna använda främjande metoder mot icke-statliga aktörer. Detta alternativ innebär status quo. Det finns flera sätt på vilka AI skulle kunna välja ut kränkningar som har sin grund i regeringspassivitet. Listan på tänkbara övergrepp som AI skulle kunna arbeta mot är oerhört lång. Alternativ 3 är en utveckling av mandatet som innebär att AI ska kunna använda sig av samtliga metoder, främjande och oppositionella, gentemot både statliga och icke-statliga aktörer. AI skulle använda sig av de ovan nämnda kriterierna då organisationen beslutar sig för att handla. Eventuellt skulle man begränsa sig till fall då övergreppet är "politiskt" motiverat. Ett problem med alternativ 3 är att arbetet inte blir riskfritt för dem som utreder övergreppen. Kommentar I sitt remissvar, som styrelsen skickade till SCM i sektionens namn i januari, förespråkade man alternativ 2 ovan, dvs status quo. Förslag till beslut Årsmötet beslutar att svenska sektionen ska verka för att AI ska använda alla arbetsmetoder mot regeringar, väpnade politiska grupper och företag samt endast främjande metoder mot övriga förövare utan anknytning till staten. Referens Den utredning som SCM publicerade vid remissrundan heter Mandate Review 1997 - 2001: Non-State Actors, POL 21/11/00. 1.8 Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter - förslag från styrelsen Mandatöversynen 1997 - 2001 Varför styrelsen presenterar detta förslag Vid sin översyn av AI:s åtagande har den permanenta mandatkommittén (SCM) grundligt utrett hur organisationen ska förhålla sig till kränkningar av de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. En resolution i ämnet kommer att presenteras vid det internationella rådsmötet (ICM) i Dakar i augusti. Styrelsen vill med detta förslag att svenska sektionens årsmöte ska ge den svenska ICM-delegationen ledning för sitt agerande. Texten och alternativen bygger på förslag som formulerats av SCM. Förklaring Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna är grundvalen för AI:s arbete. Även om den på ett sätt är folkrättsligt bindande för FN:s medlemsstater är det de bägge konventionerna om medborgerliga och politiska rättigheter respektive ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som, när de är ratificerade, binder länderna juridiskt. När AI grundades kom man att fokusera sitt arbete på vissa politiska rättigheter, som åsiktsfrihet, yttrandefrihet, religionsfrihet och rätten till liv, vilka ingår i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Däremot har AI inte tagit upp kränkningar av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Bl a därför att AI anammat FN:s deklaration att all rättigheter är odelbara och inbördes beroende, har på senare år höjts röster att AI borde arbeta mot grova kränkningar även av de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Alltfler anser numera att rätten till hälsa, utbildning, bostad och mat är rättigheter, inte bara något som i bästa fall kan realiseras med tiden, om resurserna tillåter. Vad gäller de medborgerliga och politiska rättigheterna kräver vi att de respekteras genast. Frågan ställs allt oftare hur de två uppsättningarna av rättigheter kan kopplas till varandra på ett mer konstruktivt sätt. Nuvarande ståndpunkt Amnesty har med tiden kommit att i viss utsträckning arbeta även med ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter genom sitt främjande arbete. Detta omfattar t.ex. undervisning i alla mänskliga rättigheter som upptas i Förklaringen. Vi uppmanar vidare regeringar att respektera internationella dokument som upptar dessa rättigheter (som konvention om barnets rätt). Vi har också i allt större omfattning i våra rapporter informerat om den ekonomiska och sociala situationen i de länder där vi arbetar mot kränkningar inom vårt nuvarande åtagande. 1999 års rådsmöte gav IEC i uppdrag att utreda om och i vilken grad AI på ett mer effektivt sätt kunde ta sig an kränkningar av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Skälen till detta beslut var: 1) AI hävdar att alla mänskliga rättigheter är universella och odelbara, men vi bryr oss egentligen bara om "våra" rättigheter: vi brister i trovärdighet. 2) AI tycks betrakta kränkningar av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som mindre allvarliga än kränkningar av medborgerliga och politiska, då de förra upptas bara som bakgrundsinformation i våra rapporter medan vi arbetar emot de senare. 3) AI tycks agera ologiskt: om regeringar eller väpnade politiska grupper attackerar meningsmotståndare urskillningslöst med vapen kommer AI att agera, men om de gör det med systematisk svält gör vi det inte. 4) Om AI väljer att behålla distinktionen mellan dessa två uppsättningar rättigheter begränsar det våra möjligheter att samarbeta med andra människorättsorganisationer. Mandatkommitténs förslag till beslut Mandatkommittén har identifierat tre alternativ: Alternativ 1: En försiktig utvidgning av arbetet för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter inom existerande mandat, exemplifierat av nedanstående: a) AI kan citera konventioner om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter i sitt kampanjarbete. b) AI kan uppmana regeringar att underteckna alla internationella avtal inom detta område och stödja skapandet av nya. c) AI skulle kunna ta initiativ till skapandet av nya konventioner och sanktionsmöjligheter. d) AI kan framhäva dessa rättigheter i sitt program för undervisning om mänskliga rättigheter. e) AI kan använda sig av internationella och regionala konventioner inom området på ett kreativt sätt i sitt kampanjarbete. f) AI kan använda sina rapporter på ett mer strategiskt sätt i sitt samarbete med andra organisationer. g) AI kan utarbeta arbetsmetoder för medlemmarna på detta område. h) AI kan främja möjligheten att dra kränkningar dessa rättigheter inför rätta. i) AI kan uppmana internationella ekonomiska institutioner (Världsbanken, Internationella valutafonden, Världshandelsorganisationen) att erkänna folkrättens företräde vid olika avtal. j) AI kan uppmana biståndsorganisationer att beakta mänskliga rättigheter i sin verksamhet. k) AI kan lansera en temakampanj, avseende t ex grundläggande utbildning. Alternativ 2: AI kan använda all tillämpliga arbetsmetoder för att motsätta sig allvarliga kränkningar av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, då övergreppen grundar sig på en diskriminerande policy eller utgör kränkningar av rättigheterna till samvets- och yttrandefrihet, frihet från diskriminering eller rätten till fysisk och psykisk integritet. Alternativ 3: AI kan använda alla tillämpliga arbetsmetoder för att motsätta sig allvarliga kränkningar av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Kommentar I sitt remissvar, som styrelsen skickade till SCM i sektionens namn i januari, framförde styrelsen: Hittills har det funnits föga stöd inom svenska sektionen för förslaget att AI skulle arbeta på samma sätt för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som för medborgerliga och politiska. Vi ser dock möjligheten att vissa kränkningar skulle kunna hamna på listan över "andra allvarliga förtrycksmetoder". Sektionen stöder en viss utveckling av arbetet när det gäller ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Remissvaret varnade också för att AI eventuellt skulle komma att indirekt stödja ett politiskt system framför andra. Alternativ 1 ovan omfattar åtskilliga aktiviteter som görs idag, men inte på ett systematiskt sätt. Alternativet innebär i alla fall en utvidgning av vårt åtagande, men det bör observeras att det bara nämner främjande arbete. Något alternativ som innebär status quo eller inskränkning av vårt främjande arbete avseende ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter kommer med all säkerhet inte att finnas vid ICM. Det tycks föreligga enighet om att AI för närvarande inte har den expertis som behövs för att göra mycket inom det här området. Varje nytt åtagande, även inom vårt nuvarande mandat, förutsätter en inkörsperiod för att bygga upp sakkunskap. Förslag till beslut Årsmötet beslutar att svenska sektionen ska verka för att AI ska göra en försiktig utvidgning av sitt arbete avseende ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter i linje med alternativ 1. Referens Den utredning som SCM publicerade vid remissrundan heter Mandate Review 1997 - 2001: Economic, Social and Cultural Rights, POL 21/08/00. MOTIONER OCH FÖRSLAG Beredningsgrupp 2 2.1 Om poströstning på årsmötena Mig veterligt har ovan rubricerade fråga aldrig blivit föremål för den uppmärksamhet den förtjänar, och själv har jag alldeles för länge förhållit mig passiv till frågan. Av tidsnöd är jag förhindrad från att författa en tillräckligt detaljerad och uttömmande motion i ämnet. Dock förefaller mig frågan enkel och solklar. I ett demokratiskt forum är det självklart att medlemmarna bereds tillfälle att göra sin egen röst hörd vid åtminstone ett tillfälle under en mandatperiod. Så är fallet i bl. a. Sverige vid politiska val. Även flera fackförbund och försäkringsbolag vars försäkringstagare är delägare erbjuder denna möjlighet vid styrelseval. Detta är ännu viktigare för en organisation som arbetar för befrämjandet av mänskliga rättigheter. Det är obegripligt att detta inte har slagits fast inom AI ännu, och detta kastar en mörk skugga över organisationen. Enbart rätten att nominera personer till sektionen är otillräcklig. Och att rösta via ombud är ett illusionstrick, enär många medlemmar inte delar gruppmajoritetens åsikt. Det är ett demokratiskt minimikrav att varje enskild medlem får ha ett ord med i laget. Som jag ser det är detta ett viktigt steg för att öka medlemmarnas engagemang och vitalisera sektionen. Jag hemställer att årsmötet beslutar att medlem skall kunna poströsta vid val till sektionens olika organ. Jag har inte hunnit lusläsa stadgarna för att kontrollera om stadgeändring behövs för ett sådant beslut. Men om så är fallet, hemställer jag att årsmötet också fattar beslut om erforderliga stadgeändringar. Eduar Wiazowich medlem 48694 Styrelsens yttrande: Det ligger mycket i motionärens synpunkter. Frågan har behandlats av demokratiutredningsgruppen, och man har funnit att vidare utredning krävs, inte minst av de tekniska förutsättningarna. Ett sådant förslag ligger på årsmötets bord. Styrelsen avstyrker motionen med hänvisning till demokratiutredningens förslag i motionens anda. 2.2 Förläggning av årsmötet Vid årsmötet i Malmö år 2000 deltog åtta medlemmar från Södra Norrland, en från Norrbotten och tre från Västerbotten. Man kan förmoda att huvudorsaken till denna dåliga uppslutning är de långa, dyra och mycket tidskrävande resorna. Även om flyget är ett snabbt transportmedel kan tillfartsvägarna ta betydligt längre tid än själva flygresan. Förutsättningarna att kunna delta i årsmötet är mycket olika i vårt avlånga land. För närvarande förläggs årsmöten i det distrikt eller på den ort som själva anmäler sitt intresse. Vi tror att det har betydelse ur fler aspekter var årsmötet förläggs. Av det skälet anser vi att en förutsättningslös utredning och jämförelse av tre alternativ till förläggning av årsmötet ska göras, nämligen: - enligt nuvarande princip - till stockholmstrakten - enbart till orter med goda kommunikationer och relativt centralt belägna i Sverige De aspekter som ska beaktas är: - den demokratiska, dvs. ökat deltagande från alla delar av landet - den ekonomiska, dels om val av förläggning påverkar årsmötets totala kostnad (såväl sektionens som distriktens och gruppernas kostnader och inte enbart sektionens budgeterade), dels fenomenet att vissa grupper alltid missgynnas ekonomiskt. Vi föreslår att årsmötet ger styrelsen i uppdrag att förutsättningslöst utreda och jämföra tre olika alternativ till förläggning av årsmötet, nämligen - enligt nuvarande princip - till stockholmstrakten - enbart till orter med goda kommunikationer och relativt centralt belägna i Sverige att utredningen beaktar både den demokratiska och den ekonomiska aspekten. Distrikt Södra Norrland Styrelsens yttrande: Det är riktigt som motionären påpekar att förutsättningarna för årsmötesdeltagande kan skifta. Både tid och pengar kan vara faktorer. Vad gäller den första är det ju dock som motionärerna skriver: "Även om flyget är ett snabbt transportmedel kan tillfartsvägarna ta betydligt längre tid än själva flygresan." Detta innebär att skillnaden på t.ex. Malmö eller Stockholm i detta avseende inte gärna kan vara avgörande. Vad gäller pengar så bör det finnas möjligheter för distrikten att utjämna de största problemen. Att dessa möjligheter underutnyttjas är en annan sak. Styrelsen bedömer att demokratiunderskottet med att alltid vara centralt i Sverige är uppenbart, eftersom man då kan vara säker på att Svealand alltid kommer att vara överrepresenterat. Demokratiutredningsgruppen lägger nu ett förslag om representativ demokrati. I den mån man alls kan göra något åt problemet med de skiftande förutsättningarna för deltagande, så torde det vara med en dylik reform. Internationellt strävar man efter att förlägga internationella rådsmöten till olika delar av världen, och genom representativ demokrati och solidariskt delande av resekostnader råder man bot på de nackdelar detta har. Fördelarna med att ta vara på den geografiska mångfalden överväger. Styrelsen avstyrker motionen. 2.3 Språkgranskning vid sekretariatet I den handlingsplan som antogs vid årsmötet 2000 står:
Det finns översättare men ingen på sekretariatet som har ansvar för produktion och granskning av material. En organisation som Amnesty måste vara helt trovärdig och välformulerad i sina skrivelser, vädjandebrev, rapporter etc. Det är därför oerhört viktigt att en anställd på sekretariatet har ansvar för språk, policy och faktagranskning av material. Hittills har frivilliga skött det mesta av detta arbete, med det går inte längre att enbart lita till frivilligarbetare. Någon bör anställas på sekretariatet för detta ändamål. Alternativt får någon redan anställd i uppgift att som en del av sin tjänst (c:a 30%) ha ansvar för produktion och granskning av material samt för korrekturläsning, även gällande Amnesty Press. Vederbörande ska också erbjudas vidareutbildning. Denna person ska: 1. ha kunskap om hela mandatet/åtagandet 2. ha vana vid granskning och korrekturläsning 3. kunna uttrycka sig på god svenska samt ha fullgoda kunskaper i engelska och helst även i franska 4. kunna ansvara för layout o.d. Vederbörande ska också ha rätt att lägga andra uppgifter åt sidan, t.ex. när ett manus snabbt behöver granskas eller korrekturläsas. Vi föreslår att årsmötet ger styrelsen i uppdrag att snarast anställa en person på sekretariatet som har ansvar för produktion och språkgranskning av material eller att se till att en redan anställd får denna uppgift. Översättargruppen, genom Barbro Holmbäck Styrelsens yttrande: En av sekretariatets viktigaste uppgifter är att se till att Amnestys material håller en hög kvalitet såväl språkligt som innehållsmässigt. Under många år har detta arbete skötts av både anställda och frivilliga, inte minst Översättargruppen, och så sker fortfarande. Ansvaret för produktion av material ligger på flera team på sekretariatet, beroende på vilken typ av material som produceras. Den första granskningen av material görs av respektive team, i de flesta fall görs även en språk- och faktagranskning av informationsteamet. Dessutom finns en frivillig på sekretariatet med korrekturläsning och språkgranskning som arbetsuppgifter. Styrelsen är medveten om att handlingsplanens mål att i högre utsträckning än tidigare översätta kampanjmaterial till svenska kräver ökade resurser, både i pengar och frivilligkraft. Frågan om översättning av material diskuteras som bäst inom ramen för det arbete kring en kommunikations- och mediastrategi som styrelsen och sekretariatet bedriver tillsammans med en extern samarbetspartner, Spider Communications. Hur sekretariatet fördelar sina arbetsuppgifter och vilka tjänster som behövs för att bedriva den verksamhet som finns angiven i sektionens handlingsplan är frågor som styrelsen delegerat till generalsekreteraren. Det är styrelsens åsikt att årsmötet inte skall fatta beslut om enskilda tjänster på sekretariatet. Styrelsen avstyrker motionen. 2.4 Årsmötet - förslag från DUG Bakgrund Årsmötet är sektionens högsta beslutande organ. Demokratiutredningsgruppen har därför ägnat ganska stort utrymme åt att se över organisationen av och formerna för det beslutande årsmötet. Årsmötet fungerar på det stora hela bra, men det finns saker som ur ett demokratiskt perspektiv skulle tjäna på att förändras. Sedan 1998 verkar den svenska sektionen genom beslutande årsmöten vartannat år. Dessa årsmöten utformas i hög grad likadant som tidigare år när sektionen anordnade beslutande årsmöten varje år. Detta innebär att den tid som på årsmötet används till diskussion och beredning av sektionens högsta beslut i praktiken har halverats. Sektionens årsmöten arrangeras av olika distrikt och på olika platser i landet varje år. Platsen för årsmötet styrs i stor utsträckning av vilket eller vilka distrikt som är villiga att ta på sig uppgiften. Medlemmarnas möjligheter att delta i årsmötet (restid och reskostnader) avgörs till viss del av var årsmötet arrangeras. En årsmötesavgift tas ut för deltagande i årsmötet. Fullt deltagande i årsmötet med avgift, kost, logi samt reskostnader kan bli relativt kostsamt. Förutom de rent praktiska årsmötesförberedelserna finns det mycket som ska organiseras inför varje årsmöte. Viktigast är nog att ta fram en bra dagordning med tider som håller. I stort sett varje årsmöte drabbas av tidsbrist. Årsmötets organisation kan förbättras. Vid förbättringar av årsmötets funktion bör vi prioritera sådana förändringar som syftar till att öka tillgängligheten och möjligheten för varje årsmötesdeltagare att aktivt delta i beredning, debatter och beslut. Ansvaret för de ”politiska” förberedelserna av mötet ligger på sektionens styrelse. Vårt årsmötespresidium (ordförande i plenum samt ordförande i beredningsgrupperna) väljs vid sittande årsmöte efter förslag från styrelsen. I den internationella amnestyrörelsen väljs den här gruppen redan på föregående rådsmöte. Detta ger presidiet betydligt längre förberedelsetid och bättre möjligheter att sätta sig in i de aktuella frågorna inför årsmötet. Därmed har de också mycket bra förutsättningar för att sammanställa en väl fungerande dagordning och avsätta korrekt tid till de olika frågorna som ska behandlas. Årsmötets utformning Eftersom de beslutande årsmötena hittills har haft exakt samma utformning som tidigare, med mycket småmöten, seminarier och anförande, innebär reformen i praktiken att vi har halverat den tid som under årsmötet används till diskussion och beslutsfattande. För att inte demokratin ska bli lidande bör det beslutande årsmötets utformning förändras. Antingen bör det renodlas eller förlängas. Demokratiutredningen har kommit fram till att längre årsmöten ytterligare skulle begränsa möjligheterna till deltagande. Därför bör de beslutande årsmötena utformas på ett sådant sätt att mer tid frigörs för behandlingen av motioner och förslag. En sådan förändring skulle i praktiken innebära att vi accepterar att avstå diverse småmöten till förmån för seminarier kring de aktuella årsmötesfrågorna. Genom en sådan renodlad dagordning skulle vi också tydligare befästa årsmötesreformen genom att skilja våra beslutande årsmöten från mr-konferenserna. Bredare deltagande En majoritet av dem som besvarade demokratiutredningsgruppens enkät ansåg att vi bör utreda möjligheterna att, med hjälp av ny teknik, delta i årsmötet på distans. Sektionen har de senaste åren genomfört ett par it-utredningar. Hanteringen av dessa har inte varit tillfredsställande och detta är en fråga som i ett större it-perspektiv bör utredas vidare. Redan idag görs ett stort arbete med att dokumentera årsmötet via Internet. Det finns däremot inga möjligheter att på distans uppleva känslan av deltagande i mötet genom att följa diskussioner och beslut i realtid. Att ge medlemmarna möjlighet att följa och på olika sätt delta i årsmötet på distans skulle innebära en demokrativinst som vi inte bör låta gå förlorad. Tekniken är idag inget problem, och de nödvändiga kunskaperna finns inom organisationen. Förberedelser och organisation Förslag på årsmötespresidium (ordförande i plenum samt ordförande i beredningsgrupperna) väljs vid sittande årsmöte efter förslag från styrelsen. Det är vår mening att den här viktiga gruppen bör beredas bättre möjligheter att förbereda sig än vad som idag är fallet. De bör till exempel beredas möjligheter att diskutera inkomna motioner tillsammans med förslagsställarna vilket kan förbättra kvaliteten på våra beslutsunderlag. De bör också ha möjligheter att påverka den slutliga dagordningen, vilket skulle öka möjligheterna till en tidsmässigt mer realistisk planering av mötet. Årsmötet beslutar att ge styrelsen i uppdrag att från och med årsmötet 2002 ge alla sektionens medlemmar möjlighet att följa årsmötet i realtid på distans. att ge styrelsen i uppdrag att ur ett vidare perspektiv utreda möjligheterna för och lämpligheten i att erbjuda sektionens medlemmar att aktivt delta i hela, eller delar av, årsmötet på distans. att ge styrelsen i uppdrag att från och med det beslutande årsmötet 2003 förändra årsmötets utformning så att mer tid avsätts åt beredning och beslut. På dagordningen skall – utöver förhandlingar i plenum – endast ges utrymme åt beredningsgrupper och seminarier kring de aktuella årsmötesfrågorna, samt gästanförande. att ge styrelsen i uppdrag att senast sex månader före årsmötet fastställa sitt förslag på årsmötespresidium inför kommande årsmöte. Demokratiutredningsgruppen Styrelsens yttrande: Årsmötet 1998 i Växjö beslöt att en demokratiutredningsgrupp skulle tillsättas. När denna nu kommer med sina förslag till årsmötet 2001 finner styrelsens att det vore olämpligt att yttra sig över dessa eftersom uppdraget utförs på årsmötets begäran. Styrelsen har under hela tiden varit i kontakt med demokratiutredningsgruppen. Styrelsen måste dock avstå från att kommentera de principella frågorna. Styrelsen avstår av principiella skäl från ett yttrande. 2.5 Personalens roll i organisationen (stadgeändring) - förslag från DUG Bakgrund Tjänstemännen utgör en mycket viktig del av organisationen. Deras roll i organisationen måste dock vara både väldefinierad och tydlig. I takt med att organisationen har vuxit har också behovet av klara rollfördelningar ökat. Vikten av tydliga roller understryks också i rapporten från den översynskommitté som tillsattes i samband med den konflikt som drabbade svenska Amnesty för ett par år sedan. Rollerna måste renodlas och sektionen måste fungera som en professionell arbetsgivare på alla sätt. Frågan om personalens roll i organisationen har – ur olika perspektiv – behandlats på flera årsmöten under de senaste tio åren. Roller I en aktivistorganisation blir behovet av klara roller extra viktigt. Det måste vara tydligt för alla var ansvaren för beslut och verkställighet ligger och hur arbetsuppgifterna fördelas mellan anställd personal och ideellt arbetande aktivister. Medlemmarna äger organisationen. Detta måste alltid vara en självklar utgångspunkt i en medlemsorganisation. Utgångspunkten är att medlemmarna – genom årsmötet – fattar de »politiska» besluten (visioner och övergripande prioriteringar i verksamheten). Medlemmarna väljer även en styrelse med uppgift att leda organisationen mellan årsmötena och att omvandla årsmötesbesluten till praktiska målsättningarna som därefter verkställs av personalen. Den här tydliga rollfördelningen fungerar emellertid sällan fullt ut i praktiken. Det är visserligen svårt att renodla roller i en ständigt växande organisation, men också nödvändigt för att bibehålla aktivisternas viktiga funktion samt för att sektionens styrelse ska kunna fungera som en tydlig och professionell arbetsgivare. Inflytande Tjänstemännen har stort inflytande i organisationen. Detta en realitet som ständigt måste hanteras och balanseras. I andra ideella organisationer – jämförbara med svenska Amnesty – är det vanligaste förfarandet att tjänstemännen har facklig representation i styrelsen utan rösträtt. Svenska Amnesty har istället valt en modell där personalen som kollektiv inom sig utser en fullvärdig styrelsemedlem med personlig suppleant. I och med att tjänstemännen – såsom medlemmar – också bereds möjlighet att delta i valen på årsmötet har de, såsom grupp, stort inflytande på styrelsens slutgiltiga sammansättning. Detta förhållande innebär i raktiken att sektionen har »olika sorters» medlemmar med olika stort inflytande i de demokratiska processerna. Detta är att betrakta som ett demokratiskt dilemma. Svensk arbetsrättslagstiftning har av goda skäl också uttryckligen gjort undantag för ideella organisationer vad gäller styrelserepresentation för personalen, såtillvida att sådan inte alls fordras. Likväl skall naturligtvis personalen beredas stort utrymme såsom arbetstagare. Stort medbestämmande och inflytande på arbetsplatsen är naturligtvis önskvärt. Här har generalsekreteraren det främsta ansvaret och en mycket viktig uppgift. Personalen bör också stadgemässigt ges utrymme och mandat att genom facklig representation, dock utan rösträtt. framföra personalens synpunkter i styrelsens arbete. Årsmötet beslutar att avskaffa det nuvarande systemet för personalens representation i sektionsstyrelsen och att ersätta det med ett system som ger personalen rätt att utse facklig representation i sektionens styrelse. att ändra svenska sektionens stadgar, paragraf 9, enligt följande (text inom [] tas bort och understruken text är ny eller ändrad): 9.1 Styrelsen består av: ordförande, kassör[, personalrepresentant och] och ytterligare sex ordinarie ledamöter, två suppleanter samt en eller två fackliga representanter utsedda av personalen [, varav en är personlig ersättare för personalrepresentanten]. De fackliga resentanterna har närvaro- och yttranderätt. 9.2 Ordförande och kassör väljs särskilt av årsmötet för en tid av två år med val av ordförande ena året och kassör andra året. Sex ledamöter väljs av årsmötet för en tid av två år med val av halva antalet ena året och halva antalet andra året. Två suppleanter väljs av årsmötet för en tid av ett år. Ledamöter och suppleanter kan återväljas. Vid vakans kan årsmöte eller extra medlemsmöte förrätta fyllnadsval. [9.3 Personalrepresentanten och dess suppleant väljs av personalen för en tid av ett år bland den personal, avlönad eller icke avlönad, som arbetar inom sektionens sekretariat sedan minst ett år och som är medlem av Amnesty International. Personalrepresentanten deltar i beslut om alla frågor, utom sådana som är föremål för förhandlingar. Personalrepresentant och dess suppleant kan återväljas. Personalrepresentant skall inte samtidigt vara styrelsens sekreterare.] 9.3 De fackliga representanterna deltar ej i behandlingen av frågor som rör kollektivavtal eller stridsåtgärder eller i styrelsens beredning och beslut i frågor som kommer att förhandlas med de fackliga organisationerna. De fackliga representanterna deltar ej heller i beredning, beslut och uppföljning av de tjänstetillsättningar som styrelsen ej delegerat 9.4 Styrelsen sammanträder på tid och plats den själv beslutar eller på kallelse av ordföranden. 9.5 Styrelsens suppleanter kallas till varje sammanträde och har där yttrande- och förslagsrätt. De inträder i ordinarie ledamöters ställe i den ordning de blivit valda och har då också rösträtt. 9.6 För styrelsebeslut fordras att minst fyra närvarande ordinarie ledamöter är ense. [Deltar inte personalrepresentanten i beslutet, räcker det med att fyra ledamöter är ense.] Vid lika röstetal gäller den mening som sektionens ordförande eller - vid dennes frånvaro - mötesordförande biträder. 9.7 Styrelsen utser inom sig vice ordförande och fördelar andra arbetsuppgifter. 9.8 Styrelsen äger att till sig adjungera en eller flera personer utan rösträtt. 9.9 Styrelsen äger att inom sig utse arbetsutskott. 9.10 Styrelsen bestämmer vilka som har rätt att teckna sektionens firma. att det beslutet omedelbart justeras och att det nya systemet träder i kraft i samband med styrelsens konstituerande möte 2001. Demokratiutredningsgruppen Styrelsens yttrande: Årsmötet 1998 i Växjö beslöt att en demokratiutredningsgrupp skulle tillsättas. När denna nu kommer med sina förslag till årsmötet 2001 finner styrelsens att det vore olämpligt att yttra sig över dessa eftersom uppdraget utförs på årsmötets begäran. Styrelsen har under hela tiden varit i kontakt med demokratiutredningsgruppen. Styrelsen måste dock avstå från att kommentera de principella frågorna. Styrelsen avstår av principiella skäl från ett yttrande. 2.6 Representativ demokrati - förslag från DUG Bakgrund Sedan starten 1964 har den svenska sektionen av Amnesty International verkat genom direktdemokrati – en medlem en röst. Alla medlemmar i sektionen har också förslags- och yttranderätt vid årsmötet. Direktdemokratin innebär att alla medlemmar har en teoretisk möjlighet att delta i den demokratiska processens högsta instans. I ett direktdemokratiskt system kan också alla komma till tals, formaliseringen minskar och det ger utrymme för en mindre hierarkisk organisation. Men direktdemokratin har också sina brister. Under de senaste tio åren har i genomsnitt 360 personer deltagit vid varje årsmöte. Vi kan också se en trend där allt färre deltar. Det innebär i praktiken att ungefär en halv procent av sektionens medlemmar – eller knappt tio procent av de aktiva medlemmarna – direkt deltar i sektionens högsta beslutande organ samt vid val av sektionens styrelse. Motioner och förslag till årsmötet diskuteras under våren både på grupp- och distriktsmöten, men det finns inga reglerade krav på en sådan process. Arbetsgruppen har en central roll i hela amnestyrörelsen. Enligt internationella riktlinjer bör minst två tredjedelar av sektionens grupper vara representerade vid årsmötet. Detta utgör ett praktiskt problem för en sektion som helt och hållet bygger på direktdemokrati. Det finns ingen anledning för oss att reglera hur många arbetsgrupper som deltar i årsmötet eftersom dessa inte har någon representativ roll i vårt demokratiska system. Direktdemokratins olika sidor Man kan med rätta hävda att direktdemokratin är den högsta formen av demokrati. Direktdemokratin ger en känsla av delaktighet – var och en har möjlighet att påverka sektionens utveckling och framtid. Svenska Amnestys struktur och den praktiska verkligheten leder ändå till problem i genomförandet av den direkta demokratin. Risken finns att vi lurar både oss själva och allmänheten att tro att vi har ett bättre system än vi i själva verket har. Några exempel på direktdemokratins brister i svenska Amnesty: - En mycket liten del av medlemmarna deltar - Representationen är slumpmässig - Ansvaret för beslutens genomförande och uppföljning blir otydligt - Kontinuiteten brister - Risken för »kupper» ökar Representativ demokrati Det finns flera fördelar med ett representativt system, framför allt i vår organisation som bygger på arbetsgrupper och distrikt. Risken finns naturligtvis att den enskilda medlemmens inflytande minskar, men det behöver inte vara så. Ett väl fungerande representativt system återspeglar hela medlemskåren i varje enskilt beslut. Ett ombudsmannaskap manar också till ansvar och medför också att fler involveras i en bättre beredning och förankring av frågor som är aktuella för beslut. Representativiteten ökar möjligheterna till bra kontinuitet och väl informerade beslut samtidigt som aktivitet och mångfald uppmuntras. I svenska Amnesty finns det goda möjligheter att utveckla ett demokratiskt system som kombinerar fördelarna hos den direkta demokratin med dem hos ett representativt system. I svenska Amnesty har vi redan mycket väl etablerade strukturer för att bygga ett sådant system. Det finns ojämnheter i våra strukturer som kan leda till att vi under en övergångsperiod stöter på en del rent organisatoriska problem. Detta gäller dock alltid vid genomförandet av större förändringar i en organisationsstruktur. Dessa ojämnheter är redan idag ett problem för organisationen och därför också föremål för översyn genom sektionsstyrelsens försorg. Förslag
10.001-15.000 medlemmar – 4 röstberättigade ombud 15.001-20.000 medlemmar – 5 röstberättigade ombud Söver 20.001 medlemmar – 6 röstberättigade ombud
Årsmötet beslutar att sektionen från och med årsmötet 2003 inrättar ett demokratiskt system som bygger på representation enligt förslaget ovan att ge styrelsen i uppdrag att slutföra arbetet med att se över sektionens strukturer och deras roller i sektionen – distrikt, samordningsgrupper etc – så att alla eventuella ojämnheter eller oklarheter är utredda i god tid innan det nya systemet tas i bruk. att ge styrelsen i uppdrag att i alla nödvändiga delar justera sektionens stadgar så att de återspeglar beslutet och dess innebörd. att årsmötet 2002 ges utrymme att fatta beslut om stadgarnas slutgiltiga utformning. att ge styrelsen i uppdrag att tillse att det nya systemet utvärderas efter årsmötet 2005 och att årsmötet 2007 fattar beslut om huruvida sektionen därefter skall fortsätta att verka genom representativ demokrati. Demokratiutredningsgruppen Styrelsens yttrande: Årsmötet 1998 i Växjö beslöt att en demokratiutredningsgrupp skulle tillsättas. När denna nu kommer med sina förslag till årsmötet 2001 finner styrelsens att det vore olämpligt att yttra sig över dessa eftersom uppdraget utförs på årsmötets begäran. Styrelsen har under hela tiden varit i kontakt med demokratiutredningsgruppen. Styrelsen måste dock avstå från att kommentera de principella frågorna. Styrelsen avstår av principiella skäl från ett yttrande. 2.7 Styrelsens arbete - förslag från DUG Bakgrund I en mindre organisation är ofta såväl antalet praktiska arbetsuppgifter som antalet aktiva medlemmar begränsat. Därför faller det sig ofta så att styrelsen inte bara ansvarar för ledningen av organisationen utan också för det praktiska utförandet av en mängd arbetsuppgifter. Behovet av övergripande ledarskap är ofta inte heller särskilt påtagligt. Efterhand som organisationen växer i stolek blir det allt tyngre att administrera de praktiska arbetsuppgifterna. Det ökade antalet medlemmar gör samtidigt att högre krav ställs på själva ledarskapet. Därutöver tenderar verksamheten att bli alltmer komplex och svåröverskådlig, vilket kräver större fokusering på strategiska frågor. Om de praktiska göromålen tillåts svälla i omfattning är det ofta svårt för en styrelse att samtidigt orka ta tag i de övergripande strategiska frågorna. Den höga arbetsbelastningen kan dessutom avskräcka många att ta på sig styrelseuppdrag. I en så stor organisation som svenska Amnesty bör styrelsen inte ägna någon kraft alls åt operativa arbetsuppgifter. En hel del sådana arbetsuppgifter utförs dock, vilket riskerar att på olika sätt försvåra ett effektivt ledarskap. Det finns ett behov av att såväl styrelsens som andra beslutsorgans funktion och arbetssätt ses över ordentligt i syfte att minska styrelsens arbetsbelastning. Problem Styrelsen arbetar idag under en alltför hög arbetsbelastning. En genomgång av styrelseprotokoll från senare år visar att fokuseringen på de stora, strategiska frågorna har minskat något. Det är – av flera anledningar – av stor vikt att styrelsens arbete renodlas och att styrelseledamöterna avlastas på olika sätt. Detta är i allra högsta grad en demokratifråga eftersom en styrelse med för hög belastning inte har möjlighet att fokusera på och prioritera de strategiska frågorna. Problemet får ytterligare en dimension när det inte längre är möjligt att hitta kandidater till styrelseposterna som motsvarar de kriterier som årsmötet har beslutat om. Förslag Styrelsens arbete kan avlastas på olika sätt. Under de senaste åren har en rad förändringar och förbättringar av arbetet genomförts. Trots detta måste ytterligare förändringar komma till stånd om styrelsen skall fungera så effektivt som organisationen kräver. • Utskottsarbete Styrelsen har under nästan tio år knutit till sig fasta utskott med uppgift att genomföra utredningsarbete samt bereda frågor åt styrelsen. I stort sett alla styrelseledamöter verkar i något utskott. Mot bakgrund av utskottens syfte och mål samt arbetets operativa karaktär borde styrelsens ledamöter inte länge aktivt delta i utskottsarbetet. • Personella resurser För att göra styrelseledamöternas arbetsbörda rimlig och för att försäkra oss om att deras krafter koncentreras på de för styrelsen primära arbetsuppgifterna, bör de avlastas så mycket som möjligt vad gäller administrativt arbete. Varje styrelseledamot bör därför ha tillgång till ett fastställt tjänsteutrymme att utnyttja. • Prioriteringar En årskalender för styrelsens arbete bör upprättas med tydliga prioriteringar. En sådan kalender underlättar också arbetet för nya styrelser. I årskalendern bör inga operativa uppgifter finnas med. • Stöd från rörelsen Vi bör också se över möjligheterna för styrelsen att delegera arbete och därmed stärka samarbetet med olika delar av organisationen. Som exempel bör samarbetet med distriktsombuden ytterligare kunna stärkas, eventuellt genom att ge dem status som ett förtroenderåd i sektionen. • Informationsteknik Redan idag utnyttjar styrelsen ny teknik för att hålla olika delar av sektionen informerad om arbetet. Genom att ytterligare utveckla användandet av informationsteknik bör styrelsens ledamöter kunna minska sitt resande och ändå förbättra kontakterna med och återrapporteringen till rörelsen. Årsmötet beslutar att ge styrelsen i uppdrag att snarast tillsätta en referensgrupp om tre personer att se över styrelsens arbete i syfte att minska arbetsbördan för varje styrelsemedlem samt att renodla arbetet från operativa arbetsuppgifter. Gruppen bör bestå av minst en tidigare styrelsemedlem samt en organisationskonsult. att att referensgruppen senast på det sista styrelsemötet 2001 avger en rapport med förslag till åtgärder till styrelsen att sektionens styrelse till årsmötet 2002 rapporterar om hur åtgärderna har/kommer att implementeras. Demokratiutredningsgruppen Styrelsens yttrande: Årsmötet 1998 i Växjö beslöt att en demokratiutredningsgrupp skulle tillsättas. När denna nu kommer med sina förslag till årsmötet 2001 finner styrelsens att det vore olämpligt att yttra sig över dessa eftersom uppdraget utförs på årsmötets begäran. Styrelsen har under hela tiden varit i kontakt med demokratiutredningsgruppen. Styrelsen måste dock avstå från att kommentera de principella frågorna. Styrelsen avstår av principiella skäl från ett yttrande. 2.8 Enskilda aktivister - förslag från styrelsen (Uppföljning av årsmötesbeslut nr 56/1998) Efter en tid med ett minskande gruppantal och svårigheter med att starta grupper på nya orter antog Årsmötet 1998 en motion om att erbjuda möjlighet för personer att arbeta som enskilda aktivister i svenska sektionen. Syftet var att erbjuda andra aktivitetsformer än arbetsgruppen, samtidigt som dessa aktivister skulle kunna fungera som rekryteringsbas för nya grupper. Beslut: att en tidsbegränsad försöksverksamhet inleds med enskilda aktivister varav hälften skall ha tidigare erfarenhet av arbete i en grupp, att styrelsen tillsätter en mindre projektgrupp med deltagande från sekretariat, aktiva och styrelsen med uppgift att a) föreslå formerna för antagande och löpande kontakt med enskilda aktivister b) samordna de enskilda aktivisterna under försöksperioden c) utvärdera verksamheten vid försöksperiodens slut samt då också d) föreslå formerna för fortsatt verksamhet eller avveckling eller att lägga dessa uppgifter på ett utskott samt att arbetet med detta startar så att beslut om fortsättning eller avveckling kan tas vid årsmötet 2001. Styrelsen presenterar enligt beslutet följande utvärdering av de enskilda aktivisternas arbete. Utvärderingen bygger på intervjuer med enskilda aktivister, distriktsombud och sekretariatspersonal. Utvärdering Det fanns i februari 2001 tolv enskilda aktivister i den svenska sektionen. I stort sett alla blev rekryterade på central nivå, d.v.s. genom sektionens hemsida på internet, en annons i AmnestyPress och sekretariatets kontakter med gruppsekreterare för nedlagda grupper. För att utöka eventuell fortsatt verksamhet krävs det att en fungerande rekrytering av enskilda aktivister sker på grupps- och distriktsnivå. De flesta personerna som började som enskilda aktivister anger antingen brist på Amnestyaktivitet i närområdet eller livsstilar som inte är förenliga med grupparbete som orsak till att de valt att arbeta på detta sätt. Den vanligaste aktiviteten är brevskrivande och kampanjarbete och de flesta har hållit sig till dessa aktiviteter. Ett fåtal personer har föreläst, ordnat informations- och filmkvällar samt utställningar. I Frövi och Östhammar har nya grupper bildats som en följd av enskilda aktivisters arbete. Många var väldigt entusiastiska inför framtida aktiviteter som de ännu inte hunnit med. De enskilda aktivisterna har fått utskick med allmänt informationsmaterial om Amnesty samt handledningsmaterial. Detta har följts upp med telefonkontakt och hänvisning till distriktsombud samt andra aktivister i närheten. De får Grupptrycket, precis som andra aktivister. En särskild utbildning för enskilda aktivister hölls i april 2000. En andra utbildning fick ställas in p.g.a. för få anmälningar. Under våren och sommaren 2001 kommer en ny handbok för amnestyaktivister att utarbetas, vilken kommer att vara till hjälp för enskilda aktivister (liksom för övriga aktiva amnestymedlemmar). Majoriteten av de enskilda aktivisterna säger att de är nöjda med det stöd de har fått från sekretariatet. I de fall där de inte har haft så mycket kontakt med sekretariatet har de inte heller efterfrågat mer. Dock påpekar vissa att en mer regelbunden eller pådrivande kontakt med sekretariatet skulle stimulera dem mer i deras arbete. Sekretariatet anser att ett omfattande stöd från sekretariatet är en förutsättning för att de enskilda aktivisternas arbete ska fungera och utvecklas. De enskilda aktivisternas kontakt med distriktsombud och grupper har genomgående varit mycket begränsad. Några av de enskilda aktivisterna önskar att de blev mer inkluderade i distriktets utåtriktade verksamhet och möten, medan andra som blivit kontaktade inte funnit ett behov att engagera sig i distriktets aktiviteter. Vid eventuell fortsatt aktivitet måste denna kontakt etableras och klargöras för att enskilda aktivister ska få del av det stöd som distrikten kan ge dem, men även för att distrikten ska kunna ta del av den resurs som de enskilda aktivisterna utgör. För att komma igång som enskilda aktivister och hålla aktiviteterna uppe tyckte de att de behövde stöd och praktiska råd från sekretariatet och distriktet. Vissa uttryckte även behovet att träffa andra enskilda aktivister för att kunna utbyta erfarenheter och knyta kontakter. Ingen av de distriktsombud, enskilda aktivister eller sekretariatsanställda som intervjuats ansåg att denna form av aktivism borde avvecklas. Detta för att det erbjuder ett alternativ för dem som av geografiska eller personliga skäl inte kan eller vill arbeta i en grupp. De enskilda aktivisterna uppger att flexibiliteten att kunna arbeta hemifrån, styra hur mycket tid och när man arbetar är en klar fördel. Däremot fanns det ingen enhetlig syn på enskilda aktivisters roll inom sektionen, få hade funderat över den. Den vanligaste synen var att varje enskild aktivist måste arbeta utifrån sina egna förutsättningar, på den nivån som är mest lämplig, och att det därför blir en fråga om personlig drivkraft och intresse som avgör vilken roll de får inom sina distrikt och i sektionen. Rekommendationer för fortsatt utveckling För att arbetet i framtiden ska fungera bättre skulle följande åtgärder kunna vidtas: - Kontakten mellan de enskilda aktivisterna och distrikten bör förbättras. Detta för att de enskilda aktivisterna ska bli mer delaktiga och känna större ansvar för arbetet. Ett absolut krav är att enskilda aktivister inbjuds till möten, utbildningar och aktiviteter på samma vilkor som arbetsgrupperna. - Eftersom många enskilda aktivister är relativt nya i Amnesty vore det önskvärt med något slags faddersystem för enskilda aktivister inom distrikten. Troligen skulle det öka de enskilda aktivisternas känsla av delaktighet och bidra till att synliggöra de enskilda aktivisternas arbete. - Rekryteringen av nya enskilda aktivister bör förbättras. I första hand måste aktiva medlemmar i distrikt och grupper se över sina möjligheter att rekrytera enskilda aktivister i sitt närområde. Även rekryteringen på central nivå kan förbättras, t.ex. med återkommande annonser i AmnestyPress, på hemsidan och i kampanjmaterial. - Den nya handboken bör vara anpassad även för enskilda aktivister och innehålla en särskild del om enskilt arbete. - Det aktiva stödet från sekretariatet bör bli tätare och mer regelbundet. Detta för att kompensera de enskilda aktivisternas brist på regelbundna möjligheter att diskutera och utveckla sitt arbete tillsammans med andra. Förslag till beslut Styrelsen anser att svenska sektionen även i fortsättningen ska erbjuda personer möjlighet att arbeta som enskilda aktivister. Detta av följande skäl: 1. Det finns en stor potential i det enskilda arbetet. Vi har medlemmar på oerhört många fler orter än vi har grupper. Om vi lyckas rekrytera enskilda aktivister på dessa orter skulle vi nå ut med vårt budskap till många som vi inte når idag. Vi ser även att de enskilda aktivisterna i sin tur skulle kunna rekrytera många medlemmar, både aktiva och stödjande, och att de skulle kunna bilda nya grupper. 2. Vi anser att det har ett värde i sig att kunna erbjuda ALLA möjlighet att arbeta aktivt i Amnesty. Vi vill inte att någon ska utestängas från den möjligheten bara för att denne inte passar in i förutbestämda strukturer. 3. Arbetet kräver inte några omfattande resurser, vare sig räknat i kronor eller arbetstimmar. Vi anser heller inte att det finns några formella problem eller risker av betydelse. Styrelsen föreslår årsmötet besluta: att sektionen även i fortsättningen ska ge personer möjlighet att arbeta som enskilda aktivister. 2.9 Avgifternas storlek för 2002 och 2003 - förslag från styrelsen Årsmötet ska besluta om avgifter för 2002 och 2003. De avgifter det handlar om är medlemsavgifter för hel- respektive delbetalande samt gruppavgifter och avgiften för ungdomsgrupper. Medlemsavgifter Helbetalande medlemmar Sektionen har inlett en autogirosatsning där medlemskap via autogiro kostar 20 kr/mån eller 240 kr/år. Styrelsen anser att storleken på den helbetalande avgiften inte bör ändras. Huvudargumentet för detta är att det skulle försvåra marknadsföringen av medlemskapet via autogiro om vi går in och ändrar det månatliga beloppet. Autogirokonceptet går ju dessutom ut på att få autogiromedlemmarna att höja det månatliga totalbeloppet, där 20 kr (= medlemsavgiften) utgör "bottenplattan". Delbetalande medlemmar Vi anser inte att vi kan höja den delbetalande avgiften så länge den helbetalande avgiften är oförändrad, varför styrelsen inte föreslår någon förändring vad gäller delbetalande medlemmar. Gruppavgifter Distriktens och gruppernas ekonomiska och juridiska status är föremål för översyn. Styrelsen föreslår därför ingen förändring vad gäller gruppavgifterna för åren 2002-2003. Styrelsen föreslår årsmötet besluta att den helbetalande medlemsavgiften hålls oförändrad till 240 kr/år för åren 2002-2003 att den delbetalande medlemsavgiften hålls oförändrad till 160 kr/år för åren 2002-2003 att gruppavgiften hålls oförändrad till 1500 kr/år för åren 2002-2003 att registreringsavgiften för nya grupper skall vara 500 kronor för åren 2002-2003 att avgiften för ungdomsgrupper hålls oförändrad till 500 kronor/år för åren 2002-2003. 2.10 Indirekt statligt stöd - förslag från styrelsen Motivering Vid det internationella rådsmötet i Tróia 1999 antogs Amnestys nu gällande riktlinjer för insamling av pengar, se nedan. Där regleras bl.a. under vilka förutsättningar Amnesty kan ta emot direkt och indirekt statligt stöd. Riktlinjerna är relativt allmänt hållna och ger sektionerna ganska stora möjligheter att ta emot bl.a. indirekt statligt stöd. Där anges även att det står de enskilda sektionerna fritt att vara mer restriktiva på detta område. Den svenska sektionen har, bl.a. vid årsmötet 2000 i Malmö, tydligt markerat att den inte önskar ta emot direkt statligt stöd. Sektionens förhållningssätt till indirekt statligt stöd är däremot inte lika tydligt. De beslut som har fattats på området har i regel varit avsedda att lösa en konkret fråga som för tillfället har varit aktuell, t.ex. vad gäller ALU-arbetare, men på en rad områden saknas en enhetlig policy. Detta leder givetvis till osäkerhet inom sektionen. Dessutom finns en uppenbar risk att olika delar av rörelsen inte agerar på samma sätt. Styrelsen anser att det är hög tid att en gång för alla genomföra en ordentlig utredning på området för att sedan antaga riktlinjer som skall tillämpas. För att dylika riktlinjer skall bli användbara och vara anpassade till verkligheten bör den första åtgärden vara att genomföra en kartläggning av vilka former av indirekt stöd som i praktiken förekommer idag. Nästa beslutande årsmöte äger rum 2003. Styrelsen anser att det vore olyckligt att vänta till dess med att antaga nämnda riktlinjer. Styrelsen hoppas därför att årsmötet anser sig kunna överlämna till styrelsen att antaga dessa riktlinjer, sedan de har förankrats i distrikt och grupper samt vid årsmötet 2002. Förslag till beslut Årsmötet ger styrelsen i uppdrag att utreda vilka former av indirekt statligt stöd som idag förekommer inom den svenska sektionen, att utarbeta riktlinjer på detta område samt att, efter att ha förankrat dessa riktlinjer i rörelsen, antaga dem. De internationella riktlinjerna Den internationella regleringen av statligt stöd återfinns i de reviderade riktlinjer som antogs av ICM i Tróia 1999. Regleringen lyder: Introduction These guidelines were adopted in principle by the 1999; subsequently minor changes suggested at the ICM have been incorporated and they are now be reissued for the guidance of the movernent. They are intended as a minimum framework for fundraising in the movement. Some sections or structures may choose to have more restrictive guidelines for their own internal purposes. I. Basic Principles A. Amnesty International's independence, impartiality and credibility must not be compromised nor seen to be compromised. B. Amnesty's primary basis of financial support must remain our membership – our members and supporters are our source of legitimacy as well as funding. C. In evaluating other potential sources of funding, consideration should be given to the need to avoid becoming dependent on any single source of support that may be withdrawn due to: – structural issues (economic difficulties, strikes, funding programme expiry dates) –sponsor displeasure with Amnesty's policies or campaigning activities In order to avoid dependency, in general funding which would represent more than 25% of a structure's annual budget must be approved by the IEC. D. Amnesty structures should only accept external funding for which they are prepared to be fully accountable in terms of financial management, programme monitoring and evaluation. In particular, sections applying to foundations or other organizations for financial support should be sure to obtain all requirements for reporting, monitoring, and financial accountability before making the application, and should provide the Director of international Fundraising with copies of any requirements which apply to the grant being requested if the funds involved are more than 25% of the structure's budget. If funds secured from external sources are to be "passed through" Amnesty to other associations and organizations, the extent to which Amnesty is responsible for the accountability of these organizations should be clear. E. In general, contributions for research on a particular country are not permitted. Funds for development in a particular country require SDC approval if the funds are to be transferred from a section to another section or structure and IEC approval otherwise (see Earmarked Funding Policy). . . . . . III. Government Funding A. The general principle is that Amnesty accepts no direct national government support. This is an important source of the credibility of the movement and exceptions should be made only in very limited circumstances. B. Indirect government support which is available equally to all charities or employers (such as tax exemptions, employee subsidies, etc) is permitted. Inkind contributions specific to Amnesty (suck as rentfree offices, donated equiprnent, etc) must be approved by the IEC. (see also Item I.C regarding dependence) C. Legislatures, judicial entities, and embassies are all part of "national governments" and therefore, in general, funding from them is not permitted. In addition, funding from state, local and regional governments should be treated in the same way as that from national governments if the entities involved may be responsible for human rights violations (e.g., municipal police). D. In general, funding from foundations funded by governments, intergovernmental organizations and state industries may not be accepted if the governments have any control over funding decisions. Consult the IEC should doubts arise. E. Contributions from governments for relief may be accepted, but not if targeted for specific individuals or for refugees from a specific country. F. Contributions from governments for Human Rights Education may be accepted, but IEC approval should be sought. G. In the case of either III.E or III.F, ongoing functions and personnel costs may not be underwritten by such funding. Questions regarding specific projects should be directed to the IEC. H. From time to time at the international or section level Amnesty International will join with other organizations to undertake certain activities consistent with its purposes. It may be that Amnesty International's partners in such associations are able to receive government funding, and it seems appropriate for the association itself to receive such funding for a particular purpose. In general this may be acceptable if the funds are not under the sole control of Amnesty International. In general, if such activity is contemplated by the International Secretariat or by sections, approval should be sought from the International Excecutive Committee. (see also the guidelines on Subsidiary and Partner Organizations) . . . . . VI. Approval Procedures B. To apply for or accept government funding inform the Director of International Fundraising, seek written approval of the International Executive Committee through the International Treasurer.
|